Började en utmaning
http://jblifecycling.blogspot.se/2016/08/21-dagar-utan-att-klaga-utmaningen.html den 27 augusti. Hur går det då? Sådär kan man väl konstatera. Började ganska starkt med några 3 dagars sviter utan att åka dit under första två veckorna. Senaste veckorna har det varit värre och jag åker dit mest var eller varannan dag. Jag börjar inse att den här utmaningen kräver en så stor livstinställningsförändring att jag tvekar om jag är rätt man för det. Det är oerhört svårt att inte klaga på NÅGOT och 21 dagar kanske låter överkomligt, men jag lovar det är galet LÅNG tid. Inte minst med tre döttrar som 17,14 och 10 år som bara slarvar och aldrig gör som man vill:-) Nej jag ska inte skylla på mina underbara döttrar. Det är min frus fel.. Nehe inte hennes fel heller. Vems fel är det då? Ingens gissar jag. Det verkar bara finnas så infernaliskt många anledningar för mig att klaga på något någon gång mest varje dag.
Har tänkt lite på det där också och jag måste ju medge att jag ofta finner nöje i att klanka ner på sakers ting då och då. Jäkla sopa till målvakt i matchen. Hur kunde Westwood missa den putten på 17:e i Ryder Cup? Förbannade vind och kyla i väderprognosen. Pampers blöjreklam i TV 4 (ännu fler mysattacker och my boy lollipop, man kan ju spy för mindre, ja på den mesta TV reklamen). Ser mig inte helt naturligt som en buddistmunk, tillfreds med allt i sin omgivning och Nirvana känns en bit bort men jag trivs alldeles förträffligt bra med min tillvaro och de flesta sakers ting och det är det ju rätt skönt att få klaga ibland.
Fast det här experimentet byggde kanske mest på att försöka ändra bias en del och åtminstone försöka klaga lite mindre och det har jag lyckats med vilket är gott så. Fan vad kallt det blev helt plötsligt förresten, höll på att frysa fingrarna av mig när jag cyklade igår :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar