Är ute på Smidö i helgen med storfamiljen och firar morfar som fyller 88 imorgon. Respektingivande ålder grand old Sam. Innan firandet tog vid senare idag tog vi först en promenad runt uddarna i fint höstväder. Följde sen upp firekt med första lilla löprundan sedan hösten 2014. Bara cykelträning sedan dess och efter jag bröt höften hösten 15 var ju inte löpning att tänka på under flera år men efter jag fick operera bort allt metallskrot från höften januari 17 är jag fullt återställd och kan springa igen. Det har bara inte blivit av pga all cykling, förr än idag. Visste att jag var tvungen att hålla rundan kort kort då jag vet att låren kommer ta stryk grande av den ovana löpningen. Det kändes ändå superhärligt att kunna springa igen och efter ca en kilometer kunde jag öka lite och sträcka ut steget lite mer, härlig känsla men redan efter dryga 2 km kände jag en förnimmelse i en neförsbacke. Det började hugga i låren. Kortade av rundan från planerade 4 km och struntade i sista kuperade slingan runt Bryggudden och ökade istället lite till sista km hem för totalt 3 km på dryga 14 min. Kändes väsentligt bättre än förväntat men bra mår i låren nu. Underbar känsla att springa igen och fick klart sug lite med det här som grund och kompletteringsträning.
Helt galet egentligen hur grenspecifikt tränad man blir. Jag kan cykla Vätternrundan på knappa 7 timmar och vara fräsch i benen efteråt men nu efter 14 MINUTER löpning kan jag knappt gå.. min Garmin fenix 5 som jag haft i ett halvår nu fick också invigas med sitt första löppass. Den började pipa och visa om nya rekord (tacksamt på första passet att slå rekord:-) samt en ny detekterad Vo2 Max om 45. Ett hyggligt drop från de ca 65 som cykelpassen brukar visa. Testade 64 på GIH för några år sedan med riktig mätutrustning, syrgasmask mm och låg nog ca där i slutet av september när cykelsäsongen tog slut men nu var det snabbt ner till 45. Gissar at Garmin har någon algoritm som tittar på puls och fart plus ev kraft på cykling och nu med löpalgoritmen så blev det så mycket lägre. Grenspecifikt tränad var det ja. Room for improvement..
En dusch och sen dags för att fira Sam med champagne och presenter. Häftigt ändå med 88 år och trots att han är lite trött i steget och kropp så är huvudet fullt med och aldrig så glad som når alla 5 barn barnen döttrar och svärsöner kommer ut till hans och vårt älskade Smidö<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar