Kompiskampen del 3

Efter knäont i någon vecka har jag vilat helt 3 dagar från cykelträning. Tror värken i högerknä kommer från flera månaders snedbelastning efter höftbensbrottet när jag haltat fram och har inte känt så mycket när jag cyklat men ville vila några extra dagar för att inte dra på mig någon seg långvarig knäskada. Försöker gå så "vanligt" jag kan utan att vagga och halta. Det går allt bättre men jäklar vad det var segt det här med att få ordning på ben och kropp fullt ut efter skadan.

Idag tyckte jag att det fick vara färdigvilat och gör bedömningen att knäproblemen inte kommer av eller blir värre av cyklingen så jag testade en stund på Monarken i Vinterstudion framför Tour de Ski. Kände glädjande inget i knät av cykeltrampet och tog 40 lugna minuter med några 5 minuters höjningar.

Som ofta när jag helvilat går puls upp men ben är pigga. Det kändes så pass ok att jag tog ett impulsbeslut att plåga livet ur mig i 20 minuter och köra Ck Hymers Kompiskampen och januari tjugan redan nu fulladdad med energi efter all helgmat och dryck.

Satte på den grymma DVD:n med Bruce Springsteen live från Hammersmith Odeon 1975

Skruvade upp volymen ställde in 4 kilo motstånd nollställde mätaren och började trampa. 85 i kadens och 340 w som målwatt så länge som möjligt. Gick ok första 4-5 minuter och det tog nog 7-8 innan pulsen kom upp i 160 men sen blev det några riktigt tunga minuter. Fick gå ner lite i kadens men kunde sen trots stor mental och kroppslig vånda avsluta starkt. Pulsen sista 5 var mellan 165 till 172 högt som är 100% av max och typ 98% av max sista 5 minuter. Det var tur ingen spelade in mina läten minuten efter. Jag överröstade Bruce

och skrek som i förlossningssmärtor. Alltså tjejer allvarlig,t föda barn kan inte vara någonting mot det här, eller?

Resultatet blev 339 w snitt och en stor höjning från decembers 310 och november 273 w. Mycket bättre än vad jag vågat hoppas på. Har gått upp något kilo i helgerna (i wonder why?) och på 75 kg blir det 4.52 w /kg. Supernöjd med det här förstås drygt tre månader efter bruten höft, kroppens bärande fundament. Bäst av allt ingen värk i knät under hela cyklingen. Nu hoppas jag knäproblemen och värken försvinner snart. Sen gör det ju inget om kylan lättar med den samtidigt..