Även den starkaste dalkarl kan gå sönder

Vilken fantastisk cykling jag fick igår. Hem från landet med rejäl extrasäng och nära 9 mil i skönt tempo. Inte så hårt men ändå med hygglig fart i zon 2-3. Kropp och huvud var pigga och vilka vyer, vilka färger! Allt klätt i den vackraste höstskrud och strålande sol. När jag svängde av gamla Enköpingsvägen mot Skokloster vid Varpsund stod det ett gäng fiskare vid vattnet. Jag blev helt bländad av skönheten, fiskarna vid strandkanten och solen som reflekterade sig från vattnet. Så vackert att man nästan fick nypa sig i armen. Cykling och naturupplevelse i världsklass.

Det var bara en sak som störde idyllen. Någon timme innan jag lämnade landet fick jag reda på att min jobbkollega Robban återigen kraschat och låg på sjukhus. Han cyklade Downhill i Flottsbro på lördagen och hade gått omkull illa i landningen efter ett hopp. Av uppgifterna jag fick innan jag hunnit tala med honom förstod jag att det inte var superallvarliga skador, men fraktur på både hals och ryggkota, allvarlig hjärnskakning, hjälmen blev kaffeved, en trasig tumme som behöver opereras och rejäla mjukdelsskador i axel och en fot. Skador som för de flesta skulle te sig rätt allvarliga. För Robban vet jag inte ens om det går upp på hans topp tre sista åren. Han har verkligen varit DRABBAD av så mycket elände som närmast får mina olyckor att framstå som lindriga. Kom att tänka på den klassiska "spik i foten" sketchen med Hasse Alfredsson.. Hade sökt honom på tel och han ringde tillbaka när jag kommit till Erikssund Säteri, så jag stannade och talade en stund. Han var glädjande som vanligt vid gott mod och tyckte att givet kraschen som han inte mindes men fått berättat för sig hade det gått ganska bra och "det kunde varit värre". Skönt sa jag och cyklade vidare.

Väl hemma sedan efter ett långt bubbelbad i eftermiddagssolen åkte jag till Danderyd Sjukhus för att hälsa på. Tog med några av Kajsas mästerliga bananmuffins som Robban uppskattade stort efter en inte lika kulinarisk middag med någon fisksörja.

Robban gör den trasiga tummen upp Kajsas bananmuffins.

Skönt att tala med honom och se honom vid så gott mod. Nackkrage upp mot 3 månader en tumme
som måste opereras och allmänt mörbultad, men det är inget som knäcker en dalkarl som Robban. 

Inte helt perfekt symmetri. Gör det ont? Lite men det är inte så farligt..

Robban är den hårdaste jävel som gått i ett par skor. Typen som i krig går ut och hämtar två skadade soldater i frontlinjen, slänger upp dem på varsin axel. Blir skjuten i ryggen på vägen tillbaka men bara fortsätter. Tyvärr är han lite för hård för sitt eget bästa ibland. Lite som han Niedermeyer i Millenietrilogin som inte har förmåga att känna smärta. Han bara kör på. Nu är ju inte Robban någon mördarmaskin likt Niedermeyer som tur är men en maskin till dalkarl det är han. Men även den starkaste dalkarl kan gå sönder. För någon månad sedan kollapsade en av hans lungor. Robban hade varit i Åre och kört downhill en hel helg och cyklade sedan in till jobbet 2,5 mil i hårt tempo (han kan inget annat) på måndag morgon. Vi sitter på 6 våningen på Kungsgatan och hissen har under några månader varit ur bruk pga renovering så det är trapporna upp o ner som gäller. När Robban kom upp och in på kontoret så märkte jag på hans andning att han var väldigt andfådd vilket han med toppkondition inte brukar vara. Frågade hur det var? Jodå Åre var kanon men kände mig inte riktigt hundra i helgen eller på incyklingen i morse,  Men det är nog ingen fara sa han. 3 timmar senare var han blixtinlagd på sjukhuset med en punkterad lunga och pneumothorax. Vet inte hur vanligt det är att köra Mtb en helg med punkterad lunga för att sen på måndag morgon ta cykeln i full fart 2.5 mil in på sjukhuset med en lunga helt satt ur spel? Gissar att doktorerna ställde sig lite frågande till vad det var för typ av människa? Det blev en operation med dränering insatt sen tog det inte många dagar innan han var tillbaka.

Vi skrattade åt eländet där på sjukhuset igår och han sa att det här var ändå ganska bra timing nu om man tvunget måste skada sig nu när lungan var läkt och i starten för vintersäsongen som ändå har mindre fin cykling framför sig. Kände igen resonemanget från mig själv där jag låg i något rum bredvid för ett år sen när jag hade brutit höften. Lika barn leka bäst.. Något vi båda bör fundera på lite är nog risk management sa jag och avrådde starkt från mer downhill på ett långt tag.

När jag lätt haltande gick i korridoren ut från sjukhuset hade mörkret lagt sig redan kl 5 (vintertid är bara så dumt). Gick förbi en nedsläckt Pressbyrå inne på entréplan. Det var nästan helt tomt tyst och öde. En märkligt stark känsla av tillfredsställelse och närmast lycka kom över mig. Lycka över att kunna gå ut från sjukhuset, att inte behöva ligga kvar, skadad och trasig. Om än lätt haltande men ändå full av livskraft och i förbannat bra form både fysiskt och psykiskt nu snart 50 år ung. Livet blir på något sätt extra närvarande vid såna här tillfällen De här smällarna både för mig själv och nu med Robban får mig att känna hur bräckligt och ändligt allt kan vara. En centimeter fel här eller där och allt kan vara slut eller ett liv med helt andra förutsättningar och permanenta skador. Life is like a box of chocolate you never know what you gonna get. En dag ska jag dö, men alla andra ska jag leva. Och jag vågar säga att det gäller nog för Robban också.

Jag satte mig i bilen och åkte hem. Hem till Kajsa och tjejerna för en god söndagsmiddag. Idag om någon timme åker vi till Barcelona hela familjen på en höstlovsresa. Tack gode gud för att jag är så priviligerad och haft så mycket tur här i livet.

Fin motvindscykling med punka

Ute på Smidö och softar i soffan med Sowetoderbyt Orlando Pirates vs Kaizer Chiefs. Skönt mör efter knappa 7 mil av ganska hård cykling ut. Härligt soligt och vackert, men övervägande hård motvind ut. Benen var pigga och starka efter ett par vilodagar men andningen lite tuffare då det blev sent igår med middagsgäster och lite mycket gott att äta och dricka men sammantaget fin fin cykling. förutom punktering strax efter Arlanda. Tror det var nr 2 på hela året so i guess i had it coming. Lättad att jag lyckades fixa punkteringen med kolsyrepatron som jag använde för första gången i livet. Oddsen för att jag skulle klanta till det med den enda patron jag hade var ganska låga, men förvånande och glädjande fick jag till det. Brände mig dock lite när kolsyrepatronen blev iskall och stekhet på en gång. Var inte helt förberedd på den kemiska reaktionen. 

Märkligt bytte till nya Conti GP 4000 clincher idag. Så blir det punka redan efter 2.5 mil på nytt däck när de andra gått + 500 mil utan en enda punktering. Märkligt.

Efter den hänsynslösa motvinden första 4.5 milen blev det fin belöning med sida med från korset efter Eriksund och bort till Bro. Tryckte på i backarna vid Håtuna och fick en bra tid 13 sekunder från KOM  tid för drygt tre år sedan och årets hittills snabbaste tid.

Lång varm dusch lite kaffe och fikabröd, kanske en tupplur i soffan nu framför fotbollen och sen Wienerschnitzel ansjovis & kapris och lite gott rött till det. Its a good life!

Sufferfest comeback Thailand och no more träningsdagbok

I regnrusket kändes inte pendling inspirerande men fick tid för ett pass i vinterstudion ikväll och gjorde första Sufferfest passet för vintersäsongen (träningsfilmer med guidade intervaller, bra musik och cykelfoto). Cyklade filmen "There is No Try" som är stegrande intervaller 1-2-3-4-8 minuter med kort vila 1-2 min emellan sen tillbaka 4-3-2-1 minut. Summerar 28 svettiga intervallminuter. Mycket bra pass och det ger helt klart lite extra hjälp i kriget mot demonerna med Tour de France foto / filmen från 2012 då Wiggins vann och peppande musik.

Här är trailer från Youtube

Hygglig form efter Gran Canaria cyklingen men lite seg efter Parisresa torsdag fredag direkt på det och sen ett Monarkpass igår också. Har haft några eländiga dagar med höften nu när jag inte tränat något efter GC. Blir mycket sämre med mer värk och mer haltande när jag inte cyklar, roddmaskin verkar också lätta problemen något. Ska operera bort metallen i höften i vinter och hoppas verkligen jag slipper känna så här resten av livet. Ingen höjdare att inte kunna gå eller springa.

Försvinn sa jag

Ska be ortopeden att ta de 6 skruvarna och plattan i nyckelbenet på samma gång om det går tror jag. Inte samma problem med det men har hört att det inte är optimalt om olyckan är framme igen att ha "för starkt" nyckelben då annat vitalare kan gå sönder istället. 

Siktar annars på att hålla igång någorlunda nu en månad tills det är dags för en cykelvecka till i värmen i år. Åker liksom förra året i november till Phuket med mina vänner, stort härligt gäng på nära 50 pers i Triathlonklubben Terrible Tuesdays. Ser verkligen fram mot det. Grymt fina cykelvägar på många ställen på Phuket. Cyklade även där 4 dagar i år på sportlovet så nu börjar t om. jag med norra Europas sämsta lokalsinne känna mig någorlunda hemtam på vägarna, vänstertrafik till trots.

På sportlovet cyklade jag bl.a med den här urstarke thailändaren. Att han tränat en del kan man nästan förstå när man ser solbrännan..

Har också sedan ett par månader slutat att föra träningsdagbok. Gjort det i 5 år på FunBeat men tappade inspirationen att fortsätta för ett par månader sedan. Känns riktigt skönt att minska känslan av kontroll, planering och uppföljning och gå mer på känsla och kroppsfeedback. Har ju tränat rätt mycket nu de senaste 5 åren med drygt 500 timmar per år och det kanske blir lite mindre, eller lite mer om jag får vara frisk. Time will tell, eller inte nu utan träningsdagbok. Fast det är klart utemilen finns ju på Strava via Garmin och såg nu till min förvåning att trots två hela månader maj och juni helt utan cykling i sviterna efter Mallis kraschen har jag ändå fått ihop 940 mil i år så det lär ju bli klart över 1000 i år ändå. Har legat runt 13-1500 mil / år de senaste 4-5 åren.

God kväll!

Björnen sover och fettmätning hos Dr Quintana på Gran Canaria

I söndags sista kvällen på Gran Canaria vistelsen i regi av GC turistråd blev vi bjudna till ett sjukhus i Las Palmas där de ville visa upp sitt sports medicine center i syfte att kunna erbjuda cykelturistande svenskar ett hitech labtest med allehanda tester, mätningar som max syreupptag, kroppskomposition, vatten, fett och muskelprocent etc.

Efter tredje dagen i rad med mycket cykel och lite kort om tid till afterbike, hungrig och törstig var jag inte helt sugen att gå in på ett sjukhus. Som tur var fanns ett fik bredvid sjukhuset så efter en snabb bocadillo en kall stor öl och espresso så kändes det betydligt bättre.

När vi kom in på sjukhuset blev vi guidade fram till testcentret. De hade inga testcyklar utan det test vi skulle få göra var på löpband, vilket exkluderade mitt möjliga deltagande, kan ju fortfarande inte gå bra, än mindre springa efter höftbrottet. Jag var heller inte i ärlighetens namn så jättesugen på att ta ut mig ännu än gång denna helg efter all cykling och en hel del hårdkörning i bergen. Sedan har jag ju gjort liknande tester på GIH flera gånger. Däremot ville jag gärna få blodprov analyserat och en ordentlig kroppsfettmätning som de också kunde göra. Som tur var "offrade" Björn sig och ställde upp för ett ramptest på löpbandet. Men innan det fick han svara på typ 3000 frågor och den kropps och fettmätning som han fick göra och jag sen skulle få, var extremt detaljerad och precisionsutförd av testledaren, den kvinnliga och mycket myndiga Dr Quintana. Hon och hennes team visste vad de höll på med och de berättade att de bl.a testade Las Palmas fotbollspelare och många proffscyklister frekvent.

När Björn höll på med sina förberedelsefrågor och mätningar vilket tog en bra stund fick jag gå ned till akuten och lämna blodprov för diverse analyser (ska få svaren på mail snart). Kan säga att när jag kom ner till akuten och såg sängarna och sjuksalarna fick jag en sån extremt stark känsla och påminnelse från mina hemska och långa spanska sjukhusvistelser både i år och förra året. 

Spanish hospitals Not my favourite place

Samtidigt gav det mig en skön känsla och tillfredsställelse att bara vara där för att lämna ett blodprov och få min kropp mätt på längden och tvären i syfte att få referens till idrottsutövande. Istället för att ligga sönderslagen inombords i en säng på intensiven.

När jag kom upp igen efter blodprover var det ännu mer genomgång av Björns fysik på en extrem detaljnivå. Till slut var det dags för honom att äntra löpbandet. Då hade Dr Quintanas assistenter fått på honom 10 elektroder, syrgasmask, väst med hake kopplat till löpbandet. Stackaren han såg helt skräckslagen och nervös ut när han skulle upp på bandet så jag undrade om han trodde det var elektriska stolen han var på väg upp i.

Björn in action i ramptestet.

Han kämpade storartat och var verkligen helt slut när han fick ge sig. Kul att titta på och inte ett dugg avundsjuk just då:-)

Dr Quintana: "Björn did a very good job and his results were excellent. Unfortunately we lost him after the test but we are ever so grateful for his invalueable contribution in the name of sports medicine science"

Björnen sover..

När Björn glädjande vaknat till liv igen var det dags för mig att få kroppsfett och komposition mätt. Har en våg hemma som via impedansmätning när man står barfota uppskattar kroppsfett. Var lite nyfiken på vad deras mätning skulle komma fram till. De tog ca 40 mått med måttband mellan och på i stort sett alla kroppsdelar sen mätte de fettnivå med kaliper på lika många ställen. Tog en bra stund och enligt Dr Quintana det bästa och mest ackuranta testet jämfört med vågar, bodyscanningar och andra maskiner.

På min hemmavåg brukar jag ligga på 6-7% fettnivå men förstod att den visar väl lågt för det är i nivå med hur TDF cyklisterna ser ut och så mager är jag som tur är inte.  Jag trodde jag var 178 cm men enligt Quintana 177.5 (krymper när man blir gammal:-) har gått ned ett par kg sista månaderna till runt 71-72 men vägde nu 73.2 (åt och drack mycket efter cyklingen i helgen). Alla mått och siffror resulterade i ett antal olika värden döpta efter upphovsmännen som skapat dem som Jackson Pollock, Faulkner, Yuhasz och några till. Mina värden låg lite olika beroende på analysmodell fett 10.42% enligt Faulkner som var den de kommunicerade till mig. 9.51% Jackson Pollock och 8.11% Yuhasz. Ca 50% muskler och fettfri vikt 65kg 12 kg skelett och 35 kg muskler. En lite udda grej var att jag hade klart mer fett på mitt högra "skadade" ben efter höftbrottet för ett år sedan än det vänstra. Skiljde en hel procent sa Dr Quintana. Lite märkligt?

Ligger väl annars ganska bra där sammantaget (förutom obalansen efter skadan. Jag vill vare sig gå upp eller ned. Däremot gärna bli lite starkare och snabbare uppför bergen.

Nej nu måste jag gå och lägga mig klockan är över 11. 05.00 ringer klockan för taxi till Arlanda och planet 06.30 till Paris för en konferens hos ett fondbolag med några kunder följt av en bättre middag på stan. Brukar bli vansinnigt mycket gott att äta och dricka. Kan nog bli någon liten fettprocentökning imorgon gissar jag. Det kanske är bra. Kajsa tycker jag är lite för smal.

Au revoir!

Gran Canaria dag 3 Soria & The Wall

Sitter i loungen på Heathrow (vad gör du där var det inte på GC du var?). Jo men flyget var inte lika förtjänstfullt fixat och bokat av GC turistråd som annars bjöd oss på en verklig kanonresa med tre mycket fina cykeldagar. Då kan man leva med 3 timmar på Heathrow, i alla fall härinne i loungen..

Sista cykeldagen blev i längd och klättringar som de föregående två runt 10 mil och 1800 vackra höjdmeter.  Cyklade dem också med liknande intensitet, övervägande lugnt bakom guiden Martin och sen några riktigt hårda insatser i några av klättringarna. Vi hade motsatt vad väderprognosen sagt innan ett kanonväder igår söndag. Guiderna sa att det knappt varit ett moln sedan april och när vår resa började i fredags så var vädret lite sådär dessutom med regnprognos söndag men det blev som tur var helfint både lördag söndag. Inte ens när det ska bli dåligt väder på GC blir det så. Lite skillnad mot vad jag upplevt på Mallorca senaste 4 åren vad gäller vädret.

Sista cykeldagen

Igår cyklade vi bort den fina vägen mot en av de kändare klättringarna upp till Soria. 5,5 km nära 8% och ett utmaning som heter duga. Jag försökte satsa på en bra tid men kände rätt fort att jag inte orkade hålla farten som jag önskat, kanske dagarna innan med hårdkörning satt mer i, eller så är jag inte bättre helt enkelt. Troligen det senare. Guiden Martin hade sagt att det var 6,5 km så jag tog inte ut mig helt för att orka hela vägen och blev lite förvånad när byskylten dök upp redan efter 5,5 km. Trodde jag missat någon avtagsväg och virrade först ner mot Soria sedan upp och vidare en liten bit på en extremt dålig väg full med hål som är ca 3 km lång tokbrant 9% som leder upp till målet för den fina Tauropass klättringen vi gjort dagen innan. Då cyklade vi det här partiet nedför så t om jag med västvärldens sämsta lokalsinne kände att näe då var nog klättringen slut där vid 5,5 km och åkte tillbaka för att lagom möta upp Oskar och Martin som kom upp då efter en lugnare ascent. Camilla och Björn vände hemåt redan vid Soria backen för en kortare lugnare dag.

Sen cyklade vi upp de extremt branta 3 km på den katastrofala vägen men uppför gör det ju mindre. Dagen innan ned var det däremot största försiktighet och krypfart som gällde. När vi kom upp till Tauropassets topp tog vi sikte mot Ayacata och wow vad det var vackert den milen eller så på hög höjd och med kanske 3 % snittlutning dit. Vissa partier fantastiskt fina med helt ny asfalt och sedan kommer det sträckor där ny asfalt skulle behöva läggas. Det är mitt sammantagna intryck av GC cykling otroligt många fina vägar, mest uppåt och nedåt förstås men finns också fina fartsträckor och mer böljande partier längs kusten tex. Vägarna är TOPPKLASS 90% av tiden tyvärr är de få partier varav en del länkar ihop fina rundor väsentligt sämre. Fixar de till den kanske knappa mil totalt av dåliga vägar så är det här ett riktigt cykelparadis enligt mig. Ja kanske inte matställen längsvägen, verkar som man får nöja sig med en bocadillo på många ställen, men gott nog så.

På vägen hem sa Martin att nu kommer The Wall här snart en kort men sinnessjuk brant backe på några hundra meter direkt efter en tvär 90 gladare höger. Fick ingen fart in i svängen men när jag såg Martin och Oskar gasa pumpade adrenalinet till och jag fick i en lättare växel och trampade vad jag hade uppför backen. Vilket gav en bra Strava tid.

The Wall

Sista chansen till att ta ut sig kom efter en underbar fin utförskörning efter Fataga (tack Martin för att du lärde mig köra utför "igen" känt mig blockad och spänd efter olyckorna men nu fick jag igång en bättre känsla och teknik med bibehållen kontroll utan att bli rädd). Martin sa på sin norska att nu är det sista chansen att köra hårt upp till viewpointen där kanske 1,5 km rätt brant stigning. Kände mig lite som en hund, här spring och ta benet, men whatever, det är ju bra träning så jag bombade på i två hundra meter för att bli tokstum. Höll nästan på att ge upp men så kom tanken att det här ju det sista jobbiga, allout nu you go girl och det gjorde jag var helt slut när jag kom upp och de turisterna som stod och njöt nav utsikten bredvid sina bilar undrade nog vad den där medelålders silverpilen hade för fel på sig eller om de skulle ringa ambulans.

Den sista pushen

Som tur är hämtar man sig ju fort när man är någorlunda vältränad och lagom tills Oskar och Martin kom så var jag fabriksny igen och vi rullade ned mot Playa Ingles och Freemotions kontor som ställde upp med guider och cyklar lagom för att se Sagan än en gång knäcka de andra i finalen för sin andra raka VM titel, mäktigt.

Summerar härliga tre dagar med 30 mil och 5400 höjdmeter. Känner mig i väldigt bra form men det känns som något lite på toppen saknas. Tror jag vet vad. Höftböjarmuskeln är ur funktion igen. På massagen på SPA:t i förrgår fick jag kanonmassage av en brittisk fysioterapeufttant. Massera kunde hon hur bra som helst men när jag bad henne trycka ner mina ben från typ 45 grader som Thomas min kiropraktor gör för att testa höftböjaren så var det långt från att hon kunde hänga sig på benet utan rubba det som Thomas kan när den höftböjaren är "påslagen" och inte kunde hon fixa det heller får gå till Thomas i veckan och så får han fixa till det med sina magiska händer.

Innan vår sista middag igår var vi på ett långt besök på ett sjukhus i Las Palmas för att se deras sports medicine center. Spännande hitech minst sagt men det skriver jag mer om en annan dag. Nu är vinet i glaset slut och planet ska snart gå. Solong!

Gran Canaria dag 2

Trött, på väg i säng strax innan kl 12. Mycket cykel, spa, mat & dryck och ser fram mot sängen snart. Fantastisk vacker cykling idag. Kuststräckan bort mot Aguinigin (eller vad heter?) vidare till Puerto Rico och Puerto Morgan var ju bara så VACKER. Strålande sol och ett lättsamt tempo och njutningen var total. I alla fall till klättringen med stort K här på GC enligt många. Tauropasset 7,5 km runt 7% och tydligen framröstad som topp 50 klättring i världen (enda på gc på den listan). Var ju naturligtvis "tvungen" att köra fullt där så man inte kunde njuta för mycket av den makalösa naturen. Ja jag vet vad sjuk man är. Började min vana trogen för hårt i en överpepp och det blev snabbt slitigt. Kunde ändå njuta lite av de magiskt vackra serpentinsvängarna, ja lite alltså för ärlighetens namn var det rätt betungande fysiskt. Inte något pang pang i kroppen men en gammal man gör så gott han kan och kämpade upp hela vägen plus lite till faktiskt då det är en vänstersväng med ytterligare 1,5 km att skarva på upp till toppen om man känner för det. Det gjorde jag inte men den norske guiden hade sagt åt mig att ta den vägen och sen komma tillbaka och möta upp de andra så jag gjorde som jag blev tillsagd. Ganska nöjd ändå, i alla fall med den mentala inställningen även om jag inte är riktigt där jag vill vara i fart.

Fick liksom igår ihop 10 mil och drygt 1700 höjdmeter. Lugnt o fint förutom klättringen på max en halvtimme samt en stenhård monsterförning på en dryg mil i en härlig svag utför men i motvind på vägen hem. Nej nu läggdags godnatt!

!

Cykelpremiär på Gran Canaria

Sitter och tar igen mig på hotellet Gloria Palace San Agustin med recoverykit bestående av en stor öl och oliver. Sitter som en smäck efter 10 mil och 1800 höjdmeter.

Wow vilken fin premiärcykling vi fick idag på Gran Canaria. Har ju fått lyxen att bli bjuden ned hit 4 dagar tillsammans med tre andra Stockholmscyklister Oskar Ekman, Camilla Lundberg och Björn Rundström av turistrådet här på ön.

Vi blir omhändertagna hela långhelgen av tourguide samt ett par vansinnigt trevliga och uberstarka norrmän till cykelguider. Vet inte vad det är med norrmän och konditionsidrotter cykel, skidor skridskor osv men det verkar gå 13 toppatleter på dussinet. Det började rätt så omgående att gå uppåt från Free Motion bike rental i Playa Ingles (som jag inte besökt sedan typ 1994) och då med bara vin kvinnor och sång på agendan. Nu var det annat i fokus, puls, fart och Strava segment. Nej inte så mycket idag faktiskt. 

Gänget innan start

Kände direkt vid starten uppför att den där 10 timmars flygresan med mellanlandning i Madrid och lite för kort nattvila satt i kroppen. 10 slag högre puls än vanligt men härlig och vacker omgivning och ben som ändå var någorlunda med. Ökade lite successivt upp till första viewpointen tillsammans med norske guiden Martin.

Bra svettig uppe vid första viewpoint cyklar på en splitter ny Cannondale Super Six 2017 års modell. Bra grejer men jag fattar mer och mer vilken outstanding ram min Merckx EMX7 är. Stor skillnad i distinkthet och på kraft som går rätt ned i backen på min Merckx.

Sedan ner i fin utförskörning. Ja mina nära och kära ni behöver inte frukta. Jag lovar. Jag kör försiktigt utför,
något som de fina vägarna här underlättar. En liten stund senare kom vi till nästa klättring med mål San Bartolome viewpoint. Ca 9 km och ett fint Strava segment sa norrmännen. You go girl sa jag till mig själv och åkte iväg. Ingen hängde med. Hade varit kul att få med norrmännen men man får fatta att de inte kan köra hårt med alla grupper hela tiden de sa sig också bära 10 kg övervikt var just nu i off season men jag tror nog de hade kunnat ställa av mig om de velat. Cyklade sen uppförsbacken runt 90% jobbigt men trivdes ganska bra solo, oerhört vackert och även om pulsen var hög kändes benen bättre och bättre. Kom upp på 30 min vilket gav 10 plats på Strava i min AG på sträckan av 1334 och 203 / 6963 allover. Kul att känna att kroppen vill vara med mer och mer.

Ännu svettigare där så jag tog av mig det dyngblöta linnet och tröjan för att torka innan de andra kom upp.

Sen en fin utförslöpa till följd av lunch och ännu mer fin utförscykling, fantastisk asfalt och vacker natur. Nu var vi redan tillbaka till hotellet efter drygt 6 mil och 1300 höjdmeter. Spa och massage var inbokat om en stund för oss min tid var ytterligare någon timme bort och jag ville cykla mer så Martin en av norrmännen förbarmade sig över mig och tog med mig på en jättefin loop på knappa 4 mil med 500 höjdmeter till. Precis lagom premiärtur 10 mil

 

som följdes upp av en riktigt bra spa, lång massage, middag ala 2500 kalorier och en en avslutande Mojito uppe på vackra Skybar med grym utsikt högt över havet. 

Avslutar inlägget som jag började med en recovery drink.

Imorgon ska vi tydligen cykla Gran Canarias finaste backe Tauropasset eller nåt sånt heter det. Men mer om det imorgon nu ska jag lyssna en gång till på 8 (circle) vilken makalöst vacker sång från Bon Ivers nya platta. Just love it! Godnatt och sov så gott.

Cykelresa till Gran Canaria torsdag-måndag

Vilken kul grej. Nu på torsdag åker jag och tre andra Stockholms cyklister till Gran Canaria för en 4 dagars promotion resa inbjudna av GC turistråd. Oskar Ekman cykelprofil, eldsjäl i Stockholms cykel och uppskattad kommentator i "Vacchiklass" på tävlingar här lokalt kontaktade mig för några veckor sedan och frågade om jag ville följa med och cykla några dagar i regi av Gran Canaria Patronate de Turismo?
Nja jag vet inte det är så mycket nu jag får se sa jag.. NOT! Självklart sa jag gud så kul har aldrig varit på Gran Canaria och cyklat och hört att det finns fina berg, vägar och backar. Sist jag var där var för över 20 år sedan då var det stranden som gällde på dagarna och nattsudd på nätterna. Nu blir det cykel på dagarna, enligt programmet lite spa på eftermiddagarna och ett modernt Sports Medicine Center de vill visa på ett sjukhus. Nattsudd blir det nog inte lika mycket av men hoppas och tror vi ska bli lite bortskämda med några trevliga restauranger GC Turistråd vill visa upp. Just relax & welcome säger dom, låter ju trevligt.

Spaanläggning på hotellet vi ska bo på i San Agustin Gloria Palace

Ska bli superkul att få cykla lite backar, länge sedan nu. Senast på mallis i våras gick det ju inte helt enligt plan om man säger så..   känns som formen är klart på stigande. Utför dock blir det inget racande det kan jag lova. Vilka backar är prestigebackarna på GC? Hur är de, långa branta? Tips?

Full fart i nordanvinden, spinning och 50 årsmiddag med Gud på Riche

Mår som jag förtjänar efter en helkväll på stan igår. Jonas K kapten i klungan i vårt gamla Mallorcagäng och min bäste barndomskompis från Västervik har fyllt 50 i veckan och bjöd på spinningpass på Balance gym afterspinning drinks och predinner drinks på Anglais.

Jonas laddar upp på Anglais

Sen en lång kanonmiddag på Riche. Kul och gott. Har inte varit ute på stan på evigheter och lite konstig känsla att vara tillbaka i baren på Riche där man hängt så mycket i sina dagar. Det kändes som en svunnen tid, minnen från ett annat liv. En något dimmig tillvaro vid bardisken där jag frekvent hängde för 20 år sedan. Allt var sig likt. Lika mycket folk, fast nya ansikten. Kände inte igen någon men vi hade en väldig trevlig kväll och Toast Skagen och Biff Rydberg satt som en smäck efter hård träning innan. Lite sjukt det var bara andra gången i livet jag satt på en spinningcykel. Kan tänka mig att det är få som har har cyklat så mycket som jag gjort sista 5-6 åren men aldrig hamnat på en spinningcykel. Oj vad svettigt det blev, bra cykelkänsla och rätt likt Monark annars.

Svettiga efter Balance spinning

Inte nog med det, spinningen var dagens andra träningspass och det var inget softande i zon 1-2 som föregick. Cyklade en 47 km all out runda på förmiddagen i den hårda iskalla nordanvinden. 4-5 grader, hade dock inga problem att hålla värmen uppe. Det var nog det hårdaste passet i intensitet jag kört sen jag bröt höften för ett drygt år sedan. 151 i snittpuls 88% av max i 75 min. Nätt uppvärmning inför eftermiddagens spinning. Helnöjd med känslan och farten i kroppen och snabb återhämtning.

Många roliga minnen och garv under kvällen. Jonas eller Gud som han ibland kallades i V-vik för han alltid hade en sån osannolik medgång i allt han företog sig. Det var ALLTID sol när Jonas hade semester. Kollegor frågade när han skulle vara ledig och slogs om samma veckor. På hans pappas jobb hade de ett tipssystem några stycken. En gång EN VECKA tog han sin fars andel i systemet när han var bortrest. Då vann de 75 000 kr var. Det var enda gången han spelade på tips. Han är den störste sporttalang jag eller någon annan sett. Han var GRYM i alla sporter. Tog USM medalj i tennis och sparrade nästan jämt med Stefan Edberg på träning även när Stefan hade vunnit Wimbledon. Vi började med golf när vi var runt 18. Jag tyckte jag kom ner fort till 6-7 i hcp efter ett par säsonger. Jonas hade 3 i hcp på nolltid utan vettig sving men med ett närspel som enligt Per Ulrik Johansson (också 66:a från V Vik) höll god Europatourklass sa han när vi spelade en runda ihop en gång på 90 talet då PU var som bäst och spelade Ryder Cup. Bollen studsade alltid rätt för Jonas. Han gjorde förstås några hole in one också och gick V viks bana på 66 slag. En gång spelade vi korthålsbanan vid Årstafältet. Jag la mitt slag vid koppen 2 cm från hål. Där fick du lite att bita i sa jag nöjt. Jag ska sätta den sa Jonte och så gjorde han det. Inga konstigheter, det var bara så det va med Jonas. En gång spelade vi V-viks gamla bana och på 5 an slår Jonas ett skitslag rätt in i skogen på högersidan. Vi står och tittar och hör klonkanden mellan träden en lång stund. Bollen är borta bra länge innan den väldresserat till slut studsar ut på fairway igen. "Ett tag trodde jag aldrig den skulle komma ut igen" sa Jonas.. Efter tennisen och golf började han med squash tog väl någon säsong så spelade han i elitserien. Innan det i sena tonåren var det styrketräning och bodybuilding som vi fokuserade på. Jonas satte klubbrekord och tog 235 kg i marklyft, 200 i knäböj och 145 kg i bänk. Vägde dryga 80 kg, frågor på det? Härliga minnen och många sköna anekdoter igår.

Jonas och jag flexar ryggarna back in the days i 20 års åldern. Mycket tonfisk och ris på den tiden..

Det är också Jonas jag har att tacka för att jag hittade cyklingen. Han hade fastnat hårt i cyklingen i början av 2000 talet. Jag höll fast vid golfen och undrade varför han inte hängde med oss på golfresor istället för det där cykelfjantet. Till slut testade jag att cykla med honom Det här var ju kul och köpte en racer. 2011 hängde jag med gänget till Mallorca och när jag slog honom uppför Piggen så insåg jag att jag hittat min grej. Jag slog Gud!

Vätternrundan 2017 sub 7?

Efter två år i rad där skador uteslutit cyklande runt Vättern så har jag nu anmält mig till 2017 års lopp. Det blir med en snabbgrupp från Stockholm med ambition att cykla under 7 timmar. Än en gång ledda av urstarke Erik Vrang från Täby MTB. 31 starka namn klara i gruppen och vi siktar på att bli runt 40. Utmaning av allra tuffaste slag och allt måste verkligen stämma för att klara av det. Delar av gruppen försökte både 2015 och 2016 men det blev för tufft. 2014 däremot klarade vi med knappa halva gruppen målet med bara några sekunder tillgodo i ett helt galet lopp http://jblifecycling.blogspot.se/2014/06/vr-659-when-every-second-counts.html

Det blir min 5 Vätternrunda och det kanske allra bästa med det här är att de gemensamma träningar i gruppen som behövs för att ha en chans att klara målet är en otroligt bra träningsform som brukar skapa en riktigt bra form. Nu åker vi!

Utmaningen - Inte klaga på 21 dagar - Lättare sagt än gjort

Började en utmaning http://jblifecycling.blogspot.se/2016/08/21-dagar-utan-att-klaga-utmaningen.html den 27 augusti. Hur går det då? Sådär kan man väl konstatera. Började ganska starkt med några 3 dagars sviter utan att åka dit under första två veckorna. Senaste veckorna har det varit värre och jag åker dit mest var eller varannan dag. Jag börjar inse att den här utmaningen kräver en så stor livstinställningsförändring att jag tvekar om jag är rätt man för det. Det är oerhört svårt att inte klaga på NÅGOT och 21 dagar kanske låter överkomligt, men jag lovar det är galet LÅNG tid. Inte minst med tre döttrar som 17,14 och 10 år som bara slarvar och aldrig gör som man vill:-) Nej jag ska inte skylla på mina underbara döttrar. Det är min frus fel.. Nehe inte hennes fel heller. Vems fel är det då? Ingens gissar jag. Det verkar bara finnas så infernaliskt många anledningar för mig att klaga på något någon gång mest varje dag.

Har tänkt lite på det där också och jag måste ju medge att jag ofta finner nöje i att klanka ner på sakers ting då och då. Jäkla sopa till målvakt i matchen. Hur kunde Westwood missa den putten på 17:e i Ryder Cup? Förbannade vind och kyla i väderprognosen. Pampers blöjreklam i TV 4 (ännu fler mysattacker och my boy lollipop, man kan ju spy för mindre, ja på den mesta TV reklamen). Ser mig inte helt naturligt som en buddistmunk, tillfreds med allt i sin omgivning och Nirvana känns en bit bort men jag trivs alldeles förträffligt bra med min tillvaro och de flesta sakers ting och det är det ju rätt skönt att få klaga ibland.

Fast det här experimentet byggde kanske mest på att försöka ändra bias en del och åtminstone försöka klaga lite mindre och det har jag lyckats med vilket är gott så. Fan vad kallt det blev helt plötsligt förresten, höll på att frysa fingrarna av mig när jag cyklade igår :-)

12 mil 22 backintervaller 1350 höjdmeter

Inte så ofta jag får ihop 1350 höjdmeter i norrort Stockholm, om ens någon gång tidigare? Vilken magisk vacker dag, ännu finare än igår och nu med bara svag vind. Kom ut 09.30 och tog det lugnt och lite som det kom ut över Skålhamra.

Härlingeslingan passande namn på en liten avtagsväg från härliga Skålhamravägen.

Kom på iden att köra lite backar idag för att få upp pulsen lite högre och ge benen ett gäng körare. Vallentunabackarna och Hakungebacken vid Österåker blev målet. Cyklade ett hårt backpass i de backarna inför mitt enda elit SM 2014 fyra dagar innan SM då och var i så galet bra form så jag bara flög upp för backarna 10 ggr per backe. Vet inte om passet blev för hårt? Hade haft toppform då ett par veckor i samband med VR sub 7 och extremform efter det men några dagar senare på SM var all form som bortblåst och jag fick ge mig redan efter varv 2 av 13 runt och uppför Kinnekulle. Fortfarande svårt störd av den utgången. Hade verkligen sett fram mot SM och trodde mig kunna prestera och sen blev det platt fall. Men backpasset har jag bra minnen ifrån.

Satte igång uppför Vallentunabacken och sen ner vänster i rondellen vid macken mot Lindholmen hållet. Efter den nerförsbacken runt i rondellen och upp och ner till utgångspunkt igen. 5 varv a totalt 16 km hårdkörning. Kroppen svarade bra med snabb återhämtning. Så  jag satte sikte bort mot "väggen" vid Österåker den fruktade Hakungebacken där branten är 10-12% i ca 400 m och stigningen kanske 1.5 km upp mot toppen, sen ner i en härlig svepande fantastisk fin utförskörning på 2.5 km  med nylagd asfalt ner till Österåker Kyrka.   Vänder strax efter kyrkan och sen tillbaka. Varvet blir drygt 8 km två klättringar en tvärbrant kortare och en svepande mindre brant på 2.5 km. Siktade på 5 varv och dryga 4 mil ständigt upp och ned. Nu kör vi. Tog de fem branta partierna stående nära max med 53/23 och 53/25 ibland (ingen lillklinga i Stockholm, det är sen gammalt:-) ca 500 w den minuten branten tar. Efter branten är jag bra trött och det blir lite lugnare upp den sista slakmotan och sen den fina utför ned och förbi Österåker Kyrka.

Den längre stigningen tillbaka på 2.5 km med mindre lutning cyklade jag med ca 5 w / kg och 350 w den tog ca 5 min per gång. Dagen och omgivningen är otroligt vacker och humör och kropp likaså. Jag cyklar inte lika fort uppför backarna som för två år sedan, men formen fortsätter stabilt i rätt riktning.

Två tråkiga saker händer tyvärr. Båda gånger är det bilar som kör fullständigt obegripligt. Jag skrev ju förra veckan om när jag höll på att bli frontalrammad av en rosa äcklig raggarbil i hög fart strax innan Bro. Den raggaren körde emot mig i fel körriktning på min körbana. Så sinnessjukt att det är svårt att finna ord. Idag var det dags för en annan raggare att visa upp sitt skrala intellekt. Under varv tre på vägen ned mot Österåker smyger en raggarbil upp jämsides i ca 45-50 och lägger sig ruskigt nära för att hålla samma fart och skrämmas. Inga bilar i möte, man blir ju så trött. Jag är ensam. Cyklar nära vägkanten på en lågt trafikerad väg, det finns ingen cykelbana. Varför känner han att det verkar rimligt att köra en halv meter ifrån mig en lång stund med sin äckliga raggarbil? Fullständigt obegripligt är det.

Sedan näst sista gången nerför branten i Hakungebacken. Där det går som fortast en lång raka och farten når 65 kmh bara med rull och aeroposition. Då kommer en liten fjantig bil typ Smart fast någon annan sort förbi med max en halvmeter till godo. God sikt, lång raksträcka och inget möte och bilen nästan touchar mig? Stockholmsbilisterna måste hata cyklister mer än någon annan stans i världen eller?

Jag lät dock inte dessa idioter förstöra min dag utan trampade nöjd hemåt sista 2 milen från Vallentuna också för 3.44 minuters helfin cykling och de nya Vision Metron 55 hjulen är helgrymma. Vilken otroligt höst väder vi haft nu hela september och början av oktober.

Solskenscykling med nya hjul och Ipad i poolen

Ja vad kan man mer begära? Vilken fantastisk vacker höstdagscykling idag. Vilka färger, vilken underbar frisk luft, vilken klarblå himmel. Lite mycket vind kanske, men idag gjorde det ingenting. Tvärtom bara kul att få testa nya Vision Metron 55 clincher hjulen som kom igår med posten. Svängde ut till Sigge Cykel efter frukost och Hachim monterade snabbt på en kasett sen hem, snabb lunch och ut i solen på cykeln.

Hjulen kändes kanon, bredare fälg ungefär som Zipp 808 NSW med Conti GP 4000 25 mm rullade de hur stabilt och fint som helst. Känns som de håller farten riktigt bra och inga som helst problem med vindkänslighet trots tuff vind idag.

Hygglig färgmatcning också till Merckxen

Cyklade 93 km på 2.41 med 125 snittpuls (72%), en skön njutningsrunda. Ett varv runt Markim banan dryga 3 mil med lite hårdare ansträngning och bra känsla i kroppen hela vägen. 

Igår var ju också en fin dag för cykel. Edsviken strax innan 8 på morgonen

Det blåste det ju mycket igår också. Skarvade på den så vanliga Vattentornet - Täby Kyrkby och tillbaka i hårdare fart. När jag kom Frestabacken ner kände jag att det kommer bli bra medvind upp i backen till rondellen innan Hagby. Fick feeling och maxade hela backen upp. Ställde mig upp på slutet och spurtade. Gick fort den minuten 51.4 kmh med 1.74 % snittlut uppför. 628 w 9 W/ kg är nog runt den högsta minuteffekt jag gjort. Ibike peak 1 minut.

Kul att cykla nu när kroppen börjar kännas bättre och bättre. Rundade av en skön träning i eftermiddag med årets sista bad i poolen tillsammans med Vera och Kajsa innan vi stängde av värmen för vinterstängning. Rehabsimmade en stund , grym känsla att bada i 27 grader den 1 oktober. 

Inte helt fel heller att ligga en lång stund i bubbelpoolen i 39 grader efter det och kolla på Ryder Cup på Ipad uppställd mot poollocket. När Kajsa kom ut med varsin öl var tillfredsställelsen total, tills..

Ipaden tappade balansen och ramlade i vattnet. Blubb blubb blubb så slutade den sitt liv precis när Stenson skulle putta för birdie. Kajsa misstänkte snabbt att jag hade ställt den där med mening för att få en ursäkt att köpa en ny (den har varit seg en längre tid) men jag lovar jag hade ingen avsikt att dränka dig kära gamla Ipad. Klantigt som tusan, men en sån här dag var det lätt att bära den nesan.