Igår var det KALLT i bergen. Soligt men vansinnigt kallt med bara 10-12 grader på platten och 6-7 i bergen. En yttre stress som tillsammans med den inre stressen för vad som väntade uppför Sa Calobra tillsammans kändes något olustig. Men jag inbillar mig att det är bra att utmanas av både yttre och inre stress då och då. Att komma utanför komfortzonen helt enkelt brukar kännas extra belönande efteråt och så även igår. Tillfredsställelsen efteråt var HÖG när vi kom tillbaka ner till Caimari och kunde värma oss i solen och lä på det trevliga cykelfik en norrman har där. MEN på vägen från macken efter Batalla stigningen bort till Sa Calobra kiosken var det SÅ kallt och för att inte tala om vägen nerför Sa Calobra. Alltså hur lång kan en backe vara och hur många svängar? Man kommer ju aldrig ner, skakade som en hund med fingrarna krampaktigt om bromshandtagen. Det kändes helt omöjligt att tänka sig att det går att cykla upp för den här backen på 9 km på dryga 30 min. EVIGHETSLÅNG kändes det. Ja ja nere till slut och sen upp igen efter att försökt värma sig någon minut i lä och sol. Det var jag Stefan Kuhl, Torbjörn De Jager och Björn Drakenward som körde idag. Det andra gängert dagen innan.
Vi började ihop med Stefan i fron men ganska snart ökade jag kraften från ca 340 w till ca 365 och körde ifrån. Hade en bra känsla trots 6 dagen i rad med inslag av hård cykling alla dagar. Såg att mitt snitt ökade och på Garmin pacades jag mot Adam Stenman med 32.13 som sluttid. Jag låg 10 sekunder eter i början men efter halva klättringen var jag 20 sekunder före och sedan med bara några kilometer kvar ca 45 sekunder före så jag började förstå att jag skulle kunna slå mitt tidigare pers på dryga 32 min. Hemska sista 2 branta kilometer och jag tappade lite kraft och en hel del fart i det brantaste partiet förstås. Men till slut var jag där genom klippskrevan. Klar, helt slut men VÄLDIGT nöjd med insatsen. 31.39 i iskyla är jag toknöjd med. Ännu mer med kraften som var persrekord både på 20 och dryga 30 minuter. Its never too late!
Precis efter målgång stod ett gäng svenskar som kände igen mig från bloggen. Stefan Andersson filmade en trött, krokig men nöjd silverpil nedan. Tack Stefan, kul att ses.
Idag sista cykeldagen vi håller oss på platten med en tur till upp till Randa klostret. Får se om det blir en ansats till eller om det blir easy spin mest idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar