Jonas vad är det egentligen som driver dig till att cykla och träna så mycket? En fråga jag då och då får. Jag vet inte säkert men tror fortfarande en stor anledning är att söka svaret på frågan jag ställde till mig själv för ca 8 år sedan när jag började cykla och märkte att jag tyckte det var kul. Hur bra kan jag bli på det här? Jag har stundtals kämpat ganska hårt och grävt djupt för att söka svaret. Jag har cyklat ca 1500 mil om året. Jag har tränat och tävlat mycket. Jag har gått igenom tre svåra olyckor med stora skador och kommit ut på andra sidan lite justerad men i stort sett nu i "nyskick igen".
Att vid 52 fyllda ännu tro på att jag kan bli bättre än någon gång tidigare skulle kunna uppfattas som naiv galenskap. Kan du inte bara acceptera att du är på "döhalvan"? Nej det kan jag inte. Jag tror inte på begränsande tankar jag tror på förmåga och utvecklingspotential. Det i sig ger stor motivation. Att utmana normer och konventioner. Men för att ge det där lilla extra som krävs för att kunna förbättras lite mer än vad tidens tand tar ifrån mig i prestationskapacitet. För det räcker det inte med en inneboende grunddrive som är stor. Det behövs rätt social miljö, omgivning och inspiration, och den har jag ganska bra på plats och får till stor del av mina grymma klubbkompisar i Cellexir Cycling.
Vi är ett lag med "bara" 10 cyklister i klasser H 40- H 55 ett gäng gubbar som sett sina bästa dagar? Ja på pappret kanske men knappast i verkligheten. Det vimlar av medaljer, cykelförmåga och vinnarskallar individuellt och det är ganska sällan vi inte har deltagare på prispallen när vi tävlar. Men det som är så speciellt är att vi har en sån stark dela med sig tradition. Att hjälpa varandra utvecklas med laget före jaget. Att glädjas och inspireras av de andras framgångar skapar en stor trivsel och inte minst en enorm inspiration. Kan du kan jag! Och så tränar man lite till och nästa gång kanske det är min tur?
I lördags var vi åter på Bosön och tränade på löparbanan 200 m, en liten minivelodrom som är superkul att cykla på och fungerar i farter upp till ca 44 kmh utan att bli direkt farlig. De sista intervallerna i lördags var det på gränsen både för banan och för mig när Stefan Hulk Ljungberg som hade sin bästa dag satte upp 44 tempo varv efter varv i de två avslutande 8 minuters intervallerna. Med Stefans 100 kilo krävs det nära 500 w för den farten på banan. Vi körde 8 x 8 med 2 min vila och jag behövde gräva riktigt djupt sista intervallen för att orka med. Men kan du kan jag. Jag ska fan inte släppa.. och vi fick en fantastisk fin träning ihop 5 gubbar från laget. En grym fartkänsla när vi ligger 4-5 man och snurrar i den farten på innerbanan och det gäller att veta var man är med cykeln när vi kör om en lite långsammare grupp på bana 2. Inte läge att vingla då..
Grymt inspirerande att se killarna så starka och när jag talade dagen efter med Stefan och frågade vad tusan har du gjort? Tror nästan aldrig jag sett dig så stark? Stefan berättade om sina träningsstrategier han anammat sedan Gran Canaria cykling för ett par veckor sedan och jag kan säga att de verkar fungerat ganska bra. I somras skrev jag det här inlägget om denne fantastiske idrottsman som vi kallar Hulken The Incredibele Hulk - Stefan Ljungberg
Cellexir Cycling Club Bosön i lördags Hulk, JB, Niclas Näslund, Torbjörn De Jager Stefan Kuhl
En av många andra inspirationskällor i laget är vår Örebroare Richard Lööw. Trots att han är från gnällbältet är han mycket långt från "det går aldrin" mentalitet kan jag lova. Förra året bröt han foten bara någon månad innan Mallorca lägret. Han var uppe med gips på trainerna och i full gång till Mallis igen för att sen vinna hela Swecup linjecup i H 40 på säsongen. Nu har han satt upp ett minst sagt utmanande och tufft mål för sig själv. Han satsar mot medalj på amatör VM H 45 i Kanada nästa år och startade häromdagen en blogg just för ämnet. Bra att sätta lite extra press på sig liksom, så det händer nåt.. Way to go Richard säger jag och laget. Det kommer bli grymt kul att följa resan och hjälpa till att sparra mot utsatt mål. Och oavsett hur det går med våra mål så är det precis som Karin Boye skrev det är vägen som är mödan värd.
Här kan du läsa och följa Richards satsning Richard Lööw - Vägen till Vancouver
Richard vinner ett GP lopp med 10 cm förra året tack vare denna fällning
Och vem vet i den bästa av världar kanske dessa rader kan inspirera dig något mot nya mål. Kan jag kan du! Its never too late!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar