Varmt och snabbt hem från Smidö med nytt 2 h pb

Vilade igår på landet ingen cykling efter 16 mil i förrgår. Desto mer bad morgon lunch middag och sen kväll nere på bryggan. Livet på en pinne helt enkelt.

Vera vinner sprinten till vattnet

Hem idag direkt efter lunch, lite rester kvar från Kajsas grymma torsk med tomatrisotto sen ut och trotsa den 32 gradiga värmen. 

Ganska pigga ben efter vilodagen så bestämde mig för att börja med ett varv 22 km på Bro Smacktempo och lägga det kring 85% av max. Det blåste en ganska stark sydostlig vind vilket är den sämsta för min väg hem till Landsnora över Sigtuna. Men tänkte jag börjar med ett rundvarv på banan och sen får känslan efter det avgöra om det blir fortsatt hårt lugnt eller miitemellan resterande 6 mil hem. Varvet gick bra dryga första hälften med bra kraft fart och känsla men motvinden in mot Bro kändes nästan som en vägg i långa uppförsbacken med 5 km kvar. Tappade snabbt mycket fart men fokuserade på att hålla kraften jämnt runt 320 w vilket gick bra utan "väggen" känsla. Farten blev 40.6 på varvet så klart nöjd med det. 

Stannade till vid Pizzerian vid Skällsta Bro och drack två stora flaskor vatten och pustade ut några minuter. Gösta (en Smidö bekant) kom förbi med sin coola lila Dodge med nätta 500 hk. Han frågade i all välmening hur det stod till och undrade om jag var riktigt klok som cyklade i värmen? Berättigad fråga, men jodå sa jag ingen fara det blir ju bra fartvind och nu har jag bara 6 mil kvar..

Iväg mot Erikssund och Sigtuna. Fin medvind första dryga milen men sen betydligt tuffare med övervägande mot och sida mot norrifrån hem från Sigtuna. Snittwatten gick ganska snabbt ner i och med lägre ansträngning i medvinden första milen. Men när den var nere på 299 w vid Erikssund och jag hade återhämtat mig bra kom jag på en utmaning mot mig själv. Kan jag hålla 300 w snitt hela vägen hem? Efter en dryg timme kom jag in i andra andningen och farten var fortfarande över 40 snitt trots sämre vind och watten hade kommit upp till 301. Kom igen igen nu sista 25 km också. 

Bra flow hela vägen och höll pulsen på dryga  140 runt 80-85% utan att tappa någon kraft. Ökade sista biten från Fresta Kyrka med go känsla hela vägen upp över Fresta backen hem till Sollentuna Vattentorn. 8 mil med 39.6 snitt 302 w/ 313 i 2 timmar är nog mitt bästa tror jag. I alla fall med säsongens nya quarqmätare (olika wattmätare visar väldigt olika är min erfarenhet). Inte minst farten och känslan att ha lite reserv kvar är jag grymt nöjd med i den värmen och lite sämre vind.

Nu är det mesta av hårdträningen gjord inför nästa söndags NM lopp utanför Oslo. Förberedelserna kunde inte varit bättre. Nu ett par vilodogar med kortsemester i Värmland. Sen några lättare men lite halvhårda pass nästa vecka så hoppas och tror jag på toppform till VNM. Nu lite halstrad tonfisk tacos. Ha en fortsatt härlig sommar!

Den där känslan

16 mil solo idag närmast obscent bra cykelväder. Lätta ben och hela vägen på zon 1-2 utom en hård 22 km intervall runt tempobanan Bro Smack mot slutet. Love it!

Såg den här reklambilden från klassiska norska DBS 70 talet nån gång gissar jag. Vad ska man säga? Som mästerverket Dylan skrev redan 1964  The Times They Are A Changin och tur är väl det ibland:-)

Lagtempo med CRT

Att cykla fort är roligt. Att cykla fort i grupp är ännu roligare. Att cykla fort med grymma teammates i CRT är roligast. Igår hade vi ett härligt träningspass ute på Ekerö. Vi var en bra fyrklöver som tränade med tempocyklarna och det gick undan värre stundtals. Torbjörn De Jager, Niclas Näslund, Stefan Ljungberg och undertecknad körde ett hårt 22 km 4 manna lagtempo ut till färjan mot Adelsö. Vi kom fram till att vi inte ville /orkade köra hårt både fram och tillbaka utan skulle nöja oss med en färdriktning. Det blåste inte mycket vi bedömde det som mest sidvind så vi kom fram till att köra hårt ut och rulla lugnt hem. Vi skulle gjort tvärtom för det var klart mer sida mot ut och bättre vind hem. Men nu var vi på väg så det fick bli som det blev. Farten blev snabbt hög och adrenalinet slår till. Otroligt härlig känsla att gå på hårt i en förning för att sedan kunna få fin återhämtning på hjul från dessa grymma killar. Ett bra 4 manna lagtempo blir som en naturlig intervallträning med den stora skillnaden att det är så oerhört mycket roligare än att göra det på en Monark, Wattbike eller själv ute på vägen. Jag blev lite het några gånger när det blir min tur och går på för hårt för tidigt efter växlingen. Inget skönt för de som är bakom eller precis har tagit en lång förning. Stefan skriker till i en backe när jag tar över efter en av hans förningar. "För helvete slå av" när han får gå från 500 w till 700 w. Förlåt Stefan. Lättaste misstaget att göra i lagtempo är att dels dra några sekunder för länge så det blir ett helsike att komma in på sista hjul. Det i kombination med att nästa kille som då är fräsch går på för hårt. Det gäller att skapa så lite friktion och så små kraftspikar som möjligt i lagtempo vilket inte alltid är så lätt. Det går fort som tusan man måste vara fullt koncentrerad på positioneringen på vägen till cyklarna framför, trafiken osv. Men det är otroligt kul och vilken emotionell belöning och fartkänsla det kan ge. Vi körde sammantaget riktigt bra med tanke på lite sämre vind och den fuktiga värmen och kom fram till färjelägret med 46.6 kmh snitt. Ganska svettigt under tempohjälmen..

Stilstudie från igår

Stefan hade gjort en trevlig pepp lapp till oss och placerat i nummerlappsfickan i tempodräkten. Lagspelare.

Någon minuts vila och snack och sedan hem igen. Alla var överens om att bara rulla hem så det gjorde vi. Till en start, en kort sådan, redan efter en km eller så så kände jag att det går ju lättare hem så jag ökade farten och hittade in i en takt där det gick fort men som inte skulle spränga mig och där låg jag i spets hela vägen tillbaka dryga 2 mil. Niclas mötte en gammal bekant på vägen och stannade till men Tobbe och Stefan var med bakom hela vägen och fick en ganska fin resa i styvt 45 fart hem 4 KOM fick vi med också. Kul. Hade varit kul också att se vad vi kunnat gjort om vi gått på alla 4 hem. Men go känsla.

Efter passet bjöd Stefan hela gänget på macka och kaffe hemma i Bromma. Vi fick träffa Stina,  Thea 6 och lillhulken" Oskar 5 månader. Ett charmtroll som bara log och skrattade mest hela tiden. Han var inte riktigt lika charmig på nätterna upplyste Stina..Min yngsta dotter är nu 12 och jag har nästan helt glömt bort / förträngt hur tufft det kan vara de första åren med barn som sover dåligt på nätterna. Men det går över även om det kan låta som en klen tröst när man är i det. 

Thea Hulken och lillhulken lika som bär och 2 x före storlekskurvan vad månde bliva. Giant Hulk?

När jag skulle åka hem snackade vi lite position på sadel och tempocykel. Även om det gick toppen igår har jag haft svårt att få ut samma kraft på tempocykeln som med linjehojen. Vi talade om att kanske sadeln skulle kunna flyttas lite mer bakåt. Jag har den så långt bak det går men det är ändå knappt på gränsen till de 5 cm som är minimi gräns bak från centrum vevparti om man skall kunna ha undantagsregel 80 cm fram till yttersta delen av styret (krångliga och väldigt dumma regler för tempocykling). Stefan hade modifierat sin Trek Speedconcept och med vinkelslip sågat av en del av sadelklämman för att kunna flytta sadeln ytterligare en cm bakåt på railsen. Vi beslöt oss för att göra samma på min så Stefan gjorde en snabbt kirurgiskt precisionssäkert ingrepp på min sadelklämma och nu är sadeln 1 cm längre bak. Jag ska även byta till samma sadel jag har på linjecyekln Bontrager Hilo Pro som är en temposadel som jag gillar skarpt. Ska försöka ställa in samma mått och vinklar jag har på sadel som på racern där jag verkligen trivs och får ut lite mer kraft. The devil is in the details..

Så här blev det. Det är övre delen av sadeklämman som är avkapad 1 cm.

Och den här grymma sadeln blir det på tempocykeln också.

Linjecykeln har idag precis cyklats ut till landet på Smidö. Skönt cykelväder idag och "bara" 25 grader, nästan lite kyligt imorse:-) man vänjer sig fort vid den härliga värmen. Skarvade ytterligare en liten extra sväng på vanliga omvägen över Arlandastad Sigtuna och la till Sälna Skånela och Bålsta för en dryg mil extra. 75 km i mestadels behaglig zon 2. Men då det kändes starkt och gick i 35 fart i lågpuls trots mest västlig motvind bestämde jag mig för att köra hårt en 20 minuters intervall. Tog den i det starka motvindspartiet mellan Arlanda över Sigtuna på väg mot Eriksund. Såg på wattmätaren att den var över 400 w i alla uppförslut och förstod att det kunde nog bli en ganska bra tjuga. Körde inte in i väggen med pulsen som var mellan 145 - 150 runt 85% av max men hade inte mer att få ut och var rejält trött när jag stannade till och pustade ut en liten stund efter 20:an. Väldigt kul att få belöningen när jag laddat upp Garmin. 359 w i 20 min peak är rejält persrekord på Quarqmätaren. 344 var förra för bara knappa 2 veckor sedan. Väldigt kul och stimulerande att träning ger resultat och nya personliga toppnivåer efter 51. Its never too late!

Ett skönt bad på bryggan i 26 gradigt vatten och nu en dubbel högtidstund framför  TDF & finaldag på British Open. Tiger Woods är bara ett slag från ledning nu 4-5 hål in. Det vore ju hur stort som helst om han kunde komma tillbaka med en majorseger till efter alla skador och personliga tragedier. Det trodde jag aldrig skulle ske. Jag fortsätter sommaren på inslagen öl & vindiet. Drt verkar ju fungera hyggligt bra. Skål på er!

Vittring mellan fitness & förfall

 

Den här säsongen har jag tävlat betydligt mindre än vanligt. Har inte haft det där riktiga tävlingsfokuset känner jag. Tränat på ganska bra dock men av lite olika anledningar har det där sista adrenalinpåslaget för tävling inte varit där. Häromdagen fick jag dock lite vittring. Jag såg banan för Masters NM som går utanför Oslo den 5 augusti på en videofilm (ovan) och blev sugen att vara med. Varvet är 37 km och körs tre varv på en bana som ser fin ut lite böljande på fina vägar i vacker natur. Tror den kan passa mig bra. Jag hade inte tänkt vara med men tog ett snabbt impulsbeslut så nu är jag anmäld. Blir riktigt kul. Jag har kört tre NM tidigare alla i Sveriges tröja med landslaget. 2012 i Ljusdal mitt debutår med tävlingar då kom jag 8:a. 2015 i Finland H 45 lyckades jag ta ett brons och i Danmark förra året kom jag 7 i H 50. Nu siktar jag högt och ställer upp som klubbåkare då jag inte kvalificerat mig eller blivit uttagen till landslaget. På ett sätt är det nog en fördel då landslagströjorna drar till sig lite mer bevakning från startfältet än en ensam klubbåkare. Så det ska bli kul och jag åker dit med en annan Kuhl, nämligen Stefan Kuhl min klubbkamrat och Sveriges H 55 nestor i cykel. Mängder med VSM guld och förra året kom han tvåa på NM.

Tränat på ganska bra nu egentligen hela säsongen, förra veckan på landet med en hel del både tuffa tempopass samt linjecykel. Bl.a 6 varv runt Smacktempobanan Bro 22.4 km. 2 varv med racer och det snabbaste med nytt pb i både fart och watt.

Förra fredagen 2 s från pers med tempocykeln taget 2014 vilket gav revanschlust till ett försök på lördagen också då hade jag sekunderna på rätt sida och tog det med 2 s istället. Kul, men oj vad det kostade på i värmen och motvinden sista kilometrarna in tillbaka mot Bro. Skiljer också märkligt lite i fart racer vs tempocykel på denna bana nu "bara" 1.2 km h och en knapp minut men fick också ut nära 40 w mer dagen med racer så det förklarar nog en hel del. Men helt klart som jag konstaterat många gånger jag är relativt sett mycket snabbare med racer än tempo. Åkte sedan hem dagen efter från Smidö med sedvanliga omvägen över Sigtuna och Arlandasstad för dryga 6 mil. Körde hårt hela vägen med ny snabbaste tid på sträckan och 41.8 snitt över 6 mil. Alltid kul med nya toppar på vägar man kör så ofta.


I måndags en trevlig lugn runda på 8 mil med fd tennischamp Magnus Norman 12 ATP titlar och rankad världstvåa som topp år 2000 då han var i final mot Gustav Kuerten. Minns den väl fortfarande. Vi var på Rhodos på semester med vår första dotter Alice som då bara var lite drygt ett år. Det var nära men brasilianaren Kuerten blev för svår mot slutet. Magnus fick tyvärr avsluta sin karriär alldeles för tidigt redan 2003 pga skador. Väldigt kul att snacka tennis och massa annat med Magnus som är i högsta grad aktiv och hjälper Stan Wawrinka med sina erfarenheter. Han cyklar starkt också och håller sig fit med Triathlon och en del tennis fortfarande. Fattas bara annat han ju bara barnet 10 år yngre än mig:-).

Inga kommentarer om linne. Han är triatlet så allt är i sin ordning:-)


Dagen efter hårdkörning igen med ett stenhårt 2 timmars pass solopass Vikskolan - Almunge fram och tillbaka 8 mil med racer 32 grader varmt och ganska kraftig ostlig sid / kantvind åt båda hållen. Ville se om jag kunde vara i närheten av den 40 fart jag klarade i 10 mil samma sträckning (+ 2mil)  tidigare i år. Klarade inte det. Värmen och vinden tog hårt på kroppen men kunde komma in med 38.8 i snittfart vilket jag under de förhållanden är väldigt nöjd med. I onsdags en skön vilodag med färja till Sandhamn för en dag på stranden med hela familjen. Vilken dag att spendera i skärgården och otroligt fint att åka båten i det osannolika väder vi har.

Edit

Jag balanserar mellan förfall och fitness annars nu på semestern. Tränar bra men gillar också en öl i eftermiddagssolen efter träning eller till TDF. En predinner drink och två glas vin till maten ute dessa underbara kvällar. Här fint illustrerat där Alice står för fitnessen och tränar när jag tar en Aperol till i väntan på kvällsgrillning. Same procedure as last night Miss Sophie? Same procedure as every night James:-)



Många dopp i poolen blir det.



och en och annan glass också



Igår tidig morgonrunda med mina teammates Torbjörn De Jager och Stefan Ljungberg. Ni som hänger med lite i cykelkretsar vet ju vad dessa herrar går för men igår tog vi det lugnt en stor del av den fina runda vi körde på vägar jag sällan eller i vissa fall t om tidigare aldrig har cyklat söder om stan. Dryga 12 mil i finaste väder och sällskap blev det.



Tobbe "lurade" mig att utmana ett KOM han i en backe efter Viksbergs GK på vägen mot Södertälje. Jag drar in dig sa han så satsar du själv upp mot krönet sa han. Lite som fotbollsspelaren Nisse i Lindeman. Spring och ställ dig i hörnet Nisse. Han är dum i huvudet men han är snabb Nisse:-). Så snabb vet jag inte, men trött GRANDE hann jag bli. Tobbe hade sagt att backen var runt 40 sekunder och när han ökat farten i starten och vi var en bit in så tänkte jag att nu måste jag väl sprinta om och försöka gasa hela vägen upp över krönet. Problemet var att Tobbe körde så hårt att det tog mig runt 1000 w för att komma om och när jag skulle försöka hålla farten kände jag ganska snabbt att oj vad det var långt till krönet, eller "det går aldrig" som en Örebroare skulle uttryckt det. En mjölksyrafest som heter duga och de där 40 sekunderna var jag helt säker på var över en minut. Backen tog liksom aldrig slut. Jag dog sista 30 meter och tappade mycket fart. Utpumpad efter en total tömning tidigt på morgonen med bara lugn zon 1 cykling innan blev en chock för hela kroppen och det tog nog en kvart innan jag kände mig någorlunda ok efter det. När vi laddat upp Strava efter kunde vi se att min väggning mot slutet kostade. Gick ut alldeles för hårt se kraftkurvan hur den faller hela vägen. Jag var 4 sekunder efter Tobbes delade KOM men en fin 4 plats och 701 w i 41 sekunder är inte så dumt ändå.


Sedan lugnt och fint innan lite mer hårdkörning från Västerhaninge och tillbaka mot Hägersten, där kändes det bra igen i kroppen med riktigt härlig fartkänsla. Tobbe och Stefan la in några spontanspurter mot slutet. Jag försökte "härma" dom så gott jag kunde strax bakom. These guys can sprint! Men jag har lite vittring nu och hoppas att formen kan toppas inför Masters NM om ett par veckor.

Mitt dopingprov & Contador för bra för att vara sann?

Häromdagen postade Alberto Contador ett par bilder på Instagram med vad som krävdes för att vinna Tour De France och resultaten för 2 st 20 minuters maxtest som han gjorde inför ett av de TDF han vann, oklart om det gäller 2007 eller 2009. Resultaten är minst sagt förbluffande. Eller som Lance brukade uttrycka det när han tyckte att någon av de andra fulldopade konkurrenterna kom lite för nära i kapacitet "Not normal". Frågan jag ställer mig. Varför postar Contador det här nu? För mig ger de extremt höga siffrorna direkt frågan. Är det möjligt att producera den här kraften utan rejält potent doping? Jag tror inte det och kan inte förstå vad hans motiv till att lyfta fram det här nu är? Kolla här vad  grym jag var back in the days liksom.. Eller?

Vad visar sifforna då? Jo att han producerade 458 watt i 20 minuter med en vikt av 61,6 kg vilket ger "nätta" 7,43 w/kg. I 20 minuter! Lite lätt förenklat omräknat till uppskattad FTP (functional treshold power) blir det 7 w/kg. Hur mycket är det? Oöverträffat skulle jag säga. Troligen även när man räknar in Lance, Hamilton och de andra fulldopade runt 10-15 år tidigare när dopingen var som allra mest legit i proffsklungan. I Tyler Hamlitons utmärkta bok The Secret Race skriver han om 6.7 w / kg i FTP som det magiska talet för att vinna TDF. När han, Lance och de andra var som bäst preppad med EPO, Testo och annat och cyklade uppför Mount Ventoux, Alpe d Huez och de andra bergen på rekordtider ofta med stängd mun. Att nå 6.7 w/ kg har av experter bedömts helt omöjligt att göra utan doping.

Och nu kommer Contador här och postar 7 w/ kg frågor på det? Ja ganska många. Contador blev ju fälld för doping, men om jag minns rätt så var det något picogram Clenbuterol som fanns spår av, enligt hans förklaring kanske från någon kontaminerad köttbit. Hur som, sannolikt inget man får någon märkbar prestationsförbättring av och framförallt inga 7 w/kg. Nej om inte Contador är av en alldeles speciell unik art, helt olik homosapiens vad gäller fysiska adaptionsförmågor så är den rimligaste förklaringen till 7 w/kg en perfekt optimerad och till sin spets tränad kropp under många år PLUS tillförsel av substansiellt prestationshöjande medel av typ EPO och steroider / testosteron. Siffrorna ligger helt enkelt för långt "off the charts" se nedan på kravspec för de bästa proffscyklisterna som är i spannet mellan 5.7-6,4 w/kg. Not normal som Lance sa.. Återigen fattar bara inte hans motiv att posta bilderna? 

http://road.cc/content/tech-news/244996-alberto-contador-reveals-power-data-his-tour-de-france-winning-days

Ja det här med doping är ju väldigt kontroversiellt. Jag blev själv dopingtestad i våras på Arlanda i början av april när vi kom hem från ett träningsläger med CRT på Mallorca så var plötsligt en delegation från Svensk Antidoping där. Någon la en hand på min axel när jag precis fått min cykelväska och skulle gå ut till en väntande Kajsa som kommit för att hämta mig. Istället för det in i ett tullrum tillsammans med 4 lagkamrater och försöka kissa. Inte det lättaste när man precis varit på toaletten i väntan på väskorna. Men efter 14 vattenglas och ca 45 minuter så gick det till slut. Kissa i 2 flaskor high tech värre samma modell av flaskor ni sett i filmen Ikaros (som ryssarna fuskade med och bytte ut). En smått surrealistisk och högst oväntad upplevelse. Vad gjorde dopingpatrullen på Arlanda? Varför valde de ut just oss? Det fanns många andra cyklister med på planet men det var tydligt att det bara var vår lilla grupp de var ute efter. Dagen efter kom resterande 8 i laget men då var det ingen dopingpatrull där. Lite synd tyckte de som kom då. Det hade ju varit snyggt att kunna "bevisa" att hela teamet kör rent.

När vi frågade hur det går till med provsvar fick vi reda på att inget händer såvida inte det är ett positivt svar (alltså doping) då får man besked inom 4-6 veckor annars hör man inget. Så nu 3 månader senare antar jag att våra provsvar var negativa. Det känns ju rätt bra att vara en av de få som kan "bevisa" sig ren och nytestad. Inte för att jag tror det förekommer så mycket doping i veteranklasser i Sverige, men vad vet man? Internationellt är det ett jätteproblem med doping i mastersklasserna. När den stora dopingkommissionen CIRC presenterade sin stora utredning om doping i cyklingen 2015 blev slutsatserna att "Doping in amateur cycling is endemic" och att experterna tror att det existerar doping, främst mikrodoping i proffsklungan till mycket hög grad även då för bara några år sedan: https://www.bbc.com/sport/cycling/31788505  och här från the Guardian "Middle age business men are winning amateur cycle races on EPO" https://www.theguardian.com/sport/2015/mar/09/doping-cycling-uci-commission-epo-worldtour

Med tanke på det här kanske det inte är så konstigt att jag blev testad. Ska jag vara riktigt ärlig så tror jag nästan det är någon som tipsat dopingkontroll att testa mig / oss. Fick höra att de agerar på tips och de var inte på Arlanda av en slump just då. Det kändes väldigt tydligt. Ja vi får se det som en komplimang gissar jag. Vi var några stycken som körde hårt några sträckor på Mallis och tog bl.a något KOM av Niki Terpstra. Niki kanske kände sig förolämpad av gubbarna och anmälde oss:-) 

Skämt åsido, det är ju väldigt bra att tester faktist finns, även om jag hellre hade sett dem på några tävlingar och testa prispall + slumpvis utvalda någon enstaka gång. Har aldrig hänt under de år jag tävlat i cykel mellan 2012 till nu. På Masters VM i Danmark hade de en kontroll men ytterst få blev utvalda. Min vän och CRT kollega med trippla linjeguld i linje sm H 50 på VSM 2015-17 Torbjörn De Jager är ofta i Portugal och cyklar och har lärt känna en hel del "locals" där och han vittnar om att dopingkulturen där är annan än i Sverige. Häromdagen skrev han följande i ett mess angående dopingdiskussionen. Killen han berättar om nedan cyklade hsn med i bergen på hög effekt en gång. Torbjörn frustade och stånkade. Killen var helt oberörd. Skrämmande, men jag är inte förvånad.

För några år sedan hade jag ett klart mål. Efter att varit med på Masters VM 2015 i H 45 och där känt att jag kunde konkurrera bra var målet högt satt mot medaljer till kommande klasser H 50 och så småningom H 55. Sedan kom svåra skador emellan 2015-16 och även om jag nu är fullt återställd och i minst lika bra fysisk form och prestanda som innan skadorna så har jag inte alls samma ambition och driv mot att tävla internationellt längre. En förklaring är nog ett säkrare tänk kring risk / reward och en ovilja att tävla i berg mer efter olyckorna. Men en starkt bidragande orsak är också att jag inte vill tävla mot Epo och Testosterondopade 50 och 55 åringar. Dessvärre pekar mycket på att det förekommer frekvent. Prestanda skillnaden blir helt enkelt för stor. Det gäller i proffsklungan dopad mot odopad men minst lika mycket på mastersnivå. Om man lite förenklat kan anta ca 5-15% ökad fysisk kapacitet med ett effektivt dopingmissbruk så räcker det för att förstå att en optimalt tränad odopad är chanslös mot en dito dopad alla dagar i veckan.

Så vad kan man göra? Jag känner mer och mer att det får bli "tävlingen" mot mig själv som får bli min drivkraft och utmaning framöver. Att försöka nå mina egna mål och utvecklas enligt dem snarare än att försöka vinna specifika tävlingar. Att bli mitt bästa jag på naturlig väg. Må bättre. Prestera bättre. Längre. Med bra kost, naturliga tillskott som mitt eget Cellexir samt förstås mycket och varierad träning. Därmed inte sagt att jag vill eller kommer sluta tävla. Jag älskar att tävla på cykel, men förutsättningarna ska vara de rätta framöver för att passa mig. Både vad gäller risk /reward lust och känsla. 

Vad gäller elitidrott så är jag numer helt pragmatisk. Är det sporter där styrka, snabbhet, kondition och uthållighet spelar roll och det finns pengar på bordet och kommersiella intressen. Då räknar jag med en andel som fuskar. Det finns alltid många som vill ta eller frestas till genvägar och fusk när framgång, pengar och ära står på spel. Så har det alltid varit och lär förbli. Vi får försöka förhålla oss till det och njuta av underhållningen så gott det går ändå. 

Hur vanligt förekommande i elitidrotten är det då? Ja därom tvista de lärde. En "respected cycling pro" i CIRC undersökningen ovan uppskattar fuskarna´i proffsklungan till 90% en annan till 20%. Skulle någon av dessa vara i närheten av sanningen är det ju bara för bedrövligt. Jag lyssnade på Arne Ljungqvist - Wiki 87 när han gjorde Sommardebut i P1 (It´s never too late:-) häromdagen under ett cyckelpass. Han talade om sin långa kamp mot doping. Om hur han blev bortröstad som förbundsordförande i friidrott av Ricky Bruch och andra som tyckte hans jakt mot steroiddoping blev alltför besvärlig. Idag är alla de svenska kastarna från 70 och 80 talet döda sedan länge. De skulle nog lyssnat lite bättre på Arne. Han talade om Ben Johnson affären i Seoul 88 när han som ansvarig fick hålla en turbulent presskonferens. Han talade om sin 45 åriga kamp mot doping och som Arne menar ändå nu att jakten mot fusket helt klart går åt rätt håll. Det är väsentligt mindre dopingmissbruk idag i takt med en effektivare övervakning, testmetoder mm.Det visar ju även resultaten i t ex friidrott där samtliga kastgrenar har världsrekord från 70-80 talet. Hur många som fuskar i % är förstås omöjligt att uppskatta men har för mig att Arne nämnde en siffra runt 10% som möjlig. Illa nog om det stämmer.

The Incredible Hulk - Stefan Ljungberg

En stor anledning till att jag skriver på den här bloggen är den feedbacken jag ofta får om inspiration. Folk som läser och känner sig lite mer sugna på att själva ta ett steg uppåt mot nya personliga mål. Vad de än må vara. Det skänker stor glädje att kunna bidra till inspiration. Människor ser och känner "kan du kan jag". För det är precis så det är. Allt går och går det inte så går det ändå som jag brukar säga. Idag tänkte jag skriva om en kille som inspirerar mig stort. Min kompis och lagkamrat i Cykloteket Racing Team Stefan Ljungberg. Eller som vi lagkamrater kallar honom - Hulken. Efter det han presterade igår på U6 första etapp passar den fulla filmtiteln ännu bättre. The Incredible Hulk.

Stefan är en stor kille. Nu ordentligt cykeldeffad väger han in på ca 95 kg. Igår inleddes etapploppet U6 i Tidaholm det går över 6 etapper på lika många dagar och startade med en kort backprolog igår på 3.1 km som avslutas med en gruvlig backe på 6-700 meter med lutning runt 6% snitt med ett väldigt brant parti runt 15% som max. Som ni förstår en ganska stor nackdel med nära 100 pannor uppför den backen. Cykloteket RT ställer upp med ett 4 manna lag i seniorklass i detta tuffa etapplopp. Målen är högt satta för teamet som förutom Stefan innehåller Fredrik Wikström Richard Lööw (som leder Sverigecupen stort i H 40) och Niclas Näslund. De går för seger som lag och beroende på hur etapperna utvecklar sig läggar upp taktiken med ett klart syfte. Att sätta en CRT cyklist högst upp på pallen varje etapp och framförallt sammanlagt och som lag. Förhandstippad igår på den korta prologen var nog av väldigt många inklusive jag själv Niclas "slaktarn" Näslund mannen utan smärttröskel som krossade alla mastersåkare på VSM för ett par veckor sedan med att åka tempoloppet 3 mil i stark vind out & back med en snittfart om 47.1 kmh. Insane. Han slaktade även mig rejält där på partempot, ingen rolig historia kan jag lova.. Året innan hade Stefan Ljungberg blivit slaktad som parkamrat. Undrar vem som får det utomjordiskt smärtfyllda "nöjet" att som en trasa försöka haka på hans hjul nästa år:-). Niclas form håller i sig han åkte mycket starkt och kom 2.a igår på prologen. Grymt Niclas. Slagen bara av? Du gissade det Stefan Ljungberg. Stefan körde de 3.16 km på 4.50 och var 5 sekunder före Niclas och hela 11 före  3:an

an.

Som ni ser på banprofilen så förstår ni att det krävs lite kraft för 95 kg att ta sig snabbast upp för den där backen. Sista 2.15 1,3 km med 3.6% snittlut fram till mållinjen håller Stefan 645 watt i snitt. Ja du läste rätt 645 watt i 2.15 och kör den sträckan 6 sekunder från KOM och lika snabbt som Alexander Wetterhall tid när han kom 2:a i elitklass förra året. På de 4.50 han är ute är snittwatten 528 npw 566 watt och maxwatt 1392. The Incredible Hulk. 

3 snabbast igår uppför endast med norska elitåkare framför. 9 snabbaste tid genom tiderna i sida motvind på en bana som attraherar många elitåkare från Norge t ex. Helt ok för en bankanställd nybliven 2 barns far på 43 år..

För att sätta lite perspektiv kring hur mycket det här är för dig som kanske inte är så bevandrad i wattens värld så kan nämnas att mannen med världens största cykelben velodromvärldsmästaren tysken Robert Förstemann blev viralkändis när han "rostade" bröd med hjälp av en Monarkcykel och producerade då en effekt av ca 700 watt i två minuter. Kolla in hans ben och kraft här: https://www.youtube.com/watch?v=S4O5voOCqAQ 

    Alltså ungefär vad Stefan gjorde de sista 2 minuterna igår efter att "värmt upp" nära 3 minuter mellan 4-500 w. På Tour De France häromdagen var det en close upp på nya spurtfantomen Fernando Gaviria som vann första etappen, fler lär komma. Lite av hans data presenterades och som toppwatt i spurt angavs 1400 w. Nu väger Gaviria "bara" 71 kg på sina 180 cm men när Stefan trycker till 1392 w i uppförsbacken utan att ens spurta förstår ni att det finns lite urkraft där. Som toppsiffra har han gjort 2000 watt som den spurtfantom han är. En siffra som kanske bara en handfull av de största och starkaste bancyklisterna i världen kommer upp till. The Incredible Hulk.

Det galna är att Stefan nästan är nybörjare i cykel jag kommer ihåg för ca 4 år sedan när han glad som alltid kom fram och morsade på mig och berättade att han börjat cykla, läser min blogg och var sugen på att utvecklas. Min första tanke var shit vilken stor (och trevlig:-) kille. Men jag fick snabbt se att det fanns något alldeles extra där i de 100 kg muskler som nu bestämt sig för att ta reda på "hur bra kan jag bli på cykel"? Samma fråga jag själv ställde mig runt 2011-12. Innan desss hade han "testat" basket som hårt satsande i många år och tog 2 SM guld med Plannja. Respekt. Efter det kom han på iden att Supermotard Bike Racing är det nya svarta och lyckades trots sitt stora vikthandikapp snabbt köra sig in i toppen och blev kontraktsförare för Husqvarna. Frågor på det? Sedan dess har Stefan inte lämnat något åt slumpen vad gäller cykling. Han är vetgirig, noggrann, analytisk och målmedveten. Han vänder på alla stenar för att söka sin perfektion och nå sin egen toppnivå. En egenskap han delar med många i Cykloteket RT. Det är verkligen en ynnest att ha såna lagkamrater som jag har i CRT. Det är inte bara individuella prestationer i toppklass. Än mer en stor vilja hos alla att hjälpa varandra till utveckling och välmående med tips och sparring för att lyfta varandra. Man skulle kunna tro att det här är en samling egon som bara tänker på att vinna själva, eftersom det så ofta är vad som händer. Men det är precis tvärtom, det är laget före jaget. Många gånger en större prestation att kunna bidra med kunskap och input tips och ideer än att själv utföra prestationen. Men Stefan har en egenskap som nästan imponerar ännu mer på mig än alla hans fysiska out of this world kvaliteer. Hans sätt att tackla motgångar. Aldrig en sur min. Gick det inte som han hoppats eller trott. Grattis till de som lyckades. Hem analysera och kommer tillbaka med ännu större motivation, kunskap och driv. Ett exempel på VNM i Danmark förra året. Stefan var i utbrytning och åkte urstarkt. Fick då tyvärr punktering på de i regn galet punkteringsbenägna danska vägarna. Mirakulöst hade han fått ett nytt hjul på plats och var nu starkt på väg tillbaka och såg chansen till en medalj. På sista varvet får han punktering igen. Ridå. I bilen hem sen lika positiv som alltid och gladdes åt lagkamraternas Torbjörn De Jager och Stefan Kuhls silver istället för att deppa över sin egen missade medalj när han hade sitt livs dag. Han gladdes åt sin egen kraftdata som var på ny personlig topp mer än vad han grämde sig för punkteringarna. Nästa gång.. Thats the spirit. Där är vi många inklusive jag själv som har något att inspireras av. När jag själv råkade ut för svåra olyckor för några år sedan kommer Stefan på besök, stöttar och sparrar till motivation och vägen tillbaka. En stor man på många sätt <3.

Nu blir det mycket spännande att följa den fortsatta utvecklingen för teamet på U6. Något säger mig att det är fler pallplatser på ingång inom kort. Kör hårt grabbar!

U6 passade tyvärr inte in i familjeplanerna för mig i år. Men mycket cykel hinner jag med här ute på Smidö och Stefans och killarnas framfart inspirerar. Idag får det bli backintervaller i Kalmarsandsbacken kombinerat med spurtträning. Kan du kan jag kompis!

Edit 18.04 Seger på etapp 2 också klungspurt efter att hela CRT laget kört in soloutbrytning Peter Carlsson Bure sista 4 milen. Stefan vinner spurte och har båda tröjorna. Niclas kör i poängtröjan imorgon. Härligt grabbar!

Eat Sleep Bike Repeat

Semestervecka med storfamiljen ute på härliga Smidö. Igår en magisk dag, inte ett moln på himmeln, många bad på bryggan mellan en heroisk häckklippning på 4 timmar som min svåger Henke gjorde och jag assisterade med att släpa ner allt sly ner till en kommande storbrasa vid sjön. På eftermiddagen en toppenfin cykling från Smidö in till Bro följt av två varv på den fina Smacktempobanan Skällsta Bro på 22.4 km. Cyklade med linjehojen min älskade Madone och kände tidigt på vägen in till Bro att idag finns det något extra bra i benen trots att jag cyklade hårt ut 7 till landet 7 mil dagen innan. Bestämde mig för att njuta ordentligt första varvet och få en skön uppvärmning och inte gå över 125 i puls för att förhoppningsvis kunna göra ett snabbt varv på nr 2. Solen värmde precis lagom det var knappa 25 grader. Det var bara något för mycket bris som störde en annars optimal setup för cykling. Sidvind bort mot Bålsta och sen medvind först uppför den tuffa backen upp över E 18 och sen den fina sträckan bort mot Håbo Tibble korset för att sedan svänga ut på 263 mot Bro och målet och få en ganska tung motvind de sista 9 km.

Det är ett fint ganska snabbt varv men har två rejäla uppförbackar och dito nedför. På uppvärmingsvarvet tittade jag både en och två gånger på wattmätaren i backarna och undrade nästan om siffrorna verkligen stämde. Det kändes så lätt, ansträngningslöst med lätta ben, låg puls och en helt fantastisk cykelglädje. Varvet gick med 37,2 fart med 124 i snittpuls (72% av max) min Quarq wattmätare visade 260 watt snitt. 

Det är fart och kraft relativt ansträngning på ny personlig toppnivå. En rätt härlig känsla för en kille som fyller 52 i år. Jag visste inte vid det tillfället datan från första varvet men hade känslan att det var bra och var nu sugen på att köra hårt ett varv med målsättning att göra klart över 40 snitt med linjecykeln. Fortsatte direkt på varv 2 med högre tryck men var noga att inte dra på mig mjölksyra och hög puls tidigt. Har nu lärt mig några gånger på träning att jag får lika hög ja troligen högre effekt / fart med en totalt lägre snittpuls som kan vara ökande hela racet istället att för snabbt ta upp den mot +90-95% och sedan ligga där och lida mer eller mindre hela vägen. Framförallt blir vägen till målet bra så mycket roligare. Jag hade inte nollställt vare sig fart eller wattmätare så körde helt på känsla och puls. Jag ser 3 sekunders snittwatt på mätaren och noterar att siffran ofta visar högre än vanligt så jag får en positiv känsla och kan gå på med vad som känns som ganska jämn kraft hela vägen. Kör hårt men kontrollerat i första långa uppförsbacken och kan ökan farten ut mot Håbo Tibble Korset. 5 km tiderna trillar in och nu är de första 3 klart över 40 snitt. Nu är det "bara" motvindssträckan kvar och en lång gruvlig backe att ta sig uppför, men känslan är positiv och jag är inte på rött. Håller ihop det bra och lyckas trampa upp nästa 5:a över 40 även den trots motvinden. Sista kilometern är bra tung och nu får jag tacka en bra disposition att den blir uthärdlig. Fortsätter över "linjen" vid Skällsta och rullar nöjt vidare i lugnare takt mot landet en mil ut till Smidö. 

När jag laddat upp Strava / Garmin kommer belöningen. Varvet gick med 41.9 snitt och med ny högsta nivå på Quarq wattmätaren med 342 watt 32.11 över de 22.4 km snittpuls "bara" 147 vilket är 85% av max. 

https://www.strava.com/activities/1689378278

Sett till pulsen borde jag kunna ha en växel till men tror inte det fanns så mycket mer att hämta igår. Det gäller ju att benen inte får bli för sura för snabbt då trampar man bara runt på maxpuls men utan kraft. En toppendag helt enkelt och en nåd att stilla bedja om cyklist. Det är så oerhört skönt de gångerna "det lossnar". När man känner:Yes i can! Det går att utveckla sig mot nya högre nivåer trots att traditionen säger att peak nivå borde varit passerad för länge sen.

Fick den här fina t shirten av Kajsa häromdagen. Hon tyckte den väl på något sätt symboliserade mig ganska bra:-). Eat Sleep Bike Repeat - Tack älskling!

En trevlig middag med laxburgare ett par glas cava kaffe avec och solnedgång på bryggan. Barnen var med grannen Lennart ut och fiskade gös. Vera hade en stor på kroken men den slant loss precisa innan håven kunde fånga upp den. Sedan en tuff utmaning, årets getingbo att ta ned. Tror det är tredje året på rad stora getingbon har bildats antingen i en bod eller som nu på altanen. Igår kväll gjorde vi upp en masterplan för att överlista dem. Kajsa och jag tog på oss "skyddsdräkt" satte upp sopsäck med häftstift under boet i hörnet på taket. Planen var sedan att Kajsa med en stekspade skulle lossa boet från taket / väggen det skulle ramla ner i påsen som jag snatt drog bort från de häftstift den satt i, förslut snabbt och case closed. Det gick inte helt hundra, jag hade missat att täcka en del av ansiktet och direkt när Kajsa skred till verket med stekspaden flög en mindre svärm ut och en stack mig på kinden. Okej getingar skyll er själva nu är det krig och någon minut senare i försök två var boet nere i påsen och hundratals getingar was no more.

Geting combat outfit
Idag är det lite molnigt på förmiddagen men sol på väg framåt eftermiddagen. Vi ska snart åka till Tant Brun i Sigtuna för årets traditionella fika / lunch. Jag cyklar förstås dit. Idag blir det lugnt och skönt. Kanske följt av en pilsner sen på em framför dagens lagtempo TDF. Eat Sleep Bike Repeat!