Stockholm Ride racereport from a win

Fantastiskt kul. Först över mållinjen i Stockholm Ride 127 km av de 180 som tog sig i mål. Vilken cykelkväll det var, strålande sol och härlig stämning på Medborgarplatsen vid starten med alla cyklister på torget mellan restaurangerna. Loppet som kördes för första gången har nog alla förutsättningar att utvecklas till ett riktigt stort lopp och kanske bli för cyklingen vad Lidingöloppet är för löpningen i Stockholmstrakten. Mycket välarrangerat, inte minst säkerhetsmässigt med mängder av poliser, flaggvakter och ledarmotorcyklar som banade vägen suveränt för ett så säkert lopp som möjligt. Imponerande att cykla på stora Nynäsvägen med poliseskort.

Själva loppet då? Ja det var stark motvind första halvan ned mot Nynäshamn och med hemåt så planen var att hålla mig i mitten i vindskydd första halvan för att bli aktiv på hemvägen. Det gick ändå rätt fort i början efter att den långa masterstarten hade släppt. Kändes inget vidare i kropp o ben första 3-4 milen, tyckte puls var högre givet fart / watt än vad den "borde" va. Men hade nog också räknat med att vara lite trögstartad efter några dar i London med Wimbledon och nattsudd. Efter dryga 4 mil kom det ett försök till första utbrytning i ett backigt parti. Jag låg lite längre ned och när jag märkte att det var knappa 10 som fick lucka vågade jag inte vänta utan gick om och bryggade ifatt. Den tog en hel del kraft och var uppe på 166 i puls innan jag kom ifatt. Fick med mig en massa folk så utbrytningen fick inget fäste.

Vi åkte en mycket fin sträckning Garmin data Stockholm Ride i söderort ner mot Nynäshamn i den fina sommarkvällen. Ett komiskt återkommande inslag var den kvinnliga fotografen som på ett helt obegripligt sätt lyckades ligga i var och varannat dike vid vägrenen där vi körde förbi. Alltså hur hon hann ta sig mellan alla dessa ställen övergår mitt förstånd. Tror jag såg henne liggande (alltid liggande) vid en 7-8 olika ställen, samt däremellan ibland i bakluckan fotandes i en bil, respekt för den insatsen och logistiken.

Enligt min förhoppning började jag känna mig bättre o bättre ju längre loppet gick, pulsen gick ner och det var dags för att testa något ryck. Stack iväg efter knappa 2,5 timme i en uppförsbacke med vad då (felaktigt skulle det visa sig) trodde ca 3,5 mil kvar. Fick med mig Joakim Lundgren och en Fredrikshofkille och det kändes lite lovande. Vi fick bra fart i lagtempo och en begynnande lucka. Måste säga att jag blev rätt förvånad när jag efter en minut till vände mig om och såg att klungan nästan var ifatt. Så det var bara att slå av och bida tiden för nästa attack. försökte en gång till efter bara en 10 minuter men klungan var även denna gång snabbt på hugget så det blev inget av den heller.

Det stod på hemsidan att loppet var 140 km (127 ex masterstart). Jag nollade mina datorer i cockpit,  Ibike och Garmin när masterstarten släppte och när vi nu började närma oss Tyresöavfarten vid Nynäsvägen efter bara 11 mil körda fattade jag ingenting. Globen är ju bara ett par kilometer bort? Det ska ju vara 1,5 mil kvar? Är det redan spurt? Ja allt tydde på det när vi blev invinkade av polisen på Nynäsvägen. Polisen hade konat upp en del av en körbana på Nynäsvägende sista kilometrarna, problemet var att vår bana var rätt smal ca 5 meter i bredd så det blev trångt om utrymmet för spurtpositioner. Jag kom fram bra i alla fall och var väl kanske 5a när vi började närma oss Globen i full fart. provade att lägga i en tyngre växel men upptäckte lite förvånat att tyngsta redan var i. Så det var i hög fart vi snabbt närmade oss Globen. Allt kändes kanon och jag bara väntade på att släppa loss spurten men vart? Hade ingen aning om vilken väg vi skulle ta oss in till Globen området och målet. Vi blev nedvinkade höger efter Globen ner mot hammarbyhållet och sen upp mot Gullmarsplan och sen ner igen tillbaka till Nynäsvägen södergående. Körde hårt där i de tekniskt svåra rundsvängarna och kom i spets när vi hade Globen på högersida om oss. Problemet var att jag låg på Nynäsvägen och förstod med ca 1 tiondelsmarginal att jag måste upp på cykelbanan som var vägen upp till Globen. Lyckas hoppa upp i full fart från den höga asfaltskanten (tackar min lyckliga stjärna för att det gick). Nu full spurt uppför, vet fortfarande inte hur långt det är kvar men fattar att det är nära. känner att jag får en bra lucka och när jag ser målet 100 meter bort precis utanför Globen har jag en lucka på ca 50 meter. Så jag hinner njuta ett par sekunder av segerns sötma innan jag kör över linjen. Glädjande så var min klubbkamrat Otto Wiberg med fint på 3 plats med Valhalls Johnny Engel på 2 plats Resultat Stockholm Ride. Lite kul jag och Otto var 1&2 på Roslagvåren och Johnny också i topp då så favorit i repris igår.

Sammantaget en kanonkväll och ett höjdararrangemang med en stor eloge till den fina organisationen. Enda plumpen i protokollet var felet i distansangivelsen. Sen tycker jag personligen at det var lite stökigt i målgångeen med trång vägbana och mycket rundsvängar. Men det är nog svårt att göra så mycket bättre. Optimalt hade ju förstås varit en avstängd Nynäsväg för bred långspurt (dream on i guess). I mål sen medalj till alla. korv o bröd och lite eftersnack. Fick också ett par justa Craft Cykloteket bibs i pris. Tack!

Garmin data från Masterstarten 114 km tid 2.52 snittfart 39.7 maxfart 61,3 puls 137 snitt max 176 (säsongshögsta i spurten). Förstås helnöjd med kvällen. Ja hela säsongen har gått ruggigt bra. Hoppas det kan fortsätta framåt.

Sthlm Ride

Vilken kväll nu kör vi!

Nära ögat

Ja på hakan för att vara exakt. Blev påkörd och vurpade på väg hem från jobbet idag. Njöt i solen i lugn fart. Saktade som vanligt in vid viadukten under E4 innan Järvakrog och är nära stillastående då kommer en kille i hög fart genom viadukten och bara kör rätt in i mig. Ramlar och hinner tänka shit jag ska ju tävla imorgon. Hade en jäkla tur cykel o jag klarade oss bra. Ett skrapsår på hakan och ett snett styre som turligt nog snabbt kunde åtgärdas på plats då nästa cyklist som kom förbi hade nyckel. 

Lite kusligt, i backen ner några hundra meter innan tänker jag, skönt inte en vurpa denna säsong. Lugnt o fint hem nu så man är fräsch till kvällsloppet Stockholm Ride 14 mil imorgon. Och så 30 sekunder senare ligger man där. Han som körde in i mig klarade sig också bra men skämdes nog (med rätta) en del för den exceptionellt feldimensionerande farten genom viadukten. Små marginaler i det här med cykling..

Drömresan

Sitter på planet till London för ett par dagars visit. Wimbledontennis på agendan idag. Det är en härlig anläggning med de 20 talet gräsbanorna och den fantastiska centercourten. Jordgubbar & Champagne och Pimms i Hospitalityn funkar också bra. I gångarna under c court finns hela Wimbledon historiken på väggarna med stora bilder på alla vinnarna. Älskar att gå och titta på alla historiska legender och tidsepoker. Rene Lacoste. Fred Perry, Rod Laver, Stan Smith & Navratilova. vilka superstars. Men Björn Borg! Tror ni han är stor här? Det måste vara höjdpunkten på året för honom att komma hit varje år. När man tänker hur mycket han vann och framförallt vilket avtryck han gjorde i hela världen trots att han slutade som 26 år ung, bara barnet ju, obegripligt. I särklass Sveriges störste legend i mitt tycke. Det finns en handfull idrottsmän med liknande meriter Stenmark, JO Waldner och Gunde. Men bara en Björn Borg.

Den kanske roligaste saken mitt jobb givit mig möjlighet till de senaste 10 åren är alla resor. Som sportintresserad då ett extra privilegium att få uppleva så mycket världsklassevent live. Några höjdpunkter. Peking OS med friidrott och Usain Bolt. Fotbolls VM & EM. 2 Champions League finaler. El Clasico i Barcelona och Madrid. Italienska derbyn och Man U matcher. Ryder Cup på Celtic Manor. F1 lopp i Monaco, Barcelona, Monza, Budapest och 2 x Abu Dhabi. Wimbledon + Paris tennisen de senaste åren. 

Men den häftigaste upplevelsen av dom alla var i Buenos Aires för 3-4 år sen då vi såg derbyt El Superclasico Boca Juniors - River Plate. Här snackar vi krig & religon. Boca (Maradonas lag) de fattiga arbetarlaget de kallas "hundskitarna" mot överklassgänget River som går under nickname "Los Millionaires". Det är ett derby som får allt ni förknippat med andra tuffa matcher att framstå som en dagismatch i parken. Vi hade biljetter i River klacken sålda till galna överpriser av ledarna i klacken för att finansiera deras tifo gissar jag. I bussen till arenan fick vi en A4 med förhållningsregler och uppförandekod i klacken. Det stod bla i fet stil. WHAT EVER YOU DO DONT MENTION OR SUPPORT ANOTHER TEAM ITS A MATTER OF LIFE AND DEATH. Så vi stog som blyga skolpojkar i början innan vi blev lite polare med vårt gäng "Los Millionaires" och började sjunga med i dom grymma ramsorna. Häftigaste stämning jag upplevt. Matchen då? Ja 1-1 inte så mycket att orda om. Men allt runtom. Hela Riverklacken blir ineskorterade 2 timmar innan match med pansarbilar och stängsel utan någon som helst möjlighet till kontakt med "hundskitarna" till Boca fans. De slår ihjäl varandra om tillfälle ges. På läktaren avgränsar höga plexiglas med taggtråd över lagens fans. Tifot bestod förutom ett hav av flaggor av 1000 tals kassarullar som kastas som serpentiner ned mot Boca fansen. Ja en del av River killarna tycker att dom kan ge ännu bättre effekt om man kastar dom som stenar mot motsåndarna. Ett annat populärt trick är att kissa i en plaspåse och göra små trevliga bomber mot sektionen nedan. Den har jag dessbättre inte sett i Europa än. Ett minne för livet.

På planet till Buenos Aires träffade vi Lasse Anrell som då gjorde en skön artikelserie i Aftobladet som han skickligt hade fått igenom kallad Drömresan. Upplägget var att han under ett år åkte runt på världens 10 mest spektakulära sportevent varav detta var ett som om jag minns rätt han rankade i topp. Vi hade fått frågan från resebolaget om Lasse kunde hänga på någon av våra utflyktsdagar med yacht runt floddeltat. Vi hade avböjt inför och tyckte väl inte att en journalist man inte känner och vars vinklingar man inte känner till var en bra ide. Men i kände efter några timmar på flyget att Lasse är en skön kille och bjöd med honom. På middagen berättade han om Drömresans destinationer. Jag sa, har jag har jag och skojade jag med honom. Lasse välkommen till Drömresan det här tredje året vi åker:-). Sen åren efter så brukade jag maila foton till honom med texten Drömresan fortsätter från diverse event. Lasse kontrade med allt från Stanley Cup final till div 2 hockey på landsbygden. Det var tider det. De senaste åren har det bistra finansklimatet gjort att väsentligt färre konferenser och möten hålls på "rätt" ställen. Men tur är väl det. För annars hade jag kanske bara druckit champagne och inte hittat den bästa drogen cykling o träning. 

Jag hade biljett till 100 m finalen till London OS men när jag fick köra NM i H45 för Sverige förra året så tyckte jag det var dags att själv bli idrottsman och lämnade biljetterna till en kollega istället win win.

Annars har träningen funkat bra efter Vättern. Känns som jag fått en formtopp mellan all sill o nubbe. Igår fin fina värden på 2 varv 29 km på min teststräcka Vattentornet- Täby Kyrkby. 39 fart 335 w med några % reservkraft kvar kändes grymt kul. Funderar lite på att köra Stockholm Ride på lördag kväll ett nytt stort motionslopp från Globen 14 mil i söderort. Några dagars vila och Champagneladdning funkade bra med Paris tennisen inför Falkenloppet för 3 veckor sen hoppas likaså nu skål!

Watt idag och runt Vättern

Analyserade Ibike datan från Vätternrundan lite igår. Kanske kan vara lite kul för den sifferintresserade att se hur lite / mycket kraft som krävs för att ta sig runt Vättern i lite olika hastigheter och position i klungan. Jag kan konstatera att den kraft det krävdes för mig att trampa runt Vättern med Team Conti skiljde sig en del mot vad jag skulle ha gissat inför loppet. Jag hade nog trott att snitteffekten skulle behöva vara klart högre givet sluttiden 7.17 i de tuffa vindförhållanden som var.

Data hela loppet snitteffekt 227 w, max 1024, Snittfart 40.8, max 70, kadens snitt 81, 1697 höjdmeter, 5693 kalorier, puls 142 snitt, max 159.

Under loppet körde vi i Team Conti de 25 första milen i ständigt roterande belgisk kedja för att sista 5 milen slå av och rulla in till Motala när vi sedan länge givet upp tidsmålet om sub 7. Vårt lag med drygt 30 blev ganska snabbt lite decimerat ner mot Jönköping men vi var nog ändå runt 20 som gick runt i kedjan ner till Jönköping. Efter Bankeryd upp till Fagerhult blev det betydligt fler som släppte dragjobbet och tyvärr även svansen i den lite för ryckiga körning vi tyvärr fick i tuff kantvind. Extra tungt när vi hade sett fram och räknat med medvind. Innan Fagerhultstoppet var vi nere runt 8 pers i kedjan. Det blev inte konstigt då den period jag producerade loppets högsta effekt. Bilden nedan visar rullande 20 minuterseffekt  som toppar 278 watt där. Man kan tydligt se på kurvan att det annars är ganska jämnt kring 240 w i 25 mil då jag körde i kedjan. För att drastiskt gå ned sista 5 milen till 170 när hela laget resignerade.

Mittendelen av loppet knappa 18 mil ger data snittwatt 241, fart 42,3, kadens 81,6 puls 145/159

Och slutet av loppet 35 km, snittwatt 169, fart 36,4 kmh, puls 127/139. Märkbart är att det krävdes "bara" 169 watt för att cykla snitt 36,5 fart i mestadels motvind in till Motala. Den perioden drog jag inget utan bara rullade med. Det här visar tydligt att med lite folk framför i en klunga behövs inte mycket kraft för att åka med. jag väger 74 k så det ger 2.28 w/k. Slutsats, i en klunga med lite starka folk fram kan de flesta åka Vätternrundan, säg under 8 timmar.

Siffrorna förvånar mig något. 240 w (den aktiva delen av loppet) ger 3.24 w/k. Det är en siffra som inte är avskräckande hög (intermediate rider i länken underst). Nu är det ju iofs under rätt många timmar jobbet ska göras men den siffran borde i alla fall i teorin vara klart under tröskel för de allra flesta i laget och möjlig att hålla under bra många timmar. Kan det varit mentala orsaker eller kanske bara vinden som malde ner så många av oss i laget? 3.24 w/k hade ju dessutom varit än lägre i "behov" om man tagit pauser i kedjan några gånger.

På vägen hem idag så kände jag mig pigg i benen och tog en spontan "all out" på sträckan Sollentuna Vattentorn, Hagby, Täby Kyrkby o tillbaka. Den är 15 km o rätt kuperad med Frestabacken o totalt 121 klättermeter på varvet. Brukar köra en eller ett par varv då och då för att kolla av formen. Det snabbaste ut och hem jag gjort tidigare var knappa 39 kmh. Ikväll blev det glädjande rekord både i fart o watt. 40.4 i fart och 358 w snitt 4.84 w/k i 22 min. Puls 153/160 kadens 81/105. Exceptionellt nöjd med det. Tror det är första gången i livet jag kommer över 40 i snitt ensam på en lite längre sträcka med start o stopp på samma ställe.

Det finns inga genvägar till det perfekta ljudet som Farbror Barbro sa. Ska man bli bra på cykel så är det många watt / kilo som gäller, ingen tvekan om det. It´s all about numbers. Nedan är en länk på olika kategoriers uppskattade wattprofil Watts / Kg olika kategori

Det här var värt och fira så middag hela familjen på O Learys ikväll. Ja egentligen var det ju för att fira Sara vår mellantjej som fyller 11 på torsdag. Så dubbla anledningar till skål! Brooklyn Lager. Fan rätt schysst alltså 4 Kenta av 5.

Ride hard and ride safe!

VR <7 Nej det gick inte

Vårt Team Conti fick aldrig den fart och flytet i klungkörningen som behövs för att köra 42-43 kmh runt Vättern och en sluttid under 7 h. Vädret var soligt och fint, perfekt cykeltemp runt 17 grader. Men vinden! Det blåste på hårt ner mot Jönköping från väst sydväst. Låg ju i prognosen så vi var ju förberedda på det och siktade på ca 40 fart dit. Vi hade 39.5 dit och fortfarande ett 20 tal kvar av de dryga 30 i laget som snurrade runt. Tyckte väl själv att vi tappade någon minut i onödan mycket ner. Men vi hade gott hopp om att vinden skulle hjälpa oss flyga upp på västsidan mot Fagerhult och Karlsborg i farter på och över 50. Men precis som förra året så blev sträckan Bankeryd vårt planerade vattenstopp i Fagerhult en riktig lagdödare. Visst gick det rätt fort, men vinden gav oss inte alls den hjälp vi trodde de 3 milen så en hel del i laget fick vika ner sig och t.o.m släppa svansen. Där framme var det också precis som förra året nere på 6-7 pers innan depåstoppet. Frustrerad fyllde jag en flaska vatten och försökte mana på "kom igen nu, upp i kedjan så kör vi". Men det var förstås inte av ovilja det blev så få framme i dragjobbet. Laget räckte helt enkelt inte till i den tuffa vinden. 

Vi lyckades väl öka snittfarten till 41.5 eller så upp mot 25 mils markering, oftast mellan 7-12 pers som snurrade. med 5 mil kvar visade kl 5.59 då var det förstås kört sen länge. Jag skrek då i ett försök att lätta upp stämningen. "Kör vi 50 sista 5 så går vi in på 6.59! Hur svårt kan det va?"Ja det var bara att försöka skratta åt situationen. Men det blev sen tystare o tystare i klungan som slog av på takten sista 5 milen. Vi var ca 20 kvar som rullade in på 7.17.

Personligen gick cyklingen kanonbra. Missade inte ett varv i kedjan första 25 milen så länge vi försökte hålla fart. Snittpuls 142 så inte mycket på rött fysiskt. Lite jobbigare mentalt att tvingas inse rätt tidigt. Det här kommer inte gå, vi räcker inte till. Hade också svår värk i båda fötterna redan från mil 10 och ända in i mål så speciellt sista 5 var svåra att njuta av. Vet inte om jag spänt skorna för hårt. Men hade kramper under på yttersidorna som bara blev värre. På pluskontot jätteglad att inte jag eller annan i laget varken drabbades av vurpor eller punkteringar. Ännu gladare att min onda tand höll sig lugn.

Vad kunde vi gjort annorlunda? Ja vad sägs om att träna lite bättre:-) Skämt åsido. Vi hade så pass många starka cyklister att vi borde kunnat klara det. Men 1 svåra vindförhållanden och kanske framför allt 2, ryckig och energislösande kedja där vi slösar mycket energi och tyvärr även ställde av stora delar av "grindvakterna" genom allför snabba tempoväxlingar utfrån rondeller och korsningar. Men frågan är om vi inte skulle tjänat mest på att ge upp kedjetaktiken med 2 led och ständig rotation efter Jönköping och hemåt. Och istället tagit så långa förningar man orkar i 45-50 och sedan vila i vingen bakom. Då kan folk våga tömma sig några minuter för att sen få en 30-40 min "vila". Tror farten blivit högre då.

Det här var mitt tredje Vättern 7.53 2011 7.08 förra året (bättre vind) och så nu 7.17. Tveksam om det blir något nästa år. Ville under 7 but you cant have it all. Bara att ta nya tag mot nya mål.

På väg till Motala

 3 cyklar på taket och 3 laddade killar i bilen. Hämtade upp cykel på Bianchi Cafe där den fått Team Conti "dräkt" med guldkedja och ny styrlinda. Passade på att byta kassetter till hjulparen. Man är ju van med svart oljig kassett och kedja. lite mer stylish nu med guld/ krom. Körde 12-25 förut. Bytte till 11-25 nu för lite mer resurser i högfart. Hoppas få bra användning av det imorgon i jakten på <7 H. 9.38 startar vi 27168 är mitt startnr. Allt känns kanon förutom min tand som skapar lite oro efter förra helgens trauma med galen värk i en nerv under en gammal guldplomb. Tandläkaren föreslog  rotfyllning efter Vättern.Sportdryck under lång tid förra söndagen troligen utlösande faktor. Värsta värken har lagt sig efter ett tunt lager "skyddslack" som han la på. Men tror inte 7 h med sockerlösning och geler är bästa kur. Byter nog en stor flaska sportdryck mot vatten imorgon för att skölja munnen med efter energiintag. Är väsentligt mer oroad för tanden än för cyklingen. Håll ihop nu så kör vi. Ok tanden?

Smack RR

Det går bra nu, oförskämt bra. Gårdagens Smacklopp över dryga 6 mil, 2 Markimvarv var också sista träningspasset inför Vättern och <7 satsningen som varit ett stort mål under säsongen. Planen igår var att ta det lugnt i klungan första varvet och hinna bli ordentligt varm (hann inte värma upp innan) för att sedan köra hårdare andra varvet. Sagt och gjort, smög bara med varv ett långt bak i fältet och en bit in på andra varvet så stack de båda Karl, Zander och Pamp iväg och fick en lucka. Trodde dom kunde utgöra ett bra utbrytningssällskap och tog ett snabbt beslut att försöka sprinta ifatt innan dom var för långt bort. Det gick bra och strax efter jag kommit ikapp kom även Gustav Dejert upp. Vi fick ett bra samarbete och körde på i stabil fart. Klungan var rätt nära i början men ganska snart ökade vi avståndet. Kändes rätt tidigt att det här håller nog hem och jag hade en lysande lätt känsla i kropp och ben. Däremot hade jag märkt senaste dagarna att jag började få svårare och svårare att växla mellan de tyngsta växlarna, fastnade helt sista milen kunde inte växla utan körde den helt på allra tynga växeln. Nu gick det ju rätt fort och jag trampar ju ofta tunga växlar så jag tänkte det går nog bra ändå. Var inte helt optimalt i uppförsbackarna som jag fick ta stående men annars helt ok fram till spurten, där lyckades jag klanta till det och missbedömde linjen och var för sent på det när Dejert och Zander drog igång så hann jag inte med / ifatt på tyngsta växeln så jag kom in 3 a. Resultat Smack Markim Lite irriterad att inte planera slutet bättre när man annars känner sig pigg. Men ändå sammantaget en kanonkul kväll och fortsatt bra formbesked inför Vättern. Extra kul efteråt att se effekten från Ibike med en ny högsta notering av effekt. 352 w snitt 33 min under sista 25 km och 44,1 i snittfart på 4 mans körning utan att gå på rött. Siffror som ger självförtroende för ett bra Vättern på lördag.

Himmel o helvete race report Falkenloppet

Vilken dag det blev igår med Falkenloppet. "Här kommer alla känslorna på en o samma gång". Det var skräck o rädsla. Det var självförtroende och hög fart. Det var trötthet. Det var lycka och eufori för att sen övergå i extrema smärtor och en sömnlös natt. Så här gick det till.

Starten i Elitklass gick så sent som 15.30 och tur var det för oss för regnet och hagelskurarna hann sluta och vi fck ett kanonväder att cykla de 12 milen a 1 mil per varv. Kändes bra inför start, benen pigga på uppvärmning och jag trodde den tekniskt lätta banan skulle kunna passa mig väsentligt bättre än förra Elitracet jag var med i (förnedrad och avställd i Uppsala Skandislopp). Starkt startfält med ca 80 cyklister innehållande många av Sveriges bättre elitcyklister, målet för fältets äldste cyklist, dvs jag var för dagen att åka snålt och hänga med så länge som möjligt. Kände mig ändå i bra form, inte minst efter en hel drös bra lopp och träning sista månaderna. Hade också för första gången i år 3 raka vilodagar iom Paris resa så även om det blev några extra glas vin och Champagne där så fick benen bra återhämtning. Kände direkt i starten att idag kommer det gå bra. Men den känslan förbyttes bara efter en dryg minut mot ren skräck när vi redan i första uppförsbacken möter en vit gammal volvo som kommer RAKT EMOT MIG i typ 80. Jag ligger i trängseln och positionskrigandet på fel sida vägen och har ytterligare en kille till vänster om mig när bilen då på nerför forffarande i högfart börjar förstå situationen och tvärbromsar. Jag och killen till höger slänger oss in mot mitten och lyckas komma över på rätt sida. Bilen går med låsta hjul som tur är till höger och in i räcket och blir stående. Hade den fått sladd till vänster hade den frontat med en hel del snabba cyklister. Vi var många som hann bli rejält skärrade där. Obegripligt hur han några sekunder efter möte med ledarbil, flaggvakter etc kunde komma i sån fart. Bara att tacka våra lyckliga stjärnor för att det gick bra för alla utom bilen.

Tillbaka till cyklingen mentalt efter ett tag. Vad händer då, det smäller igen ala BIG TIME. Nu utan externa saker som bilar inblandade. Det sker något i klungan ett 20 tal meter framför mig och sen pang så flyger det cyklister till höger o vänster, flera av dom långt ut på åkern. Vi ligger i över 50 när det hände och jag tackar än en gång min lyckliga stjärna att jag lyckades kryssa mig emellan med en balansakt. Vet inte hur många som gick omkull men en 5-6 st gissar jag. Tyvärr verkar det gått rätt illa för en kille som de inte verkade våga köra därifrån med ambulansen på ca 90 minuter eller så. Hoppas han klarade sig relativt ok tyckte i alla fall jag såg han stående till slut på väg in i ambulansen. Efter den skräckstarten funderade jag nästan på att stanna och skita i det här. Har varit med om så mycket läskiga vurpor och olyckor i år. Haft turen och klara mig själv så här långt, men för många jag sett och känner har det gått betydligt värre. Efter någon minut tog dock min tävlingsdjävul kontrollen över hjärnan och började åter fokusera på att göra ett bra lopp.

Det blev rätt aktiv åkning och jag körde mot min plan (har en tendens att ha svårt att hålla igen) offensivt. Efter några stötningar och bryggningar missade jag en utbrytning med ett dussintal som tyvärr fick en allt större lucka. Hoppades förstås att några andra skulle börja köra in den men tvärtom, tempot tvärdog ett varv eller så och dom fick snabbt runt 2 minuter. Jag förstod att gruppen sannolikt skulle hålla hela vägen hem och fick sikta på en bra placering i andra klungan då jag kände mig hur stark som helst.

Det började gå snabbare även för oss i storklungan och jag började köra aktivt igen efter ca halva sträckan. Vi blev ett 15 tal som lyckades komma iväg och som med hyggligt samarbete fick en växande lucka till huvudfältet. Vi tog dock inget på ledargruppen, men började förstå att det fanns chans till en hygglig placering. Och hämtade även in några av utbrytarna. Vi blev några färre som drog sista varven, men kände mig fortfarande pigg nog för det samt bedömde att krafter kunde räcka till spurt också. När vi kom in mot den långa sista spurtkilometern som mest går uppför låg jag typ på 3 hjul. Med ca 600 meter kvar smäller det till på väster sida och Kalle Zander Uppsala drar igång en långspurt med sin lagkamrat Staffan Arvidsson på hjulet. Jag sprintar till vänster och kommer ifatt dom. Vi tre får en lucka och jag ligger perfekt där och känner att det här kommer jag ta. När Zander får vika sig efter sitt monsteruppdrag känner jag typ okej nu är det din tur Staffan att dra upp mig för sista backen mot målet sen tack för kaffet och spurten är min. Trodde jag. Han slog av direkt och min plan slogs i bitar. Jag tänkte en mikrosekund men satsade vidare vågade inte spela rävspel där och låta vargarna bakom få chansen att komma ifatt så jag gav vad jag hade de sista 300 meterna. Staffan spelade klockrent och fick mitt hjul uppför sista tunga backen. Jag insåg att jag var ett lätt byte och tog mycket riktigt slut med ett 100 tal meter kvar. Men såg glädjande att luckan var lång så jag kunde rulla sakta och skönt de sista hundra meterna i ensam majestät in på en 9 plats 3.24 efter solosegrande Marcus Johansson Hymer. Resultatlista Falkenloppet

Ibike data från loppet:
124 km 42.5 snittfart 290 snittwatt puls 151 snitt max 170 kadens 84

Sista 6 milen fart 43.5 watt 324 puls 155/170 kadens 85.6

Sista 640 meter fart 42 lutning snitt 2.8% watt 596/1344

Jag är vansinnigt nöjd med mitt lopp. 1 att jag höll mig på hjulen igen. 2 åkningen och sättet jag genomförde loppet. 3 resultatet att känna, jag räcker till rätt ok även mot dessa "juniorer" som många av dom har tränat och tävlat cykel i bra många år mer än mina 3 träningsår och andra tävlingssäsong. Vi var 4 st från CK 08 i elitklass. Alla lite stukade från Uppsala loppet där vi inte fick till det men igår körde alla bra och vi var med i övre halvan hela gänget, kul. Nöjd o belåten i bilen hem så bara ilar det till i en tand och sen börjar en så fruktansvärd upplevelse så trodde jag smälla av. En extrem nervvärk i tanden. Försökte lindra med värktablett följt av en 12 single malt i bubbelpoolen, ett stort glas rött till maten blev lite bättre men hade en tuff natt och fick en akuttid idag hos tandläkaren. Haft ont till och från under ett par månader men igår var det som när Lasse Lagerbäck sa "Unleash hell" från de klassiska Gladiator reklamen ham gjorde. Visade sig vara nerverna och en tandhals under en gammal guldlagning som blivit irriterade. Stor risk för att jag måste ta bort lagning, döda nerverna och göra rotfyllning. AAJJ hur oskönt som helst och inte vad man vill höra några dagar innan Vätternrundan. Han la på något slags lack och så hoppas vi att det lägger sig åtminstone tillfälligt. Men oddsen rätt dåliga för att klara det utan ingrepp. Han trodde sportdryck under långa pass / tävlingar var utlösande orsak då det fräter mycket på tandhalsar utan möjlighet till sköljning. Surt! Eller snarare för sött. Känns just nu något bättre och håller tummarna för lindring.

Som sagt en lång dag och besök mellan himmel o helvete upp o ned. Kör hårt och framförallt säkert.

Tuffa odds på Falkenloppet

Ska snart lämna Sollentuna för färd till Falkenloppet. Det är extremt skyfall just nu så det känns som risken för en tuff eftermiddag bokstavligen är överhängande. Tufft av flera skäl. Är nyss hemkommen efter några fantastiska dagar med tennis i Paris. Känner mig lite champagnemarinerad men det var det värt. Det var en fantastisk upplevelelse att se semin mellan Nadal - Djokovic från bästa plats i den fullsatta Roland Garros. Mats Wilander beskrev efteråt matchen som den bästa grusmatch han sett. Nära 5 timmar i en kokande gryta på över 30 grader håll de på, ja säkert 40 i solen. Respekt för dessa atleter. Hann dessutom med att spela en timme själv på Pro Am som jag var bjuden på i torsdags kväll. Spelet satt väl inte 100 efter typ 15 år sen sist. Men fina stilpoäng i mitt Fila retroset samt Dunlop Maxply från tidigt 70 tal. Bollade lite med Michael Llodra (var i dubbelfinal igår) skojar du att han kunde lira. Träffade även Mc Enroe Mary Pierce, Leconte på en kul tillställning med party på Poloklubben efteråt. Hästpolo, vilken galet absurd sport. En plan på typ 300 x 100 m minutiöst skött i centrala paris. 4 spelare i varje lag, de har upp till 4 hästar var. Låter som en folksport? Kul att få se live dock.

Nu ut till Nynäshamn. Blir supertufft, är äldst av de ca 80 anmälda i Elitklass men hoppas hålla mig kvar i klungan lite längre än senast i Uppsala då jag åkte av tämligen direkt. Som sagt uppladdningen kanske inte helt optimal. Lägg till störtregn o åska. 12 mil, kämpa!

Två vitklädda män med vitt hår

En kan spela tennis en sådär

Från Smack till Smash

Sitter på Arlanda och väntar på Parisplanet 10.35. Ett par dagar med tennis på Roland Garros på agendan. Vår nya samarbetspartner BNPP som är lead sponsor av Franska öppna sen länge arrangerar ikväll en tennis pro am och fest som jag ser fram emot. Jag har fått en av "spelarinbjudningarna" och har nu packat mitt retroset Fila pike och slipover o tighta korta tennisbrallor ala Borg 76 style. Blir farlig med dom. Hittade inte mitt något modernare tennisrack i källaren. Däremot racketernas rack ett klassiskt Dunlop Maxfly trärack med natursenor från tidigt 70 tal. Vilket estetiskt mästerverk. Dock lite tveksam till om det hjälper mig optimalt på banan (det var ca 15 år sen jag spelade senast) så jag lånade ett modernt rack också. Får se vilket det blir på inbollningen.

Gissar att det blir några game dubbel. I programmet står det spel med bla John Mc Enroe Henri Leconte. Vore för coolt att komma ut med Dunlopet tillsammans med John (sånt han hade de första stora åren). Imorgon är det en heldag på Roland Garros med herrarnas semi och drömmatchen Djokovic - Nadal. Årets match enligt Mars Wilander såg jag i morse. 

Igår var det nytt Smacktempo Skokloster 22.5 km rejält kuperat böljande upp p ned hela tiden. Vilken kväll det var. Makalöst vackert väder och härlig natur. Ja på själva loppet kunde jag inte njuta så bra, däremot på incyklingen. Hade bestämt mig för att disponera lite bättre och inte maxa första 5 km. Lyckades väl hyggligt med det men bort mot vändning efter 11 hade jag det tungt i backarna. Det hade dessutom börjat blåsa sida mot. Gjorde också bort mig i vändnigen och svängde höger runt flaggvakten. Han skrek att jag skulle vänster och runt en vändplan där. Så jag vågade inte annat än vända om. Tappade inte så mycket kanske 5-10 sek men det blir stresspåslag första km hem. Låg på max hela vägen och kunde få ut 162 slag snittpuls med 168 som högsta topp så jag var bra slut när jag kom tillbaka efter en stark sista 5 km. Tiden blev 31.02 och ca 43.5 i fart. Supernöjd med det inte minst eftersom det var nära nog inga sträckor med jämn fart. Antingen uppför i 30 eller nedför i 55-60. När resultaten kom sen på kvällen såg jag glädjande att det räckte till snabbaste tid för andra Smackloppet i rad. Kul och ger än mer motivation till högre höjder. Nu upp i luften på riktigt.

Smackserien

Tyskarna har fattat det där med kostpyramiden

Mycket cykel och en "massa" vin som bas. Kände väl på mig att jag var på den rätta vägen.. Deutschland uber alles! 

"Jonas! Du kan aldrig bli bra på cykel om du trampar så tunga växlar"

"Dina ben kommer ta slut" Ovanstående hörde jag bakom mig i en uppförsbacke på slutet under gårdagens träningsrace 2 x Markimvarvet 31 km med ett 40 tal starka cyklister från Uppsala, Södertälje, Valhall, Trek, Vallentuna, CK08 etc. Vet inte vem som sa det? (för trött för att uppfatta rösten) men jag tackar av dubbla skäl. 1 oslagbar tändvätska. Va kan inte jag? Ska nog visa tänkte jag och slet på med ny kraft trots att jag började bli rejält krokig efter hårdkörningen. 2 tar tacksamt emot tekniktips. Nu är det ju förstås så att lägger man så pass mycket tid som jag gjort på cykling senaste året så trampar man ju inte den kadens man använder sig av helt utan aning eller testande bakom. Jag märker och andra påtalar att jag kör mycket tunga växlar och låg kadens, igår i stort sett tyngsta växeln hela varvet runt (orkar inte byta i dom små uppförsbackarna-:). Men å andra sidan har jag lite juniorutväxling med 52/12 måste byta det omgående, saknar helt klart tyngre artilleri. Brukar ligga kring 85 snittkadens på tävling och kanske 80 på träning och med nuvarande utväxling så finns det inte mycket annat än de tre, fyra tyngsta växlarna att använda då. Gillar helt enkelt att trampa tungt och mina ben verkar sällan vara begränsningsfaktor, oftare hjärta lungor när det går "för fort".

Träningsracet då? Ja det blev en kanonträning med ideliga stötningar, bryggningar och superkul cykelåkning bland likasinnade. Första varvet körde jag mig rätt slut första hälften med mycket aktiv åkning, slet på och var med långt fram men missade när en utbrytning på tre gick iväg tidigt som höll knappt men klart. Varvet 31 km gick med 41.9 i snittfart och jag hade 309 w snitt. Andra varvet tog jag igen mig första 15 k i klungan för att sen tokköra andra halvan, gick undan rejält sista 13 km med 44.8 i snittfart och fina 350 w snitt under sista 17.40. Snittpuls 160, maxpuls 165, snittkadens 86.4 under tiden jag var i ideliga ryck och försök att komma loss. Det gick dock inte att få någon varaktig lucka, många heta snabba som ville va långt fram så klungan var samlad in mot "mål" för spurt. Fick bra fart där och lyckades komma 2 ett halvt hjul efter en Valhallcyklist, vet inte vem det var, men bra spurtat! Stort tack Kalle Zander Uppsala för att du roddade ihop det här, härligt opretensiöst, bra stämning och ett lysande tävlingslikt träningpass på maxintensitet. Summerat båda varven snittfart 41.5, 290 w, kadens 81.8 puls 150. Blev en KOM till också på hela varvet (mer slumpen då det var ett helt gäng med 1 till 3 sekunder högre tid) Strava här

"Close but no cigar" som man säger om andraplatser, men det struntade jag i tog en bra Romeo & Julieta ändå efter middagen för att fira denna fantastiska sommardag med grym cykling, härligt sol & bad med barnen och en lång grillkväll och gott vin med familjen i värmen.

Marathon langning 2.0

Nu ska jag cykla in till stan för att langa vatten o dextrosol till min svåger och en kompis till honom. Killarna var här igår kväll med "mitt schema". Här kan vi snacka om serious preparations. Ett excel blad med exakta planerade passeringtider och ett schema för "en dålig dag" . Jag är kommenderad först till slottsbacken varv ett, sen längst ut på Gärdet Lindaränsgvägen för att sen snabbt cykla tillbaka till slottet varv 2. Nu är det inte bara jag i langningskretsen kring dessa två löpare utan en 7-8 st till utkommenderade. Båda killatna är excel och räknekillar vilket märks i förberedelserna:-) Ska bli kul att matcha dom och 22 tusen andra löpare. Henke min svåger siktar på 3.06 och Andy på 3.15. Run Forrest Run!