51

Vänner! Tack för alla gratulationer. Oerhört värmande. Jag sitter i köket med ett sista glas rött. Alla 18 middagsgäster har gått och jag har nyss lyssnat på Anders Wendins fantastiska Anita igen. Jag mår bra. Lycklig att vara med i spelet som vi kallar livet. Jag tänker 51, det kallade man förr andra halvlek, eller välkommen till döhalvan. Jag väljer att redefiniera 51 och kallar det 1:a minuten av andra perioden i stället. Och som ni vet så spelar vi tre perioder i hockey. Livet har börjat. Ja kanske lite mer än börjat. Man kan till och med säga att det gått några varv i karusellen. But This is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning som Churchill en gång sa. Skål för livet vänner! Och tack älskade❤️ hustru Kajsa för humorn och den ”anspråkslösa” morgonrocken. Cykling är för mesigt det är boxning som gäller. Är det så jag ska tolka det Kajsa? Jag känner redan hur jag tar mig an en ny utmaning om några år. Its never too late💪👊😉