Ifrånsprungen av småtjejerna

Tog ett kort men högintensivt intervallpass på Sollentunavallen ikväll efter hemcyklingen från stan. Först 5 varv och 2 km så snabbt jag orkade. Det blev 7.39 och det känns som 5 km på 20 minuter kan bli ett väl tufft mål den 20 september då jag ska springa 5 km direkt efter 3 mil tempocykling. Fullt med barn och ungdomar som hade friidrottsträning på vallen. Kände mig lite malplace men pustade ut ett par minuter och tog 800 meter till i något snabbare fart, gud så jobbigt det var. Hade tänkt att köra några intervaller till men blev för trött så efter lite mer pustande nöjde jag mig med ett varv och sista 400 meter på max. Tyckte jag sprang fort och tog i hårt, när jag har 150 m kvar så är jag på väg att springa ifatt några unga tjejer som står och väntar på en intervallstart. Precis 10 meter innan jag kommer om dom startar dom och sätter av. Bra hann jag tänka då kan jag få lite pace nu sista 100 meter när jag håller på att dö. Tyckte inte dom såg så snabba ut när jag sprang bakom och undrade varför jag inte kom ifatt dom när jag springer på max? Kan ju bara tänka mig hur roligt det måste sett ut. Två tjejer i 12-13 års åldern glider ifrån en medelåldersman med vitt hår som tar i allt han kan och vevar men kommer inte närmare. Kom helt slut runt varvet på 72 sekunder, tjejerna fortsatte..

Det här gav perspektiv på hur galet snabba friidrottare är. Eller kanske snarare också hur långsam man själv är. När jag kollar på galor och ser dom småjogga 400 m varven på 65 sekunder har det ju hänt att man tyckt "det här skulle man nog kunna hänga med ett tag". Tjena, skulle inte ens hänga med snabba maratonlöpare i 400 m. Nej det är allt en bit kvar till någorlunda löpstandard.

Strava intervaller på vallen