Visste faktiskt inte vad jag skulle vänta mig av det här. I min korta cykelkarriär har jag aldrig tränat extrem högkadens och hade verkligen ingen aning hur högt jag kunde ta mig i varvtal, men 170 plus kändes mer som ett skämt i förväg och helt ouppnåeligt.
Körde med lätt motstånd 2.5 kg och tänkte att det här blir nog jobbigt ändå. Det blev det. Jäklar vad det tog att försöka hålla 120 kadens mellan sprinterna. För att inte tala om maxsprinterna. Nådde som jag misstänkte aldrig nära 170 kadens kom upp i 155 högt vilket ändå var mycket högre än jag trodde mig kunna nå. Hade mellan 140-145 mesta delen av sprintarna. Kanske finns lite att jobba på här? Inte för att man någonsin använder den kadensen i utecykling eller tävling men det kanske finns något i nervbanorna som kan förbättra ekonomin i trampet även i lägre kadensrange av dylik träning? I alla fall verkar ju MB tro det och det kanske kan vara vettigt att lyssna på en som vunnit Paris Roubaix och etapp i TDF.
Ganska vidrig upplevelse stundtals men lika skönt när sista var gjord och jag kunde trampa ner samtidigt som Stina Nilsson tog segern i WC sprint.
Kul iaktagelse gällande Stina, hon åkte halvrisigt hela Tour de Ski och var nedkörd efter. Nu hade hon vilat och åkt skidor 35 minuter sen förra helgen. Det gav en fin toppning att släppa upp kroppen efter all volym innan och hårdkörningen i TDS. Hon slog Östberg och de andra lätt i finalen och var en helt annan åkare idag. Stina ser ut att gå mot seger i sprintcupen nu. Viktigt att vila efter hårdkörning. Den matematiska formeln lyder Träning + Vila = Förbättring
Har annars tränat på rätt ok nu sista veckorna. Ingen utecykling -15 och snöiga vägar är inget som lockar mig. Vet i o f s inte om intervallerna Bäckstedt skickar alltid lockar så mycket heller? Men jag slipper frysa i vinterstudion och förhoppningsvis bygger jag lite motor nu.
Det har gått fantastiskt bra på tillbakavägen mot gamla nivåer efter skadan. Har en bra bit kvar och just nu kanske i en liten svacka men tror riktningen är uppåt fortsatt. Det är snart 4 månader sedan jag bröt höftbenet och jag är fortfarande långt ifrån "rehabad". Gången fungerar sådär även om det sista veckan känns som det snart kan lossna. Det verkar helt enkelt ta en jäkla tid för nervbanor, synapser och rörelsemönster att komma tillbaka till full funktion igen efter operationen. Experter talar om att jag får räkna med ca ett år. Hoppas det går lite fortare än så. Just cyklingen går ju redan sen länge ganska bra så gott så.
Avslutade ett bra pass på bästa sätt med ett varmt bad ute i vintersolen. Gudomligt och tusan vet om inte solen värmde ansiktet lite där en stund, eller det kanske var ångan från det 40 gradiga vattnet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar