21 dagar utan att klaga - Utmaningen

Häromdagen på jobbet så sa en av kollegorna att "det här skulle du testa du klagar ju alltid på en massa saker". Va gör jag? Jag är ju en av de mest positiva som finns trodde jag? Hur skulle jag annars orka ta mig igenom all skit jag drabbats av? Ok låt mig säga så här då. Du har bra spread mellan high and low. Dina bra dagar är du urstark och svårstoppad men på dina dåliga är det inte mycket som är något värt. Ok sa jag, du har nog rätt men det är ju så min värld och mitt liv ser ut. En ständig förflyttelse mellan bra och dåligt och i sökandet efter mer bra kan jag understundom inte låta bli att uttrycka min besvikelse över både mina egna, andras och sakers tillkortakommanden som jag finner på vägen mot upplysning och Nirvana. 

Jag undrar om jag inte tagit fel avtagsväg? Känner mig inte helt i trakterna kring Nirvana..

Han skickade mig den här artikel från The Guardian som handlar om en utmaning om att under 21 dagar inte klaga på någonting. Man tar på sig ett armband och byter helt enkelt arm så fort man har klagat på något. Kanske låter enkelt men tog artikelförfattaren 6 månader att klara. En utmaning som heter duga. Tänk på hur ofta du klagar på något i din omgivning eller hos dig själv? Väder och vind. Jag har ont här eller där. Jag cyklar för sakta, sover för dåligt. Varför kan inte döttrarna plocka undan efter sig? Hur kan ni hela tiden ha sönder era Iphones? 

Kommer bli oerhört svårt, troligen mig övermäktigt men ett spännande expriment att försöka kontrollera tanken och ordet i en mer framåtriktad rörelse och positiv ton.

Jag börjar idag, men innan jag gör det måste jag i en halvt cermoniell ton göra min "sista" klagomur.

Är förbannat trött på revbensvärk nu. Efter vurpan förra onsdagen med stora smärtor i revbenen nu på båda sidor och inte bara de 9 jag bröt på vänster sida på Mallis i våras. Fick nog några nya frakturer på höger sida och förvärrade de "gamla" nästan läkta. Har försökt träna på hyggligt men det är tungt med smärta och att bara kunna ligga på rygg i sängen utan att kunna vända sig. Och ännu värre är den förbannade nervvärken i högerbenet från höftbrottet nu för snart ett år sedan. Ska jag aldrig kunna gå ordentligt igen? Kanske får sikta på att operera bort metallen i höften nu i vinter. Hört om folk som blivit bättre efter det. Förbannat trött också på att vänster axelparti verkat fastna i ett kroniskt oläkt läge nu nära 4 månader efter Malliskraschen. Kan knappt lyfta armen utåt uppåt och är mil från att kunna använda vänster arm till att nå ner i en bakficka på cykeltröjan. 

Sedan är det ju det här med vinden? Varför måste det blåsa så förbannat mycket jämnt? Har det alltid gjort det? Och alltid är det motvind när jag cyklar hemåt den sista tunga halvan av passen. Igår hem från Arlanda (på en annars solig och fin runda men nu var det ju klaga som gällde:-) var det knappt jag tog mig hem med 20 kmh fart när både revben och motvinden skrek mig i ansiktet och kroppen.

Kom till slut hem för att trasig, öm och sönderblåst vila ut vid poolen i solen en stund. Vad möts man av då? En miljard björkfrön som regnar ner på altandäcket och ner i poolen. Ilandsproblem säger du. Grannens björk måste ner säger jag.

Så! Nu var det färdigklagat. Känns riktigt skönt. Sitter nu på altandäck igen det blåser ännu mer idag och nära kuling. En av solstolarna blåste precis ner i poolen, såg roligt ut. Det är sol och skönt 28 grader i vattnet och alla björkfrön är nu bortblåsta. Lyssnar på Håkan Hellströms nya för 6 gången. BRA! Jag ska snart ut på en liten provtur med tempocykeln och kalibrera min Ibike wattmätare som jag nu fått till att även kunna använda på tempocykeln. Sen ska jag rehabsimma lite. 

Kommer bli bra det här. Ikväll är det gatufest med alla trevliga grannar här i Landsnora och imorgon går vi nog bort en stund till Sollentunavallen några hundra meter rakt över Edsviken och kollar lite på Friidrotts SM. Undrar om jag inte kommer hitta in på vägen mot Nirvana snart?

Hänger du med på utmaningen att sluta klaga?