Efter tredje dagen i rad med mycket cykel och lite kort om tid till afterbike, hungrig och törstig var jag inte helt sugen att gå in på ett sjukhus. Som tur var fanns ett fik bredvid sjukhuset så efter en snabb bocadillo en kall stor öl och espresso så kändes det betydligt bättre.
När vi kom in på sjukhuset blev vi guidade fram till testcentret. De hade inga testcyklar utan det test vi skulle få göra var på löpband, vilket exkluderade mitt möjliga deltagande, kan ju fortfarande inte gå bra, än mindre springa efter höftbrottet. Jag var heller inte i ärlighetens namn så jättesugen på att ta ut mig ännu än gång denna helg efter all cykling och en hel del hårdkörning i bergen. Sedan har jag ju gjort liknande tester på GIH flera gånger. Däremot ville jag gärna få blodprov analyserat och en ordentlig kroppsfettmätning som de också kunde göra. Som tur var "offrade" Björn sig och ställde upp för ett ramptest på löpbandet. Men innan det fick han svara på typ 3000 frågor och den kropps och fettmätning som han fick göra och jag sen skulle få, var extremt detaljerad och precisionsutförd av testledaren, den kvinnliga och mycket myndiga Dr Quintana. Hon och hennes team visste vad de höll på med och de berättade att de bl.a testade Las Palmas fotbollspelare och många proffscyklister frekvent.
När Björn höll på med sina förberedelsefrågor och mätningar vilket tog en bra stund fick jag gå ned till akuten och lämna blodprov för diverse analyser (ska få svaren på mail snart). Kan säga att när jag kom ner till akuten och såg sängarna och sjuksalarna fick jag en sån extremt stark känsla och påminnelse från mina hemska och långa spanska sjukhusvistelser både i år och förra året.
Spanish hospitals Not my favourite place
Samtidigt gav det mig en skön känsla och tillfredsställelse att bara vara där för att lämna ett blodprov och få min kropp mätt på längden och tvären i syfte att få referens till idrottsutövande. Istället för att ligga sönderslagen inombords i en säng på intensiven.
När jag kom upp igen efter blodprover var det ännu mer genomgång av Björns fysik på en extrem detaljnivå. Till slut var det dags för honom att äntra löpbandet. Då hade Dr Quintanas assistenter fått på honom 10 elektroder, syrgasmask, väst med hake kopplat till löpbandet. Stackaren han såg helt skräckslagen och nervös ut när han skulle upp på bandet så jag undrade om han trodde det var elektriska stolen han var på väg upp i.
Björn in action i ramptestet.
Dr Quintana: "Björn did a very good job and his results were excellent. Unfortunately we lost him after the test but we are ever so grateful for his invalueable contribution in the name of sports medicine science"
När Björn glädjande vaknat till liv igen var det dags för mig att få kroppsfett och komposition mätt. Har en våg hemma som via impedansmätning när man står barfota uppskattar kroppsfett. Var lite nyfiken på vad deras mätning skulle komma fram till. De tog ca 40 mått med måttband mellan och på i stort sett alla kroppsdelar sen mätte de fettnivå med kaliper på lika många ställen. Tog en bra stund och enligt Dr Quintana det bästa och mest ackuranta testet jämfört med vågar, bodyscanningar och andra maskiner.
På min hemmavåg brukar jag ligga på 6-7% fettnivå men förstod att den visar väl lågt för det är i nivå med hur TDF cyklisterna ser ut och så mager är jag som tur är inte. Jag trodde jag var 178 cm men enligt Quintana 177.5 (krymper när man blir gammal:-) har gått ned ett par kg sista månaderna till runt 71-72 men vägde nu 73.2 (åt och drack mycket efter cyklingen i helgen). Alla mått och siffror resulterade i ett antal olika värden döpta efter upphovsmännen som skapat dem som Jackson Pollock, Faulkner, Yuhasz och några till. Mina värden låg lite olika beroende på analysmodell fett 10.42% enligt Faulkner som var den de kommunicerade till mig. 9.51% Jackson Pollock och 8.11% Yuhasz. Ca 50% muskler och fettfri vikt 65kg 12 kg skelett och 35 kg muskler. En lite udda grej var att jag hade klart mer fett på mitt högra "skadade" ben efter höftbrottet för ett år sedan än det vänstra. Skiljde en hel procent sa Dr Quintana. Lite märkligt?
Ligger väl annars ganska bra där sammantaget (förutom obalansen efter skadan. Jag vill vare sig gå upp eller ned. Däremot gärna bli lite starkare och snabbare uppför bergen.
Nej nu måste jag gå och lägga mig klockan är över 11. 05.00 ringer klockan för taxi till Arlanda och planet 06.30 till Paris för en konferens hos ett fondbolag med några kunder följt av en bättre middag på stan. Brukar bli vansinnigt mycket gott att äta och dricka. Kan nog bli någon liten fettprocentökning imorgon gissar jag. Det kanske är bra. Kajsa tycker jag är lite för smal.
Au revoir!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar