Jag har cyklat en hel del tävlingar med och mot Marcus och känner honom som en "glad skit". En öppen och pigg, slitstark kille med vass spurt och mycket stor ambition. Alldeles för stor skulle det visa sig. Han hade liksom jag ingen lång erfarenhet av cykling men han hade bestämt sig för att satsa hårt och se hur bra han kunde bli. Marcus ville in i eliten i cykling och använde receptet, träning, träning och så lite mer träning plus förstås en massa tävlingar. Marcus lyckades med sitt stora mål att nå topp 10 resultat i elitklass 2014. Men bland blir plus och plus minus och för Marcus del gick det långt långt ner i källaren innan han kunde vända sin livssituation och komma tillbaka som människa och nu också som en tränande glad cyklist igen. En stor del av lösning till välbefinnande och att må bra igen tror jag var att han kunde göra sig av med sina prestationskrav och att försöka träna som ett proffs i volym. Ge upp elitambitioner och istället hitta glädjen i att cykla, träna och må bra igen utan resultatkrav. Gör man det brukar resultaten komma av sig självt. Starkt kämpat Marcus och skönt att du mår bra igen Jag är säker på att du tar med dig erfarenheten av den här resan och kan vända det till något positivt.
Upplevelsen som puttade Marcus ner i avgrundsdjupet kroppsligt och själsligt var vår episka Vätternrunda 2014 med Team Conti http://jblifecycling.blogspot.se/2014/06/vr-659-when-every-second-counts.html ett lopp som för mig är förknippat med den kanske häftigaste upplevelsen jag varit med om på cykeln blev för Marcus raka motsatsen. Marcus var så fast beslutsam i att inte ge upp drömmen och målet att cykla under 7 timmar så att han trots att kroppen egentligen givit upp höll han sig kvar på hjul sista timmen med total minneslucka och var med att rulla in i Motala med några sekunder till godo på den magiska 7 timmars gränsen. Men priset blev högt, där och då brast allt för honom och det skulle ta lång lång tid att komma tillbaka vilket ni kan läsa om i Marcus bok.
Vad är lärdomen från Marcus resa? Ja en av de största gissar jag är att lära sig att lyssna på kroppens signaler. Den brukar tala om när det är dags att vila. Hunger, motivation och stor ambition är en farlig motkraft. Att inte lyssna på kroppen och istället träna och försöka kämpa sig igenom de tunga perioderna är ett mönster som ofta eller alltid för de som blir övertränade. Eller för som Marcus när det gick ännu värre. Den kanske allra viktigaste faktorn är glädjen. För att långsiktigt må bra och kunna utvecklas måste det vara "kul på vägen" som Petter sjunger. Alla som blir övertränade eller går in i väggen tappar bort glädjen på vägen dit.
Här nålar jag Marcus nummerlapp inför vad som skulle bli ett av hans bästa lopp med en 9 plats i elitklass på Arlanda Test Track. Loppet blev även resultatmässigt mitt bästa i elitklass med en 6 plats. Kan ju inte ta stryk av juniorerna hur som helst:-) Internationella storspurtaren Jonas Ahlstrand vann spurten komfortabelt.
Ett par dagar efter Arlanda var det Falkenloppet RR i Nynäshamn. Vi grattar varandra till fina placeringar efter loppet. Jag fick en fin 7 plats som gav en DM titel i Landsväg herrar elit som 47 åring. Marcus gjorde också ett starkt lopp med en 16 plats. Det här var några veckor innan Vätternrundan.
Marcus! Härligt att du är tillbaka och jag ser fram mot att ses och fightas igen på vägen framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar