19 årig tjej fast för mekanisk doping på Cyclocross VM

Ja vad ska man säga? Att det finns folk som alltid är beredda att ta genvägar och fuska för resultat är ju inget nytt. Men en 19 årig juniortjej med värsta hitech minimotorn inbyggd i ramen och vevpartiet? Tragikomiskt. Var köper man en sån?:-)

2016-cyclocross-world-championships-update

http://www.cyclingnews.com/news/uci-confirms-motorised-doping-uncovered-at-cyclo-cross-world-championships/

Årets första långcykling, i kuling på köpet

Oj vad det blåste mot hem efter fikat i Knivsta. Utan den där rostbiffmackan och cappucinon hade det nog blivit kris sista timmen hem. Speciellt från Markim och hem över Sälna och Fresta då motvinden var skoningslös.

Nu kändes det ändå riktigt bra även om det var en del hemlängtan sista halvtimmen. Brukar ha svårt att hålla värmen länge och är verkligen inte tränad för långa pass än men klarade av 4,5 timmar idag med grannen Lasse G. Fintur annars och solen var framme en del. Lågpuls hela tiden så inte tufft ut det perspektivet, men den superstarka vinden och 4 grader nötte ned en del mot slutet.

LÅNG het dusch följt av leftovers ångugnad röding med pressad potatis och vitvinssås och nu en härlig brasa i musikrummet så är man snart fabriksny.

En högtidsstund nu. Lyssnar på Sinatra Duets 2 CD som kom i mitten av 90 talet. Höjdarskivor med storband och Frankie i toppform med bara superstars i grymma duetter. Aretha Franklin, Bono, Stevie Wonder, Pavarotti, Liza Minelli och ett 25 tal toppklass till. Hade de här skivorna när de kom men måste slarvat bort dem på någon fest. Saknat dem sen dess, svåra att få tag på och finns inte på Spotify. Hittade glädjande en dubbel CD på CDON häromveckan men sen när beställningen kom var den restad. Typiskt och trodde inte den skulle komma men i fredags låg den i brevlådan:-)

Ja ni ser ju själva hur svårt bra det här är. Vilka titlar, rena inspirationsföredraget. You Make Me Feel So Young, Come Fly With Me. The Best Is Yet To Come, Fly Me To The Moon och så förstås My Way. 

Ute på vägen igen..

SKÖNT! Första utecyklingen sen 2 januari. 55 km med extrasväng in till stan på morgonen och sen hem för totalt 72 i lågpuls med hyggligt pigga ben efter några extra vilodagar. Milt väder, love it. Cykling i minusgrader är inte min grej. Fortsätt så här snälla vädergudar så är snart våren här.

Knockad av Neil Young i Paris

Knockad. Golvad av Neil Young igår på lilla Theatre Mogadore i Paris. Vilken upplevelse, ca 500 personer i en fin gammal teater på en privat spelning av Neil Young och hans nya band Promise of the Real. Vilken musiker han är och vilken nerv han har 70 år ung. Helt otroligt för att inte tala om RÖSTEN. Finns ju ingen liknande röst. 

Neil Young var en av de få hjältarna och favoriterna jag inte sett live och det kändes nästan surrealistiskt när han i början av konserten gör sin klassiska Heart of gold med bara akustisk gitarr och munspel. Oräkneliga gånger jag lyssnat på den genom åren och det är väl den ultimata lägereldssången av trubadurer och coverartister världen över. Igår framförd av ikonen själv. Kändes stort. 

Efter några låtar kom ett heltight band och de fortsatte med flera låtar från klassikern Harvest Moon från 94. En magiskt vacker platta som jag brukade lyssna på nattbussarna hem från city när jag trött och halvpackad var på väg hem från ännu en krogkväll i mitten av 90 talet. Bodde några år på Sockenplan då och det hände MÅNGA gånger att jag somnade och åkte några extra varv runt söderorterna i den tidiga morgonen med Harvest Moon låtarna i lurarna. Starka minnen, From Hank to Hendrix, Desert Highway och Harvest Moon med flera spelades igår i grymma versioner.

Jag filmade flera låtar men lyckas tyvärr inte få till det med tekniken nu. Här jammar de loss i Words.

Sista timmen blev det elgitarrer och ett makalös ljudkuliss och intensitet och nerv. De gjorde t ex Words i en otrolig version. 2 timmar och 20 minuter höll han igång. En fantastisk kväll och upplevelse.

177 kadens var kom den ifrån?

"Ryktet om min död är betydligt överdrivet" som Mark Twain sa. En kollega på jobbet föreslog att jag skulle skaffa en Segway att rulla omkring på istan istället för att som nu halta omkring. Vore snyggt, lite som Fredde i solsidan. Idag fick jag dock snurr på benen och lyckades komma upp i 177 topp på kvällens Monark högkadens fyror. Det var andra gången jag gjorde ett sånt här pass och toppade förra veckan på premiären 153, bra utveckling, trodde jag inte på. Nådde nu målet om +170 kadens om än inte mer än någon sekund. Fruktansvärt svettigt med 1 minut 120 kadens 15 sekunder max 15 sekunder 120 kadens 30 sekunder max 1 minut 120 och sen likadant ett varv till. 4 gånger. Känner mig skraltig och kantig på de flesta ställen just nu men uppe i sadeln fungerar det märkligt nog nästan som innan skadan. Bara att tacka och ta emot.

Bra träningsblock nu tisdag till fredag med en massa intervaller.  I tisdags 8x9 min med 1 minut vila och igår 2 x 20 alla på 300 w så det tog en del. Kände mig lite sliten igår men konstigt nog bättre nu ikväll efter snabbtrampet. Kanske var något slagg eller något som släppte i benen? Imorgon är det 8 x 9 igen sen lång vila. Ser ut att bli 4 raka vilodagar pga resor och fester. Passar nog perfekt med lite längre vila nu. På lördag 50 års fest i Växjö och på måndag konvent i Paris med privatkonsert Neil Young på kvällen. Hoppas och tror på en höjdare.

En annan och ännu större höjdare är ju the almighty Bruce. Köpte en blueray för några veckor sedan veckan som nästan gått lika varm som Monarken nu sista veckorna i Vinterstudion. London Calling Live Hyde Park 2009. Bruce är 60 år här och han och E Street Band är i sån sanslös form inkl Clarence Big Man Clemons som tragiskt gick bort 2 år senare i cancer.

Bruce bygger upp crescendot i Outlaw Pete inför 50 000 i Hyde Park

Du som ännu inte förstått Springsteens storhet (och alla som redan fattar förstås) se den fantastiska Outlaw Pete nedan och omvärdera sedan med öppna sinnen. En av hans största livelåtar enligt mig. Här från Glastonbury festivalen samma turne. Ta på dina bästa hörlurar skruva upp volymen och njut. OBS SE HELA VIDEON.

Can you hear me?

Velodrom mitt på Kungsholmen 1923

Kolla vad coolt. 1923 byggdes värsta Velodromen mitt på Kungsholmen, en stor Velodrom på 333 meter i cement med plats för 10 000 åskådare. De körde tävlingar inkl stora proffsrace fram till banan tappade sin licens för tävling 1927 efter flera år av ekonomiska problem och hela Velodromen revs sen redan 1931. Hade ingen aning om att det funnits en sån mastodontanläggning mitt i Stockholm. Velodromen mitt i Stockholm

Vilken höjdare det vore om det kunde bli en ny Velodrom i Stockholmstrakten, lär ju finnas ett STORT underlag nu och intresse i regionen. Stort gym i mitten, friskvård, konferens och annat lullull så är konceptet klart. Fattas bara en stor industritomt och en finansiär med några hundra mkr sen kör vi. Hur svårt kan det va?

Wikipedia Hornsbersgsvelodromen

 

Nästan vit månad och Neil Young i Paris

Vad ska det vara bra för kan man ju fråga sig? Ja inte vet jag men det kan kanske vara nyttigt med lite avhållsamhet av njutningar som rödvin till mat, en öl i bubbelbadet samt champagne lite då och då när andan faller på. Éfter alla helgerna med mycket firande god mat och dryck av alla de slag känns andra halvan av januari och början av februari som passande för en liten alkohol detox kur. Vi gör det i år för tredje året och det börjar så smått sätta sig som en tradition. Nu är jag inte fundamentalist kring det här och kommer bryta tillfälligt nu på lördag och måndag. På lördag då Kajsa och jag åker ner till Växjö för den första av vad jag gissar blir ett återkommande tema i år, nämligen 50 årsfester. En ungdomskamrat från skoltiden i Västervik som bor i Växjö nu har sin fest där. Blir ju riktigt kul att träffa en massa gamla kompisar man inte sett på upp mot 20-30 år i vissa fall. Sedan på måndag bär det av till Paris för en stor tillställning med ett fondbolag som bjuder på en fantastisk kväll med privatspelning av Neil Young på en liten teater inför några hundra åskådare. Wow vad häftigt det ska bli. Neil Young är verkligen en av mina historiskt största favoriter. Blir spännande att se vilken form han är eller inte är i nu. Åren rullar ju snabbt förbi även för honom. I övrigt får vi hoppas att liemannen tar en liten paus nu med hemtagandet av alla gamla superstars. På kort tid har han nu hämtat Lemmy, David Bowie och nu igår Glenn Frey från The Eagles. Det går fort nu. Vet inte vad det säger, att vi börjar bli gamla kanske?

Här är hela den briljanta Harvest från 1972

Men innan festligheterna í helgen och på måndag är det Monarkpass på agendan 4 dagar på raken. Ikväll goa 8x9 med 1 minut vila i zon 4 följt av ytterligare några dagar med diverse intervaller plus en dag till med försök till maxkadens intervaller. Kom upp till drygt 150 kadens senast innan jag började studsa för mycket. Målet är att lära sig upp mot 170-180 känns tufft men gör ett försök. Finns förutsättningar för möra ben i bilen till Växjö på lördag..

+ 170 kadens sa Bäckstedt. Skojar du sa jag.

Herregud det där var en ny upplevelse. Dagens pass från coach Magnus Bäckstedt var något han kallar Roller Point Race och bestod av ett gäng 15 och 30 sekunders maxsprintar med + 170 kadens som mål. Mellan dem racefart med 120 kadens. 4 set x 4 min av den varan av sinnessjuk duracellskaninspin. Frågor på det?

Visste faktiskt inte vad jag skulle vänta mig av det här. I min korta cykelkarriär har jag aldrig tränat extrem högkadens och hade verkligen ingen aning hur högt jag kunde ta mig i varvtal, men 170 plus kändes mer som ett skämt i förväg och helt ouppnåeligt. 

Körde med lätt motstånd 2.5 kg och tänkte att det här blir nog jobbigt ändå. Det blev det. Jäklar vad det tog att försöka hålla 120 kadens mellan sprinterna. För att inte tala om maxsprinterna. Nådde som jag misstänkte aldrig nära 170 kadens kom upp i 155 högt vilket ändå var mycket högre än jag trodde mig kunna nå. Hade mellan 140-145 mesta delen av sprintarna. Kanske finns lite att jobba på här? Inte för att man någonsin använder den kadensen i utecykling eller tävling men det kanske finns något i nervbanorna som kan förbättra ekonomin i trampet även i lägre kadensrange av dylik träning? I alla fall verkar ju MB tro det och det kanske kan vara vettigt att lyssna på en som vunnit Paris Roubaix och etapp i TDF.

Ganska vidrig upplevelse stundtals men lika skönt när sista var gjord och jag kunde trampa ner samtidigt som Stina Nilsson tog segern i WC sprint. 

Kul iaktagelse gällande Stina, hon åkte halvrisigt hela Tour de Ski och var nedkörd efter. Nu hade hon vilat och åkt skidor 35 minuter sen förra helgen. Det gav en fin toppning att släppa upp kroppen efter all volym innan och hårdkörningen i TDS. Hon slog Östberg och de andra lätt i finalen och var en helt annan åkare idag. Stina ser ut att gå mot seger i sprintcupen nu. Viktigt att vila efter hårdkörning. Den matematiska formeln lyder Träning + Vila = Förbättring

Har annars tränat på rätt ok nu sista veckorna. Ingen utecykling -15 och snöiga vägar är inget som lockar mig. Vet i o f s inte om intervallerna Bäckstedt skickar alltid lockar så mycket heller? Men jag slipper frysa i vinterstudion och förhoppningsvis bygger jag lite motor nu.

Det har gått fantastiskt bra på tillbakavägen mot gamla nivåer efter skadan. Har en bra bit kvar och just nu kanske i en liten svacka men tror riktningen är uppåt fortsatt. Det är snart 4 månader sedan jag bröt höftbenet och jag är fortfarande långt ifrån "rehabad". Gången fungerar sådär även om det sista veckan känns som det snart kan lossna. Det verkar helt enkelt ta en jäkla tid för nervbanor, synapser och rörelsemönster att komma tillbaka till full funktion igen efter operationen. Experter talar om att jag får räkna med ca ett år. Hoppas det går lite fortare än så. Just cyklingen går ju redan sen länge ganska bra så gott så.

Avslutade ett bra pass på bästa sätt med ett varmt bad ute i vintersolen. Gudomligt och tusan vet om inte solen värmde ansiktet lite där en stund, eller det kanske var ångan från det 40 gradiga vattnet? 

Kommunal "Alla ska med" (på mutresa spritfest och strippklubb)

Det här inlägget är off topic och jag är långt ifrån den enda som reagerar (gör väl halva Sverige nu i sinne eller handling). Men jag måste skriva av mig lite. Jag blir heligt förbannad. Vad är det för fel på s.k förtroendevalda ledare och fackpampar? Gång på gång på gång missbrukar de, frossar och tar varje chans att utnyttja ett i sig helt vansinnigt system. Jag menar hela grejen med fackföreningsmonstren och s.k facklig karriär är ju egentligen rätt absurd. Bygg upp en jätteorganisation och skräm upp alla lågavlönade och osäkra att "alla ska med" annars blir ni utnyttjade av kapitalet och giriga arbetsgivare. Ta sedan deras hutlösa medlemsavgifter och frossa upp så mycket du kan av dem (aktuella exempel längst ned). Tänk sen på hur mycket skit och frosseriorgier som aldrig kommer ut. Ta resten av medlemspengarna och bli en pain in the ass mot en majoritet av hederliga arbetsgivare som mycket väl förstår att de anställda är företagets viktigaste tillgång. Utan nöjda anställda inget bra företag. Inget bra företag inga nöjda ägare. Marknadsekonomi och fri konkurrens. Det är inte svårare än så. Har själv sluppit och träffa fackliga företrädare men sett dem i våra lokaler någon gång. Usch. Torrare och tråkigare människor finns det?

Som entreprenör har jag upplevt både framgång och motgång av stora mått. Jag har varit arbetsgivare med många anställda och betalat in stora summor i skatt och arbetsgivaravgifter till det svenska systemet i bra tider. Jag har också varit  om betydligt tuffare tider när jag och andra delägare tvingats avstå personliga löneuttag, sociala förmåner och skyddsnät helt för att förhoppningsvis få verksamheten att fungera. En vardag som många företagare känner igen sig i. Full av risk men också av möjligheter. Lyckas man då smakar champagnen extra bra. Annars är den bra som tröst:-)

Därför är det extra svårt att se människor som aldrig tagit en personlig eller finansiell risk i hela sitt liv frossa på andras bekostnad. Feta tjänstemän som mjölkar systemet med total avsaknad av musikalitet för vad som är mitt och ditt. Samtidigt som de säger sig representera de svaga, arbetar eller fackföreningsrörelsen. Så fort det finns en chans till excess eller frosseri, ett spritbord, lyxhotell eller stippklubb, ja då är det minsann " alla ska med" som gäller i ledningen eller styrelsen Fy fan vad illa det smakar, och jag måste säga att jag njuter av skadeglädje nu ikväll när jag ser patrasket i Kommunals ledning i Rapport, stå vid skampålen och försöker göra avbön och pudlar om vartannat. Helt utan framgång. Nej bort med er bara, avgå hela bunten och ni som fortfarande är medlemmar i sånt skit, gå ur spara era pengar och gå med i A kassan istället.

Nu säger ordförande Anneli Nordström på Aktuellt att hon tänker sitta kvar. Jag tror hon kommer ändra sig.

Ett litet axplock från dagens media.
Kommunalgänget kopplar av på Marholmen
Resan som fällde Anders Bergström

Det här inlägget är inte så nyanserat och det är klart att det finns fackförbund som kan bidra med nytta för dess medlemmar. Jag är bara så långt borta från hela den idevärlden. Har aldrig varit med i vare sig fack eller A kassa. Min mormor brukade säga "En bra karl reder sig själv" ( eller så kan man gifta sig med Kajsa:-)

Slutar med en klassisk bild på fackpampslegenden Hasse "Hoffa" Ericson som softar vid poolkanten i Francos Spanien 1976
Hasse Hoffa Ericson softar vid poolen

Johaug revolutionerande snabb

Såg som många andra Therese Johaug dansa uppför Alpe Cermis igår. En smått absurd eller snarare helt absurd klättring med upp till 28% lutning. Nu kan jag inte åka längdskidor i allmänhet och i synnerhet ännu mindre i en svart pist UPPFÖR. Men OM jag kunde (som Kjell Enhager skulle sagt) vilken härlig känsla det skulle vara att besegra ett sånt berg. 

Ännu mer imponerad blir man ju när man får se sträcktiderna efteråt. Johaug slog 16 av herrarna i tid inkl samtliga svenska herrar! Hon slog även totalsexan Didrik Tönseth och var bara 26 sekunder efter självaste Northug som kom 4:a. Det är ju häpnadsväckande, revolutionerande, imponerande kul att se en tjej komkurrera med de allra bästa herrarna i världen i en konditions och styrkesport. Har ni sett eller hört talas om något i den här kalibern förut? Paula Radcliffes 2.15 på marathon kanske?

SVT Sport Johaug snabbare än svenska herrarna

Utan att vara någon expert på området så kan jag inte påminna mig om kvinnliga löpare, cyklister, simmare eller andra jämförbara sporter där världstopp tjej är så nära killar, och då stannade hon ändå av mot slutet tog en norsk flagga och defilerade in i mål. Hade hon dessutom varit pressad så fanns säkert ytterligare en del att ta.

Nu skiljde det iofs 2 minuter till sträcksegrare Matti Heikkinen som t om slog omöjlige Sundby med 23 sekunder. Så absolut topp mot topp är kanske som i andra sporter men ändå att hamna "mitt i herrfältet" är banbrytande.

Ta cykelklättringar som jämförelse. Tittade lite snabbt på KOM:s och QOM:s Mallorcaberg på Strava. Där skiljer det i jämförelse eoner av tid och även mina egna tider är bättre än de flesta QOM:s.

Kan det vara så att Johaug helt enkelt närmat sig männen för hon tränar mer eller lika mycket? I just hennes fall spelar säkert hennes extremt lätta kropp stor roll i en klättring men relativt tex cykelklättringar borde det finnas liknande exempel. Vet inte, men det finns de som tror att i uthållighetssporter som långlöpning etc skulle tjejer potentiellt kunna vara ifatt eller förbi herrar så småningom.

Tänk om det blir en Bannister effekt? När Roger Bannister visade att det gick att springa en engelsk mil under 4 minuter 1954 blev det snabbt legio med strömlopp under 4 minuter. Nu har Therese Johaug visat att hon kan slå nära hälften av världens bästa manliga skidåkare. Kan hon kan flera. Det såg vi ju i veckan när först Östberg slog Johaug flera gånger sedan näst sista sträckan spurtar Heidi Weng ner Östberg och vinner sitt första WC lopp efter 33 pallplatser. Kan hon kan jag. En perfekt "Talent Hotbed" som jag skrev om häromdagen. Hoppas vi får se mer av det här. Gärna då också från svenskor..

You go girls!

Passa dig Sundby..

Utbrändheten av Marcus Streijffert - En bok om att gå in i väggen och hitta tillbaka

Den unge Borlängecyklisten Marcus Streijffert har skrivit en bok om sina upplevelser från säsongen 2014 då han gick ifrån att vara en hungrig elitsatsande cyklist med träningsveckor på +20 timmar till att totalt gå in i väggen och tappa fotfästet både fysiskt och psykiskt. I boken Utbrändheten berättar Marcus på ett ärligt, självutlämnande och naket sätt om sina upplevelser och om den långa mödosamma vägen tillbaka. Marcus skickade mig ett ex av boken som jag nu läst. Tack Marcus. En gripande historia. Det är nog svårt för oss som inte drabbats av något liknande att förstå hur illa det kan gå och hur livet kan ändra riktning så kraftigt genom att man kör ner sig själv så hårt på botten att man bokstavligen går sönder både i kropp och själ.

Jag har cyklat en hel del tävlingar med och mot Marcus och känner honom som en "glad skit". En öppen och pigg, slitstark kille med vass spurt och mycket stor ambition. Alldeles för stor skulle det visa sig. Han hade liksom jag ingen lång erfarenhet av cykling men han hade bestämt sig för att satsa hårt och se hur bra han kunde bli. Marcus ville in i eliten i cykling och använde receptet, träning, träning och så lite mer träning plus förstås en massa tävlingar. Marcus lyckades med sitt stora mål att nå topp 10 resultat i elitklass 2014. Men bland blir plus och plus minus och för Marcus del gick det långt långt ner i källaren innan han kunde vända sin livssituation och komma tillbaka som människa och nu också som en tränande glad cyklist igen. En stor del av lösning till välbefinnande och att må bra igen tror jag var att han kunde göra sig av med sina prestationskrav och att försöka träna som ett proffs i volym. Ge upp elitambitioner och istället hitta glädjen i att cykla, träna och må bra igen utan resultatkrav. Gör man det brukar resultaten komma av sig självt. Starkt kämpat Marcus och skönt att du mår bra igen Jag är säker på att du tar med dig erfarenheten av den här resan och kan vända det till något positivt.

Upplevelsen som puttade Marcus ner i avgrundsdjupet kroppsligt och själsligt var vår episka Vätternrunda 2014 med Team Conti  http://jblifecycling.blogspot.se/2014/06/vr-659-when-every-second-counts.html ett lopp som för mig är förknippat med den kanske häftigaste upplevelsen jag varit med om på cykeln blev för Marcus raka motsatsen. Marcus var så fast beslutsam i att inte ge upp drömmen och målet att cykla under 7 timmar så att han trots att kroppen egentligen givit upp höll han sig kvar på hjul sista timmen med total minneslucka och var med att rulla in i Motala med några sekunder till godo på den magiska 7 timmars gränsen. Men priset blev högt, där och då brast allt för honom och det skulle ta lång lång tid att komma tillbaka vilket ni kan läsa om i Marcus bok.

Vad är lärdomen från Marcus resa? Ja en av de största gissar jag är att lära sig att lyssna på kroppens signaler. Den brukar tala om när det är dags att vila. Hunger, motivation och stor ambition är en farlig motkraft. Att inte lyssna på kroppen och istället träna och försöka kämpa sig igenom de tunga perioderna är ett mönster som ofta eller alltid för de som blir övertränade. Eller för som Marcus när det gick ännu värre. Den kanske allra viktigaste faktorn  är glädjen. För att långsiktigt må bra och kunna utvecklas måste det vara "kul på vägen" som Petter sjunger. Alla som blir övertränade eller går in i väggen tappar bort glädjen på vägen dit.

Här nålar jag Marcus nummerlapp inför vad som skulle bli ett av hans bästa lopp med en 9 plats i elitklass på Arlanda Test Track. Loppet blev även resultatmässigt mitt bästa i elitklass med en 6 plats. Kan ju inte ta stryk av juniorerna hur som helst:-) Internationella storspurtaren Jonas Ahlstrand vann spurten komfortabelt.

Ett par dagar efter Arlanda var det Falkenloppet RR i Nynäshamn. Vi grattar varandra till fina placeringar efter loppet. Jag  fick en fin 7 plats som gav en DM titel i Landsväg herrar elit som 47 åring. Marcus gjorde också ett starkt lopp med en 16 plats. Det här var några veckor innan Vätternrundan.

Marcus! Härligt att du är tillbaka och jag ser fram mot att ses och fightas igen på vägen framöver.

@Vinterstudion

Köpte ny ISM sadel till CX

Igår var jag på Cykelcity på Folkungagatan och köpte en ISM Adamo Prologue sadel till min CX.

Fick låna med mig två sadlar till Thailand för en dryg månad sedan och har testat dem ordentligt sedan dess. Stort tack Cykelcity för det. Jag sökte en sadel som skulle trycka mindre på mjukdelar framförallt i aggressivare framåtlutande fart och tempoställning där man lätt hamnar fram mot sadelspetsen. I sviterna av min olycka i höstas drog jag också på mig prostatainflammation när jag låg blöt, lerig och svårt nedkyld i väntan på ambulansen. Ville också p.g.a det ha en sadel med maximal avlastning. Sökte på olika alternativ på webben och fastnade för att testa ISM. Köpte deras originalsadel Podium till Monarken

och efter några pass av invänjning (trycket hamnar där det ska på sittbenen vilket kan ta ett par gånger innan man vant sig vid) så kände jag att den kommer passa bra. Podium är hårdare i stoppningen än den Prologue jag köpt till CX cykeln nu annars är det samma modell.

Fick låna med mig en Attack och en Breakaway till Thailand. Breakaway har samma form som Podium och Prologue och är mitt emellan dem i hårdhetsgrad Attack är smalare än Podium och har en lite högre "cut" som gör det enkelt att förflytta sig på sadeln framåt eller bakåt t ex för utförs eller uppförkörning för optimal viktdistribution.

Breakaway & Attack testsadlar

Cyklade hela Thailandsveckan på Attacksadeln och tyckte den kändes mycket bra. Framförallt är det i fartställning ner i bocken som den stora skillnaden mot traditionella sadlar med spets känns. Det blir inget tryck alls på mjukdelar och även om jag aldrig haft några stora problem med domningar eller så så är det betydligt skönare att kunna ligga länge nere i bocken helt utan tryckkänsla.Framförallt är det i tempo eller tricykling med många timmar i tempobågen som ISM sadlarna blir allt vanligare och dominerande nu men jag tror vi kommer få den här sadeltypen allt oftare även på landsväg racercyklar framöver.Inte minst hos oss alla "gubbar" som fastnat för  landsvägscykling. Vi är många och blir snabbt fler. Cyklingen har blivit lite som golfen var för 15-20 år sedan när "alla skulle börja. Men det är också tyvärr många som upplever tryck ,domningar och strypt blodflöde efter flera timmar i sadeln.

Efter att ha kört en 60-70 mil med Attack i Thailand på racer och några pass hemma på CX. bytte jag till Breakaway. Hade egentligen bestämt mig för att köpa Attacksadeln då den kändes skön och jag tycker den ser lite mer "racig" ut men efter ett par tre rundor med Breakaway började svänga. Får lite mer komfortkänsla med den upplever jag, så jag valde nu Prologue till CX cykeln.

Tar kanske även den till racerns sen senare när det blir dags i vår. Till tempocykeln lutar det åt en Road som är ISM:s bäst säljande tempo / trisadel och lite kortare än Podium / Prologue. En fördel med den korta ISM sadeln på tempo är att det blir lättare att få spetsen 5 cm bakom centrumnav. Vilket gör att jag då lättare kan nyttja en av undantagsreglerna med 80 cm från centrumnav till yttersta spets på styret för att komma ner lite längre / lägre. Här är ett långtest för den intresserade med mer info om de olika ISM Adamo modellerna Slowtwitch ISM saddle test

 Jag ser och känner övervägande stora fördelar med ISM sadlarna, det som skulle kunna förbättras är att de är lite bulkiga och "tunga". Men ca 100 gram mer är en lätt vikt att bära som jag ser det om det hjälper mig att hålla mig frisk och inte minst cykla bekvämare. Nu har jag lagt på mig ca 150 gram svenskt stål i höften och 100 gram mer sadel. Nu gäller det att kompensera med mer styrka viktnedgång och bättre träning..

Kompiskampen del 3

Efter knäont i någon vecka har jag vilat helt 3 dagar från cykelträning. Tror värken i högerknä kommer från flera månaders snedbelastning efter höftbensbrottet när jag haltat fram och har inte känt så mycket när jag cyklat men ville vila några extra dagar för att inte dra på mig någon seg långvarig knäskada. Försöker gå så "vanligt" jag kan utan att vagga och halta. Det går allt bättre men jäklar vad det var segt det här med att få ordning på ben och kropp fullt ut efter skadan.

Idag tyckte jag att det fick vara färdigvilat och gör bedömningen att knäproblemen inte kommer av eller blir värre av cyklingen så jag testade en stund på Monarken i Vinterstudion framför Tour de Ski. Kände glädjande inget i knät av cykeltrampet och tog 40 lugna minuter med några 5 minuters höjningar.

Som ofta när jag helvilat går puls upp men ben är pigga. Det kändes så pass ok att jag tog ett impulsbeslut att plåga livet ur mig i 20 minuter och köra Ck Hymers Kompiskampen och januari tjugan redan nu fulladdad med energi efter all helgmat och dryck.

Satte på den grymma DVD:n med Bruce Springsteen live från Hammersmith Odeon 1975

Skruvade upp volymen ställde in 4 kilo motstånd nollställde mätaren och började trampa. 85 i kadens och 340 w som målwatt så länge som möjligt. Gick ok första 4-5 minuter och det tog nog 7-8 innan pulsen kom upp i 160 men sen blev det några riktigt tunga minuter. Fick gå ner lite i kadens men kunde sen trots stor mental och kroppslig vånda avsluta starkt. Pulsen sista 5 var mellan 165 till 172 högt som är 100% av max och typ 98% av max sista 5 minuter. Det var tur ingen spelade in mina läten minuten efter. Jag överröstade Bruce

och skrek som i förlossningssmärtor. Alltså tjejer allvarlig,t föda barn kan inte vara någonting mot det här, eller?

Resultatet blev 339 w snitt och en stor höjning från decembers 310 och november 273 w. Mycket bättre än vad jag vågat hoppas på. Har gått upp något kilo i helgerna (i wonder why?) och på 75 kg blir det 4.52 w /kg. Supernöjd med det här förstås drygt tre månader efter bruten höft, kroppens bärande fundament. Bäst av allt ingen värk i knät under hela cyklingen. Nu hoppas jag knäproblemen och värken försvinner snart. Sen gör det ju inget om kylan lättar med den samtidigt..

Norge Norge Norge varför är de så överlägsna i skidor?

Japaner Japaner Japaner överallt Japaner. Precis som Sven Jerrings klassiska fotbollsreferat från Berlin OS 36 så känns det i längdspåren nu. Överallt dessa Norrmän. Såg igår på Sportnytt att Norge tagit 25 av 36 pallplatser i världscupen BÅDE på herr och damsidan 50 av 72! Igår tog de samtliga på Tour de Ski. På en världscupstafett nyligen var det 12 norrmän på prispallen lag 1 2 och 3. Det är ju egentligen helt otroligt och borde inte vara möjligt i en konditionssport där man skulle kunna anta att ganska många nationer har relativt liknande resurser och potentiellt talangurval att skapa mästare ifrån. Varför är Norge så otroligt överlägsna nu? De har många gånger senaste 30 åren varit dominerande men aldrig i närheten av denna totala dominans.

Man skulle ju lätt kunna bli konspiratorisk och tro att antingen har de kommit på något revolutionerande i utrustningsväg eller också måste de dopa sig hela gänget. Men jag får inte alls de vibbarna av norska laget. Det var skillnad när ökände Fransesco Conconi tränade både Italienska och Finska landslagen och EPO härjade som värst runt Lahti 2001. Även om man aldrig kan bli förvånad längre vad gäller elitidrott och fusk så känns de "cleana" till skillnad från den roliga Elon reklamen nu på tv där stekarna tycker det är "ocleant" med Rea. 

Nej jag tror huvudorsaken är att de just nu har en perfekt "Talent Hotbed" både på dam och herrsidan. Det har under många år funnits fixstjärnor som Marit Björgen, Therese Johaug och Petter Northug. Tillsammans med bra tradition, bredd och ledning har det dragit alla kraftigt framåt. "Kan du kan jag". Northugs båda lillebröder är i världsklass på sprint redan. Igår så kör Ingvild Flugstad Östberg ifrån Johaug. På herrsidan har Sundby varit bättre än Northug nu i ett par år och aldrig i närheten av så bra som han är nu. Såg en intervju med han igår där han berättar att han tränar ca 1100 timmar om året. Det är rätt mycket det och klart mer än vad någon annan gör. Men det är inte så enkelt att bara ordinera mer träning så blir alla lika bra. De måste kunna tåla och anpassa sig till volymen och där verkar Sundby ha sin allra största begåvning. Mathias Fredriksson sa igår att om det funnits världsrekord i längskidor skulle nog Sundby tagit dem alla nu. Ingen har någonsin åkt så fort. T om Northug framstår ju som klart mänsklig i jämförelse åtminstone till det blir dags för spurt.

Efter att ha läst The Talent Code en intressant bok om ämnet skrev jag sommaren 2013 ett inlägg som handlar om det här. Hur blir man bra och vad är det för gemensamma nämnare för framgång oavsett gebit. Först behövs en "ignition" en stjärna som lyckas slå igenom sedan en väldig massa träning "deep practice" för att bygga myelin kring nervbanorna och de specifika rörelsemönster sporten har. Bra tränare och en tight kulturell miljö där högt motiverade atleter lever nära och drar varandra framåt. Så skapas en "Talent Hotbed". Här är inlägget läs det gärna The Talent Code och Bragden

Det finns en hemsida The Talent Code.com där du kan läsa mer.

Nuvarande norska dominansen i längd kanske är det allra starkaste exemplet i modern tid av det här fenomenet och visar också hur mycket psykologin påverkar i from av "kan du kan jag" det är inte på talangnivå framgång avgörs utan av insats, inställning och miljö. Det var härligt att se Östberg först gå ifatt Johaug igår och sen gå ifrån som ett bevis för det här.

I mitt inlägg ovan kan du läsa om tidigare framgångsrika Talent Hotbeds som de svenska tennis och pingisherrarna på 80 och 90 talet och italienska konstnärer som Michelangelo på 1400 talet. På bilden nedan ser du två andra exempel som utvecklades parallellt under början av 2000 talet i form av Sydkoreanska golf och ryska tennistjejer med "ignition" av Se Ri Pak och Anna Kournikova.

Ser man på det från det här perspektivet med "ignition" en gnista som tänder intresset och drar till sig en många intresserade talanger. Till det en befintlig bra infrastruktur med tränare och social miljö så kanske simningen med Super Sara kan ligga bra till för att göra Sverige till en stornation i simning om några år?

Vet du någon annan sport eller område där vi ligger i läge att utveckla en Talent Hotbed? Inom spelindustrin t ex har vi helt klart haft en talent hotbed de senaste 7-8 åren i Stockholm där flera företag fått fram världssucceer på löpande band. Likaså arvet efter Denniz Pop och med Max Martin har gjort svenska låtskrivare till en supermakt inom pomusiken sista 15 åren med mängder av framgångsrika producenter och låtskrivare. Finns det något nytt speciellt område som har förutsättningar att växa till en Talent Hotbed och göra Sverige framgångsrika om några år?

Det är häftigt det här med framgång att det verkar följa samma mönster oavsett tidsålder och område. Vill du bli riktigt bra på något se till att lev i rätt miljö med likasinnade omkring dig och TRÄNA MYCKET.

"GREATNESS ISNT BORN ITS GROWN"

Skill is insulation that wraps neural circuits and grows according to certain signals. Det är denna "insulation" som är Myelin. Ju mer du tränar ju mer Myelin bygger du. Myelin har en isolerande effekt vilket gör att impulserna till nervbanorna kan fortplanta sig snabbare. Mer myelin effektivare och snabbare signaler och rörelsemönster- Lycka till med myelinbygget och träningen! Myelin Wikipedia

Cykelkonst på Kärleksstigen 4

Fick en sån fantastisk fin fotobok av Kajsa och barnen när de var på fotografiska museet i höstas. En fotobok med hundratals ikoniska, klassiska vackra bilder från Touren 1940-1970. 

Nu har vi gjort ett litet cycling art gallery på en mellanvägg som var tom mellan kök och hall, skurit ut 6 fina bilder och ramat in. Blev ju alldeles lysande. Få idrottsbilder om några är vackrare än de från denna The Golden Age of Tour de France.

Gino Bartali och Fausto Coppi delar en flaska vin 11 etappen 1949.

Raymond Poulidor Mount Ventoux 11 etappen 1972

Eddy Merckx i mål 12 etappen 1971

Fermo Camellini Tourmalet 15 etappen 1947 med kraschat propellerplan bredvid vägen.

Jaques Anquetil uppför Tourmalet på grus 10 etappen 1963

Fausto Coppi Col d Izoard 20 etappen  1951

Boken innehåller nära 200 fantastiska bilder till så den är inte alltför demolerad.

Som här Anquetil och Poulidor i en klassisk head to head 20 th 1964. Anquetil och Poulidor var de ständiga antagonisterna under 50 och delar av 60 talet med Anquetil (5 TDF segrar) oftast som segrare. När Anquetil var döende i cancer 1987 och Poulidor besökte honom på sjukhuset en sista gång sa han "My friend im afraid you will come second once again"

Årets första pass avbrutet men Sundby och Johaug levererar

Ingen klockren start på träningsåret. Hade 3 timmar på schemat efter nyårsvila igår. 2 lugna timmar och sen 5 x 5 min tuffare intervaller. Med kylan och snöovädret så tänkte jag köra två lugna timmar ute och sen cykla intervallerna på Monarken i värmen i vinterstudion. 

Ruggigt ute idag och började snöa kraftigt borta vid Markim när jag vände efter en timme. Tappade peppen av kombinationen en allmänt seg och trött nyårskropp, kallt och snöigt men framförallt känningar och ont i höger framsida knä som jag haft tendens till någon vecka. Beslutade att kasta in handduken och skita i intervallerna idag. Sakta hemåt till en varm dusch istället. Det här med vintercykling måste jag vara på humör för att uppskatta. 

La mig i soffan under en varm filt istället och kollade när Sundby åter igen bara åker ifrån hela världseliten och vinner överlägset i Tour De Ski. Otroligt imponerande att kunna vara så överlägsen i en konditionssport. Spontant kan jag tro att i yppersta världseliten är marginalerna så små och de bästa har likartade insatser och resurser. Trots det så är en kille på en helt annan nivå, gång på gång på gång. Lika är det ju med Johaug. Det borde inte gå. De är riktiga outliers. Mäkta imponerande att se, trots att de är från Norge..

Kanske får ta någon extra vilodag nu och avvakta känslan i höger knä och ben.