Det som inte fick hända hände. Jag ramlade med cykeln och landade på den brutna höften direkt första dagen på förra veckans cykling i Thailand. Vi hade cyklat några mil i branta backar och var lite trötta på väg hemåt. I en uppförsbacke i sakta fart vänder jag mig om för att se om alla är med. Klantar till det och tappar ut framhjulet ner för en rätt brant asfaltkant. Får inte upp cykeln igen och välter och landar rakt på brutna höften. Aj! Har sällan varit så rädd som de sekunder jag låg där innan jag vågade känna efter om det gått sönder igen. Det gjorde det som tur var inte, men de hemskaste tankar hann rusa genom huvudet. Lätt skrapsår på höften och en spricka i höger lillfinger som blev obrukbart resten av resan blev resultatet. Får man ju vara otroligt nöjd med. Hade ju inte varit helt klockrent och ringa hem från ett Thailändskt sjukhus om man säger så..
Tyckte inte det var läge att berätta för min fru efter det hänt nu när det ändå gick ganska bra. Talade om det när jag kom hem igår och hon undrade varför jag hade ont i fingret. Kajsa tyckte att att beslutet att inte säga något var bra och kunde som tur var skratta åt eländet nu. Jag skrattade lite till idag när Kalle som hade fångat vurpan på film gjort en liten reklamfilm för svenskt stål - Det hårdaste i välden..
JB vurpa reklamfilm Sandvik stål
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar