Himmel o helvete race report Falkenloppet

Vilken dag det blev igår med Falkenloppet. "Här kommer alla känslorna på en o samma gång". Det var skräck o rädsla. Det var självförtroende och hög fart. Det var trötthet. Det var lycka och eufori för att sen övergå i extrema smärtor och en sömnlös natt. Så här gick det till.

Starten i Elitklass gick så sent som 15.30 och tur var det för oss för regnet och hagelskurarna hann sluta och vi fck ett kanonväder att cykla de 12 milen a 1 mil per varv. Kändes bra inför start, benen pigga på uppvärmning och jag trodde den tekniskt lätta banan skulle kunna passa mig väsentligt bättre än förra Elitracet jag var med i (förnedrad och avställd i Uppsala Skandislopp). Starkt startfält med ca 80 cyklister innehållande många av Sveriges bättre elitcyklister, målet för fältets äldste cyklist, dvs jag var för dagen att åka snålt och hänga med så länge som möjligt. Kände mig ändå i bra form, inte minst efter en hel drös bra lopp och träning sista månaderna. Hade också för första gången i år 3 raka vilodagar iom Paris resa så även om det blev några extra glas vin och Champagne där så fick benen bra återhämtning. Kände direkt i starten att idag kommer det gå bra. Men den känslan förbyttes bara efter en dryg minut mot ren skräck när vi redan i första uppförsbacken möter en vit gammal volvo som kommer RAKT EMOT MIG i typ 80. Jag ligger i trängseln och positionskrigandet på fel sida vägen och har ytterligare en kille till vänster om mig när bilen då på nerför forffarande i högfart börjar förstå situationen och tvärbromsar. Jag och killen till höger slänger oss in mot mitten och lyckas komma över på rätt sida. Bilen går med låsta hjul som tur är till höger och in i räcket och blir stående. Hade den fått sladd till vänster hade den frontat med en hel del snabba cyklister. Vi var många som hann bli rejält skärrade där. Obegripligt hur han några sekunder efter möte med ledarbil, flaggvakter etc kunde komma i sån fart. Bara att tacka våra lyckliga stjärnor för att det gick bra för alla utom bilen.

Tillbaka till cyklingen mentalt efter ett tag. Vad händer då, det smäller igen ala BIG TIME. Nu utan externa saker som bilar inblandade. Det sker något i klungan ett 20 tal meter framför mig och sen pang så flyger det cyklister till höger o vänster, flera av dom långt ut på åkern. Vi ligger i över 50 när det hände och jag tackar än en gång min lyckliga stjärna att jag lyckades kryssa mig emellan med en balansakt. Vet inte hur många som gick omkull men en 5-6 st gissar jag. Tyvärr verkar det gått rätt illa för en kille som de inte verkade våga köra därifrån med ambulansen på ca 90 minuter eller så. Hoppas han klarade sig relativt ok tyckte i alla fall jag såg han stående till slut på väg in i ambulansen. Efter den skräckstarten funderade jag nästan på att stanna och skita i det här. Har varit med om så mycket läskiga vurpor och olyckor i år. Haft turen och klara mig själv så här långt, men för många jag sett och känner har det gått betydligt värre. Efter någon minut tog dock min tävlingsdjävul kontrollen över hjärnan och började åter fokusera på att göra ett bra lopp.

Det blev rätt aktiv åkning och jag körde mot min plan (har en tendens att ha svårt att hålla igen) offensivt. Efter några stötningar och bryggningar missade jag en utbrytning med ett dussintal som tyvärr fick en allt större lucka. Hoppades förstås att några andra skulle börja köra in den men tvärtom, tempot tvärdog ett varv eller så och dom fick snabbt runt 2 minuter. Jag förstod att gruppen sannolikt skulle hålla hela vägen hem och fick sikta på en bra placering i andra klungan då jag kände mig hur stark som helst.

Det började gå snabbare även för oss i storklungan och jag började köra aktivt igen efter ca halva sträckan. Vi blev ett 15 tal som lyckades komma iväg och som med hyggligt samarbete fick en växande lucka till huvudfältet. Vi tog dock inget på ledargruppen, men började förstå att det fanns chans till en hygglig placering. Och hämtade även in några av utbrytarna. Vi blev några färre som drog sista varven, men kände mig fortfarande pigg nog för det samt bedömde att krafter kunde räcka till spurt också. När vi kom in mot den långa sista spurtkilometern som mest går uppför låg jag typ på 3 hjul. Med ca 600 meter kvar smäller det till på väster sida och Kalle Zander Uppsala drar igång en långspurt med sin lagkamrat Staffan Arvidsson på hjulet. Jag sprintar till vänster och kommer ifatt dom. Vi tre får en lucka och jag ligger perfekt där och känner att det här kommer jag ta. När Zander får vika sig efter sitt monsteruppdrag känner jag typ okej nu är det din tur Staffan att dra upp mig för sista backen mot målet sen tack för kaffet och spurten är min. Trodde jag. Han slog av direkt och min plan slogs i bitar. Jag tänkte en mikrosekund men satsade vidare vågade inte spela rävspel där och låta vargarna bakom få chansen att komma ifatt så jag gav vad jag hade de sista 300 meterna. Staffan spelade klockrent och fick mitt hjul uppför sista tunga backen. Jag insåg att jag var ett lätt byte och tog mycket riktigt slut med ett 100 tal meter kvar. Men såg glädjande att luckan var lång så jag kunde rulla sakta och skönt de sista hundra meterna i ensam majestät in på en 9 plats 3.24 efter solosegrande Marcus Johansson Hymer. Resultatlista Falkenloppet

Ibike data från loppet:
124 km 42.5 snittfart 290 snittwatt puls 151 snitt max 170 kadens 84

Sista 6 milen fart 43.5 watt 324 puls 155/170 kadens 85.6

Sista 640 meter fart 42 lutning snitt 2.8% watt 596/1344

Jag är vansinnigt nöjd med mitt lopp. 1 att jag höll mig på hjulen igen. 2 åkningen och sättet jag genomförde loppet. 3 resultatet att känna, jag räcker till rätt ok även mot dessa "juniorer" som många av dom har tränat och tävlat cykel i bra många år mer än mina 3 träningsår och andra tävlingssäsong. Vi var 4 st från CK 08 i elitklass. Alla lite stukade från Uppsala loppet där vi inte fick till det men igår körde alla bra och vi var med i övre halvan hela gänget, kul. Nöjd o belåten i bilen hem så bara ilar det till i en tand och sen börjar en så fruktansvärd upplevelse så trodde jag smälla av. En extrem nervvärk i tanden. Försökte lindra med värktablett följt av en 12 single malt i bubbelpoolen, ett stort glas rött till maten blev lite bättre men hade en tuff natt och fick en akuttid idag hos tandläkaren. Haft ont till och från under ett par månader men igår var det som när Lasse Lagerbäck sa "Unleash hell" från de klassiska Gladiator reklamen ham gjorde. Visade sig vara nerverna och en tandhals under en gammal guldlagning som blivit irriterade. Stor risk för att jag måste ta bort lagning, döda nerverna och göra rotfyllning. AAJJ hur oskönt som helst och inte vad man vill höra några dagar innan Vätternrundan. Han la på något slags lack och så hoppas vi att det lägger sig åtminstone tillfälligt. Men oddsen rätt dåliga för att klara det utan ingrepp. Han trodde sportdryck under långa pass / tävlingar var utlösande orsak då det fräter mycket på tandhalsar utan möjlighet till sköljning. Surt! Eller snarare för sött. Känns just nu något bättre och håller tummarna för lindring.

Som sagt en lång dag och besök mellan himmel o helvete upp o ned. Kör hårt och framförallt säkert.