Nu har vi tre tonårsdöttrar. Inte så länge dock, bara i 5 dagar för på söndag fyller Alice 20. Vilken tur att det bara är 5 dagar, sjukt jobbigt med tonårstjejer.. Nej skämt åsido, känns både kul och vemodigt. Härligt att se dem växa upp till så fina och allt mer självständiga tjejer. Men vad hände med våra små flickor? Hur kunde tiden flyga iväg så fort? Samtidigt tvärtom, det känns som en evighet sedan man stod och gungade en barnvagn och ibland till mycket stor möda försökte få ett litet ovilligt flickebarn att somna i vagnen. För att inte tala om nära 10 år med blöjbyten. Känns som ett annat liv. Nu är tiden här med flickor på vift ute på aktiviteter mest hela tiden. Det är livet och precis som det ska va tänker jag även om jag rent egoistiskt gärna skulle frysa tiden en 5-6 år och få ha dem kvar precis så dom är nu.
Men hela tisdagen var långt ifrån kul. På morgonen när jag skulle åka till jobbet så öppnade jag min byrålåda vid sängen för att byta till en annan klocka. Fick en chock när jag såg att halva min klocksamling saknades i förvaringslådan. 4 klockor borta för sammanlagda stora värden. Tankarna for genom huvudet. Var tusan är dom? Kan jag ha lagt dom någon annan stans? Nej kom på det ganska fort. De måste ha blivit stulna på nyårsafton när Sara 16 hade fest och vi sov borta hos vänner. Festen spårade inte ur men det hade kommit in ett grabbgäng som vare sig var bjudna eller kändes igen. Någon av dem lär ha snokat i vårt sovrum på ovanvåningen och hittat min klocksamling och sonika tagit 4 av dem. Otroligt tråkigt och kränkande. Vad är det för fel på människor?
Nu är min fina Breitling jag fick av Kajsa i 30 års present när vi nästan precis träffats för 22 år sedan borta. Likaså min Baume Mercier som jag köpte åt mig själv som tröst i Schweiz 2007 när jag under mitt Annus Horribilis också lyckades bryta handen på en skidresa. Men det var ingenting mot vad som skulle komma några månader senare med hjärtstillestånd och elände som du kan läsa om i länken om du vill. Inlägget är skrivet för 11 år sedan på tal om att tiden med småbarn känns avlägsen.
Förutom de här klockorna så stal de också två schyssta sportklockor. Det som stör mig allra mest är integritetsövergreppet och känslan av att få en del av sig själv och sina minnen stulna. Chansen att få tillbaka dem lär vara mindre än Leif Pagrotsky. Polisen har redan lagt ner utredningen i brist på spår. Ja skulle ni mot förmodan se någon av de här på armen på en ohängd slyngel så kontakta mig. I wont be kind..
Desto roligare och skönare var känslan på träningen igår. Efter en sen middag kom jag ner i Vinterstudion strax efter 8. Tänkte titta på Netflix via mobil och chromecast men det strulade grande ovanligt? Not:-( med mottagningen och streamingen bröts hela tiden. Tröttnade och satte på en Mumford & Sons konsert istället och fick genast bättre feeling. Efter 20 min lätt tramp satte jag sikte på 30 min a 300 w för en variant av MAF test och se vad pulsen slutade på respektive snitt. Efter en vilodag dagen innan och bra träning flera dagar innan det så hade jag förhoppning om att känslan skulle bli bra. Det blev den. Lätta starka ben och pulsen rörde sig mycket sakta uppåt. Efter 10 min 130 snitt efter 20 min 137 snitt (79% av max) vilket är lägsta siffra jag haft för liknande ansträngning om 4 w / kg. Efter 20 min kändes det så bra att jag ökade upp kadensen från dryga 80 till dryga 90 och kraften till 340 w snitt sista 10 min. Nu blev det förstås betydligt svettigare men ändå med lite reserver kvar efter de sista hårda 10 minuterna. Nu har jag inte druckit en droppe alkohol sedan trettonhelgen för en dryg månad sedan. Vit månad superkompensation? Mått så bra under den här månaden fysiskt att jag nog överväger ett klart mindre intag av vin öl o champagne framöver. Hur gott det än är så är ju prestation och allmänna hälsovinster inte att förringa. Grymt skönt träningssvar igår kväll och det skänkte på något sätt en kraftig lindring åt eländet med klockstölden. Träning kan vara bra för mycket..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar