torsdag 13 november 2014

Bernt Johansson: Hur bra kan jag bli?

Ja det var titeln på Bernts föredrag igår kväll på GIH anordnat av Sport Support Center. Hur bra kan jag bli på cykling? Det är precis den frågan jag ställde till mig själv för några år sedan. Jag håller sen dess på att försöka hitta svaret och hoppas att jag inte gör det än på något år.

Det var därför extra intressant att lyssna på Bernt och hur han hanterade frågeställningen och berätta om sin strävan att nå sin maxpotential under hans fantastiska idrottskarriär.

Mönstret går igen hos nära nog ALLA idrottare som når toppen. En extrem motivation och träningsvilja att hela tiden söka förbättring och utveckling. I Bernts fall var det mängdträning som heter duga 2-3000 mil om året på en blåsig kall Västgötaslätt. Han toppade ett år med 3700 mil, drygt 10 mil om dagen i snitt. Han hade räknat ut att han kört ca 70000 mil bränt 3 ton fett i energiförbrukning (han väger styvt 60 kg:-) det motsvarar energi för drygt 4000 Vätternrundor😀

Var det roligt att träna så mycket? "Inte roligt någon gång" sa Bernt att köra 20 mil om dagen och 35 timmar i veckan i februrari? Nej inte roligt någon gång. Framgång har ett pris. Det här var priset Bernt fick betala för att nå högst upp i toppen. Var det värt det? Ja vad tror ni? Kolla på länken och bilden här

med ögonblicket som blivit framröstad som Sveriges bästa idrottsögonblick genom tiderna. OS linje 76 Montreal upploppet i ensam majestät med den klassiska motorcykelkortegen framför. Magiskt. Häftigt också att höra Bernt berätta om taktiken på slutet, hur han satte in rycken, svarade på andras och hur trött han var men ändå med järnviljan att nu ska det ske. Snacka om "life changing moment" och för alltid inskriven i toppen av svensk idrottshitoria.
Bernt Johansson OS guld

Efter cykelkarriären började Bernt springa. Efter något år med lättare anslag. Det var ju kul det här. Hur bra kan jag bli i löpning?
Ganska bra visade det sig. Han gjorde 2.38 på maran. Hade räckt till runt 35 plats i Stockholm Maraton nu. Efter nära 10 år med löpning provade han den nya Mountainbikesporten i 35 års åldern. Blev biten. "Det var ju kul det här Hur bra kan jag bli i Mountainbike"? När Bernt trappade ner i 45 års åldern hade han helt dominerat svensk Mountainbike i många år och var som bäst runt 15 man i världen. Respekt för en hyggig vinnarskalle. Dessutom en mycket trevlig och ödmjuk sådan som ser svårt fit ut fortfarande. 

Jag var 9 år när Bernt vann i Montreal. En extremt idrottsintresserad pojke som höll tummarna och skrek på upploppet. Verkligen ett av mina starkaste barndomsminnen. Minns det som igår. Vi var som alltid på somrarna hos mormor och morfar vid deras lanthandel i Strömby Torsås. Jag lekte Bernt på min cykel där på grusvägen utanför affären..

Mötte honom i korridoren efteråt och hann tala 5 minuter om träning. Vad som står helt klart är att Bernt liksom många anser att de långa aeroba distanspassen är absolut avgörande för att komma långt i cykel. Intervaller och av, på ges på tävlingar, för de som tävlar mycket.

Jag skulle på många sätt vilja få reda på hur bra jag kan bli? Jag tror, kanske något naivt för en som började cykla i 43 års åldern att jag skulle kunna nå världselit i min ålder nu om något år. Men det är vad jag tror. Delvis baserat på siffror och resultat jag gjort. Men kanske allra mest i huvudet en känsla att det här kan jag bli bra på.  Kan se på Strava age group 45-55 att jag är med högt upp
på "alla" klättringar på Mallorca där en hel del cyklister trampar runt som ni vet.

Mallorcas högsta berg Puig Mayor, tveksam om 1 tiden kan stämma känns orimligt snabb i nivå med nuvarande världsmästare Kwiatkowskis KOM 33 min satt med klunga på tävling när han gick loss

Klättringen upp till klostret Randa-Cura Tysken Wolfgang Hofmann som är 3 på båda dessa tog VM brons i H 45 linje 2013 so maybe there is a chance?

Så är jag beredd att betala priset för att se hur bra jag kan bli? Både ja och nej. Jag skulle behöva göra en professionell heltidssatsning för det. Vilket jag inte har tid, eller möjlighet till, och Kajsa min bästa fru har nog ännu mindre lust till det. Så det måste bli som för de flesta andra elitmotionärer i mogen ålder ett kompromissande och väsentligt färre tidskrävande distanspass än vad som sannolikt behövs för att
nå toppen. But i"ll give it MY best shot så får vi se var resan bär. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar