Och på den fjärde dagen sprack det

Kom ner i köket för att äta frukost med tjejerna. En fin solig morgon och jag mår bra. Jag har högst oväntat klarat hela tre dagar direkt i min utmaning från i lördags om att inte klaga på något under 21 dagar. Trodde jag aldrig skulle gå utan en massa tidiga återfall. Morgonnyheterna på 4:an står på. Det är ett reportage om farliga plaster, stod i SVD också igår om det. För vilken gång i ordningen vet jag inte men svensk media bara älskar att slå an på oroliga föräldrars skyddsinstinkter att rädda sina barn och sig själva från dessa "livsfarliga" plaster. Jag menar finns det något värre och farligare i världen just nu än leksaker och pilatesbollar som ev har ett picogram ftalat eller fenyl och allt det heter i sig? Nej tänkte väl det. Min reptilhjärna slår till och jag beklagar mig om "nu håller Peter Jihde och Tilde på om de här förbannade plasterna igen".

Gick bort till kylen för att hämta ost och smör till en macka, tänkte inte på det först men kom på det när jag bredde mackan, tusan också nu klagade ju på nyheterna. Så var den fina starten över och inne på fjärde dagen var det bara att börja om. Byta armbandet till vänster arm. Nu kör vi igen, 3 dagar är länge 3 veckor är eoner av tid att inte få klaga, inte ens på TV 4. Hur ska det gå?

21 dagar utan att klaga - Utmaningen

Häromdagen på jobbet så sa en av kollegorna att "det här skulle du testa du klagar ju alltid på en massa saker". Va gör jag? Jag är ju en av de mest positiva som finns trodde jag? Hur skulle jag annars orka ta mig igenom all skit jag drabbats av? Ok låt mig säga så här då. Du har bra spread mellan high and low. Dina bra dagar är du urstark och svårstoppad men på dina dåliga är det inte mycket som är något värt. Ok sa jag, du har nog rätt men det är ju så min värld och mitt liv ser ut. En ständig förflyttelse mellan bra och dåligt och i sökandet efter mer bra kan jag understundom inte låta bli att uttrycka min besvikelse över både mina egna, andras och sakers tillkortakommanden som jag finner på vägen mot upplysning och Nirvana. 

Jag undrar om jag inte tagit fel avtagsväg? Känner mig inte helt i trakterna kring Nirvana..

Han skickade mig den här artikel från The Guardian som handlar om en utmaning om att under 21 dagar inte klaga på någonting. Man tar på sig ett armband och byter helt enkelt arm så fort man har klagat på något. Kanske låter enkelt men tog artikelförfattaren 6 månader att klara. En utmaning som heter duga. Tänk på hur ofta du klagar på något i din omgivning eller hos dig själv? Väder och vind. Jag har ont här eller där. Jag cyklar för sakta, sover för dåligt. Varför kan inte döttrarna plocka undan efter sig? Hur kan ni hela tiden ha sönder era Iphones? 

Kommer bli oerhört svårt, troligen mig övermäktigt men ett spännande expriment att försöka kontrollera tanken och ordet i en mer framåtriktad rörelse och positiv ton.

Jag börjar idag, men innan jag gör det måste jag i en halvt cermoniell ton göra min "sista" klagomur.

Är förbannat trött på revbensvärk nu. Efter vurpan förra onsdagen med stora smärtor i revbenen nu på båda sidor och inte bara de 9 jag bröt på vänster sida på Mallis i våras. Fick nog några nya frakturer på höger sida och förvärrade de "gamla" nästan läkta. Har försökt träna på hyggligt men det är tungt med smärta och att bara kunna ligga på rygg i sängen utan att kunna vända sig. Och ännu värre är den förbannade nervvärken i högerbenet från höftbrottet nu för snart ett år sedan. Ska jag aldrig kunna gå ordentligt igen? Kanske får sikta på att operera bort metallen i höften nu i vinter. Hört om folk som blivit bättre efter det. Förbannat trött också på att vänster axelparti verkat fastna i ett kroniskt oläkt läge nu nära 4 månader efter Malliskraschen. Kan knappt lyfta armen utåt uppåt och är mil från att kunna använda vänster arm till att nå ner i en bakficka på cykeltröjan. 

Sedan är det ju det här med vinden? Varför måste det blåsa så förbannat mycket jämnt? Har det alltid gjort det? Och alltid är det motvind när jag cyklar hemåt den sista tunga halvan av passen. Igår hem från Arlanda (på en annars solig och fin runda men nu var det ju klaga som gällde:-) var det knappt jag tog mig hem med 20 kmh fart när både revben och motvinden skrek mig i ansiktet och kroppen.

Kom till slut hem för att trasig, öm och sönderblåst vila ut vid poolen i solen en stund. Vad möts man av då? En miljard björkfrön som regnar ner på altandäcket och ner i poolen. Ilandsproblem säger du. Grannens björk måste ner säger jag.

Så! Nu var det färdigklagat. Känns riktigt skönt. Sitter nu på altandäck igen det blåser ännu mer idag och nära kuling. En av solstolarna blåste precis ner i poolen, såg roligt ut. Det är sol och skönt 28 grader i vattnet och alla björkfrön är nu bortblåsta. Lyssnar på Håkan Hellströms nya för 6 gången. BRA! Jag ska snart ut på en liten provtur med tempocykeln och kalibrera min Ibike wattmätare som jag nu fått till att även kunna använda på tempocykeln. Sen ska jag rehabsimma lite. 

Kommer bli bra det här. Ikväll är det gatufest med alla trevliga grannar här i Landsnora och imorgon går vi nog bort en stund till Sollentunavallen några hundra meter rakt över Edsviken och kollar lite på Friidrotts SM. Undrar om jag inte kommer hitta in på vägen mot Nirvana snart?

Hänger du med på utmaningen att sluta klaga?

RR Kjulatempot Swecup Veteran

I lördags åkte jag till lilla Kjula strax utanför Eskilstuna för att cykla tempolopp 30 km i Swecup H 50. Efter några veckors mer tveksamt väder med SÅ mycket jobbig vind så var det skön sommarvärme och nära på vindstilla så mycket fina förutsättningar för ett snabbt och bra tempolopp. Hämtade upp Stefan Ljungberg i bilen och körde ca en timme till Kjula. Var framme i god tid för uppvärmning efter att Stefan fick hjälpa mig försiktigt på med den trånga tempodräkten över en ömmande kropp. Kände mig mer som en sjukhuspatient just då än idrottsman som precis ska ut och tävla.

Visste verkligen inte vad jag skulle kunna vänta mig av kroppen och loppet. Efter vurpan på Smack loppet i onsdags kände jag mig relativt ok direkt efter. Tyvärr blev både torsdagen samt framförallt fredagen dagar av tung baksmälla. Kände mig helt slut och tung i kroppen och dessvärre hade det börjat göra mer ont i revbenen på vänster sida igen och än jobbigare det verkar som det blev någon eller några nya sprickor i revben även på höger sida i fallet. Så jag kände att något linjelopp på söndagen i Nyköping blir nog inte aktuellt men ville ändå prova på tempoloppet. Jag hade ett så bra tempolopp veckan innan i Odensala med pers rekord och kände mig verkligen på g innan onsdagens olycksaliga vurpa. Skulle det finnas något av den styrkan kvar eller var kroppen för mycket nedsatt för ett bra lopp? Kändes som det kunde gå åt båda håll innan och känslan bestod efter uppvärmningen som ändå viktade lite åt det positiva hållet.

Så jag gav mig iväg på den platta snabb inledningen i lite lätt sida mot. Hög fart långa stunder upp mot 50 och hyggligt sälvförtroende. Hade VSM vinnaren urstarke storfavoriten Roger Claesson Östersund en minut framför mig och jagade nog lite väl mycket för att i bästa fall få en skymt någonstans långt fram på vägen, men trots lång sikt framåt såg jag aldrig skymten av Roger förr än vid vändpunkten. Jag mötte honom då alltför tidigt och han hade redan hunnit uppför nästan hela den långa uppförsbacken som kom precis efter vändningen. Hade redan sedan 5 km innan det börjat bli rejält sliten på den vågiga vägen som tog vid efter den platta starten. Fick inte med mig farten över krönen. När jag insåg att jag nog redan tappat en knapp minut redan till Roger fick jag inte direkt mer krafter.

Hemvägen var inte kul på något sätt, dålig återhämtning i benen efter backarna och kunde inte hålla farten. Låg hela tiden med lite mjöklsyreskuld och fick slita tungt. Blev inte omkörd av någon cyklist men däremot av hundratals motorcyklar då Mälaren Runt gick samma dag och ca 40 000 motorcyklister passerade under dagen. Hade varit skönt att få drafta med någon men de cruisade bara förbi mig en efter en i hundratals. Kan de inte visa lite barmhärtighet mot en halvtrasig man i nöd? Ohyfsade MC ligister:-)

Nej det ville sig inte alls längre i kroppen. Jag gav det jag hade men bensinen var slut. När jag till slut kom i mål och stängde av klockan fick jag se tiden 41,56 på 29,7 kmh. Gissade att det fattades kanske en minut för en riktigt bra placering och säkert ännu mer till förväntat Roger i toppen. Träffade Roger precis efter och han var stornöjd (tror jag det) med tiden 40 min blankt. Han hade krossat både mig och alla andra och vann med hela 1.30 till slut före Torbjörn De Jager på andra plats. Min tid räckte ändå till 5 plats och var "bara" 26 sekunder från 2 plats så relativt situationen med kroppen och den senaste vurpan kan jag inte vara missnöjd. Mitt problem vara bara att jag var det ändå, förbannat missnöjd. Kanske mest på skiten med sista vurpan nu när jag hade känt mig så på gång och såg fram mot en fin säsongsavslutning. Besvikelsen över att jag var tydligt påverkad fysiskt var tung. Hade också sett fram mot att köra linjeloppet men nu med värre revbensvärk tvingades jag konstatera att jag varken kan stå upp och cykla ordentligt och ännu mindre spurta. Men framförallt måste jag läka ihop nu innan jag kör mer linjelopp där risken ändå är så tydligt större. Nu har jag ingen "bra" sida att falla på och jag känner hur ont det skulle göra om jag så bara ramlade mjukt omkull i gräs.

Jag har anmält mig till lopp nu kommande 3 helger i rad. Roslagshösten på söndag, Tre Berg helgen efter samt Velothon efter det. Ställer in Roslagshösten nu till helgen och får sen se hur det blir med de andra. Revbenen och axelpartiet måste läka ihop bättre för att jag ska kunna cykla i klunga igen. Typ alla jag känner tycker jag skall lägga ned nu. Ryggmärgsinstinkten blir förstås tvärtom om då. "Jag ska nog minsann.." Får ge det lite tid helt enkelt och låta kroppen bestämma. Hur var det han sjöng Ola Salo? "Let your body decide where you want to go. High or low fast or slow"

Ute är det i alla fall fint väder igen och ännu bättre ska det bli hela veckan så jag får försöka njuta av lite solskenscykling solo ute i veckan nu. Guess things could be worse..

Le Premier JB

Kolla på "Le Premier JB" vad skön han är när han kopplar av under en TDF etapp och tar en cigg med grabbarna i klungan tidigt på förra seklet. 

Dagens atleter och cyklister må prestera bättre och bättre vad gäller peak performance. Men de var tusan så mycket coolare förr. För att inte tala om hur hårda de var med 450 mils Tour De France lopp på 15 talet etapper (istället för som nu ca 350 på 20) förr också mycket på vägar som skulle få paven på Paris Roubaix att framstå len som en barnstjärt.

Här lite modernare från min TDF cykeltavelvägg. Fortfarande i en tid när de italienska giganterna Fausto Coppi och Gino Bartali först ställer av klungan och sen delar en vinare under 12:e etappen 1949. "Vadå vi hade ju kört hårt och var törstiga". Legender!

Själv känner jag mig en bit från hård just nu. Rätt mörbultad i kroppen efter kraschen i onsdags. Vilar och hoppas det känns bra nog för start i morgondagens tempolopp över 3 mil i Kjula utanför Eskilstuna. Veterancup Sörmlands 2 dagars i ett starkt startfält.

Lohärad Linje - Orimligt ramlande

Jag hade varit hos min grymma kiropraktor Thomas både igår innan loppet och i tisdags. Har haft problem med kontakt i höftböjaren från skadan efter den brutna höften i höstas och i tisdags var kontakten bruten igen och höftböjarmuskel ur funktion. Han tryckte lite med sina magiska händer i magen och höftböjarmuskeln på höger sidan fick kontakt igen. Det är magi och en så grym känsla, jag liksom bara känner när jag ligger där på britsen att wow där kom den igen, kraft, styrka. Härlig känsla och igår fungerade det perfekt när vi träffades kort på förmiddagen. Kände mig stark i benen, fylld med energi och förhoppningsfull inför gårdagkvällen Smack linjelopp på fina småvägar utanför Norrtälje. Ett snabbt tufft varv på 19 km som skulle cyklas tre gånger.

Såg en märklig blandning av sol och mycket mörka moln på himlen bort mot Norrtäljetrakten i bilen dit och jag insåg att det är nog överhängande risk för en skur innan eller under loppet. Det kom en skur när jag precis fått på nummer lappen på hjälmen så jag satte mig i bilen en stund tills den var över innan en knapp mil uppvärmning med Stefan Ljungberg.

Iväg i medvind och full fart direkt, kändes mer eller mindre kanon direkt i kroppen och redan efter några kilometer kände jag att "just idag är jag stark". Vägen var blöt men skulle nog ganska snabbt börja torka upp. Banan är tekniskt krävande på sina håll med några svåra svängar nedför i högfart. Kände mig ändå inte obekväm och litade både på mig själv och cykeln igår. Ligger fint med i främre tredjedelen av klungan. Vi kommer till en lurig vänster kurva i ganska hög fart nedför. Den är lite feldoserad och jag märker att cyklisten framför mig börjar tveka, spänna sig och styra åt diket på höger sidan istället för att med kropp och cykel följa vägen vänster. Han bromsar och får sladd. Jag är chanslös rakt in i honom på en millisekund och kraschar ut i gräsdiket. Hinner både skrika och tänka HELVETE innan jag landar i diket. Fruktansvärda sekunder innan jag hinner göra en översiktskalkyl över hur det känns i kroppen. Är något brutet? Nej jag tror inte det. Jag har "som tur är" landat på min brutna höft från i höstas och högersidan och inte på den ömma onda nyskadade vänstersidan och axeln från senaste kraschen på Mallorca. Byxorna är sönder och jag har skrapat upp höften men jag känner ganska fort att jag är relativt hel. Någon bakom stannar snällt och kollar så att jag är ok. Säger att jag är fine och snart är jag ensam där i diket.

Jag är mitt emot en bondgård och paret där är ute på gården och har sett krachen och kommer fram och hjälper mig tillrätta igen och erbjuder skjuts tillbaka. Jag tackar men säger att det går bra att cykla tillbaka. Han hjälper mig snällt att vrida till reglaget på styret som vridit sig hårt och vi får på kedjan. Lite justeringar med bromsar men i övrigt har cykeln inklusive hjulen ännu en gång klarat sig. Bra kraschsäkra de där Crescent:-). Jag är uppe i varv och första tanken är att jag nog kan fortsätta, vänder tillbaka med planen att hänga med klungan när de kommer efter första varvning och sen kan jag cykla de kvarvarande två varven med klungan som träning. Uppe på cykeln igen, men det går inte att klicka i höger pedal. Tänker att det kommit lera i klossen stannar för att ta bort det tittar under skon och ser att nähä det fanns ingen kloss där, den har gått av i kraschen.

Så gav snabbt upp tanken på att cykla mer denna kväll och rullade sakta bort de 5 km till start igen. Kollade första varvningen snackade lite med funktionärer och några andra cyklister som brutit p.g.a riskbedömning och punka. Niclas Gatensjö ska åka till Australien nästa vecka för att köra masters VM (mitt stora mål som försvann) och tyckte inte risk / reward efter ett varv kändes tilltalande liksom Jacob Lund Alfvengren som också bröt, kloka killar:-). Både Thomas Wahlgren SCK och Stefan Ljungberg CRT var också på parkeringen, båda hade punkterat tidigt.

Det hela känns orimligt, var är du gud? Varför slår du ner mig igen när jag precis kommit upp? Jag har cyklat en väldig massa linjelopp sedan 2012 och aldrig kört omkull förr än detta olycksaliga Mallorca 312 förra våren och sedan dess. Krasch Boom Bang. Gång på gång på gång.

Måste vara lite självkritisk också, den här banan är knixig och kuperad det finns risk för att mindre erfarna cyklister kanske ovana både med klungkörning och hög fart är med i ett Smacklopp. Det var blött på vägen. Risken är klart högre en sån kväll. Men varför är det just jag som ligger precis bakom han som blir osäker i backen? Det kunde ju lika gärna varit någon av de ca 70 andra? Det hela känns helt orimligt och bara måste vända tillbaka med tidernas medgång nu i rödaste rappet (ännu rödare än skrapsåret på min höft:-). Försöker glädja mig åt att det trots allt gick relativt bra och framförallt att känslan i starten av loppet var så grym. Inte lika go känsla när jag skulle sova i natt. Kanske fått någon spricka i något av revben nu på högersidan också (fick känna att jag har revben även på högersida..) Sedan Mallorca kraschen i våras har jag inte kunnat ligga på vänster sida och nu var det åter till ryggläge då även högersidan var satt ur spel inatt. Inte så skönt att sova på.
 

Kajsa var förståeligt allt annat än glad när jag ringde och berättade vad som hänt. Tycker mer synd om henne än om mig själv. Nu får det nog vara färdigtävlat i liknande riskscenarior framåt. Kändes ändå så pass ok imorse att jag tog cykeln till jobbet. Hade problem att stå upp med smärta i revbenen men sitta gick bra så jag kör tempotävling i veterancuoen Sörmland 2 dagars på lördag i Kjula och hoppas den goda känslan i benen är kvar. Nu spöregnar det i stan igen och jag skiter i att cykla hem ikväll. Är lite småtrött på blöta regnvägar just nu. I wonder why? Nu gäller det att hålla sig borta från John Wayne..

Project Benjamin Button 20 månader senare del 3

Hur ska jag då serva min motor, mina celler i min kropp? Ja det kan du bl.a läsa i boken Growing Young om. En stor del av jobbet kan göras med sund livsföring. Kost, livsstil och motion, tror inte man behöver göra det så mycket mer komplicerat än att fokusera på en varierad kost med färska råvaror, mindre glukos och socker, så lite processad mat som möjligt och mer grönt, ägg, färsk fisk och kött om man gillar det.

Är du intresserad att veta hur de som lever längst i världen lever och äter? Läs gärna i boken Den Blå Maten om hur de folkgrupper i s.k blå zoner, de regioner som har längst livslängd i världen äter och lever. Det som går igen är att de övervägande äter färsk närproducerad mat. Verkar spela mer roll att den är färsk än exakt vad det är. Plus att det inte får vara i excess. Kalorirestrektion är ett tydligt recept för ett längre liv och välmående i våra celler. Andra faktorer som kontinuerlig rörelse och motion och en stressfri miljö spelar också stor roll för livslängden.

Jag testade en Paleo influerad lågkolhydratkost en månad när jag började följa bokens råd januari 2015. Spännande att testa och när jag blev fett invand efter ett par veckor var det en fascinerande känsla att kunna cykla 4 timmar med bara vatten utan någon som helst kris eller hungersnöd, inte ens efter träningar. Vad man däremot missar är toppkraften som kolhydrater ger vilket är bra om man vill tävla samt att det framförallt är logistiskt krångligt att äta på det viset, speciellt om man lever med fyra andra i familjen som inte har lust att äta övervägande Paleo mat så jag slutade efter en dryg månad. 

En optimal kost för våra cellers bästa innehåller nog klart mindre kolhydrater och socker än vad jag äter idag. Mycket socker och glukos ger bra kraft men är "dirty fuel" för kroppen och gör att dina celler rostar fortare för att göra en liknelse med veteranbilen från förra delen igen. Förrädiskt gott är det ju också tyvärr ju mer man äter.

Äter idag en varierad kost, är ingen freak på renlevnad och äter både socker, godis och skitmat ibland men försöker hålla fokus på mer färska råvaror och lite mindre skitmat och socker. Fast det är klart finns ju socker i rödvin också. Men där tror jag hälsofördelarna med det goda i rödvin t ex Resveratrol (äter även det som tillskott) överväger, se bara på fransmännen och jämför med jänkare hur de ser ut..  I flera av de blå zonerna dricker de också vin regelbundet. Nyckeln är förstås måttfullhet här.

Om du vill ha ett långt, rikt och friskt liv, och det vill du ju:-) och oavsett om du idrottar mycket eller lite kan vi nog vara överens om att det verkar centralt att hålla celler och mitokondrier i bästa möjliga skick. För att göra det tar jag tar sedan 20 månader några tillskott som jag tror hjälper mig mycket med det. Ger lite information om två av dem nedan. 

Den första är en s.k nutraceutical (naturligt ämne som finns i tex grönsaker och animaliskt kött men ofta i mycket små doser) som heter PQQ. Du kan i texten nedan läsa ur boken Growing Young vad Dr Gitterle skriver om PQQ. Här är också en länk med info om PQQ och de effekter det kan ge. Selfhacked .com PQQ review

Synergy MatrixTM Cellular Energy Upgrade Plan The key to upgrading cellular energy levels is to protect the “power plants” which power our cells, the mitochondria. By facilitating mitochondrial function and enabling mitochondria to do their jobs without creating high levels of harmful, free radicals, we will gain numerous benefits. We will be making use of an exciting, new nutraceutical called PQQ to do this job and provide many other powerful, health enhancing effects. PQQ, like other supplements on our list, may not be available at your local health food store, but there are sources that can provide it at low cost, no matter where you live. Discovered over 3 decades ago, the significance of PQQ was completely missed at the time. Recently however, this substance was found to be the most powerful enhancer of mitochondrial function yet discovered. It activates cell signaling mechanisms which actually enable cells to create more mitochondria.1 It also protects existing mitochondria from oxidative damage caused by free radicals, providing powerful synergy with other aspects of our plan. How powerful is PQQ in terms of up-grading mitochondrial ef- ficiency? One study showed improvements ranging from 30 to 5000 times. These numbers are mind boggling. Long considered one of the most sought-after anti-aging goals, the ability to protect, functionally enhance and preserve mitochondrial function at these levels, is nothing short of game-changing for anti-aging medicine. What is more, this substance is natural and some scientists are now calling it an essential nutrient. A substance capable of so dramatically improving cellular energy would be expected to produce very dramatic and measurable effects, and this is indeed the case. In one study in persons between 40 and 70 years of age, memory function in the PQQ group doubled compared with the control group.2 Another study, looking at heart function in the post-heart-attack period, found that PQQ - a nutritional substance - was more powerfully protective of heart function, than the standard cardiac drug normally used.3 As a physician who has treated numerous of heart attacks in the hospital setting, the potential for this is very exciting. PQQ does things that no supplement before has been able to do, including directly activate cellular signals, such as the recently discovered DJ-1, a cellular protein that prevents cells from succumbing to severe stress that would ordinarily lead to cell death.4 In particular, this has strong implications for prevention of common, neurological diseases, such as Alzheimer’s and Parkinson’s. In addition, PQQ has been shown to activate DNA protection mechanisms, which are likely to be very important. Other functions are related to an exciting cell signal called PCG-1-alpha, which has potential for directly improving many common diseases. There is no question that PQQ is one of the most remarkable nutraceuticals ever discovered. I would be recommending it, even if it cost 500 dollars per month to access these effects. Fortunately for us, however, this substance is extremely affordable!

Ett annat exempel på  tillskott jag tar är ALC Acetyl L Carnitin. Här kan du läsa lite om vilka effekter det kan ge: https://examine.com/supplements/l-carnitine/

Summary

All Essential Benefits/Effects/Facts & Information L-Carnitine and the related compound Acetyl-L-Carnitine (ALCAR) are compounds able to alleviate the effects of aging and disease on mitochondria, while increasing the mitochondria’s potential to burn fat.

ALCAR is often used as a brain booster, due to its ability to increase alertness and mitochondrial capacity while providing support for the neurons.

ALCAR has been shown to be very effective at alleviating the side effects of aging, like neurological decline and chronic fatigue. ALCAR supplementation is also a very safe method of improving insulin sensitivity and blood vessel health, particularly for people with delicate or weakened cardiac health. ALCAR can also protect neurons and repair certain damage, such as that caused by diabetes and diabetic neuropathy.

Theoretically, ALCAR supplementation for fat burning should work well, but studies on ALCAR in isolation do not show very good results. Fat loss is typically attributed to the increased activity done by people, from the increased energy they have from ALCAR supplementation.

Ja det är ett spännande område det här och som ni kan läsa ovan har de här tillskotten inte bara fördelar för idrottare där styrka och uthållighet är viktiga. Relativt sett är det kanske av ännu större vikt för inaktiva att inta pga de starkt preventiva effekterna mot sjukdomar som t ex cancer, Parkinson och Alzheimer. De kognitiva effekterna, en skarpare hjärna, bättre energinivå och bättre minne har vi ju alla stor nytta av.

Det finns  kanske ett mått av placeboeffekt med i bilden om man tror man blir starkare och friskare så blir man säkert det också, bra det med i så fall. Jag kan hur som helst glädjande konstatera att min energinivå och allmänhälsa har stärkts sedan jag började följa merparten av råden i boken och det verkar som jag har fått upp farten på cykeln hyggligt igen redan. Men en sak verkar det inte bita på, min hårfärg. Kajsa brukar kalla mig silverpilen. I wonder why:-)

Silverpilen innan start på VSM i Halmstad häromveckan.

Jag fick en idé i början av det här året och nu har det ena givit det andra och tillsammans med några partners har vi kommit en lång väg för att snart kunna erbjuda er alla en spännande möjlighet till en effektiv och enkel cell och mitokondriesupport. Stay tuned!

Project Benjamin Button 20 månader senare del två

Häromdagen skrev jag del 1 i min miniserie om vad som hänt sedan jag började följa råden i boken Growing Young för snart 20 månader sedan här kommer del 2.

Tittar jag på ren prestationsfakta i cykel och konditionsnivå så var jag i peak power mitt livs bästa form den där dagen 24 september förra året när jag ramlade i en lerig mörk tunnel i låg fart och bröt höften på väg till jobbet. Trodde inte jag skulle kunna nå högre fysiskt efter ett grymt bra 2014 med 4 års seriös cykelträning bakom mig, speciellt inte efter jag fick så tuffa komplikationer i kroppen efter den första olyckan på Mallorca 312 våren 2015 där jag pga av cykling 25 mil med brutet nyckelben. Först de 5 milen som var kvar av loppet efter kraschen. Sedan röntgen på sjukhus med feldiagnos. Fick besked från att nyckelbenet inte var av så jag cyklade 20 mil till med det två dagar senare (med Tramadol som painkiller) sedan packade kroppen ihop helt. Fick så mycket protein i blodet att det nära gick riktigt illa med Rabdomyolys wiki. En potentiellt dödlig sjukdom med massiv destruktion av muskelvävnad genom utfällning av protein myoglobin. Som tur är förstod jag nog inte där oå sjukhuset i Muro Alcudia förra våren hur allvarligt det var. Efter tillfrisknande ett par månaders bra träning, motivation och en frisk kropp kunde jag ta ytterligare ett steg upp och under perioden för amatör VM förra året i Ålborg och veckorna kring det hade jag mitt livs form. Jag lyckades också vinna den tuffa sista tävlingen Swecup finalen i H 40 Anundsloppet i Västerås bara fyra dagar innan höftbrottet i tunneln.
Bilden på leran tog jag när jag satt och väntade på ambulansen i nära en halvtimme. Fortfarande efter 10 månader har Vägverket inte kunnat hitta någon orsak till all lera

Kan jag ta mig till samma nivå eller högre igen? Tror det kan bli väl tufft, kräver verkligen extremt mycket på alla plan och det är tveksamt om jag klarar det. Häromdagen iofs kom jag 2 i Smacktempot på Odensalabanan. Cyklat loppet 4 år i rad samma onsdag i augusti men aldrig snabbare än i år. Det borde ju inte varit möjligt redan efter senaste jättekraschen. So maybe there is a chance? 

Så var det ju det här med åldrandet också, går ju in i H 50 i år. Även om "gubbarna" där är galet starka (50 är det nya 40) så tappar vi ju alla lite för varje år som går, eller? Kan man stoppa eller minska effekterna av åldrandet? Ja jag vill ju gärna tro att tappet går att minimera om man ser till att ge kroppen rätt input. Tänker mig att man kan göra en liknelse med en fin gammal bil. Med rätt omvårdnad och service kan den vara i "mint condition" nästan hur länge som helst. Det kanske går med kroppen och dess celler också?

Vetenskapen går snabbt framåt och det är många fler än jag som tror att vi helt kommer omvärdera synen på kroppens åldrande framöver och vad vi kan göra åt det. Ta sjukdomar som Cancer t ex. Cancer har länge uppfattats som en genetisk åkomma som plötsligt drabbar. Titta gärna på den här videon  i länken efter stycket och läs texten som handlar om att Cancer är en metabolisk sjukdom som uppkommer för att cellerna och mitokondrier (cellernas kraftverk) blir defekta. Tes: Skulle vi kunna serva och sköta celler och mitokondrier på rätt sätt så minskar risken avsevärt för sjukdomar som Cancer och andra stora sjukdomar förknippade med åldrande som Parkinson / Alzheimer etc. I videon säger doktorn "I believe that a large part of why mitochondria gets dysfunctional is that we are eating dirty fuel with too much glucose". Tänk på liknelsen med bilen ovan, rätt bensin och service så fungerar bilen i "evighet". Mercola.com Cancer as a metabolic disease

I nästa avsnitt kommer jag skriva lite om några av de tillskott jag tar och vad de gör för kroppen. Stay tuned!

RR Smacktempo Odensala - Personligt rekord i recomeback

Jag hade tre mål inför gårdagens recomeback i Smackserien. 

1. Gå inte ut för hårt. 2. Gå inte ut för hårt och 3. Vad var det nu igen? Jo just det nu kom jag på det. Gå inte ut för hårt.

Det är inte ofta jag lyckats disponera krafterna i ett tempolopp bra och alltför många gånger blir de 50-70% sista av loppen en sån fysisk och psykisk pina att jag verkligen starkt ifrågasätter om det här är något att hålla på med? Jag menar det ska ju vara "Kul på vägen" som Petter sjunger. För att öka chansen att få kul på vägen så har jag ställt cykeldatorns racemood i ett läge där den bara visar aktuell fart, aktuell kadens och puls, och snitt av desamma samt avverkad distans. Inte hur länge jag varit ute och än mindre vilken snittfart jag har med risk för stress och negativa tankar av typ "gud så långsam jag är och nu är det snart motvind hem efter vändningen också det här är kört". Roligare då att bara cykla på mer känsla och förhoppningsvis kunna få en progressivt ökande trend, eller åtminstone ihållande. 

Och tänk igår lyckades jag perfekt med det. Är så glad för det och ännu gladare är jag för tiden och resultatet. Jag gjorde ett av mina bästa tempolopp igår och hade 2 tid av de 70 som kom till start. Jag har cyklat Odensala tempot "samma" onsdag i augusti och samma bana nu fyra år i rad och igår gjorde jag det snabbare än någon gång tidigare. 

Hur det gick till efter allt som hänt begriper jag inte, men alldeles otroligt skönt var det igår när jag kom i mål och stängde av klockan och fick se tiden under 41 minuter på 3 mil tempo.

Det skiljer inte mer än 24 sekunder under fyra år mellan mitt bästa och sämsta Odensala tempo. Märkligt händelsefattigt kan kanske tyckas? Men jag lovar det har varit en del ups and downs på vägen och att redan nu så tidigt efter senaste jättekraschen kunna prestera det här trodde jag aldrig.

Fick en bra start igår och lyckades med mina tre målsättningar.. Smög upp pulsen mot drygt 150 och kunde hålla den där..

Bra disponerad pulskurva

bort från Odensala Kyrka på den kuperade vägen mot Sjöås Arlanda och tillbaka. Tyckte jag fick fint driv i backarna och vågade slå av lite när gränsen var nära för att få lite återhämtning.

Hård banprofil

Jag var väl långsam i vändning och de två 90 graders svängar som banan har men ville minst av all riskera något igår och efter sista svängen är det en knapp mil hem och huvudet och tankarna var fortfarande i rätt sinne. Cyklade om en hel del av de tidigare startande och varje gång känner man sig lite starkare lite snabbare. Gick långa stunder runt 50 kmh på de mer lättåkta partierna och jag kände att jag var på väg mot ett bra lopp. Höll tempot ända in i kaklet och utan att ha en aning om vad det skulle räcka till så kände jag en stor tillfredsställelse i matchen mot mig själv. Yes jag är tillbaka.  

Visade sig sedan att det bara var nyblivna svenska mästaren i H45 (snabbast av alla klasser på VSM) Niclas Näslund CRT som var före igår. Niclas var 1.08 före mig på VSM för en och en halv vecka sedan var han 2.42 före  Var även klart före många andra starka med relativskillnad som stod ut. Så helt klart ett kanonlopp igår. Kul det tar vi med oss i huvudet till nästa gång. "Jag kan flyga jag är inte rädd". 

Resultat Smacktempo Odensala

Project Benjamin Button 20 månader senare del 1

I ett inlägg på tre delar kommer jag här berätta lite av vad som hänt sedan i januari 20015 då jag lyssnade på en ljudbok när jag var ute och cykeltränade. Jag hade fått tipset av en god vän som sa: "Lyssna på den här den kommer förändra ditt liv". Nu så här drygt 1.5 år senare så kan jag konstatera att den faktiskt gjorde det. På flera plan. Så till den milda grad att jag t om är på gång att starta affärsverksamhet kring det här. Mer info om det kommer på bloggen inom inte alltför avlägsen framtid. Jag skrev de här inläggen nedan i samband med starten förra året.

"Life would be infintely happier if we could only be born at the age of eighty and gradually approach eithteen" Mark Twain

Project Benjamin Button part 1
Project Benjamin Button part 2
Project Benjamin Button part 3

Boken heter Growing Young och är skriven av Dr Marcus Gitterle en amerikansk doktor och specialist inom trauma med egen klinik men med research och forskning kring åldrande processer som största intresse. Jag har lärt känna Marcus en del och har verkligen fått intrycket av en sann humanist och toppenkille. Boken handlar om vad som skapar åldrande processer i våra kroppar i form av serieeffekter och hur man med naturliga och säkra tillskott och en sund kosthållning och livsstil i övrigt genom synergier kan försena, stoppa och t om reversera dessa processer.

Jag började följa råden i januari 2015 och har nu gjort det i 20 månader. Hur går det? Ja som många av er vet har jag tyvärr under denna period råkat riktigt illa ut med tre allvarliga cykelolyckor. Var och en med ordentliga sjukhusvistelser och mycket tuffa skador som följd. Samtidigt har de givit en bra måttstock på min fysiska (och även psykiska gissar jag), möjlighet att återhämta mig och komma tillbaka i god form och funktion igen. Får väldigt ofta höra det och jag får nog själv medge att jag är förundrad över är hur pass snabbt jag återhämtat mig efter alla dessa allvarliga skador. När jag cyklade VSM förra helgen i Halmstad var en kompis med flickvän där. Hon är sjuksköterska och sa till min fru under loppet att det är helt galet, din man cyklar SM där och krigar varv efter varv i ett stenhårt tempo. När vi har patienter med liknande skador så är de glada om de bara kan gå efter samma tid.

Här på slutet under tempoloppet förra söndagen var jag dock redo för att läggas in på sjukhus igen. Jag var ännu suddigare både fysiskt och psykiskt än vad bilden är..

Lika lite fritt från smärta som ett tempolopp oftast är så har även den här resan varit smärtfylld och jag är fortfarande långt ifrån återställd framförallt av den brutna höften i höstas men även i hela axelpartiet från kraschen i våras. Men sammantaget är jag övertygad om att flera av de tillskott jag tar sedan januari 2015 hjälpt mig snabbare tillbaka och får mig att bli mycket piggare, friskare, starkare och fylld med energi i kroppens celler. Bortsett olyckorna är jag aldrig sjuk eller hängig. Den här sommaren har varit tuff mot tjejerna i min familj som alla varit sjuka med feber och infektioner långa stunder, men det är som jag har blivit immun mot "vanliga" sjukdomar.

Nästa avsnitt handlar om prestationer, kan man nå nya fysiska toppnivåer även i 50 års åldern? Hur är det med sjukdomar ofta förknippat med åldrande som Cancer / Parkinson / Alzheimer? Är det genetiskt förutbestämt eller kan du påverka det med din livsstil? Stay tuned!

Börjar komma tillbaka

How sweet aint that feeling? Har tagit några bra steg på vägen tillbaka med fin träning sista tiden. Igår hem från landet 65 km. Calle Mölleborn gjorde sällskap igen. Vi körde från Bro till Sigtuna innan han vände tillbaka hemåt. Vi körde 4 st stenhårda partempointervaller 3 minuter i maxfart. 30 sekunder var i front och sen  in på rulle vilket tog hårt några gånger. Gick bra fort och var riktigt kul. Trötta och möra i benen blev vi både Calle o jag. La sen på en hård 15 minuters från Sigtuna till Arlandastad i kantvind innan jag tog det lite lugnare hem sista milen.

Idag 9 mil solo på förmiddagen. Har haft en klart starkare känsla de sista passen och den verkar glädjande bestå, ja t om förstärkas. Idag kunde jag hålla bra tryck och fart hela vägen utan svackor och utan att bli sliten. Lite lugnare ut i medvind och hårdare hem. Snittpuls 134 mestadels i zon 2-3 ut sen zon 4 sista 2-3 milen hem. 89 km på 2.26 ger 36.4 kmh i snitt och börjar helt klart närma mig nivåer innan alla skador. Riktigt skön känsla att kunna hålla farten hem sista timmen med + 300 w i hyggligt stark motvind. Körde Crescenten med TEC Infindohjulen som jag gillar mer och mer. Kanske lite tunga men känns som de klyver vinden bra och rullar fint.

Ligger nu i solstolen vid poolen och kollar på linjeloppet i OS som går redan första dagen. Valverde är favorit säger de flesta men jag tror Froome kör ifrån dem allihop  först uppför sen utför mot målet.

10 mil och 10 x 2 stenhårda minuter med Calle Mölleborn

Kunde göra sällskap med urstarka SCK klubbkompisen Calle Mölleborn igår för ett kanonpass ute på fina soliga om än mycket blåsiga vägar runt Bro, Bålsta, gamla Enköpingsvägen en fin sväng till Örsundsbro med omnejd jag inte cyklat förut. Det finns väldigt fina träningsvägar här i trakterna kring vårt landställe på Smidö / Bro. Calle bor i Bålsta och känner förstås traktens alla vägar som sin egen bakficka. Kul att få lite ny input och framförallt någon att träna med.

Rundan igår

Calle har träningsschema från Bäckstedt och hade 3 timmar distans på schemat med 10 x 2 min på max med stillastående igångdrag på tyngsta växel för att bygga tryck och styrka. Så jag hängde på de och strax innan det var dags för första intervallen kom backen upp till Övergrans Kyrka som vi hade lite medvind i och hygglig fart i ingången. Jag fick feeling och maxade uppför backen och tänkte se vad det räcker till på Strava. Problemet var att halvvägs upp i backen så börjar det blåsa  mot istället (så var det hela rundan vinden blåste runt och det kändes som mot eller kantvind nästan hela tiden). Var förstås chanslös på KOM men ett pers blev det i alla fall. 

Helt slut pustade jag ut efter kyrkan, då jag hörde ett grymtande strax bakom, vände mig om och ser en frustande 86 kg stenhård Mölleborn trampa igång första intervallen på 2 minuter. Oh nej hinner jag tänka, ge mig inte det här nu, innan han viner förbi med en acceleration som heter duga. Jag spurtar allt vad jag har och kommer precis in på hjul innan jag dör. Intervallen går i 50 fart, och Calle trycker verkligen stenhårt hela vägen. Jag har fullt sjå att hålla hjulet och vi båda är som två trasor efter första. Bra Calle nu har du bara 9 kvar..

2 minuters vila sen pang på igen. Det första blocket om 5 intervaller tog hårt på oss även om jag låg på hjul mest hela tiden. Vi tog sen en lugnare timme med ett stop i Örsundsbro för lite skitsnack och en banan i solen. sen vidare på fina vägar och nästan var vi än svängde så var det kant eller motvind på ett mycket märkligt sätt.

Utom i den här fina skogsallen en bit från Örsundsbro där det var mer lä. Calle blev kissnödig och vi tog ett stopp han skrattade och sa tur att det inte var lillbrorsan Johan (liksom Calle randonneur matador av rang och profil i cykelsverige) som stod här med kameran då hade det blivit ytterligare en i raden av pissbilder:-)

På hemvägen dags för det andra intervall blocket och nu orkade jag hänga med lite bättre. Det tog verkligen stenhårt och det var med en rätt skön känsla vi kunde slå av när sista var gjord.

Tack för ett bra pass Calle!

Mallorca 312 3 gången gillt 2017?

Fick mail igår om att det går att föranmäla sig till Mallorca 312.

Vad tror ni? Tredje gången gillt och revansch efter krascher 2 år i rad med långa sjukhusvistelser? Concquer your fears? Nej kanske inte. Kajsa verkar inte heller promota den "utmaningen"

Avvaktar nog lite.. Cyklade istället nyss it till Smidö och landet. Vanliga detouren över Sigtuna 6.5 mil i övervägande rätt kraftig motvind, men benen var pigga efter två dagars återhämtning från VSM. Idag var första träningen efter skadan det har känts lätt på stora klingan även i uppförsbackarna. En skön känsla.