R.I.P Marco Pantani

Idag är det 10 år sen Marco Pantani gick bort. Tidigt efter jag började cykla för ca 4 år sen så läste jag boken The death of Marco Pantani jag rekommenderar verkligen denna lysande bok som på ett initierat sätt målar Marco Pantanis liv. Hans exceptionellt framgångsrika talang och karriär men framförallt hans svärta, med svåra psykproblem, doping och drogmissbruk. Ett tragiskt förfall som slutade i en överdos på ett slitet hotellrum i Rimini den 14 februari 2004. Boken ger också en mycket detaljerad inblick hur sjuk proffscyklingen var under EPO erans värsta tid.

Idag skrev Lance Armstrong en artikel om Pantani, deras rivalitet och relation som jag tyckte var ganska insiktsfull Cyclingnews - If i was the carpenter Pantani was the artist

Dom här två cyklisterna kanske är dom de största extremer vi sett. Både på gott och ont, båda var fuskare BIG TIME. Samtidigt var det den tiden de levde i när en majoritet av topp prestationerna skedde på konstgjord väg. Lance var den cyniske, beräknande manipulative, utnyttjande för sin vinna till varje pris mentalitet. Pantani den fysiska superbegåvningen men med bräckligt psyke som med stimulantia till hjälp dansade uppför bergen ståendes i bocken som ingen annan vare sig före eller efter. Här en grym batalj dom emellan TDF Ventoux 2000. Ur ett gladiatorperspektiv är det svårt att hitta något liknande. Pantani blev ett offer av sin egen framgång, tryck och omgivning. Han orkade inte och betalade med sitt liv.

RIP Marco Pantani