Tomt i tanken med 4 tunga motvindsmil hem

Stärkt av den exceptionellt lyckade premiärcyklingen i måndags tog jag även igår en runda i den tidiga fina kvällen. Tänkte jag cyklar lite längre nu men betydligt långsammare och bara njuter av det fina vädret samt av att vara ute på vägen igen, ett par timmar eller så. Cyklade ut över vackra Skålhamravägen till Vallentuna, sen till Lindholmen i sida medvind. Gick inte så fort, benen var klart påverkade av det hårda passet dagen innan och de nya ZIPP 808 hjulen jag hyllade igår kändes inte alls lika snabba längre. Jäkla skithjul:-) nej det var nog mer kroppen, men det var soligt och fint och humöret bra.

Det flöt på rätt ok på vägen mot Lindholmen då en omkörande bilist tyckte det kunde passa och spola ner mig med lite spolarvätska. Han (jag utgår från att det var en man, kvinnor är sällan så korkade) kanske trodde jag höll på att bli för varm i solen och behövde duschas med lite kemikalier. Inte kul att bli förnedrad så. Jag hötte instinktivt med vänsterarm. Det skulle jag inte gjort, ONT i skadade vänster axel. Ännu argare. Jag ska cykla ifatt dig din gris och läsa lusen av dig tänkte jag och tryckte på i hopp om att han kanske skulle få rött ljus eller annat stopp strax framför. Det fick han inte och det var nog lika bra det. Risk reward i såna situationer är sällan till en cyklists fördel. Speciellt inte en för en halvtrasig version av mig. Finns så många galningar därute som ändå inte kan talas tillrätta så säkrast att knyta näven om styret, bita ihop och använda kraften ner i pedalerna istället.

Vid Lindholmen hade jag kommit över det och tog höger för att cykla Markimvarvet åt andra hållet än när vi tävlar. Rundan blev då ett par mil längre än jag tänkt från början och nu 8 mil men det borde väl gå bra om jag tar ner tempot lite till?

Svängde sen vänster bort mot Lunda Livs och möttes av en hård stark sida motvind. Insåg att nu är det långt hem ca 4 mil, vinden kraftigt mot i stort sett hela tiden och jag börjar känna mig låg på energi. Vad gör jag här? Vad tusan skulle jag så långt hemifrån att göra? Hade en gel och en liten bar som jag stannade och åt upp där i motvinden och hoppades det skulle räcka för att ta sig hem. Det gjorde det inte. Tiden gick, fick stanna en gång till på Sälna vägen för att ringa hem och säga att jag inte ramlat. Du behöver inte vara orolig till Kajsa, men jag har missbedömt min ork och hamnat någon mil för långt bort. Det kommer ta lite tid men cyklar jag sakta hem så ska det nog gå bra. Slut på vatten hade jag också nu och trots låg kraft och hastighet så bara rann den sista energin ur hela kroppen. Började nästan få tunnelseende och kände obehag både vid möten och när jag blev omkörd av bilar sista milen. Frestabacken upp i slowmotion med stora problem och jag är glad att jag tog mig hem utan missöden.

Har inte hänt mig ofta att gå så tom och speciellt inte efter "bara" drygt 2 timmars cykling utan hård intensitet. Usch vilken vidrig känsla det var. Skakig i hela kroppen och tungt att bara hålla i styret sista milen.

Mycket mat, dricka, frukt, kaffe, kakor och glass hemma. Var rädd för att få frossa som hänt några gånger när vätskebalansen blivit tokig men lyckades häva det och efter någon timme kändes det lite bättre. Nu så här efteråt är det väl helt logiskt. Jag har långt kvar till att vara återhämtad och tränad från skadorna. Jag hade kört ett väl hårt pass dagen innan och har ingen vana att cykla längre än max 1 timme Monark sedan kraschen. Är så van att cykla dessa vägar och instinktivt trodde väl hjärnan att "det fixar sig". Skrev igår efter den extremt starka känslan på cyklingen i måndags att ibland klarar kroppen mer än man tror. Ibland klarar den också mindre vilket jag fick känna på igår när jag med knapp styrfart och darrig kropp kom hem.You live and you learn. Nu lite vila.