Rice to the occasion

Kolla den här sköna jänkaren på gårdagens Ryder Cup träning. Europerna står och tränar puttning. En USA supporter häcklar dem efter återupprepade missar. Stenson är snabb i tanken och bjuder ner honom till green, sätt den själv då! Justin Rose lägger en 100 USD sedel bredvid bollen..

Underbar scen och skön stämning mellan spelare och publik, och snacka om att leverera under press. Den storyn lär hans nära få höra resten av hans liv..

Fin pendling in till stan idag. Fick sällskap av Mikael från mallisgänget som bor några hundra meter bort i Landsnora. Han tog den här bilden vid Strandvägen Edsviken.

Lite hård vind för Zipp 808 idag men förvånansvärt stabila även i stark vind. Blir nog en lite hårdare skarvning på hemvägen. Benen kändes bra idag. Trevlig helg!

Säsongspremiär i vinterstudion

Hämtade ett par nya Bont skor jag beställt idag. Gillar Bont skarpt och har haft ett par Zero + nu i ett par säsonger. Provade ett par Blitz nu. Lite enklare i modellen men samma grymma passform som man "bakar" i ugnen med ultrastyv sula och Boa spänne. Lättviktare också 245 gram. Stabila grejer Bont.

Efter middagen blev jag sugen att testa skorna eftersom det pga spöregn inte blev någon pendling idag. Så det blev en oplanerad säsongsdebut i Vinterstudion på Monarken framför Gunde som mötte Mats Wilander. Alltid gillat Wilander skarpt och inte mindre efter programmet.

Monark cykling däremot gillar jag långt ifrån alltid lika skarpt. Kan vara väldigt mentalt utmanande. I alla fall de gånger man går hårt och försöker ta sig upp på de där för benen, hjärta och sinne hemska +90% av puls för bästa träningseffekt med högintensiva intervaller. De ger dock otvivelaktigt väldigt mycket och är väl ganska oemotsagt den bästa träningsformen för att utveckla maximalt syreupptag VO2 Max.

Har varit mycket dålig denna säsong på att träna i + 90% puls ute på vägen. I och med alla skador har jag mest varit glad för att kunna cykla igen nu sen i juli och inte haft motivationen till den späkelse jag ofta upplever dessa intervaller. 

Men nu i höst och i vinter har jag ambitionen att köra lite mer högintensiva intervaller i olika former. Förra året på våren var jag med i en lång träningsstudie på GIH under 7 veckor med 3 stenhårda intervall pass 3 gånger i veckan. Totalt 50 intervaller de flesta 8 minuters med laktat blodprov efter varje intervall. Hade 15.5 mmol i snitt laktat på de 50 intervallerna och över 20 i många av dem. Ni som har testat mjölksyrenivåer vid utmattning vet att +10 mmol är väldigt mycket mjölksyra och gör ONT både fysiskt och psykiskt. Men oj vilken bra träning det blev. Var lite för nedtränad direkt efter studien och skadade mig tyvärr illa direkt veckan efter på Mallorca 312 förra året (också) men hade garanterat stor nytta av alla dessa intervaller när jag läkt ihop och tränat ifatt till mitt livs form förra hösten. Så i det här fallet kanske det slitna uttrycket "No pain no gain" stämmer rätt bra. 

Det blir väldigt lätt annars träning i "no mans land" lite för hårt när det ska vara lätt och lite för lätt när det ska vara hårt. Ikväll gjorde jag först ett par tester i Fitness Test appen. Ett Åstrand test följt av ett Two Stage där man kör 5 min x 2 set med motstånd som ger puls ca 120-140 efter första motstånd och 140-170 efter andra 5 minutaren. Jag har låg både vilopuls och maxpuls. Mätte 35 igår strax innan lunch på kontoret,lugnt på jobbet:-) och i maxpuls kommer jag nog bara upp över 170 nu under dödshot eller möjligtvis i en lång cykelspurt.

Brukar köra testet på 90 kadens och 3 resp 4 kg för 270 w resp 360 w. 270 kändes lätt ikväll med 135 puls ca 78% av maxpuls sedan 360 som kändes allt annat än lätt sista 2 minuter. Pulsen hann till 159 (92%) efter 5 min. Jag har gått ner 3-4 kg senaste månaderna. Fått någon superförbränning så vågen vi har hemma som mäter impedans när man står barfota på och ska beräkna fettprocent visar error vissa dagar och 6% kroppsfett andra dagar. I bruksanvisningen står det att error kommer om fettprocent är 5% eller lägre. Nu är jag rätt säker på att jag ligger högre än så i fettprocent men har aldrig haft så lite fett på kroppen som nu och vägde häromdagen 69.4 på morgonen. Det har jag inte gjort sen jag blev fullvuxen för 35 år sedan. 71 kg ikväll mot matchvikt 74 under rätt många år nu när jag cyklat mycket.

Har nog tappat lite styrka tillsammans med de tappade kilona men ska försöka bygga tillbaka den under vintern efter jag opererat bort metallskrotet i höften.

Efter testerna var jag rätt trött men tänkte ta några fyror till. Vilade 3 min och trampade en till på 360 men fy tusan vad det var på håret. Toppade 165 slag på puls vid slut och skrek som en förstföderska sista 90 sekunderna. När jag pustat ut efter den extrema upplevelsen gav jag snabbt upp tanken på 2 till. Tog istället en 4:a på 300 w som avrundning, det blev jobbigt nog. Grymt skönt efteråt men det är fan ingen lek att stålsätta sig igenom de där minuterna av hemsk smärta. Jag kanske vänjer mig snart, eller jag kanske bara behöver HTFU..?

Det är måndag morgon och..

Morgoncyklingen till stan var helt magisk. Så här såg det ut vid Frösunda kl 8 i morse. 

Underbar start på dagen. Efter ett gäng bra möten, bl.a ett med reklam / pr byrå avseende nya projektet och företaget inom tillskottsbranschen jag hintat om här på bloggen. Ser mycket spännande ut och vårt erbjudande håller på att ta form. Vi  siktar på launch innan året är slut. Hann också med att hålla ett lunchseminarium för ett tiotal av våra återförsäljare i mitt "vanliga" jobb i finansbranschen. Bytte om till cykelkläder igen vid 4 tiden för att fånga lite mer av det sista sommarvädret.

Cyklade hem till Sollentuna och tog där vanliga vägen bort till Upplands Väsby via Fresta för ett par varv runt Fysingen. Körde första varvet med 131 puls drygt 75% av max, kändes lätt och bra. 

Ökade till 150 puls i snitt andra varvet, knappa 90% av maxpuls. Oj vad mycket jobbigare det blev nu. Det blåste betydligt mer idag men hade fin och snabb återhämtning och blev inte så sliten efteråt även om sista 5 km i motvinden var bra tuffa.

Så sista 15 km hem i stark motvind från Väsby (en sträcka jag många gånger haft tungt på hem) gick nu helt ok. Summerar 95 km varav ca 50 i högt tempo. Följde upp med att hämta Vera på Volleyboll träning och åkte sen till Edsberg för att hämta ett par nya Bont skor jag beställt. Men utlämningsstället hann snöpligt stänga vid 19. En minut innan vi kom fram med en superlång kö pga vägarbete i Edsberg. Så får hämta dem en annan dag. Det var väl dagens enda plump, känns som jag kan leva med den.

Avslutade en lysande jobb och träningsdag med en dito fiskgryta tillsammans med tjejerna och tog efter det en "spatimme" ute i den mörka fina kvällen. Rehabsimning i 28 gradig pool och sen ett långt bubbelbad i 39 grader. It's a tough job but somebodys gotta ...

Mordförsök av rosa raggarbil i Bro

Det skulle blivit en sorti som heter duga. På dagen ett år efter jag bröt höften så höll jag på att bli Ihjälkörd av en rosa raggarbil från Bro (ja är inte säker att han kommer därifrån, kan ju vara från Bålsta också:-) men det hände på vägen från Kungsängen vid brandstationen strax innan Bro vid niotiden i morse.

Helt otroligt. Jag var på väg till landet på Smidö för några timmars "allmänt arbete" tog korta vägen över Stäket från Landsnora vidare till Kungsängen sen Bro och Smidö. Det blir 33 km och vädret är kanon, svag vind, soligt och knappt en bil på vägen. Har fått upp farten bra från Kungsängen och har nu en knapp mil kvar till Smidö med bra tryck i pedalerna. Kropp och själ i fin harmoni då det plötsligt händer. På en lång raksträcka kommer en mötande bil. Bilen är chockrosa av någon halv eller helsunkig modell. En riktig Bro raggare hinner jag tänka (eller ev från Bålsta:-) innan han i hög fart kör tvärs över sin vägbana och går helt över i mitt körfält och tar sikte rätt på mig i hög fart och tutandes.

Han passerar med en hårsmån och jag är nära att få kasta mig ut i diket. Chockad och full med adrenalin jag blir helt tokig. Alltså vad tusan är det frågan om? Visst har jag varit med om många galningar och cykelhatande bilister som tutat, spolat ner mig med spolarvätska, hötter med näven, gör fingret och kör om på tok för nära. Sånt händer då och då och är tyvärr vardag för en cyklist i norrort. 

Men den här raggaren från Bro (eller om  han var från Bålsta?) han tog hataktioner mot cyklister till en helt ny nivå. Att byta körfält helt och med full gas sikta på mig som redan ligger längst till höger på den breda fina vägen. Ett regelrätt mordförsök. Hur står det till med begåvningsreserven i Bro (eller Bålsta?)

SCK samarbetar med Psykiatrifonden och kampanjen "Alla känner någon" som handlar om psykisk ohälsa som tyvärr finns i stora tal runtomkring oss. Cyklade ut i de fina armvärmarna i morse. Psykisk ohälsa var det ja. En viss raggare från Bro 

(eller Bålsta?) borde snarast söka hjälp hos Psykiatrifonden.

Skönt och tur att det gick bra. Hade ju varit en lite snöplig sorti att ända sina dagar i fronten på en rosa raggarbil från Bro (eller Bålsta?) nu när jag klarat mig igenom så mycket andra "close calls".  Idag är det alltså ett år sedan jag bröt höften i en lerig cykeltunnel under påfarten från E18 till E4 vid Järva Krog. Vilket år, herregud vilken resa med det och sen den ännu värre stjärnsmällen i bergen på Mallorca i våras. 

Leran och min olyckstunnel. Efter 1 år har jag nu fått besked från Trafikverket och Kammarkollegiet att de bär ansvar för olyckan och att jag har rätt till skadestånd. Har begärt mycket pengar men efter samtal med jurist på Kammarkollegiet i veckan tolkar jag det som små chanser att få nåt annat än småpengar. Man skulle bott i USA istället. Där hade man kunnat stämma x miljoner USD för leran som oförklarligt fanns i tunneln denna fina höstdag för ett år sedan.

Har återhämtat mig bra efter alla svåra krascher men höften blir det ingen ordning på. Har nervvärk och haltar fortfarande och springa är inte att tänka på. Som tur är fungerar cyklingen mycket bättre annars hade jag blivit tokig. De satte in rejäla metallplattor och skruvar i höften. Eventuellt är det dessa som skapar tryck eller nervsmärtor när jag går. På årskontrollen häromveckan beslutade vi att operera bort skruvarna och plattorna med förhoppning att problemen försvinner när det läkt ihop igen. Benet har läkt ihop sen länge och plattorna och skruvarna behövs inte. Men det är ett rätt stort ingrepp som jag bävar för. Skruven upp i lårbenshalsen är 9 cm och kommer lämna ett hyggligt hålrum i benet som ska läka ihop. Känns som jag haft tillräckligt med rehab senaste året men samtidigt vill man ju inte gå runt och halta resten av livet. Fyller 50 i december så det är förhoppningsvis en bra stund kvar. Om man kan hålla sig undan rosa raggarbilar från Bro (eller Bålsta?) förstås.

Sandvik stålet ska bort i vinter

Welcome back Mr Merckx

Jag har cyklat nästan hela 2016 (förutom veckorna jag tagit igen mig på sjukhus:-) på en Crescent Exa som jag fått använda som lånecykel via min klubb Stockholms CK. Crescenten har varit bra och efter byte till smalare 40 cm och styvare styre + dito styrstam och sadel till en ISM Prologue har den fungerat kanon och Dura Ace DI 2 är en dröm att cykla med, men nu ska jag snart lämna tillbaka den. Det största tack Crescent, TEC och SCK för all support med utrustning under året.

Så igår kittade jag upp min "gamla" Merckx EMX 7 med Zipp 808 NSW flyttade över mätare och sensorer och på med en likadan ISM Prologue sadel. Det tog sin tid ska jag villigt erkänna. Jag är dålig på mycket och exceptionellt unhandy, men till slut brukar det lösa sig. Som Stefan en gammal kollega sa när han försökte lära sig datan på jobbet i mitten på 90 talet " Det går inte så fort det här, och så blir det inte så bra heller".. Jag fick i alla fall till alla inställningar till belåtenhet till slut även om jag ett tag var nära att kasta sadelfästet åt hel... Det är EXTREMT pilligt att få till. Men OJ vad fin den blev och bra sugen att testa hur det skulle kännas på favoritcykeln igen idag.

Jag hade tänkt att sälja Merckxen under året men så blev det istället att jag sålde mina Xentis 58 mm hjul och sen hade jag inga andra passande hjul att sälja cykeln med så jag behöll den. Det är jag glad för idag. Ramen och cykeln är så grym. Oerhört rapp och vridstyv tillverkad i toppgrafitkvalite HMS 62 ton samma som Pinarello Dogma. Bara ramsetet kostade > 40 tkr när det kom 2012 och modellen las ner efter något år deå den var för dyr i produktion. 

Welcome back my love!

När jag cyklade till stan i morse var jag klart spänd på hur det skulle kännas. Märkte direkt att jag satt lite lägre och fick en starkare känsla (lite klantigt rookiemisstag med inställningen på Crescenten skiljde en dryg cm i sadelhöjd när jag mätte ikväll). Merckxen har också 1 cm längre från sadelspets till mitten på styre så något aggresivare position genom 13 cm styrstam med -17 grader. Så hyggligt drop på den. Gick klart fortare till stan idag och på hemvägen fick jag feeling och tog en hård 15 km den så vanlig svängen Sollentuna Vattentorn Frestabacken ner Hagbytippen och vänder strax innan Täby Kyrkby och sen tillbaka. Fin fart och kraft och en grym rapp känsla. Börjar komma i bra form nu, perfekt tajmat när säsongen är slut:-)

Blev så peppad att när jag satt på jobbet idag kom jag på att jag nu har ett hål i hjulparken till cykeln med Reynolds 32 superlätta tub grafithjul på 1070 gram och ZIPP 808 NSW Clincher så det saknas ett par "i mitten". Så kan vi inte ha det, så jag beställde ett par Vision Metron 55 Clincher som jag hittade till hyggligt pris på nätet. Ett perfekt allroundhjul bra till det mesta och klockren färgmatchning också till Merckxen.

Tack för i år Crescent. Blev ju tyvärr några vurpor, men de var inte ditt fel och du klarade dem betydligt bättre än mig. Inte en skråma. En stenhård cykel men hoppas du slipper ramla mer och lycka till!

Årets 10 mil solotempo

Brukar försöka få in en runda på 10 mil solotempo någon gång per säsong. I år har inte varit lätt att få till det mellan alla skador men idag gjorde jag det i fint höstväder och nästan vindstilla. Lite kallt första milen norrut från Vikskolan i Upplands Väsby och bara 11 grader. Men bort mot vändning i Knutby via Almunge tittade solen fram så det blev en fin hemcykling denna fantastiska höstdag.

Mitt "rekord" på sträckan är 2.23 och 41.8 fart från förra året. Idag var målsättningen mer modest av naturliga skäl. Inte bra heller i magen än. Någon bakterie som spökar på tredje veckan nu med långa toabesök nästan varje natt. Men hade inte ont i magen på dagen och fick behålla en bra frukost. Preppade mig full med diverse performance enhancers som koffein tablett, L Cittrulin, en Beet It rödbetsshot innan för att få upp den mentala och fysiska kraften och satte iväg efter 5 k uppvärmning med sikte på styvt 40 fart.

Trots de fina förutsättningarna så kändes det aldrig lätt eller riktigt snabbt i kroppen. Så jag slog snabbt bort tanken på de riktigt snabba farterna och försökte hitta ett mer njutbart tempo som tillsammans med lite bra musik i lurarna innanför tempohjälmen skapade en hyggligt trivsam liten bubbla.

Vändning efter Knutby. Ingen Helge Fossmo (sitter inne fortfarande?) eller Kristi Brud som kanske kunnat ge mig lite gudomlig kraft på hemvägen i syne. Fick trampa hem utan Guds kraft men lyckades trots det hålla ihop det lite bättre än väntat för 2.28 och 40.5 fart. 

Ca 5 min från peaknivå men ändå ett helbra besked om att kroppen börjar läka ihop bättre och bättre. Nu är det bara axeln, magen, höften och ..sen är jag snart fabriksny igen:-)

Nöjd efter ett bra långpass

Le Peloton debut - Årets högsta puls kl 06.30

169 i puls klockan halv sju på morgonen? Jag är ganska säker på att det aldrig hänt i mitt liv förut. Ja någon gång ska vara den första gissar jag? Men så har jag heller aldrig cyklat med Le Peloton (norrort) förut och det fick jag smaka på idag. En samling galningar som kan cykla fort och gärna gör det med andra likasinnade okristligt tidigt på torsdag morgnar.

06.05 det har precis blivit ljust - We are just about to start suffering

Turen på knappa 4 mil går från Enebyberg torg kl 06.10 bort mot Djursholms GK sedan Sollentuna Fresta Gudbyvägen Skålhamra och Hagby. Fin runda, och det går på med full fart mest hela tiden. Vi var väl knappa 15 idag och snittfarten blev 40,4 kmh. Första 10 minuterna fick jag verkligen slita hårt bara för att hänga med i svansen på klungan. Sedan lossnade det lite och det var bra roligt att swischa fram på rätt så tomma vägar i arla morgonstund. Ett "spurtpris" innan Frestabacken ner som Per Strömblad gav mig ett perfekt uppdrag för, tack för det. Sedan ett till i Hagby på slutet. Jag hade tagit en hård förning strax innan och Per som tog den sista och de flesta andra blåste förbi mig hårt där. Ett härligt träningspass avslutades med en god kaffe och en vaniljbulle på fiket vid torget. Grym start på dagen. Det här får vi göra om, eller kanske inte? Det är rätt tidigt.. men kul var det.

Velothon - På sladd mellan krascher

Den sista hände med bara någon dryg mil kvar till mål i trakterna kring Farsta tror jag. Det smäller till framför, jag hinner registrera de hemska ångestskriken från killar som inser att om någon mikroskeund så ramlar de av cykeln och saker kommer att bli trasiga. I värsta fall deras kroppar. I bästa fall lite cykeldelar. Ljudet! Det otäcka HÖGA sprakande ljudet av grafithjul och andra delar på de grisdyra cyklarna som bryts i flisor. Jag hinner få en bild i min hjärna att "oh nej nu går det åt helvete igen" Tvärbromsar. Högen med cyklister och cyklar på marken är bara någon meter framför mig. Får sladd men hinner mirakulöst få ner farten utan att gå omkull och kan styra mig emellan två cyklister med minsta möjliga marginal. Puh jag klarade mig. Blev helt skakig efter det. Jag har liksom ingen "bra" sida att ramla på just nu. Hade jag gått omkull där igen efter detta mardrömsår då tror jag faktiskt det hade varit färdigcyklat för mig på lopp, kanske för gott. Mycket tveksamt om jag velat eller orkat fortsätta efter ännu en krasch igår. För att inte tala om vad fru, familj och vänner hade tyckt. Jag klarade mig men mitt racemood försvann helt efter ytterligare en allvarlig incident (många fler hade hänt innan under loppet) men nu fick det vara nog. Jag såg bara faror överallt nu. Cyklisterna omkring mig. I varenda sväng trots att intellektet visste att det var torrt och bra grepp blev jag rädd och osäker mest hela vägen på slutet så jag slog av på takten och cyklade försiktigt försiktigt in mot city och kom i mål i Rålamshovsparken och Norr Mälarstrand 2 min efter Blizz Merida Pro Pierre Moncorge som var snabbast.

Det var en mycket stor samlad klunga med kanske 100-200 cyklister i tätgruppen hela loppet. Trots att det gick fort med 41 snitt i 15,5 mil efter Masterstarten släppt oss. Några utbrytningar men aldrig någon som fick riktigt stor lucka och väldigt många åkstarka i den stora klungan gjorde att klungans kraft blev stor.

En riktig hödjardag egentligen ca 3000 deltagare och ren propaganda för cykling på en fin bana ner mot Nynäshamn och tillbaka på avlysta vägar. Klanderfritt och imponerande arrangemang. Bara ett problem. I alla fall för mig. Alla dessa incidenter och krascher. Jag såg nog en 5-6 olika krascher och incidenter. Förutom den ovan beskrivna mot slutet var det mycket nära att sluta illa en gång till för mig då jag kom i hög fart nära spets kanske runt 8 position i klungan. Vi var på hemväg ett par mil från Nynäshamn. En lång svag utförslöpa och det går fort. Det står en flaggvakt bredvid en väg 90 grader in till höger, jag och de flesta andra i täten tror jag får känslan att vi ska fortsätta rakt fram, då flaggvakten är otydlig. De två första killarna kör rakt fram sen svänger helt plötsligt ett par av killarna framför mig tvärt till höger i hög fart. De närmast framför tvärbromsar av osäkerhet, jag också får lite sladd men lyckas precis undvika att köra in i de framför och att inte ramla. Får ned farten och styr sakta upp över en bred trottoarkant och upp på gräset fortfarande inte säker på var vi skulle, men det var till höger så ut på banan igen med hjärtat i halsgropen, ouchh säger jag bara. Jäklar vad nära det var. Alldeles skakig en lång stund efter det.

Annars gick det bra:-) Skämt åsido förutom dessa incidenter så gick loppet ganska bra för mig. Men det blev förstås med en fadd eftersmak. Klart tveksam om jag kommer delta i något Velothon igen. Blir HÖG risk med så mycket folk där många kanske inte heller är vana att tävla på cykel eller köra i stora klungor. Det var många andra krascher förutom de närmast mig.

Själva cyklingen gick egentligen långt bättre än jag trodde vara möjligt på natten till loppet då den magbakterie jag skrivit om förra veckan åter blev värre. Hade en helkass natt med täta toalettbesök hela natten med värk och en helvild mage och fick inte behålla något av Kajsas färska pasta med kyckling och champinjoner som jag laddat upp i stor mängd på lördagkvällen. 

Fick i alla fall i mig en hygglig frukost och när jag kom upp i sadeln försvann magvärken men befarade att jag skulle bli urlakad tidigt under loppet av energibrist. Förvånande kändes det helt ok under större delen av loppet och formen är nog rätt fin nu för trots magen och energidränage så åkte jag utan större problem och hade "bara" 135 i snittpuls under loppet. Provade ett utbrytningsförsök i motvinden någon mil innan Nynäs i hopp om att några åkstarka skulle brygga. Kristian från SCK gjorde det efter ca 1 minut men vi var lite tunna på två man så vi la snabbt ned. 

Gick på hårt egentligen bara en 10 minuters period som slutade med hårdkörning uppför Kessiakoff Climb. Jag var i en frontgrupp där tillsammans med 5-6 andra och hade inte tänkt köra för priset och gjorde inte heller det fullt ut men nära så och blev rejält trött uppe efter backen. Den där natten satte nog lite spår ändå. Hade ca 4-5 tid under dagen där tror jag men hela 11 sekunder efter samme Pierre Moncorge som var först i mål också. Han körde på 1,17 uppför backen tror jag, det är snabbt. David Schwieler vår otroliga "allfixare" och manager i SCK såg honom också stanna och kissa i Nynäshamn för att sen åka upp igen ta hem specialpriserna och köra ifån hela klabbet på slutet. Respekt! Jag försökte mig på det tricket förra året. Klarade att kissa även om det var svårt att få ut något i stressen när hundratals swischade förbi mig vid vägkanten. Klarade sen också att vinna Kessikoff Climb några mil senare. Missade sen en utbrytning som höll men tog hem stora klungspurten klart och var 5:a i en fin comeback efter kisstoppet i Nynäs. Du som ska cykla nästa år där har du ett framgångstips. Stanna och kissa i Nynäshamn..

Hade tänkt avsluta säsongen med Anundsloppet i Västerås till helgen. En tävling jag gillat och kört bra i 3 år i rad och lyckades vinna H 40 finalen i Swecup förra året. 4 dagar senare bröt jag höften. 

Men jag skiter i det nu. Har blivit lite nojig nu och jag har två utlandsresor med cykel i höst och vill inte riskera det minsta nu efter det här året och Velothon satte ytterligare skräck i mig. Såg också att det är en kort varvbana på 3 km istället för långvarver på 1 mil så det får va. Läk ihop fortsätt träna och sen nya tag med nytt huvud. Jag kan cykla jag är inte rädd..

Glad över att vara i mål 100 meter bakom mig drog 4-5 man i backen in i kravallstaketet i högersvängen in till Söder Mälarstrand under kvarten vi stod där efter målgång.

STORT startfält

Velothon i morgon

Beslutade mig efter det lyckade lagtempot i tisdags att cykla Velothon imorgon. Bara marginellt ont i revben nu och kroppen känns bättre än på mycket länge så jag tror på en bra dag imorgon. 15,5 mil kan bli tufft då det var MYCKET länge sen jag cyklade så långt. Men det får gå på inspiration.

Vilken osannolik indiansommar idag helt magisk. Vältrat och sått lite gräs bredvid poolbygget sen ett underbart bad

för att efter det åka in till stan en timme och titta på Velothon GP. Gick fort och såg jobbigt ut men jag blev jäkligt cykelsugen så det är nog ett gott tecken inför imorgon. Ludvig Bengtsson Tre Berg tog en favoritseger men han fick slita. Av Stockholmsåkarna imponerade speciellt Jacob Wikh Ryska Posten och Staffan Arvidsson SCK som var långt framme mest hela tiden, vann spurtpris och var med en tätgrupp om 6 in i mål.

Sen hem till några underbara eftermiddagstimmar vid poolen 

och dito kvällsmiddag ute i 20 grader den 10 september kl 20. Livet på en pinne! Det kanske blir så med Gobal Warming att Sverige kommer bli en sweetspot att bo i om 10-20 år med sommarvärme april - oktober? Fast det är klart kan bli lite svettigt för de i södra Europa då. Ja det är det ju redan nu. Mer dåligt förstås med GW än bra även om det blir skönare i just Sverige.

Imorgon åker vi i SCK i samarbete med Psykiatrifonden och kampanjen "Alla känner någon" som handlar om psykisk ohälsa som finns i alltför stor grad runtomkring oss. Bioracer har gjort armvärmare och hjälmcover för ändamålet. Snyggt va:-)?

Ett päron på Markimvägen

8 september blå himmel med en ljum svag vind. Markimvägen mitt på landet i centrala norrort i full sensommarprakt. Äter ett päron vid vägkanten och njuter stilla i solen och värmen 5 minuter innan jag vänder och cyklar hem. Life is good!

Terrible Tuesday Team Time Trial

Ja det var många T där i rubriken. Blev väl rätt mycket T till för de flesta deltagarna under loppet i form av T som iTrött men väldigt kul verkade alla ha och stämningen var kanon.

Varför tävlas det så sällan (typ aldrig) i lagtempo? I mitt tycke den roligaste cykelformen av alla. Det går SNABBT. Koncentration på topp hela tiden med position och belastning för mesta möjliga output med minsta möjliga input. Det blir roliga naturliga intervaller där man kan ta monsterförningar om man har dagen och sen slita sig in på hjul för återhämtning tills det snart är dags igen. Och roligast av allt man delar upplevelsen med likasinnade, kan peppa och stötta varandra. Jämför med solotempo som är så mycket tråkigare och jobbigare på alla vis, framförallt psykiskt i kampen mot sina egna demoner. Nej jag hoppas verkligen att det blir mer av det här formatet och längtar redan efter nästa lagtempotävling. Tävlingen var med racercyklar vilket känns lite säkrare än tempocyklar plus att betydligt fler lag kommer till start. Tror det var 18 herrlag och 2 damlag till start igår. 

JB & JB - Jonas Brögger försöker skämta bort mjölksyran han ännu inte vet skoningslöst kommer ta benen ifrån honom redan i första backen. Annan uppvärmning än en kaffe i bilen och stolsvärme nästa gång?:-)

Det största tack till vännerna i Triklubben Terrible Tuesday som styrde upp kvällen som de inte gjort annat än arrat cykeltävlingar. Jag körde i SCK 3 ett lag bestående av 2 H 50 1 H40 och en junior från Afghanistan som jag skrev igår om Amir Ansari. 

SCK3 prerace Amir Ansari JB Michael Bergman Kristian Stenshamn

Hade ju hört att han var stark men hade kanske inte räknat med att han skulle sätta av i 180 rätt in första backen från start. Jag stod som 3:a vid starten och lyckades strula med högerpedalen och missade två iklick. Kostade mycket att jaga ikapp de 30 meters lucka som blev för Amir bara KÖRDE. Väl ikapp hittade vi en hård rytm som redan efter 5-7 min blev för hård så Michael B släppte. Tiden tas på 3 man i mål men klart obra att tappa en gubbe så direkt så vi slog av och samlade ihop oss igen. Sen körde vi riktigt bra ut till vändning och hade fina 43.5 snitt vid vändningen längst ute vd Munsö Färjeläger. 

Bansträckning 

Nu var det bara 2.3 mil tillbaka hem till Träkvista Ekerö. Vinden var klart knepig igår det kändes som mycket sida mot ut och jag såg fram mot medvind hem. Blev också lite sida medvind precis efter vändning men sen var det mest ren kantvind och även ett långt parti med tydlig motvind. Hemvägen är också tuffare med mer uppför så vi tappade lite fart. Kristian och Michael kämpade heroiskt och låg på absolut max hela loppet. Kristian är stor och kunde bomba på bra utför några gånger. Amir och jag tog de långa förningarna och jag blev klart impad över hur stark Amir var. Jag hade också en toppendag och det räckte att ligga på Amirs hjul en stund för bra återhämtning och påt igen. 

Ca 7 km från mål kommer vi ifatt en stor bred lastbil och blir uppstoppade. Vi börjar vifta "kör för tusan" när han ligger i 30 och vi får känslan att han bara vill jävlas med oss. Lastbilen är så bred och vägen smal så köra om är inte heller aktuellt. Jäklar vad surt, frustrationen ökar i takt med att hastighetssnittet går ner men så börjar han höja farten till 45 och tom 50. Jag ligger i front fint i suget bakom och bara tycker "sådär ja nu är vi kompisar du och jag igen chaffisen". KÖR! Men bara efter en km så ropar Amir precis bakom mig att killarna har släppt. Men hallå killar hur tänkte ni nu? Släppa bilen nu när vi fick chansen att få tillbaka lite tid? Ja ja bara att backa ner och vinka adjö till min truckerpolare och samla ihop oss igen. Sammantaget var det nog ändå inte så mycket tid vi förlorade på Lastbilen 15 sek kanske. Vi håller ändå ihop det bra sista biten.

Skönt att komma imål. Vi pustade ut och konstaterade att vi var nog ganska nöjda med vad vi fick ut av vårt lag. Alla var med hem. Vinden och banan var hård med flera långa backar, inte branta men de tar speciellt om vinden är tuff också. Vi höll 42.5 snitt och cyklade på 1.03.40 och kom 6:a. Amir var urstark hela vägen. Jag hade också en toppendag, trots bakterien i magen som blev värre inatt igen men kändes inte under loppet som tur var. Fick ut mer kraft än jag fått sedan höftbrottet för snart ett år sedan på 1 timme. Hade över 20 st 1 minutare över 400 w på en dryg timme med en känsla att ha lite till kvar vilket även snittpulsen 147 indikerar. Brukar ha runt 155 snitt när det är flat out fast klart här är det ju mer i intervallform där stunderna på hjul kan ge återhämtning och pulsen hinner komma ner.

Ibike data peak 1 hour

Vann gjorde mina klubbkompisar i SCK Elit. De cyklade sånär under timmen 11 sekunder ifrån med 45 snitt. Riktigt starkt med de förutsättningar som var igår. CRT Masterskillarna som alltid superstarka in på 2 plats och Terrible Tuesday själva förtjänstfullt och fin 3:a. SCK tjejerna var även de stornöjda med sin cykling och tog även hem den något decimerade damklassen om 2 lag. Suveränt att ni är med tjejer men var är alla andra tjejer? Ut och marknadsför hur kul det är att tävla så vi får fler tjejlag till start.

Nej igår var T:nas dag på Ekerö. TTTTT rules!

Segrarna SCK Elit

Damseger SCK

Lagtemporace ikväll med förstärkning från Afghanistan

Ikväll är det 4 manna lagtemporace 4 mil ute på Ekerö. Ska vara med i ett SCK lag med några Masterskillar och så unge flyktingen från Afghanistan Amir Ansari som framgångsrikt ur alla perspektiv trampar med vår klubb. Ett fantastiskt lyckat exempel på vad idrott och integration kan skapa med hjälp av en öppen och mottaglig klubb som SCK och härliga eldsjälar. Ska bli kul att träffa och inte minst cykla med Amir vilket jag inte gjort än. Han sägs vara rejält snabb. Bra du får ta de långa förningarna ikväll Amir. Man måste respektera de äldre, men det har ni säkert redan lärt er i Afghanistan också:-)

Se nedan det fina SVT reportaget som gjordes om Amir och Amir senior som tog in honom så fint i klubbgemenskapen i SCK.

SVT Flyktingen som drömmer om landslaget

Cykeln står färdig med snabba aeroZIPP NSW på. Speedsuiten hänger som den trasa jag kommer göra över styret efter loppet. Känslan är att det blir svårt att prestera riktigt bra idag då den matförgiftning jag trodde mig fått i fredags natt inte var det utan något annat  som först igår kväll började ge med sig. I'll give it a shot får väl ta Amirs och killarnas hjul om kroppen inte vill. Lagtempo 4 manna i en knapp timme. Kanske något av det roligaste man kan göra på en racercykel enligt mig. Borde vara mycket mer såna race.

Inget Tre Berg men matförgiftad istället

Kan man inte få det ena får man nöja sig med det andra. Jag ställde in Tre Berg pga revbensvärk. Hade sett fram mot det, men en skön helg hemma med barnen och familjen på landet med lite bra cykel fram o tillbaka var ändå ett bra byte. MEN i den traden ingick inte matförgiftning som bonus. Kände direkt på natten och förmiddagen att jag var helt sänkt, huvudvärk, tung och trött. Troligen någon dålig räka i räkpastan igår kväll? Låg 2 timmar i soffan och försökte hitta krafter för att köra en 6 milare ut till Smidö över Arlandastad och Sigtuna som vanligt. Men fick inse att ett byte mot lätt rull kortvägen över Stäket och Kungsängen för 33 km var en bättre ide. I alla fall bättre än 6 mil. Bäst hade nog varit att åka bil med Kajsa och tjejerna ut. 

Trodde kanske det skulle lätta med lite frisk luft och konstigt nog gick timmens cykling lite bättre än jag trott. Men när jag kom fram tog det bara 10 minuter innan jag insåg att något är rejält fel och att det inte var 2 glas vin och en öl igår kväll som var boven. Frossa i duschen som inte kunde göras först då proppen till varmvattenberedaren i lilla huset åter gått. Oh nej vad ömklig jag var då när jag stod och skakade. Sen 3 filtar nedbäddad lika många timmar framför Vueltan där de klättrade uppför Aubisque med 16.5 km och 7.1% lutning på 45 minuter. Som avslut på 195 km lång etapp med 3 första kategoriare. Det ger 22 kmh i snittfart uppför 7.1% These guys are fast. Lika snabb var jag mellan toa och soffan. 

Nu känns det skönt nog som det värsta är ur mig. Fick även i mig lite mat ikväll och hoppas på en bättre natt. Matförgiftning är klart oskönt. Tur man så sällan är sjuk. 

Hade lyckats klara några dagar i rad igen  i min utmaning att inte klaga på något i 21 dagar. Inte ens över matförgiftningen. Sprack stenhårt på middagen ikväll när en granne som alltid envisas med att köra högljudda gräsklippare och röjsågar vid middagstid åter drog igång. Innan jag hann avsluta vad jag tyckte om det insåg jag missen och tog snabbt av mig armbandet och bytte till vänster sida. Gillar det bättre att ha mitt Road ID band på vänster sida. Imorgon är en annan dag.

JB@Smacktempo Fysingen runt - Fan rätt schysst alltså!

Ja du JB! Det där var fan rätt schysst alltså. En balanserad start med tydlig styrka som träffar pedalerna med hårt och jämt tryck Ett riktigt kraftpaket med toner av frukt och lite nötter och en viss nyans av sötma i eftersmaken. Mittenpartiet håller också ihop bra men viss antydan till syrlighet i kroppen gör sig påmind. Sista tredjedelen av biran, förlåt jag menar loppet blir tyvärr rätt blaskig och på slutet farligt nära att bli avslagen. Men det håller ihop till en viljeseger och allt kommer ut ända in i kaklet och helhetsintrycket blir fan rätt scysst alltså. Det blir 4 Kenta av 5. Skål grabbar!

Vilket lopp jag gör igår. Ursäkta om jag blir lite skrytig nu men från de mörka ställen jag varit på sista året och fortfarande till stor del är kvar på så måste jag tillåta mig själv att vara lite skitnöjd med gårdagen. 

Personligt rekord på den sträcka jag så ofta tränar på och även kört på samma Smacktempo flera år i rad. Var kom den ifrån? Igår på dagen var det inte mycket med mig och jag funderade på att ställa in när jag haltade bort med höftvärk till min kiropraktor på eftermiddagen. Kände mig trött, sover oroligt och lätt sedan länge och har rejäl revbensvärk från senaste vurpan för två veckor sedan. Thomas tryckte och masserade lite med sina magiska händer och vips fick höftböjarmuskeln kontakt igen och fungerade. En märklig och härlig känsla av kraft kommer i benen. Vänsteraxel och de stora problem jag har med den sen Malliskraschen i våras får vi dock jobba vidare med. Åkte ändå hem från stan i den fantastiska sensommardagen med en stärkt känsla. 

Ok race time! Tryckte i mig dubbla värktabletter mot revbensvärken och åkte iväg till Vikskolan i Upplands Väsby och sen iväg. 

Jag cyklar de 19 km på 25.25 vilket enligt Strava gör 44.7 kmh i snittfart. Resultatet säger att banan är 19.3 och farten därmed 45.5 men det känns lite högt. Oavsett vad, det snabbaste jag cyklat Fysingen Runt. 2014 Smackloppet blev tiden 25.40 och förra året i mycket bra form strax innan amatör VM i Danmark 25.28. Inga stora skillnader men att igår slå personligt rekord med det jag har i bagaget känns ju verkligen helt overkligt. Nästan absurt, jag fyller ju 50 i december också. Det borde inte gå men gick ändå. Project Benjamin Button och Growing Young. Ligger det kanske något i det?

Placeringsmässigt blev jag 4 av 77 startande. Min urstarke klubbkamrat i SCK Christian Harnesk Nilsson som hävdar sig bra i elitklass på tempo och gör Monarktjugor på 400 w var snabbast på 24.16 och nära 47 i snittfart. Thats pretty fast if you ask me? Jacob Wikh Ryska Posten som tog storslam och alla guld på ban SM hade 2 tid på 24.42 och The Masters Undisputable TT champion of the World i Sverige Niclas Näslund CRT H 45 3:a med 24.54. Jag var 31 sekunder efter Niclas igår. En bra bit efter men relativt sett klart det närmaste jag varit Niclas svenske mästaren som oftare vinner mastersloppen i tempo med minuter än sekunder. 

Talar en kort stund efter loppet lite med Eva Lindskog D 40 CK Valhall. Ser sen i resultatlistan att hon cyklade runt banan på 26.19 vilket ger ca 43 snitt (på rätt banlängd står 44 i listan). Undrar vad hon kommit på för plats om det varit tempo SM damer där igår? Inte många tjejer i världen i hennes ålder som matchar skulle jag gissa? Speciellt inte som bara cyklat i några år som jag har för mig Eva bara gjort. Evy Palm "varning" och galet imponerande.

Resultat Smack Fysingen runt

Jag är anmäld till Tre Berg i helgen och Velothon nästa helg. Hade bestämt mig för att låta kroppen bestämma om jag ska cykla dessa. Resultatet igår var ju på ett sätt helgrymt men det var under smärta. Revbensfrakturerna gör för ont och jag fick snabbt efter loppet inse att några 18 mil med Tre Berg inte är att tänka på. Tråkigt och tror den typen av lopp hade passat mig rätt bra. Ställer nog in Velothon också nästa helg.

Nu gäller det att läka ihop ordentligt och bli helt återställd innan nya utmaningar tar vid nästa år. Senaste året har varit helt absurt på alla sätt. Men jag lever och det här kändes för jäkla skönt igår i mitt eget huvud att få göra en så här pass bra prestation. 

Det mina vänner. Det är fan rätt schysst alltså!

"Res dig från varje smäll. Det står en ängel på din axel - Din tid kommer!"