Tomt i tanken med 4 tunga motvindsmil hem

Stärkt av den exceptionellt lyckade premiärcyklingen i måndags tog jag även igår en runda i den tidiga fina kvällen. Tänkte jag cyklar lite längre nu men betydligt långsammare och bara njuter av det fina vädret samt av att vara ute på vägen igen, ett par timmar eller så. Cyklade ut över vackra Skålhamravägen till Vallentuna, sen till Lindholmen i sida medvind. Gick inte så fort, benen var klart påverkade av det hårda passet dagen innan och de nya ZIPP 808 hjulen jag hyllade igår kändes inte alls lika snabba längre. Jäkla skithjul:-) nej det var nog mer kroppen, men det var soligt och fint och humöret bra.

Det flöt på rätt ok på vägen mot Lindholmen då en omkörande bilist tyckte det kunde passa och spola ner mig med lite spolarvätska. Han (jag utgår från att det var en man, kvinnor är sällan så korkade) kanske trodde jag höll på att bli för varm i solen och behövde duschas med lite kemikalier. Inte kul att bli förnedrad så. Jag hötte instinktivt med vänsterarm. Det skulle jag inte gjort, ONT i skadade vänster axel. Ännu argare. Jag ska cykla ifatt dig din gris och läsa lusen av dig tänkte jag och tryckte på i hopp om att han kanske skulle få rött ljus eller annat stopp strax framför. Det fick han inte och det var nog lika bra det. Risk reward i såna situationer är sällan till en cyklists fördel. Speciellt inte en för en halvtrasig version av mig. Finns så många galningar därute som ändå inte kan talas tillrätta så säkrast att knyta näven om styret, bita ihop och använda kraften ner i pedalerna istället.

Vid Lindholmen hade jag kommit över det och tog höger för att cykla Markimvarvet åt andra hållet än när vi tävlar. Rundan blev då ett par mil längre än jag tänkt från början och nu 8 mil men det borde väl gå bra om jag tar ner tempot lite till?

Svängde sen vänster bort mot Lunda Livs och möttes av en hård stark sida motvind. Insåg att nu är det långt hem ca 4 mil, vinden kraftigt mot i stort sett hela tiden och jag börjar känna mig låg på energi. Vad gör jag här? Vad tusan skulle jag så långt hemifrån att göra? Hade en gel och en liten bar som jag stannade och åt upp där i motvinden och hoppades det skulle räcka för att ta sig hem. Det gjorde det inte. Tiden gick, fick stanna en gång till på Sälna vägen för att ringa hem och säga att jag inte ramlat. Du behöver inte vara orolig till Kajsa, men jag har missbedömt min ork och hamnat någon mil för långt bort. Det kommer ta lite tid men cyklar jag sakta hem så ska det nog gå bra. Slut på vatten hade jag också nu och trots låg kraft och hastighet så bara rann den sista energin ur hela kroppen. Började nästan få tunnelseende och kände obehag både vid möten och när jag blev omkörd av bilar sista milen. Frestabacken upp i slowmotion med stora problem och jag är glad att jag tog mig hem utan missöden.

Har inte hänt mig ofta att gå så tom och speciellt inte efter "bara" drygt 2 timmars cykling utan hård intensitet. Usch vilken vidrig känsla det var. Skakig i hela kroppen och tungt att bara hålla i styret sista milen.

Mycket mat, dricka, frukt, kaffe, kakor och glass hemma. Var rädd för att få frossa som hänt några gånger när vätskebalansen blivit tokig men lyckades häva det och efter någon timme kändes det lite bättre. Nu så här efteråt är det väl helt logiskt. Jag har långt kvar till att vara återhämtad och tränad från skadorna. Jag hade kört ett väl hårt pass dagen innan och har ingen vana att cykla längre än max 1 timme Monark sedan kraschen. Är så van att cykla dessa vägar och instinktivt trodde väl hjärnan att "det fixar sig". Skrev igår efter den extremt starka känslan på cyklingen i måndags att ibland klarar kroppen mer än man tror. Ibland klarar den också mindre vilket jag fick känna på igår när jag med knapp styrfart och darrig kropp kom hem.You live and you learn. Nu lite vila.

Comebackcykling med chefskropp - Eller var det bara nya "fuskhjulen"?

Vilken magisk känsla igår kväll. Efter 2 månader kom jag ut på en cykeltur för första gången sedan olyckan på Mallorca. 11 frakturer och en punkterad lunga kändes tillräckligt läkta för att ge mig ut på en försiktig premiärtur. Försiktig var i alla fall tanken vad gäller tempo men redan efter 10 minuters cykling så kände jag att kroppen ville något annat. Den ville cykla fortare och fortare. Tittade ner på benen och undrade vad det var frågan om? Benen bara trampade på med tunga växlar och sa nu kör vi! Så farten ökade lite kontinuerligt bort min vanliga väg från Sollentuna Vattentorn till Hagby och sedan bort mot Fresta Kyrka och därifrån till Vallentuna och sen samma väg hem igen. En tur på drygt 4 mil med en närmast euforisk känsla i den fina sommarkvällen. Det är här jag vill vara. Det är här jag mår bra. Det är här jag är stark.

Det är nästan orimligt vilken skillnad jag känner i min kropp och huvud mot när jag promenerar, ofta med möda och värk efter den brutna höften i höstas. Lätt haltande till eller ifrån möten på stan. Lätt haltande till eller från bussen. En något bedagad vithårig man snart 50 år gammal. Sen kontrasten mot igår. Att cykla med en lätt flygande känsla, en känsla av urstarka ben en allt mer ihopläkt kropp. Blodet cirkulerar bra från hjärta och ut i benen och tillbaka. Huvud och själ i perfekt harmoni, skarp och på hugget snart 50 år ung.

Det blåste rätt hyggligt så jag var lite orolig för att de nya högprofil Zipp 808 NSW skulle kännas lite svårkontrollerade i vinden, men vilka chefshjul! Inga problem med framhjulet i vinden trots 82 mm profil. Har inte haft den känslan sedan jag lånade ett dischjul första gången sommaren 2013 på RR Smack Vik tempo (som faktiskt fortfarande är det snabbaste tempoloppet jag gjort). Hjulen kändes otroligt snabba och bara seglade med 39,7 fart mellan Fresta och Vallentuna i sida medvind utan att gå på rött.

Samma sträcka tillbaka med mycket motvind klöv hjulen vinden med 36,2 fart. Nu slog hjärtat fortare men benen fortfarande starka och ville fortsätta fort även sista milen hem.

Vet inte hur mycket extra fart hjulen ger men det kändes som det kan gå rätt fort med dessa när jag är tillbaka fulltränad. Nästan som fusk med de här hjulen, grym bromsverkan var det också. Nu gick rundan över 4 mil på 1.06 snittfart 36,44 kmh 285 npw vilket egentligen inte borde var möjligt där jag kommer ifrån. 

Jag var inte rädd på vägen vilket var det kanske skönaste beskedet från hjärnan. Nu cyklade jag solo på torr och fin väg och tog det försiktigt i kurvorna men ändå, ingen rädsla. Jag hade inga större smärtor, fick lite ont i revbenen efter en halvtimme när jag började bli lite trött och när jag stod upp ibland. Hade svårt att lyfta vänster arm från styret ordentligt för att markera vänstersväng men annars kändes det kanon. Kroppen är en fantastisk maskin och ibland klarar du saker du inte trodde var möjliga. Se bara på Islands hjältar igår. Allt går och går det inte så går det ändå!

Fotbollsrehab och cykelpremiär imorgon

Rehabtränar i köket framför fotbolls EM. Dragband och kvastskaft i lite olika övningar för rörlighet och styrka i axelpartiet. Vin ost och korv mellan seten. Typiskt bra upplägg och känns passande till Tyskland - Slovakien. Stortysk överlägsenhet och 3-0 nu med 25 min kvar.

Ska försöka mig på comeback på cykeln ute imorgon kväll efter jobbet och vad passar då bättre till korven och osten än ett ekologiskt cykelvin från Cono Sur? En helt ok Cabernet-Sauvignon.

Hemma igen efter en grym långhelg med storfamiljen på Smidö vid Mälaren en mil från Bro. Bästa midsommarvädret på 20 år. Morfar Sam för väderdagbok och när vi kollade statistiken bakåt har det varit 10 dåliga midsommar i rad från 2006-2015. Tänk i år vände det och gårdagens 28 grader och vindstilla var ju helt magiska. Att det sen regnat idag kan vi leva med. Om man inte är elitcyklist och körde SM i Västerås kanske?

Kollade lite på nätet i em via fb uppdateringar och livesändningar. Fy tusan vad det såg halt och jäkligt ut. 15 varv och 19 mil på en GP lik bana runt stan med kullersten och tusen kurvor. Nej det blev man inte så sugen på. Imponerad av de som klarade att köra runt med 40 snitt i regnet.

Desto trevligare med tjejerna och familjen på Smidö. Har släppt iväg Alice 17 (till höger) idag på sin första utlandsresa med tjejkompisarna. Till Rhodos! Uuhhh! Tänker på hur städad jag själv var som 17 åring och blir genast lugn, NOT, hemska tanke hoppas evolutionen har utvecklat 17 åringar i grupp lite de sista 30 åren:-). Take care my little princess!

Förtrollande midsommaraftonskväll med bastu och bad.

Vera vid midsommarstången någon timme innan solen bröt igenom.

Årliga 5 kampen

Plank Challenge på bryggan igår

Spotta godisnappstafett populäraste nya grenen i 5 kampen. 

Morfar Sam född 1930 med barnasinnet kvar och skumpakorken i ögat. Stark i 5 kampen i år igen.

20 Monarkminuter av flow

För 7 1/2 vecka sedan höll jag på att köra halvt ihjäl mig mot en bergvägg på Mallorca. Jag hade tränat som en galning i ett halvår för att komma tillbaka efter den brutna höften i höstas. Det gick bättre och bättre och under de 4 dagar jag hann cykla innan kraschen kände jag att "jag är tillbaka". Sen small det pang in i bergväggen på ett regnigt Mallorca 312. I första tävlingen sedan höftbrottet. 9 brutna revben, nyckelben, skulderblad samt en punkterad lunga. Aj. Ett par veckor på sjukhus, tuff och smärtsam rehab men med klara och snabba framsteg tämligen omgående. Kunde både börja jobba och cykla försiktigt försiktigt på Monarken efter 3 veckor och har nu tränat ca 3 ggr i veckan i en månad tillsammans med lite rehabövningar. Smärtan i revbenen blir mer och mer kontrollerbar och jag tackar gudarna för att min gräsallergi med nysningar började för 2 veckor sedan och inte för 4-5. Rätt ont i vänsteraxeln fortfarande, men de sista dagarna har medgivit lite mer rörlighet. Som grädde på moset fick jag en jobbig infektion i operationsärret på nyckelbenet för några veckor sedan, dubbla pencillinkurer som jag inte mådde bra av. Hittade Manukahonung som jag skrev om för något inlägg sedan och det har faktiskt fungerat som Bamses Dunderhonung. Nästan helt bra nu och i eftermiddag ska vi åka ut till landet på Smidö för en lång härlig midsommarhelg med storfamiljen plus en kompisfamilj som vi firar med sen 19 år nu tror jag. 

Sedan har jag fått lov av både sjukgymnast och fru att börja cykla lite försiktigt ute efter midsommarhelgen. Bra sugen att testa nya Zipp 808 NSW hjulen.Så det fanns en hel del positivt att glädjas åt i förmiddags när jag gick ner i "vinterstudion" för att cykla ett sista Monarkpass innan det är dags för asfalt igen.

Kanske var det allt bra ovan som gjorde det? Eller var det bara en effekt av en allt friskare och starkare kropp, troligen både och, men jag kände direkt att motståndet jag såg på viktpendeln på Monarken inte stämde överens med känslan. Det kändes betydligt lättare än tidigare under rehaben. Har inte kört något riktigt hårt pass men rätt många i zon 2-3 runt 40-50 min. Idag efter 20 min uppvärmning kände jag att det var dags för 20 hårda minuter.

Ställde motståndet på 3 kg och tänkte att 90 kadens och 270 w var ett bra målatt sikta på. Men det blev 95 kadens nästan direkt och sen fort ännu lite till. En positiv känsla och pulsen höll sig på drygt 150 även efter 10 minuter så jag kunde öka ytterligare sista 10 min runt 100 kadens. Puls över 160 sista 5. Trött men inte till utmattning och en perfekt disponerad tjuga var klar. Dessa 20 minuter som kan vara så vidrigt plågsamma blev nu en härlig resa på vägen tillbaka och jag kunde räkna fram resultatet på min Monark 828 med den matematiska formeln förbrukade kalorier / min / 0.07188 till 296 snittwatt vilket ger 4.11 w / kg på mina 72 kg. Har tappat ett par kilo sedan olyckan. Troligtvis mer muskler än fett.

Det här var ju bara SÅ skönt. Fantastiskt härligt efter all smärta och känna flow i hela kroppen igen. Ett resultat bra mycket högre än jag trott I slutet av januari hade jag 340 w så en bit kvar men konstigt vore det väl annars. 3 månader sa den danske traumaläkaren som flög hem mig att det skulle ta innan jag hade full lungkapacitet igen.

Man mår ju för jäkla bra efter ett bra träningspass. Njuter nu i solen vid poolen och lyssnar på nya Band of Horses.

På måndag ska jag få testa den här:-)

Glad midsommar!

Kan jag köpa tillbaka lite tappad fart?

Efter 7 veckors rehab nu får jag komma ut på vägen igen lite försiktigt efter midsommar. Hade föreslagit för min kära fru Kajsa att jag kanske kunde ta cykeln ut till midsommarfirandet på landet så blir det lite mer plats i bilen för allt som ska med? Det kan du glömma blev svaret snabbt. Du sätter dig inte på en cykel för än tidigast efter midsommarhelgen och 2 månader efter din olycka. Ok sa jag och inser vem som är boss. Har också mer ont i axeln än jag hoppats på fortfarande så kort lugn comebacktur i nästa vecka passar perfekt.

Var ute hos "mina grymma killar" på Sigge Cykel ikväll och hämtade hem Crescenten som fått spurtknappar monterat till DI 2. Ja nu lär det inte bli aktuellt att jaga marginal gains i en spurt på ett tag men jag hade beställt dem innan kraschen och nu är de i alla fall på plats. Ännu roligare var det att se det nya hjulsetet jag beställt för att använda dels till linjecykeln för lite snabbare solocykling samt även som framhjul och kanske även ibland istället för disc bak på tempocykeln. Nu när jag har tappat den mesta av den kraft och fart jag hade tidigare in i en bergvägg tänkte jag att det kanske går att köpa lite av åtminstone farten tillbaka? Efter lite research kom jag fram till att så mycket mer fart än nya Zipp 808 NSW clincher kan man nog inte köpa för pengar, så det gjorde jag. Smått absurt är det. Nej helt absurt är det. Två cykelhjul kostar som en bättre begagnad bil, men vad gör man inte för att snabbare få tillbaka lite förlorad fart? Och vilket ljud! Ett fantastiskt dovt och härligt frihjulsljud och en underbar finish som kändes svårt snabba bara att se på. Boys and their toys..

Vrooom

I Youtube videon GCN gjorde härGCN What difference do Aero wheel make - Zipp 808  visade hjulen på ca 35 w kraftbesparing mot lågprofilshjul i 41 kmh fart och han kunde hålla samma fart drygt 50 minuter istället för 20 min vid max. Precis vad jag behöver nu och tyckte jag kunde vara värd något extra, men säg inget till Kajsa för hon är än så länge lyckligt ovetande. Nästa vecka får jag testa, härligt!

Frisk och stark med dunderhonung?

Haft ett par småsega veckor med en elak infektion jag fick i operationsärret. Tagit 2 olika sorters penicillin nu i 12 dagar. Har blivit lite bättre men inte bra.

Igår tipsade min bokföringstjej mig om en speciell sorts honung som heter Manuka från Nya Zeeland. Den innehåller som ingen annan honung mycket av det bioaktiva ämnet methylglyoxal MGO som har unikt antibakteriella egenskaper. Verkar vara rena dunderhonungen, läs här http://kurera.se/nya-honungen-som-ar-mer-effektiv än antibiotika

Måste man ju testa omgående så jag åkte till Sollentuna Centrum idag och hittade en burk i Life butiken. Hoppas det kan göra jobbet penicillinet verkar ha tufft med. Sett till priset verkar det vara fina grejer 370 kr för 250 gram, som hittat. Har nu smörjt in det infekterade området med dunderhonungen och även käkat ett par surdegsmackor till lunch med honungen på, grymt god var den också. 

Kände mig omgående lite som Bamse och gick sen ner och tog en timme på Monarken och tittade på EM fotboll. Kändes helt ok med några lite pulshöjande 10 min intervaller.

Spännande nu med Vätternrundan följer lite tidsuppdateringar för snabbgrupperna och gruppen jag skulle varit med i med start 12.00 idag om knappa 20 cyklister efter lite manfall sista dagarna har slagit följe med Bianchi / Mustach redan från start och är en stor fin grupp nu som siktar under 7 timmar. Det verkar vara stenhårt och tight och estimerad tid är precis över 7 efter Hjo efter 171 km. Håller tummarna stenhårt. Kämpa!

Vätternrundan lite inspiration och lycka till!

När jag såg hur dålig väderprognosen varit ett par dagar nu med hällregn och stark nordanvind var man inte så ledsen över att inte kunna vara med på Vätternrundan i år. Men nu är prognosen ändrad och det ser just nu lovande ut med lite sydvästliga vindar från Jönköping för snabbgrupperna efter lunch på lördag och inget regn. Då suger det direkt i cykeltarmen och hoppas verkligen de får tur med vädret i år. Av alla härliga upplevelser jag haft på cykel så rankar jag VR 2014 som en av de största topparna. Vi hade haft som mål att cykla under 7 timmar med Team Conti i flera år och det blev en helt galen runda där vi redan efter 3 mil och 45 minuters cykling blev av med halva klungan i ett extremt kantvindsparti. När jag helt slut och utpumpad efter att ha spurtat flera minuter solo för att ansluta den flyende klungan trodde jag aldrig det skulle finnas en chans att klara det. Vi hade 6 timmar kvar att cykla och alla var mer eller mindre helt sönderblåsta både i ben och huvud. Som lite inspiration på att allt är möjligt från det mest uträknade läge kan ni läsa om rundan här.

http://jblifecycling.blogspot.se/2014/06/vr-659-when-every-second-counts.html

Lycka till nu allihop som ska cykla runt sjön på fredag / lördag och jag håller tummarna stenhårt för att gänget jag skulle cyklat med i år med start 12.00 på lördag klarar sitt stentuffa mål att gå klart under 7 timmar. Kommer krävas bra förutsättningar med väder och vind, stenhårda psyken i kombination med grymma ben. Men allt går och går det inte så går det ändå som jag brukar säga. Kör hårt!

Conti Test Team 2014

Hard Times Come Again No More

Inget superflow. Fick en elak infektion i operationsärret på nyckelbenet. Ont och penicillin som jag direkt blev dålig i magen av. Stod ut i 6 dagar och hoppades det skulle gå över men efter en timme till på toaletten i natt med magont gav jag upp och ringde Danderyd Sjukhus imorse. Fick en ny pencillinsort för omstart och en veckas ny kur då bakterie / inflammationen inte heller givit med sig tillräckligt. Efter morgon och em tabletter 2x2 känns det just nu bättre. Hoppas det fortsätter så.

Nog nu. Hard Times Come Again No More.

Och så lite penicillin på det

Sommarvädret är lika volatilt som mitt liv. Varmt och härligt och sen isande kallt och hemskt om vartannat. Efter några härliga eftermidagar i solen vid nya poolen med tjejerna,

var det tillbaka till regn och 9 grader imorse när jag tog bussen till stan. Stod sen och väntade på samma buss hem på seneftermiddagen och njöt av solen igen. Tusan, känner mer och mer hur mycket jag uppskattar sol och värme och vice versa, Inte helt optimalt att bo i Sverige då. Eller också är det för att jag är i extra värmebehov nu för att läka ihop en trasig kropp?

En kropp som faktiskt hämtat sig förvånansvärt snabbt nu sista veckorna. Jag börjar bli grym på recovery. I alla fall till häromdagen. Upptäckte då att mitt operationsärr efter nyckelbenet började bli rött, svullet och ömt. Blev värre och till synes kraftigt inflammerat. Jag hade som tur var ett återbesök inbokat på Danderyd Sjukhus med den trevliga kvinnliga läkaren som opererade min brutna höft i höstas. Så här fint blev det efter hennes kirurgiska precision.

Kom in och hon undrade hur rehab med höften gick? Jo sa jag det går väl hyggligt, haltar fortfarande en del men cyklingen gick bra tills för en månad sedan..  sa jag och visade henne min sargade vänsteraxel. Aj det där ser inget bra ut sa hon och när hon fick höra om mina nya bravader och stjärnsmällen på Mallorca så kände jag att hon nog tyckte lite synd om mig och tyckte livet varit lite väl hårt mot mig. Jag fick röntga nyckelbenet för att se att ingen skruv lossnat och plattan och skruvarna satt som de skulle.

Bionic Man hardware upgrade 

 

Berättade att jag hittat en liten sytrådsbit i ärret och pillat bort den förra veckan. Skulle jag nog varit lite försikig med. Det är sannolikt tillräckligt för ett ingångshål för bakterier sa hon. Har ju badat en massa gånger i pool och bubbelpool också. Troligtvis stafolykocker i har jag för mig hon sa. De dividerade om de skulle ta odlingsprov men ville inta ta hål på det i onödan. Så hon skrev ut en 10 dagars penicillinkur med brett spektrum och så hoppas vi det gör jobbet. Kampen går vidare. Nu går jag ner till Monarken en stund i vinterstudion och gör som Bruce..

Testade kraftbalansen på Wattbike

Var hemma hos min kompis Thomas E på eftermiddagen. Thomas gillar bra grejer och har skaffat sig en Wattbike, premiummodell av testcyklar. Inte testat Wattbike förut men gillade känslan mycket bra i den. Anledningen till testet var för att se om jag hade obalans i rundtrampet efter höftbensbrottet i höstas. Sjukgymnasten mätte upp högerbenet 2 cm mindre i muskelmassa och omkrets strax ovan knät förra veckanså jag misstänkte att vänsterben var dominerande och med Wattbike kan man bl.a göra trampeffektivitetstest med mätning vänster höger och hur rundtrampet är.

Gjorde 3 st 3 minuters test på lite olika motstånd. 2 av dem tittade jag på displayen och kanske kompenserar något mentalt för att närma mig 50/50i kraft. De två testen visade 52/48 samt 51/49 i kraftprocent vänster höger så lite övervikt vänster, men mindre än jag trott. Det andra körde jag riktigt hårt med 356 w snitt 3 min. Inte så tokigt alls med tanke på 11 benbrott och punkterad lunga 30 april.

Den sista intervallen lugnare och helt blind med handduk över displayen för att försöka hitta ett normaltramp och känsla. Den gav också 52/48 så det verkar vara mitt grundläge just nu. För försöka jobba lite extra med högerbenet framåt. Slutade med 5 hårda minuter kring 300 w. Kort och bra Wattbikepass som följdes upp av en kall Estrella och en Espresso i solen på Thompas balkong. 

Nu ska jag åka ut till Arlanda Test Track och kolla cykelrace ikväll. Soligt och kanonvarmt fortfarande men oj vad mörkt det blev nu västerut från Edsviken. Kanske blir en rejäl skur med blixtar och dunder? Lets hope not!

Bryta ner och bygga upp

 Det är ju konditionsträningens själva essens. Att genom träning bryta ner kroppen och med träningsadaption, vila och bra kost bygga upp sig starkare snabbare uthålligare. Citius Altius Fortius. 

Jag kanske har tagit konceptet lite väl långt genom att bokstavligen bryta sönder kroppen nu tre gånger sista året och sen försöka bygga upp den starkare igen. Till min hjälp har jag nu rejäla metallimplantat i både höger höft och vänster nyckelben för god jämvikt..

Inte helt lätt och framförallt inte smärtfritt, men en bra sak med det (kanske den enda, men låt oss fokusera på det positiva) är att man får en betydligt snabbare och bättre resultatutveckling från botten när man startar mot vad man annars är van vid. Så det gäller att nollställa prestandareferenser och börja om från scratch. I ett "vanligt" oskadat läge om man tränat länge är det ganska sällsynt att ta stora steg i utvecklingstrappan och man får jobba hårt bara för att hålla nivån och förstås ännu hårdare för att utvecklas.

Nu när jag åter börjat träna lite försiktigt med ca 30-40 min Monark varannan dag sen knappt 2 veckor är förbättringen stor från gång till gång och det är en helskön känsla att ta steg för steg i trappan mot en starkare och friskare kropp. Endorfinerna och energin kommer tillbaka, smärtan lindras för en stund och jag känner en tilltro till en frisk vardag snart igen. 

Det är en balansgång och risk att gå på lite för fort och hårt, då säger kroppen ifrån med mer värk och ömhet igen. Samtidigt all rörelse är bra för cirkulation och läkning och tycker jag har hittat en hygglig balans i belastning. Utecykling dröjer till slutet juni så alla benbrott hinner läka ihop ordentligt om olyckan skulle vara framme igen. Men nej den tanken är så orimlig och osannolik att det måste vara större chans att bli träffad av blixten? (Vilket jag i och för sig blev 1999 på Holms Golfbana:-( Nej nu är det färdigramlat. Min tid kommer nu.

I brist på egen utecykling tänkte jag åka ut till Arlanda Test Track imorgon och kolla när cykelkompisarna tävlar på den roliga snabba motorbanan. Ser ut att bli en fin och ljum kväll vädermässigt och det är nog en stor risk att jag blir av med  ett fint KOM på varvet från 2014 års tävling i Elitklass då jag gjorde ett snabbt sista varv från position längre bak . I en superlång spurt kom jag nära spets och såg en chans till pallen men stimmade tyvärr sista 50 meter och fick släppa förbi 3 man och kom 6:a. Jonas Ahlstrand vann spurten i stor stil. Brukar oftast bli spurter på Arlandabanan ska bli kul att se dem från sidan imorgon.