Lite märklig känsla igår första varvet av de två på Smack Markim linjelopp 2 x 31 km. Vädret var fantastiskt och för ovanlighetens skull så kändes ben och kropp bra redan på uppvärmningen och jag har känt nu sista veckan i samband med Siljan runt och passen efter den att kroppen så sakta börjar närma sig nivå innan kraschen och nyckelbensbrottet för 6 veckor sen på Mallorca. Så förutsättningarna fanns för ett kul lopp när jag nu tävlade för första gången sedan Östgötaloppet i april. Brukar också alltid åka bra på Markim varvet så full fart framåt eller?
Nja, jag vet inte riktigt var det var, troligtvis lite orolig och försiktig, dels av min egen krasch tidigare men ännu mer för betydligt värre krascher som inträffat i min närhet sista tiden. Det är inte helt kul när fru och barn tycker det känns obehagligt när man tar på cykelkläderna, och man själv också till viss del. En SVÅR baksida med denna fantastiska sport.
Trots en bra känsla i kroppen så bestämde jag mig för att ligga lågt i främre delen av den stora klungan åtminstone första varvet. Stort startfält med 84 deltagare som körde igår kväll och som vanligt fullt med massa starka cyklister från Stockholm, Uppsala Södertälje osv. Det är verkligen hög nivå på de här serierna med Smack och Stockholms Landsvägscup. Första 15 km gick trots den höga kvaliten i fältet riktigt långsamt och inga ville sätta fart på klungan. Några småutbrytningar men inget fick riktigt fäste. Farten ökade markant strax innan Lunda Livs sen gick det på rätt bra i uppförsbackarna när vi vänt hem mot Lindholmen. Fick puls i några backar och det kändes inte som attackläge då varv 1. Sveriges GP kung Patrik Morén och Niclas Haslum La Chemise kom tydligen iväg någonstans runt varvning och de körde sen solo hela andra varvet. Trodde vi skulle gå ikapp på andra varvet då det gick ganska fort. Vi kom nära mot slutet bort mot men aldrig riktigt nära och Patrik tog segern för Niclas.
Jag kände mig bättre och bättre och under andra varvet och när Matti Scheffer och Tony Carlsson Valhall gjorde en attack uppför med ca 5 km kvar slängde jag mig efter. En Din Velo kille kom med och vi fick en lucka. Tyvärr gick Din Velo killen på mitt bakhjul när han gick in för snävt efter en förning. Han stöp som en fura och jag kände först obehag nej, inte nu igen. Men full fart framåt och hoppas det gick bra (det gjorde det vi snackade sen och han klarade sig med lite skrubbsår, skönt). Vi var ganska nära de två i täten och hade en klar lucka ner till klungan. Men målet närmade sig också ganska snabbt så när det stod klart att vi inte skulle nå ända fram blev det lite avvaktande åkning. Jag var i underläge mot två Valhallkillar och tänkte att jag väntar på att en av dem drar igång spurten. Det gjorde Tony väldigt sent, jag kom om Tony till höger men Matti kom på vänster sida och tog mig med ett halvt hjul. Förbannad över en dålig spurt och över att missa tredjeplatsen. Hade för tung växel i på den korta sträckan tror jag. Eller jag skulle kört igång mycket tidigare. Eller sanningen som wattmätaren visade sen bara för klen och dålig spurt igår. Har vare sig tränat eller spurtat på riktigt någon gång i år. Ibiken nådde knappa 1000 w under den korta spurten (högsta watt notering 1005 w i en backe på andra varvet, det ska ju vara på spurten och inte i en backe).
När det fått sjunka in lite så är jag ändå väldigt nöjd. Jag är där igen och krigar om topplaceringarna på första loppet efter en lång skada. Farten var runt 42 snitt igår och ansträngningen var totalt på 270W / 330 npw pulssnitt 140 så ganska lätt sammantaget men väldigt hårt korta stunder. Skulle gärna se längre perioder av hård ansträgning. De här loppen blir ofta lite korta för att bli tillräckligt utslagsgivande med så stora klungor. Som det är nu blir det lättåkt i klungan och sen hårda påslag och ansträngningar i attackförsök och vissa backar. Skulle varit kul med någon eller några mils utbrytningsåkning i en mindre grupp med lite mer "grillning" det är den cykelåkningen som passar mig bäst. Men dra iväg på utbrytning då? Ja jag gjorde ju det till slut men då var det bara knappt 5 km kvar. Det är heller inte det lättaste att komma iväg från en klunga på vakt, men härligt att tävla igen och hoppas jag och andra håller oss olycksfria och på hjulen nu framåt. Har kommit 4 ganska många gånger förr och inte varit helt nöjd med det alla gånger. Men igår kändes det som en klart lyckad comeback. Resultat Smack Markim
Sen la jag cykeln i baksätet och åkte hem i den vackra sommarkvällen
Och hemma hade Kajsa gjort en helgrym Räkrisotto till sen middag som jag fick ett glas vitt till. HHMMM !
Även lunchen bjöd på fina smaker. Bra trerätters med goda franska viner på en skärgårdskryssare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar