Cykelparadis runt Phang Nga

Om ett par timmar flyger vi till Bangkok för ett par dagar innan hemfärd till Stockholm igen. Vi har haft en suverän vecka här i ”vårt” Bangtao Beach. Hunnit med en hel del cykel också med 5 fina pass och 50 mil på härliga vägar. Jag älskar verkligen att cykla i Thailand. Visst är det lite varmt, speciellt om man är ute mitt på dagen , men gillar värmen och farten fläktar ju bra på cykel.

Igår slutade jag med ett varv till runt fantastiskt fina Phang Nga bukten (James Bond Island). En sammanlagd runda på 125 k varav loopen runt Phangnga är ca 6 mil. Dessa 6 mil är de finaste jag cyklat. Körde solo igår och det var nästan en sakral känsla med naturen och vyerna. Så oerhört vackert. Böljande upp och ned och storslagen utsikt, och vilken väg, nylagd asfalt som ett salsgolv hela loopen runt helt otroligt knappt en enda bil runt hela varvet heller. Magiskt!

Hade bra gensvar igår med tanke på att det var 4 raka dagen med cykel. Bra fart till låg ”kostnad” och njutbart  hela vägen. Lite varmt sista timmen hem runt kl 12 då Garmin visade 36 grader och sen fick jag punktering mot slutet men lägligt precis vid en mack i skuggan så det blev ett ganska skönt vilostopp på 10 min.

Fick en liten rolig kommentar från Kjell Olsen en stark masterscyklist som bor här i Thailand.

Sawasdee Kap!

66 sekunders mjölksyrachock i Naithon Hill

A Swede @naithonbeach

Efter den ”nätta” inledningscyklingen på 19 mil häromdagen tog jag en vilodag som igår följdes av en solotur på nära 11 mil med en handfull intervaller av olika längd i bra tempo. Kändes riktigt bra och höll mig på platt terräng. I morse tänkte jag ta mig an de fruktade Naithon Hills backarna längs kusten på väg norr mot flygplatsen och sen tillbaka. Det är vackert vansinnigt brant upp och ned med lutningar upp mot 24% som värst. Ca 1 mil i vardera riktning och norrut körde jag lugnt med en liten tempohöjning i sista backen som tog 2.24 

bara 1 s från mitt tidigare bästa. Har aldrig kört mig in i väggen i denna backe men varit betydligt tröttare än idag då snittpulsen ”bara” blev 141 och 82% av max. Det lovade ju gott för en attack tillbaka upp till toppen från andra hållet. Då är backen mycket brantare kortare förvisso men lutningen på slutet är helt absurd med 20-24% sista biten.

Vände om några hundra meter efter nedförslöpans slut. Ok point of no return this bitch is gonna hurt A LOT.

Mitt pb i backen är bra 1.05 och varit KOM i flera år sen jag tog det i nov 2016. Nu ser jag att det är två tider på 56 resp 57 sekunder men undrar om de stämmer? Ser imte riktigt ut så om man tittar på analyze segment eller på rundorna. Också ganska mucket outlier att köra på 56 och 57 s när 5 tid av 2263 på listan är på 1.12 och det är inte direkt ont om triatleter i världsklass här nere som ligger och tränar flera månader om året. Men verkligen hatten av om det är korrekt

Jag borrade ner huvudet och in i backen med bra fart (skulle nog försökt med än lite mer fart in men det kostar ju också förstås. Trampar på stora klingan men när väggen kommer snabbt ner på lilla och BRYT BRYT BÄND BÄND. Bakhjulet släpper några gånger när jag trycker allt jag har. Helvete hur lång kan en dryg minut vara backjäveln blir ju bara brantare och brantare sista biten är 22-24% hela kroppen skriker GE MIG NÅD full med mjölksyra. Hela vägen in i kaklet nu snart uppe har inte kunnat titta ner på mätaren för att se hur jag låg till och när jag gör det med vad jag tror ca 30 meter kvar visar den redan sluttid på 1.06 segmentet slutade lite tidigare än jag trott. Fan också 1 sekund ifrån hade jag haft koll på mållinjen hade jag nog kunnat tömma mig 2 s till. Men det hade varit på håret för efteråt fick jag en så total mjölksyrachock som satt i 10 minuter då jag bara flämtade i skuggan uppe på toppen. 

Jag har en genetisk disposition att kunna tåla / dra på mig extremt mycket mjölksyra har mätt upp över 20 mmol många gånger på GIH intervaller med böodprov och 23 som högsta. Idag var det nog rätt höga värden och skulle jag gissa.

Efter det åkte jag ner till stranden och sen vidare uppför den likaledes extremt branta backen tillbaka. Den tar längre tid 3-4 minuter men efter den totala tömningen en kvart tidigare slog jag tanken på pers snabbt r hågen eedan vid foten och trampade bara upp så jag inte skulle behöva stanna. Vilket i dig inte är någon lek. När stora halvironman går här är det väldigt många som ger upp mot slutet och knallar sista 100 m.. 

Nu stranden igen. Its a tough life:-)

19 mil och 33 grader i Phuket

Det är verkligen inte ofta jag cyklar så pass långt som 19  mil. Utöver 7 snabbgruppsrundor runt Våttern har det bara hänt ett par gånger på Mallorca med långa heldagar.

Att då göra det i 33 grader, blek och oacklimatiserad både till värmen och solen och även distansotränad var väl egentligen som att be om att få gå in i väggen eller åtminstone drabbas av ett rejält värmeslag.

Vi är med hela familjen sedan tre dagar vid vårt kära Bangtao Beach Laguna Phuket. Har hyrt en schysst Canyon Ultimate racer en vecka och igår körde jag första passet med en groupride som startade från cykelbutiken redan strax innan 7 på morgonen. Ca 20 pers som delade in sig i två olika fartgrupper. En med ca 33-34 fart och en runt 30 fart. En tysk gammal mästertriatlet (gammal och gammal han är som mig..) har en stor coachingverksamhet här och många pro och masterstriatleter bor / tränar här. Just igår var flera av de bästa på race en halvironman utanför Bangkok men det rullade iväg i ganska lagom tempo runt 34-35 när vi kom ut på motorvägens vägren man kör norrut runt 25 km innan man kommer över vägtullen och bron till norra sidan. Även om den sträckan är lite ”crowded” så är den på något sätt rätt härlig att cykla på. Oftast med en bra skjuts och man känner sig inte på något sätt utsatt eller rädd.

Märkte tidigt speciellt en tjej som mest låg i spets med sin racer (blandat annars med tempocyklar). Har man cyklat med många riktigt snabba får man ett öga för att se vilka som verkar ha det där extra även om de ligger i måttlig fart och den här tjejen såg jag hade ett härligt driv.

Efter motorvägscyklingen och över bron till norrsidan  fortsätter vi några mil längs västkusten upp mot ett fik 67 km från start. Det är en fantastiskt vacker sträcka stundtals med stranden och havet till vänster. Tog inga kort igår men 2016 när jag cyklade samma sträcka tog vi det här. 

Kändes riktigt bra i kroppen på vägen upp och även om det gick i över 35 fart i snitt på vägen upp så var pulsen i zon 1 med 110 i snitt. Tog några längre förningar men i jämn fart och lyckades tygla lusten att höja farten lite. Vi nådde fikat där många cyklister samlas. En muffin en banan cappucino, cola och en flaska vatten kostade i baht betydligt mindre än vad det skulle gjort i sek hemma trots att 100 baht är 31 sek. 

Nöjd och glad i Sverigedress på Thaifika

Efter fikat skulle de flesta köra samma väg hem för totalt 13.5 mil , men en mindre grupp om 5-6 köra en längre sväng runt vackra Phang Nga bukten och totalt 19 mil. Jag kände mig så pigg och var sugen på att se lite mer av de fina vägarna så jag tog ett snabbt impulsbeslut att hänga på dem. 

Hon den ”snabba” var med men hon sa vi kör nice and easy vilket i hennes värld ändå var i ca 35. Det passade mig perfekt och vilken fantastisk loop runt Phang Nga området. Ni som varit på Phuket har säkert många av er åkt båt runt ”James Bond” Island som den brukar kallas efter att de använt klipporna och en specifik spektakulär dito i filmen Mannen med den gyllene pistolen från 70 talet. Otroligt fin cykling på nylagd asfalt av bästa sort, rejält utmanande topografi med några stigningar en utsikt to die for. 

Tjejerna framför ”James Bond” klippan 2016

Det kändes fortfarande nästan löjligt bra och lätt i kroppen. Hade blandat en dos Endurance i Gatorade som jag hittat i varuhuset här för 25 baht per halvliter flaska. Blev skönt nostalgisk när jag kände smaken av trad Gatorade. Tror knappt jag druckit det sedan 70 talet. Minns tydligt hur den idrottshall knuten till mammas jobb på Slip Naxos i Västervik där hade en sån där saftblandare med Gatorade i cafeterian. Det kostade ett par kr per glas och jag brukade hänga där och sporta spela innebandy pingis badminton och skjuta basket när jag var 10-12 år och ”det nya” heta Gatorade en revolutionerande sportdryck från USA med magiska krafter hade något himmelskt över sig. En härlig reunion och kombon med Endurance var grymt bra och gav mig tillsammans med naturen en både fysisk och psykisk vällust. Det är verkligen spännande och roliga tider nu vi får helt undantagslöst bara hyllningar från alla som testar Endurance. Ja för dess effekter då smaken uppskattas inte lika mycket av alla.. men den är gjord för att vara bra. Inte smaka hallonsaft eller socker. Det kan man blanda i själv.

I uppförsbackarna körde jag lite hårdare ibland men hon tjejen var med på noterna. Jag frågade henne You ride very well, i guess you are a pro triathlete?

Thank you Yes svarade hon I stay here and train for some wintermonths. Any races lately frågade jag? Yes i did Dubai 70.3 recently. How did you go? Good thank you i won and managed sub 4 (3.58 hon vann med 7 min kollade jag senare upp) Wow big congrats!

Det var Immogen Simmonds från Schweiz jag cyklade med hon kom 3 på halvironman VM i Nice förra året. Min intiution från morgonen när vi cyklade ut stämde bra. Den där tjejen ser ut att kunna cykla rätt bra. I Dubai gjorde hon split  2.07 på 9 mil cykel 42.5 i fart.

Immogen Simmonds segerrik tjej

Nu stod solen i Zenit och det började bli galet varmt inte minst i uppförsbackarna. Min Garmin visade på 36 grader. Vi stannade och köpte mer dricka, halsade en halvliter cola och fyllde upp vattenflaskorna. Sen iväg igen, tog en förning på någon mil och fick lite feeling där tills de ropade slow down. Just det nice and easy skulle det ju vara. 

Milen och även timmarna gick fortfarande nära nog helt utan ansträngning. Var rädd för att bränna mig på armarna men fick en liten klick solkräm av en av tjejerna och fylla på det som svettats bort.  Men sista 2 milen på motorvägrenen hemåt så började min dricka sina och nu började värmen, milen och timmarna verkligen ta ut sin rätt. Inte direkt helkris eller värmekollaps men hade det bara gått en 20-30 min till utan skugga eller dricka så hade garanterat gått käpprätt. Dryga 5 1/2 timme nära 19 mil med 33.8 fart inte så hög ansträngning 120 snittpuls men värmen och solen tar ju stenhårt

Frossade i dricka o mat när jag kom hem till vår villa. Slängde mig sen i poolen och pustade ut efter ett ganska bra dagsverke och första fantastisk vackert cykelpass på Phuket. Tyckte jag var värd ett par extra Chang på kvällen och kände att jag även trampat ihop till en cigarr efter en härlig middag oå stranden. Life is good!

Podavsnitt - DET HÅRDARE CYKELLIVET och imorgon Bangtao Phuket

Gästade Tobias Ekvall och hans sköna podd Hårdare Träning häromdagen, vi snackade träning, cykel o annat. Avsnittet är nu ute och kan lyssnas här eller på andra ställen du hittar poddar:

https://poddtoppen.se/podcast/1342767046/hardare-traning/58-det-hardare-cykellivet-med-jonas-bohr

På tal om hårt så har jag kört några hårda intervaller nu några dagar efter pendlingen. Igår en hård 10:a som landade på 370 w med lite reserv kvar och idag kom jag på den smärtfyllda idén att köra på styvt 400 / 5,6 w/kg och se hur länge det skulle kännas ok. Hade ingen fast målsättning men minst 5 minuter tänkte jag försöka hålla ut. Kändes lätt första 2 och pulsen gick inte upp alls fort, men ganska snabbt vid 3 minuter började mitt huvud mjukna och vid 4 min så tog jag beslutet att inte gå in i väggen utan stanna vid 5 min. Nådde "bara" precis in på 90% av maxpuls med 156 som topp så hade nog kunnat plåga mig en stund till men gott så och jäkligt skönt att sluta innan man är som en trasa. Man får passa sig bara så det inte blir en vana..

Imorgon bär det av med familjen + Alice kille till vårt kära Bangtao Phuket. Två år sedan vi var där nu så vi längtar verkligen. Har hyrt cykel en vecka och hoppas få till en 3-4 bra pass där nere. Ska teama upp med några landslagstriatleter från Norge o Sverige något pass så det blir förhoppningsvis ett par högkvalitativa pass i värmen. Älskar att cykla i värmen på Phuket och formen har aldrig varit bättre i februari och knappt någon annan månad heller för den delen tror jag nästan.

Lite kul i brevlådan idag låg ett nr av Aktiv Träning och baksidan såg ut så här:

Kör hårt!

Från vit månad till magsjuka & PB

Jag och Kajsa brukar sen en 5 år tillbaka ta en helvit månad efter trettonhelgen, så också i år. Skönt att få en cleaning period efter december / nyår som brukar innehålla mycket småpartys här och där. I januari gick träningen toppen och fick ihop nära 150 mil det mesta jag gjort någon gång. Hade bara kört basträning fram till nyår några månader och började under januari lägga in några pass med högre puls. Det kändes riktigt bra och dubbdäcksfartrundor runt Fysingen hade aldrig gått så fort tidigare. I fredags förra veckan var 5 vita veckor till ända och jag tog ett glas vin till middagen. Sen kändes det inte lika bra längre.. bara en timme efter jag gick och la mig vaknade med magen i uppror och sen började ett helvetesdygn av magsjuka och några till dar efter det i sämre skicka innan jag i mitten på veckan kände mig helt bra igen. Ja det var knappast glaset med rödvins fel att jag blev sjuk men det kändes nästan som ett tecken. Ska jag verkligen dricka det där?

Sen avlöste vi varandra här i familjen med magsjukan och alla blev sjuka med en dags mellanrum. Innan de andra tjejerna blev sjuka så hann vi dessutom med kalas med nära 20 gäster för Alice som fyllt 21 och Vera 14 (vart tog mina småtjejer vägen?) vi skulle ju ställt in men då trodde vi att jag blivit matförgiftad på fredagslunchen. Som tur blev ingen av alla andra gäster smittade.

Med lite jobbgrejer innan magsjukan som omöjliggjorde pendling blev det nästan en vecka utan cykel innan jag kände mig ok att börja pendla till stan i tisdags. Den här oplanerade vilan var nog inte så dum ändå för kroppen. Häromdagen körde jag en lågkadens 10 min intervall på Wattbiken runt pb nivå och 368 w och idag fick jag till ett toppen pass i vinterstudion först 5 k rodd med ganska bra känsla. Sedan 30 min på tempocykeln / trainer för att känna lite på positionen, sista 20 min nära 300 w med fin känsla. Sedan direkt 30 min Wattbike framför damernas skidåkning från nya touren. Det gick inte riktigt 100 för Ebba och Frida idag. Johaug idag lika överlägsen som tidigare när man trodde att Ebba skulle kunna utmana, men hon verkade inte nöjd med skidorna det var tydligt. En halvtimme på 250 w sedan bestämde jag mig för att avsluta med en hård intervall antingen 10 eller 20 minuter. Lite beroende på huvud och känsla.

I och med att 10:an häromdagen gick så bra jag har jag börjat snegla på att försöka klara en 20:a med 5 w /kg på Wattbiken det blir 365 w och det har jag aldrig gjort utan max 350 w tidigare. Hade ju redan kört både rodd och 1 timme ganska hård cykel så hade inte mental pepp till att satsa på det men när jag började kändes det lättare än jag vågat hoppats på och efter 4 min var snittet över 370 w utan att jag var toktrött. Kände ändå inte för att tömma mig totalt och bestämde mig för att 10 min får räcka men gärna ett pers där så ökade lite sista 5 och kunde sluta med finfina 378 w 5,18 w / kg vilket är klart högsta någonsin på 10 min. Dessutom utan att vara helt tömd. Helt suveränt kul. Fattar knappt siffrorna och att formen kan vara så grym nu i februari vid 53? Inte kört speciellt många högintensiva inslag på träningar heller än. En 20:a på 365 känns klart inom räckhåll Den där magsjukan gjorde nog susen..

För er som är intresserade av träning vill jag passa på att slå ett slag för Coltings senaste avsnitt där han träffar Phd Mikael Mattsson ledande idrottsforskare. Det talar om en massa intressanta ämnen kring den senaste forskningen kring individualiserad träningsoptimering återhämtning sömn mm. De kommer också in på Cellexir Endurance som Mikael och jag har tagit fram tillsammans och nu Jonas Colting och alltfler andra verkligen har känt på den grymma effekten av. Länk till avsnittet nedan. Lyssna speciellt från 51 min och framåt med först Jonas om Endurance sedan intervjun med Mikael.

Colting / Mikael Mattsson

Mikael Mattsson hade ett par intressanta föredrag den 5/6 feb om den senaste forskningen kring träning. Mycket folk och intressanta ämnen. Cellexir var på plats och vår ambassadör Jonas Colting ”sprang” förbi under sitt Stockholmsbesök. 

Mitt decennium med cykling kapitel 13 - Epilog

Tänk om säljaren i cykelaffären där runt 2009 när jag som 43 åring tittade på den vita Nishiki pendlarhybriden och funderade på om jag kanske skulle börja cykla till och från jobbet för att komma lite mer i form var synsk och klärvoajant och sa: "Om du köper den här cykeln kommer du om 10 år ha cyklat 3 varv runt jorden och mellan 1000-1500 mil per år. Du kommer ändra din livsstil och börjat träna 500 h per år. Du kommer snabbt börja tävla i cykel och om 10 år har du vunnit 7 mästerskapsmedaljer i veteran SM & NM. Du kommer också ta DM tecken för Stockholm i herrar Elit i både linje och tempo. Om 10 år kommer du ha cyklat Vätternrundan 6 gånger runt 7 timmar och 2019 vid 52 års ålder gör du det på 6.37 med 45 kmh och bland de 10 snabbaste personerna någonsin. Jag ska också vara ärlig att säga att det blir inte bara kul och framgångar för dig. Ganska långtifrån faktiskt. 2015-2016 får du ett sånt sjukt mardrömsår och kommer bryta höften och en jäkla massa andra ben i tre svåra olyckor, MEN du kommer bli fullt återställd så småningom, och du vet ju allt som inte dödar det härdar:-) Nå ska du köpa cykeln nu eller? Hur mycket kostar den sa du frågade jag?..

Jag köpte förstås cykeln och alla dessa mil och mina varv runt jorden sen dess har jag nu skrivit om i de tidigare kapitlen. Cyklingen har gett mig så otroligt mycket. Den har omdanat delar av min personlighet, min tro på mig själv och förmåga. Fått mig att förstå att så oerhört mycket mer än vad jag förut trott var möjligt faktiskt är det. Det är nästan så att ibland tror jag mig ha knäckt en kod. Att jag kan omforma min kropps biokemi, få den att bli friskare snabbare och starkare med hjälp av inte bara träning och en hyggligt hälsosam livsstil utan även med tankens kraft. Du blir vad du tänker..

Den har givit mig så mycket vällust och välmående, både fysiskt och mentalt. Med olyckorna förstås också extrem smärta och förståelse för hur förgängligt allt kan vara. Men eländet har också skapat ett mycket större värde på allt gott. Den har också givit en stor social gemenskap en massa nya vänner och härliga cykelpass tillsammans. Nerven och spänningen på tävlingar kan vara monumental. Tillfredsställelsen när man gör ett bra lopp är svårslagen. Besvikelsen när motsatsen sker är utmanande men också karaktärsdanande och en viktig del i personlig utveckling, drivkrafter framåt.  Men frågan är om inte själva essensen för mig med cykling är känslan av att vara där ute ensam på vägen - The freedom of the open road. Ja det är något magiskt med den, något som ofta gör mig lycklig, ja t om euforisk ensam därute på vägen och det är något jag nu fått uppleva väldigt ofta under alla dessa tusentals timmar och mil denna 10 års period.

Cyklingen är också den direkta katalysatorn som lett till starten av ett helt nytt företag CELLEXIR (och även Cykelklubb) med missionen att erbjuda sammansatta tillskott som verkligen kan göra skillnad för kroppen vad gäller energi återhämtning och prestation. Och sett till vår stora tillväxt senaste året och dito kundnöjdhet så får jag verkligen tacka cyklingen för den här spännande resan som precis bara börjat.

Ibland får jag frågan: Vad är det som driver dig att lägga så mycket tid på det där med cykel? Är du inte klar snart? Ja jag vet faktiskt inte fullt ut? Kanske är det svaret på frågan jag ställde till mig själv något år efter jag började och blev så biten. Hur bra kan jag bli på cykling? Jag har nu spenderat en hel del tid ca 5000 timmar på att försöka ta reda på svaret. Ibland och då och då känns det som att nej nu kommer jag inte längre. Det kostar för mycket i engagemang och insats. Jag är för trött. Jag är för gammal för att kunna förbättra mig. Jag skiter i det här och tar ett glas vin till istället. Men sen nästa dag så spirar den där glöden igen. Jo ta mig tusan det går kanske? Det måste gå! Så har det fortsatt små små steg framåt ibland några bakåt men sammantaget till nya högre nivåer och förra året var det bästa. Gränsen är inte nådd än. Jag har fortfarande inte svaret på frågan hur bra kan jag bli?

August Strindberg lär ha sagt: "Jag har inte den skarpaste hjärnan - Men elden - Min eld är den största i landet.". Ingen jämförelse i övrigt men med en stark motivation och drivkraft kommer man en bra bit. En stark drivkraft för mig har blivit att utmana konventioner och normer. "Det går aldrig mentaliteten" och allt vad Jante heter. Det har också blivit en stark motivationsfaktor att få så mycket tillbaka från så många som tar del av mina vedermödor och ger feedback om att de själva funnit inspiration och driv från mig att ta sitt eget jag till en lite bättre plats oavsett vilka individuella nivåer vi befinner oss på. Det skänker mig en stor mening och ger en returkraft tillbaka och en positiv spiral.

Ni har vi gått in i ett nytt decennium. Vad det bär med sig har vare sig jag eller troligen så många andra heller så värst mycket aning om. Ja det skulle vara han den klärvoajanta cykelförsäljaren ovan då:-) men jag tror det är bättre att leva i ovisshet om vad som händer imorgon. Det blir lite mer spännande då. Troligen rullar jag vidare ett tag till därute på vägen och kanske möts våra vägar där någon gång. Its never too late!