En hyllning till cykelpendlingen

Med någon kilometer kvar in till stan igår, strax efter min olyckstunnel där jag bröt höften för två år sedan under påfarten E18 till E4 vid Järva Krog. Där känner jag att jag har en cyklist i ryggen på vägen upp mot Haga Norra. Jag ökar farten och de tröga nya dubbdäcken gör att pulsen snabbt stiger. Får en förnimmelse att cykeln bakom rullar lätt och det stämmer. Han glider upp på sidan och susar om. Det är en stor mountainbike och killen på trampar med lätta tag i hög fart vidare upp mot toppen på Haga Norra. Jag hänger på och får slita stenhårt för att haka på sista 200 meter uppför toppen. Skönt trött där, och när jag återhämtat mig på vägen ned mot Norrtull efter att passerat honom så tänker jag på skillnaden mellan hans stora elbatteri på cykeln och mina egna batterier i mina ben, kropp och hjärna. Elcykelns batteri är snart urladdat samtidigt som mina batterier nu är supercharged med energi och endorfiner av pendlingen till stan på 17 km, redo för en ny dag.

Missförstå mig inte det är helgrymt med alla elcyklar som syns allt oftare på vägarna. Mycket stora samhällsvinster för varje person om byter bilen mot cykel till jobbet. Om dessa vinster kan ni läsa i forskarrapport från GIH . Elcyklarna gör det ju också mentalt och fysiskt attraktivare för den breda massan att ta sig till jobbet och det är ju toppen ur alla perspektiv. Toppen för varje bilist som byter bilköer, avgasutsläpp och frustration mot endorfiner, välmående, ett längre friskare liv och minskade sjukvårdskostnader. Ibland funderar jag över hur en del bilister tänker? Speciellt de som som visar aggresivitet mot mig som cyklist. Finns förstås skäl till det, i många fall beter sig cyklister väldigt illa på vägarna, speciellt i stan. Men i grunden borde ju varje bilist älska varje cyklist. Det ger ju en mindre bil framför i kön på vägen in eller hem från stan. Konstigt att man inte får mer kärlek av bilisterna faktiskt? Enligt forskarna skulle 112 000 bilister inom 30 min cykelavstånd kunna byta bil mot cykel och 80 liv skulle sparas årligen, 20 som överlever som en effekt av minskad trafik och 60 överlevande per pga bättre luft enligt forskarna. Om det skulle ske så skulle antalet cyklister ändå "bara" uppgå till 15%. I Köpenhamn är siffran 40%. Danskarna har fattat det och kan med gott samvete ta en pilsner extra då och då, kanske med ett smörrebröd eller en pölse till:-)

Framme på Kungsgatan med min Trek CX


Elcyklar är framtiden men det är en särdeles skön känsla att kunna ta sig med helt egen muskelkraft till och från stan på vardagarna. Pendlingen har gett mig så mycket. Jag får ganska ofta frågan hur jag hinner träna så mycket? Min grundträning som pendlingen utgör tar ingen tid, tvärtom jag sparar tid på den. Jag cyklar från Landsnora / Sollentuna till stan på 35-40 minuter. Åker jag buss / tunnelbana tar det ofta upp mot en timme. Åker jag bil ca samma tid som cykel. Fantastiskt att kunna få så mycket gratisträning tillsammans med alla hälsovinster som förstås är det viktigaste av allt. Extra tidseffektivt jämfört med andra träningspass blir det om man skarvar på en halvtimme eller timme på vägen hem eller på morgonen. Då försvinner också all ställtid med ombyte, fixning av cykel osv.
Det var via pendlingen jag hittade cykel som intresse. Jag köpte en vit Nishiki hybrid någon gång 2009/10 när min äldsta dotter Alice tyckte sig se tendens till en begynnande ölmage, vilket jag förstås förnekar bestämt:-) Började pendla till stan och något år senare köpte jag min första racer, en grafit Columbus och på den vägen är det. Några cyklar senare ett par varv runt jorden, ca 1500 mil per år, varav pendling hela tiden utgjort en bas och fin fin träningsgrund.

Jag ska ärligt erkänna att det finns stunder av tveksamhet ibland till att byta om till cykelkläder på jobbet en mörk kall eller regnig novemberkväll. Men när jag cyklat Sveavägen bort och kommit ut på cykelbanan upp mot Haga Norra, hunnit bli lite varm och ser de mötande bilköerna på E4:an. Då ökar jag farten upp i backen svänger höger upp överE4:an och motorvägsbron. Tittar ner på alla bilarna och tänker I WIN YOU LOOSE.