To good to be true
Nej det är för bedrövligt med all doping. Kommer ihåg för några år sen att jag läste en intervju med en tysk läkare med specialistkompetens inom idrottfysik och doping. Han fick frågan hur många han trodde var dopade eller tidigare hade dopat sig på startlinjen 100 m OS final? 8 out of 8 no question about it sa han och fortsatte, skillnaden att springa på 9.7 mot 10 sekunder är doping punkt slut.
Eller är det så konstigt egentligen? Är det inte det mest sannolika valet för idrottsmän som Gatlin och andra att ta till. Ära berömmelse pengar och säkrad framtid så länge de inte åker fast. Oddsen är bra, klart som tusan många väljer dopingvägen. I många sporter är frågan om det ens finns någon annan väg till absoluta toppen?
Som idrottstokig från barnsben så har man alltid trott och vill tro på sagor. Det övernaturliga i prestationsväg, de osannolika talangerna och begåvningarna. Vi vill ha våra hjältar och vi älskar deras prestationer. Men ju äldre jag blivit och ju mer jag lärt mig om idrottsfysik sen jag själv började träna mycket så blir jag mer och mer pragmatisk. Jag inser att det är så här världen fungerar, the name of the game. Igår idag och säkert imorgon också. Många människor har alltid sökt kortaste vägen till pengar och framgång, och det är väl inget konstigt med det? Tänk er motsatsen med bara snövita "odopade" riddare i idrotten, alla med Carolina Kluft aura.. Ett näringsliv utan fuskande, mutor, korruption och svågerpolitik. Inga jaktstugor eller privatjet för SCA styrelse. En politik utan ledare som Idi Amin, Ceausescu och Vladimir Putin. Krig utan män som Saddam Hussein och Khadaffi. Ett Fifa utan Joseph Blatter? Hur skulle det se ut? Not normal skulle Lance säga..
Men testerna blir ju bättre för att avslöja fuskarna? Ja men fuskarna blir också bättre. Mikrodosering EPO, testosteronkrämer och annat. Alltid steget före. Skillnaderna som även mikrodosering av EPO kan göra 1-2% resultatförbättring kan vara helt avgörande på elitnivå. Säger inte att alla är dopade men jag TROR att det är betydligt fler än de relativt få som åker dit. Och det tror jag gäller nästan alla sporter där pengar och professionell karriär är inblandade. Det är ju inte bara konditions och styrkeförbättrande preparat det handlar om, mycket rena centralstimulernade medel, knark med andra ord. Det var ju det cyklisterna tog innan anabola och Epo eran. Som den fispråkige och dopingliberala 5 faldiga Tour vinnaren Jacques Anquetil sa på 60 talet. "Do you think you can climb those mountains on just Evian?" Inget konstigt med det liksom tyckte han, the name of the game som sagt.
Nu kanske snaran dras åt för brittiska nationalhjälten Mo Farah också. Efter att ha varit strax under eliten i många år klev han upp på toppen med 3 vm guld och två OS guld på 5 och 10 000 m. Han är inblandad i en "misstänkt miljö" med tränaren fd marathonvärldsrekordhållaren Alberto Salazar och amerkanske storlöparen Galen Rupp, tvåa efter Farah i London 2012 på 10 000 m bilden under.
Nej det är för bedrövligt med all doping. Kommer ihåg för några år sen att jag läste en intervju med en tysk läkare med specialistkompetens inom idrottfysik och doping. Han fick frågan hur många han trodde var dopade eller tidigare hade dopat sig på startlinjen 100 m OS final? 8 out of 8 no question about it sa han och fortsatte, skillnaden att springa på 9.7 mot 10 sekunder är doping punkt slut.
Eller är det så konstigt egentligen? Är det inte det mest sannolika valet för idrottsmän som Gatlin och andra att ta till. Ära berömmelse pengar och säkrad framtid så länge de inte åker fast. Oddsen är bra, klart som tusan många väljer dopingvägen. I många sporter är frågan om det ens finns någon annan väg till absoluta toppen?
Som idrottstokig från barnsben så har man alltid trott och vill tro på sagor. Det övernaturliga i prestationsväg, de osannolika talangerna och begåvningarna. Vi vill ha våra hjältar och vi älskar deras prestationer. Men ju äldre jag blivit och ju mer jag lärt mig om idrottsfysik sen jag själv började träna mycket så blir jag mer och mer pragmatisk. Jag inser att det är så här världen fungerar, the name of the game. Igår idag och säkert imorgon också. Många människor har alltid sökt kortaste vägen till pengar och framgång, och det är väl inget konstigt med det? Tänk er motsatsen med bara snövita "odopade" riddare i idrotten, alla med Carolina Kluft aura.. Ett näringsliv utan fuskande, mutor, korruption och svågerpolitik. Inga jaktstugor eller privatjet för SCA styrelse. En politik utan ledare som Idi Amin, Ceausescu och Vladimir Putin. Krig utan män som Saddam Hussein och Khadaffi. Ett Fifa utan Joseph Blatter? Hur skulle det se ut? Not normal skulle Lance säga..
Men testerna blir ju bättre för att avslöja fuskarna? Ja men fuskarna blir också bättre. Mikrodosering EPO, testosteronkrämer och annat. Alltid steget före. Skillnaderna som även mikrodosering av EPO kan göra 1-2% resultatförbättring kan vara helt avgörande på elitnivå. Säger inte att alla är dopade men jag TROR att det är betydligt fler än de relativt få som åker dit. Och det tror jag gäller nästan alla sporter där pengar och professionell karriär är inblandade. Det är ju inte bara konditions och styrkeförbättrande preparat det handlar om, mycket rena centralstimulernade medel, knark med andra ord. Det var ju det cyklisterna tog innan anabola och Epo eran. Som den fispråkige och dopingliberala 5 faldiga Tour vinnaren Jacques Anquetil sa på 60 talet. "Do you think you can climb those mountains on just Evian?" Inget konstigt med det liksom tyckte han, the name of the game som sagt.
Nu kanske snaran dras åt för brittiska nationalhjälten Mo Farah också. Efter att ha varit strax under eliten i många år klev han upp på toppen med 3 vm guld och två OS guld på 5 och 10 000 m. Han är inblandad i en "misstänkt miljö" med tränaren fd marathonvärldsrekordhållaren Alberto Salazar och amerkanske storlöparen Galen Rupp, tvåa efter Farah i London 2012 på 10 000 m bilden under.
Läs The Guardian artikeloch fundera själv. Mer från The Guardian Five uncomfortable questions to Mo Farah Normal or not normal vad tror du? Snart fattas väl bara att Mr Jamaica himself ramlar dit..If it looks too good.. Jag menar om gränsen för mänsklig snabbhet enligt experter ligger verkar ligga strax under 10 sekunder och bevisligen dopade löpare med all förbättring det ger kommit ner mot 9.70 med fusk. Bolt då odopad? Springer 9.58 på 100 och 19.19 på 200 m helt överlägsen t om i jämförelse mot de dopade. För att göra en paralell till cykling. Det är som det skulle komma fram en ny supercyklist som odopad skulle krossa Pantanis, Armstrongs, Bjarne Riis och Ulrichs oslagbara tider uppför Alpe D Huez och andra klassiska klättringar. Sannolikt? Nej just det.
Själv gillar jag ju tanken med "marginal gains" fast med godkända medel då förstås. Men det har inte gått så bra de försök jag gjort med bl.a rödbetsjuice och koncentrat i olika former. Mest kisset som blir rosa tycker jag. Testade också Bikarbonat som skulle förlänga tiden till mjölksyra en gång hemma i träningsstudion. Det enda som hände var att jag förkortade tiden till toaletten..Akta er för bikarbonat
Nej jag har experimenterat en massa med både mat och kosttillskott. Spännande att testa och se hur kroppen reagerar te x utan kolhydrater i en månad. Men i huvudsak håller jag nog mig till god mat och gott vin nu framöver. Det har ju funkat ganska bra tidigare och det sägs ju vara rätt att hålla sig till vinnande strategier..
Själv gillar jag ju tanken med "marginal gains" fast med godkända medel då förstås. Men det har inte gått så bra de försök jag gjort med bl.a rödbetsjuice och koncentrat i olika former. Mest kisset som blir rosa tycker jag. Testade också Bikarbonat som skulle förlänga tiden till mjölksyra en gång hemma i träningsstudion. Det enda som hände var att jag förkortade tiden till toaletten..Akta er för bikarbonat
Nej jag har experimenterat en massa med både mat och kosttillskott. Spännande att testa och se hur kroppen reagerar te x utan kolhydrater i en månad. Men i huvudsak håller jag nog mig till god mat och gott vin nu framöver. Det har ju funkat ganska bra tidigare och det sägs ju vara rätt att hålla sig till vinnande strategier..
I morgon ser jag fram mot ett Siljan Runt i ösregn. Nej fyfan vad tråkigt med urkass prognos och rekordmöjligheterna och inte minst en vacker tur runt Siljan där jag aldrig cyklat ser ut att regna bort. Men jag borrar ner huvet mot bocken och kämpar så länge jag orkar. Vad mer kan man göra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar