My Addictions

Det här är addictions för mig

Som tennisracket för Roger

Som drivern för Rory

Som bilen för Lewis

Som pianot för Mozart

Som spriten för drinkaren

Som doping för Lance

Som balsam för själen

 Kajsas matlagning - 3 stjärnigt

Det hopplösa sökandet efter en fungerande sving

Garven åt missarna efter 

Adrenalinet på tävlingar

Spurten när allt ska ut i hopp, eller som här i förtvivlan när jag blir omåkt av två 5 meter innan linjen på VSM 2012.

Vårt älskade Thailand

Above Eleven i Bangkok "höjdarställe"

En bra cigarr då och då

Hämta krafter på landet - Smidö

Mallorcacykling stylish klunga 2014

På väg nerför Sa Calobra går det bra att skratta lite värre upp..

Mallorcaveckans bästa stunder After Bike på Frankies sylta vid en sunkig parkering. En addiction vi älskar.

Men här är mina 4 största addictions och tjejerna jag älskar allra mest.

Vilka är dina addictions?

Gick med i Kompiskampen

Kan ju vara en kul motivationsgivare. Ja kul vet jag förstås inte, egentligen raka motsatsen och helt vidrigt. Att ta ut sig max i 20 minuter på testcykel är ännu värre mentalt än att göra det på tempolopp. Då har man i alla fall vägen att koncentrera sig på. 20 minuter är så galet långt när hela kroppen bara skriker NÅD efter 10 minuter. 

Annars blev kvällens debut i Kompiskampen på Monarken ganska likt ett SMACK tempolopp all out 20 minuter och likt mig en alldeles för hård öppning. Tappade rätt mycket andra halvan och kom in på 347 w 4,75 w/ kg runt 163 i snittpuls (93% av max) sista 10 min mellan 166-170 så det fanns inte en enda procent mer att hitta idag. Helnöjd med resultatet och nu har jag till mars på mig att försöka bättra det här. En bra bit upp till toppresultaten. De är jag chanslös på men i w/kg x ålder blir jag farlig😀

MAF test & solosång av Vera

Små små steg i trappan mot bättre resultat. Träningen har rullat på helt ok under mörka november och man behöver verkligen endorfinerna träningen ger under och efter passen för att mentalt härda ut i mörkret och kylan.

Ett starkt ljus i mörkret idag var vår lilla Vera 8 år som uppträdde i Gärdesshowen på Rudbecksslolan ikväll inför 500 pers. Bland alla dansnummer till hitlåtar i mer eller mindre organiserad form går Vera in och solosjunger en hel låt på engelska. Stolt pappa, mamma och storasystrar hurrade på läktaren. 

Ikväll efter hempendling ett MAF test på Monarken. 30 min på puls så nära 140 som möjligt. Fick nytt högsta resultat med 293 w snitt. >300 w första 10 och drygt 280 w sista 10. Var aldrig i närheten av trött så det kändes helbra nära runners high på slutet till tonerna av "gamla" U2 live från Sloane Caste DVD på HÖG volym.

Efter ett par minuters vila avslutade jag med en stenhård 7 minuters intervall a 363 w. Den tog desto hårdare med 170 och flera månaders högsta puls efter spurten sista 30 sekunderna.

Efter ett långt hett bubbelbad under den stjärnklara kvällshimmelen så kändes t om den minusgrad som väderomslaget gett riktigt behaglig. Endorfiner var det ja. 

November Rain

Guns N' Roses klassiska November Rain passar bra. Hörde att November bjudit totalt två timmar sol så här långt i Stockholmstrakten. Jag lyckades faktiskt fånga merparten av de två när jag cyklade till jobbet i onsdags morse.

Balsam för själen denna helgrå månad. Edsviken i onsdags morse. En joggare och jag njuter av ett sällsynt Novemberögonblick.

Annars har jag efter en lugn oktober fått till bra med cykling och en fin träningsstart på "nästa säsong" 130 mil senaste månaden har det blivit. Alla på min nya CX, ja nu är den ju inte så ny längre.. 

I söndags blev det en fin 9 milsrunda och uppstart med Team Conti Vättern 2015. Jag ska inte köra nästa år men killarna som är många och starka är ju perfekta att träna med. Vi var väl nära 15 som körde en bra tur i mestadels prattempo och lågpuls förutom några backar med lite hårdare tempo och några förningar i motvinden som tog lite. Strava

Efter dusch och lunch som Pilen förtjänstfullt fixat på sitt jobb precis bredvid Cykelmässan i Kista var vi några stycken som gick till mässan och kollade en stund. Tyckte det det kändes lite sådär och avslaget, men det är klart vi kom dit söndag eftermiddag och de flesta utställare ville väl hem, det tar ju en del att stå på mässa en hel helg. I en monter hade dom en trainer där man kunde prova att maxa en minut och de 5 som hade högst watt / kg vann valfri startbiljett till någon klassiker. Nu ska ju inte jag köra Vättern nästa år och de andra tre klassikerna tror jag inte heller är aktuellt men mässhögsta 7.8 w/ kg vilket för mig med 74 kg blir 577 w i en minut kändes ju inte helt orimligt trots 3 timmar och 9 mil i benen trodde jag? Men tji fick jag. Inte ens nära. Värmde upp ett par minuter på rätt lätta växlar men det var TUNGT, efter någon minut uppvärmning förstod jag varför. Motståndet på Tacx trainern stod på 7 av 9 = brant uppförsbacke. När jag fattat det och vred ner till 1-2 kändes det lite mer normalt och jag sa ok nu kör vi! Det gjorde jag som en tok i 20-30 sekunder men det fanns ingen feedback eller display att titta på och jag insåg redan efter 20 sekunder att starten blev på tok för snabb och hård. Typ 120 kadens på 53/13 finns inte en chans att hålla en minut så jag la av efter 35 sekunder och klev av. Episk fail och klantigt, vilken tur att jag inte ska köra Vättern nu när jag hade kunnat få startavgiften fritt om jag klarat det. Det gäller att välja sina misslyckanden😀

Gick bättre ikväll efter hemcyklingen då jag tog 20 minuter Monark. Tänkte mig en simulerad klättring och ställde motståndet på 4.5 kg och kadens runt 77 så länge jag orkar. Gick bra i 10 minuter och tänkte att 20 kanske kan gå. Men minuterna blev längre i takt med stigande puls efter 12 minuter så jag la om siktet till 15 minuter vilket blev tufft nog med 169 puls vid stopp (flera månaders högsta). Bono och U2 hjälpte mig mentalt på slutet en gammal konsert DVD jag inte sett på många år, "wipe your tears away" sjöng Bono i Sunday Bloody Sunday.

Jag torkade bort svetten istället och pustade nöjd ut med ett snitt om 346 w och 4.68 w/ kg i 15 min.

Tänkte sluta där men efter 2 min nedcykling kom jag på att jag måste se om jag klarar en minut nu på 500 w 5 kg 100 kadens. Det gick precis men det var på sekunden. Kort och bra träningspass.

Bernt Johansson: Hur bra kan jag bli?

Ja det var titeln på Bernts föredrag igår kväll på GIH anordnat av Sport Support Center. Hur bra kan jag bli på cykling? Det är precis den frågan jag ställde till mig själv för några år sedan. Jag håller sen dess på att försöka hitta svaret och hoppas att jag inte gör det än på något år.

Det var därför extra intressant att lyssna på Bernt och hur han hanterade frågeställningen och berätta om sin strävan att nå sin maxpotential under hans fantastiska idrottskarriär.

Mönstret går igen hos nära nog ALLA idrottare som når toppen. En extrem motivation och träningsvilja att hela tiden söka förbättring och utveckling. I Bernts fall var det mängdträning som heter duga 2-3000 mil om året på en blåsig kall Västgötaslätt. Han toppade ett år med 3700 mil, drygt 10 mil om dagen i snitt. Han hade räknat ut att han kört ca 70000 mil bränt 3 ton fett i energiförbrukning (han väger styvt 60 kg:-) det motsvarar energi för drygt 4000 Vätternrundor😀

Var det roligt att träna så mycket? "Inte roligt någon gång" sa Bernt att köra 20 mil om dagen och 35 timmar i veckan i februrari? Nej inte roligt någon gång. Framgång har ett pris. Det här var priset Bernt fick betala för att nå högst upp i toppen. Var det värt det? Ja vad tror ni? Kolla på länken och bilden här

med ögonblicket som blivit framröstad som Sveriges bästa idrottsögonblick genom tiderna. OS linje 76 Montreal upploppet i ensam majestät med den klassiska motorcykelkortegen framför. Magiskt. Häftigt också att höra Bernt berätta om taktiken på slutet, hur han satte in rycken, svarade på andras och hur trött han var men ändå med järnviljan att nu ska det ske. Snacka om "life changing moment" och för alltid inskriven i toppen av svensk idrottshitoria.
Bernt Johansson OS guld

Efter cykelkarriären började Bernt springa. Efter något år med lättare anslag. Det var ju kul det här. Hur bra kan jag bli i löpning?

Ganska bra visade det sig. Han gjorde 2.38 på maran. Hade räckt till runt 35 plats i Stockholm Maraton nu. Efter nära 10 år med löpning provade han den nya Mountainbikesporten i 35 års åldern. Blev biten. "Det var ju kul det här Hur bra kan jag bli i Mountainbike"? När Bernt trappade ner i 45 års åldern hade han helt dominerat svensk Mountainbike i många år och var som bäst runt 15 man i världen. Respekt för en hyggig vinnarskalle. Dessutom en mycket trevlig och ödmjuk sådan som ser svårt fit ut fortfarande. 

Jag var 9 år när Bernt vann i Montreal. En extremt idrottsintresserad pojke som höll tummarna och skrek på upploppet. Verkligen ett av mina starkaste barndomsminnen. Minns det som igår. Vi var som alltid på somrarna hos mormor och morfar vid deras lanthandel i Strömby Torsås. Jag lekte Bernt på min cykel där på grusvägen utanför affären..

Mötte honom i korridoren efteråt och hann tala 5 minuter om träning. Vad som står helt klart är att Bernt liksom många anser att de långa aeroba distanspassen är absolut avgörande för att komma långt i cykel. Intervaller och av, på ges på tävlingar, för de som tävlar mycket.

Jag skulle på många sätt vilja få reda på hur bra jag kan bli? Jag tror, kanske något naivt för en som började cykla i 43 års åldern att jag skulle kunna nå världselit i min ålder nu om något år. Men det är vad jag tror. Delvis baserat på siffror och resultat jag gjort. Men kanske allra mest i huvudet en känsla att det här kan jag bli bra på.  Kan se på Strava age group 45-55 att jag är med högt upp

på "alla" klättringar på Mallorca där en hel del cyklister trampar runt som ni vet.

Mallorcas högsta berg Puig Mayor, tveksam om 1 tiden kan stämma känns orimligt snabb i nivå med nuvarande världsmästare Kwiatkowskis KOM 33 min satt med klunga på tävling när han gick loss

Klättringen upp till klostret Randa-Cura Tysken Wolfgang Hofmann som är 3 på båda dessa tog VM brons i H 45 linje 2013 so maybe there is a chance?

Så är jag beredd att betala priset för att se hur bra jag kan bli? Både ja och nej. Jag skulle behöva göra en professionell heltidssatsning för det. Vilket jag inte har tid, eller möjlighet till, och Kajsa min bästa fru har nog ännu mindre lust till det. Så det måste bli som för de flesta andra elitmotionärer i mogen ålder ett kompromissande och väsentligt färre tidskrävande distanspass än vad som sannolikt behövs för att
nå toppen. But i"ll give it MY best shot så får vi se var resan bär. 

Gott

Gott var dagens tema. En god lunch på Bistro Jarl. Kummel med räkor tillsammans med min gamle Västervikskamrat Chris Hanell. Chris var en duktig golfare som blommade ut bigtime efter studier i USA. Blev proffs, spelade (och även vann) på Europatouren under 10 år innan han slutade för några år sen. Nu driver han några agenturer i skandinavien bl.a Clif Bar som är dominerande på sin hemmamarknad Nordamerika med smått absurda 39% marknadsandel. Fick en låda med bars och en fiffig lösning med en slags portionsgel i mer fast form typ vingummistorlek att testa. Det här med energi och helst aptitlig sådan är ju ett ständigt gissel för oss som cyklar, tränar och tävlar mycket. Tog en bar med vitchokladtopping innan jag cyklade hem ikväll. Grymt god och inte ett dugg kemisk smak som många energibars har. Det kanske finns en anledning till att Clif dominerar i USA?  Energin räckte de 17 km hem som gick i bra fart i den milda novemberkvällen. Energin räckte t.om för ett löppass på 8 km när jag kom hem. Försöker att få till 2 springningar i veckan och kör helt "mätarlöst"sen en tid. Nu börjar det kännas bättre och bättre och det är suveränt skönt att bara springa på kroppsfeedback. Snabbt ibland långsammare ibland. Springa för njutning och välmående helt enkelt.

Efter mitt sedvanliga bubbelbad hade Kajsa toppat lunchen med en ännu bättre middag. På samma tema som luchen fisk och räkor men nu med Champagnesås och pepparrot till och så lite mer bubbel till. Gudagott! 

En lång Monark timme

Idag efter hempendlingen tog jag ett pass på Monarken. !0 uppvärmningsminuter sen 3,5 kg motstånd kadens 85-90 med plan att köra på 300 w så länge det kändes ok utan att ta ut mig fullständigt vilket inte kändes lockande.just idag. Efter 10 minuter puls 138, känns ju riktigt bra det här. 30 minuter puls 148 helt ok fortfarande, kör en stund till, 45 minuter puls 151 nu börjar det bli mentalt tungt och börjar kännas i benen också men "bara" en kvart kvar till timmen jämnt och längre än vad jag någonsin kört Monark nonstop på >300 w.

Sista 5 blev bra svettiga även om puls fortfarande inte var i närheten av kritiska nivåer, men det var däremot psyket och benen. Slutade på 156 puls och ett snitt på 305 i jämn takt hela timmen. Det blir 4,12 w/kg. Borde räcka hyggligt för att konkurrera med jämnåriga men jag vill ju konkurrera även med de yngre killarna och där är det helt klart en bit till som fattas upp till övre kvartilen i elitklungan. I och för sig en jäkla skillnad på Monarkwatt inne och cykel ute i tävlingssituation där jag gjort 5 w /kg i en timme flera gånger och Vätternrundan 296 npw och 4 w/kg i 7 timmar (eller 6,59,52:-) för att vara exakt. Monarkwatt är helt klart tyngre, en del säger ca 7% jag vet inte men upplever det tydligt tyngre. Förutom att drivlinan skiljer så är det ju det att det aldrig blir någon nerförsbacke eller microvila på rulle etc vilket gör att man aldrig får chans till återhämtning som ute.Heljobbigt mentalt att cykla Monark länge Sanslöst skönt att lägga sig i badet efter det här.

Åstrand och 8 min a 380 watt

Kort träningspass idag på Monarken 10 min uppvärmning sen ett Åstrandtest 5 min som gick bra samma puls 123 efter 5 min som förra testet för några veckor sedan. Vid Åstrand kör man lågkadens 50 rpm x i mitt fall 5 kg  i 5 minuter och får en uppskattad VO2 max baserad på ålder och vikt i appen Fitness Test.

Efter det dags för att pina sig rejält. Jag ville se hur länge jag skulle orka 5 w/kg runt 375 w. Hade hoppats på 7-8 minuter och skruvade upp motståndet till 4 kg och trampade igång. Höll dryga 90 kadens i början för att öka lite kontinuerligt efter hand. Första 5 minuter helt ok men sen gick sekunder och minuter obehagligt långsamt i takt med ökande puls och mjölksyra i benen. Tänkte efter 6 att 10 kanske kan gå men vid 7 gav jag upp den tanken och halvspurtade in sista minuten för 8 minuter med ett snitt om 380 monarkwatt och drygt 5 w/kg. Puls på 165 vid slut. Helnöjd med det i början av november. Kan bli tufft att bättra så mycket men lite till hoppas jag kunna pressa fram senare i vinter. Tänkte först ta några fler intervaller efter lite vila men efter 7 minuter på lättare motstånd i en återhämtningsintervall la jag av, höjde volymen HÖGT i vinterstudion lagom till Ola Salos kanontolkning av Allt faller från Så Mycket Bättre reprisen och bara njöt av sången och ett kort effektivt träningspass.

Fotbolllstränare eller skådis i nästa karriär?

Skönt trött efter ett långt bubbelbad som föregicks av en dryg mil löpning lite lövkrattning 45 minuter Monark och en kvart roddmaskin. Bra genomkörare efter två vilodagar. Låren stumnade sista km på löpningen och det kändes på cyklingen som var rätt tung hela tiden. Men desto skönare nu.

I torsdags hade jag ett möte med en fransk fondförvaltare. I slutet på mötet sa han att jag var så sjukt likt deras förbundskapten Didier Deschamps

Han sa att det måste jag väl fått höra förut. Nej faktiskt inte sa jag däremot att jag är väldigt lik en annan stortränare, nu sparkade Man United tränaren David Moyes.

 

Jag kanske skulle kunna få en ny karriär som nästa svenska stortränare nu när Svennis är på dekis. Verkar ju ha looken för det i alla fall.

Eller kanske som skådis?                 Kiefer Sutherland

Bruce Willis i The Jackal

JB Jackal

Eller ska jag hålla mig till cykel?