12 mil 22 backintervaller 1350 höjdmeter

Inte så ofta jag får ihop 1350 höjdmeter i norrort Stockholm, om ens någon gång tidigare? Vilken magisk vacker dag, ännu finare än igår och nu med bara svag vind. Kom ut 09.30 och tog det lugnt och lite som det kom ut över Skålhamra.

Härlingeslingan passande namn på en liten avtagsväg från härliga Skålhamravägen.

Kom på iden att köra lite backar idag för att få upp pulsen lite högre och ge benen ett gäng körare. Vallentunabackarna och Hakungebacken vid Österåker blev målet. Cyklade ett hårt backpass i de backarna inför mitt enda elit SM 2014 fyra dagar innan SM då och var i så galet bra form så jag bara flög upp för backarna 10 ggr per backe. Vet inte om passet blev för hårt? Hade haft toppform då ett par veckor i samband med VR sub 7 och extremform efter det men några dagar senare på SM var all form som bortblåst och jag fick ge mig redan efter varv 2 av 13 runt och uppför Kinnekulle. Fortfarande svårt störd av den utgången. Hade verkligen sett fram mot SM och trodde mig kunna prestera och sen blev det platt fall. Men backpasset har jag bra minnen ifrån.

Satte igång uppför Vallentunabacken och sen ner vänster i rondellen vid macken mot Lindholmen hållet. Efter den nerförsbacken runt i rondellen och upp och ner till utgångspunkt igen. 5 varv a totalt 16 km hårdkörning. Kroppen svarade bra med snabb återhämtning. Så  jag satte sikte bort mot "väggen" vid Österåker den fruktade Hakungebacken där branten är 10-12% i ca 400 m och stigningen kanske 1.5 km upp mot toppen, sen ner i en härlig svepande fantastisk fin utförskörning på 2.5 km  med nylagd asfalt ner till Österåker Kyrka.   Vänder strax efter kyrkan och sen tillbaka. Varvet blir drygt 8 km två klättringar en tvärbrant kortare och en svepande mindre brant på 2.5 km. Siktade på 5 varv och dryga 4 mil ständigt upp och ned. Nu kör vi. Tog de fem branta partierna stående nära max med 53/23 och 53/25 ibland (ingen lillklinga i Stockholm, det är sen gammalt:-) ca 500 w den minuten branten tar. Efter branten är jag bra trött och det blir lite lugnare upp den sista slakmotan och sen den fina utför ned och förbi Österåker Kyrka.

Den längre stigningen tillbaka på 2.5 km med mindre lutning cyklade jag med ca 5 w / kg och 350 w den tog ca 5 min per gång. Dagen och omgivningen är otroligt vacker och humör och kropp likaså. Jag cyklar inte lika fort uppför backarna som för två år sedan, men formen fortsätter stabilt i rätt riktning.

Två tråkiga saker händer tyvärr. Båda gånger är det bilar som kör fullständigt obegripligt. Jag skrev ju förra veckan om när jag höll på att bli frontalrammad av en rosa äcklig raggarbil i hög fart strax innan Bro. Den raggaren körde emot mig i fel körriktning på min körbana. Så sinnessjukt att det är svårt att finna ord. Idag var det dags för en annan raggare att visa upp sitt skrala intellekt. Under varv tre på vägen ned mot Österåker smyger en raggarbil upp jämsides i ca 45-50 och lägger sig ruskigt nära för att hålla samma fart och skrämmas. Inga bilar i möte, man blir ju så trött. Jag är ensam. Cyklar nära vägkanten på en lågt trafikerad väg, det finns ingen cykelbana. Varför känner han att det verkar rimligt att köra en halv meter ifrån mig en lång stund med sin äckliga raggarbil? Fullständigt obegripligt är det.

Sedan näst sista gången nerför branten i Hakungebacken. Där det går som fortast en lång raka och farten når 65 kmh bara med rull och aeroposition. Då kommer en liten fjantig bil typ Smart fast någon annan sort förbi med max en halvmeter till godo. God sikt, lång raksträcka och inget möte och bilen nästan touchar mig? Stockholmsbilisterna måste hata cyklister mer än någon annan stans i världen eller?

Jag lät dock inte dessa idioter förstöra min dag utan trampade nöjd hemåt sista 2 milen från Vallentuna också för 3.44 minuters helfin cykling och de nya Vision Metron 55 hjulen är helgrymma. Vilken otroligt höst väder vi haft nu hela september och början av oktober.