I dag för tre år sedan bröt jag höften här i cykeltunneln under motorvägen där E18 går på E4 norrgående bredvid Järva Krog.
Exakt tre år mellan bilderna en ren snabb glad Madone idag en lerig,förvånad o chockad Merckx då
Till höger på bilden ser man ingången till tunneln söderifrån
Jag cyklade vägen idag som så många gånger förr på vägen in till stan från Sollentuna. Men med lite mer andakt än normalt dagen till ära då jag närmade mig tunneln. Idag var det riktigt krispigt och kallt men väldigt fint i solen. Jag tar av det naturliga skäl alltid lika försiktigt i denna tunnel sedan olyckan då jag överaskades av ett hav av lera och en oundviklig vurpa med förödande konsekvenser och brott på höftbenet kroppens tjockaste ben av på tjockaste stället. AJ kan jag lova. Idag var det betydligt trevligare. Jag stannade till, kontemplerade lite i solen över de tre åren som gått och hur ofantligt tcksam jag är för att sedan januari 2017 (då jag fick operera bort all metall som orsakat stor värk) nu få vara helt återställd.
Bilden är tagen 6 veckor efter olyckan och brottet i mitten tvärs över höftbenet håller på att växa ihop precis där den 9 cm långa titanskruven blir något tunnare.
Ja t om om lite bättre form än när det hände. I lördags cyklade jag vanliga sträckan hem från landet efter några timmars allmänt arbete där ute på fina Smidö. Vi klippte sly och småbuskar i tre timmar så det var sen skönt att få sätta sig på sadeln ett par timmar för aktivitet man är lite mer van vid. Nu hade jag inte cyklat alls på tre dagar då jag fått en förkylning av tjejerna hemma som varit drabbade allihop. Jag brukar inte smittas av dem men nu gjorde jag det big time, funkar inte Cellexiret längre:-)?
Men i lördags var det fart på grejerna även om det var lite rossel kvar i halsen. Det var ju nära på extrem vind kanske 13-14 m/s stark syd västlig vind vilket skulle innebära en hel del medvind men också mycket kant och motvind i den omvänt U formade vägen hem från landet som blivit min cykelväg nu sedan många år. Rakaste vägen över Stäket är det bara 37 km dörr till dörr men dels så är Stäket vägen nu närmast oframkomlig på cykel i o m det stora vägarbete som råder, och med enfilig väg och massor av långtradare vill man inte cykla där kan jag lova. Dessutom så blir ju Smidö - Bro- Eriksund -Sigtuna- Arlandastad - Sollentuna / Landsnora med 66 km bra så mycket bättre träning också.
Jag hade glömt pulsbandet och blev bra förvånad då jag märkte redan efter 15-20 min att farten var hög + 40 och watten över 300 utan att det kändes jobbigt någonstans, pulsen kanske runt 135 slag zon 3-4. Fortsatte så i lite sida med bort mot Eriskund där det blev mer direkt medvind och wow vilken fart till gamla Uppsalavägen och bara fortsatte med gott flyt först till Sigtuna och därifrån hela vägen upp till den tuffa backen med en spurt till Arlandastad där jag stannade och pustade ut en minut. Jag hade KOM på sträckan och bättrat det några gånger och nu tog Madonen linjecykeln tillbaka det från tempocykeln som haft det någon månad. I lördags blev det 15 sekunder till och hela 47.1 i fart med kraftig hjälp av den starka vinden men också med fina 335 w.
Vid Arlandastad var det roliga slut och mest tuff kant / motvind sista 2 milen hem. Kunde dock hålla både fart och kraft förvånansvärt bra och kunde summera dryga 6 mil med nytt prydligt fartrekord på sträckan med 41.5 kmh 304 w / 321 npw i 1,5 timme mest kring låg zon 4 kändes ju minst sagt toppen.
Lika toppen var det efter en god öl i bubbelpoolen med Kajsa för att svida om till festklädsel och stor 50 års fest hos vänner.
Off to the party my love <3
Oj vad de hade fixat. 110 gäster hemma, drinkar champagne och snittar överallt med DJ Peter Siepen, skön prick 55 år extrem excentriker men med skön humor och löjligt bra form han är i. Kommer ihåg jag träffade på honom lite ute i nöjesvimlet för 25 år sedan. Han kör på som inget hade hänt, snacka om konserverad form och look. I like! Kul kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar