Helt otroligt. Jag var på väg till landet på Smidö för några timmars "allmänt arbete" tog korta vägen över Stäket från Landsnora vidare till Kungsängen sen Bro och Smidö. Det blir 33 km och vädret är kanon, svag vind, soligt och knappt en bil på vägen. Har fått upp farten bra från Kungsängen och har nu en knapp mil kvar till Smidö med bra tryck i pedalerna. Kropp och själ i fin harmoni då det plötsligt händer. På en lång raksträcka kommer en mötande bil. Bilen är chockrosa av någon halv eller helsunkig modell. En riktig Bro raggare hinner jag tänka (eller ev från Bålsta:-) innan han i hög fart kör tvärs över sin vägbana och går helt över i mitt körfält och tar sikte rätt på mig i hög fart och tutandes.
Han passerar med en hårsmån och jag är nära att få kasta mig ut i diket. Chockad och full med adrenalin jag blir helt tokig. Alltså vad tusan är det frågan om? Visst har jag varit med om många galningar och cykelhatande bilister som tutat, spolat ner mig med spolarvätska, hötter med näven, gör fingret och kör om på tok för nära. Sånt händer då och då och är tyvärr vardag för en cyklist i norrort.
Men den här raggaren från Bro (eller om han var från Bålsta?) han tog hataktioner mot cyklister till en helt ny nivå. Att byta körfält helt och med full gas sikta på mig som redan ligger längst till höger på den breda fina vägen. Ett regelrätt mordförsök. Hur står det till med begåvningsreserven i Bro (eller Bålsta?)
SCK samarbetar med Psykiatrifonden och kampanjen "Alla känner någon" som handlar om psykisk ohälsa som tyvärr finns i stora tal runtomkring oss. Cyklade ut i de fina armvärmarna i morse. Psykisk ohälsa var det ja. En viss raggare från Bro
(eller Bålsta?) borde snarast söka hjälp hos Psykiatrifonden.
Skönt och tur att det gick bra. Hade ju varit en lite snöplig sorti att ända sina dagar i fronten på en rosa raggarbil från Bro (eller Bålsta?) nu när jag klarat mig igenom så mycket andra "close calls". Idag är det alltså ett år sedan jag bröt höften i en lerig cykeltunnel under påfarten från E18 till E4 vid Järva Krog. Vilket år, herregud vilken resa med det och sen den ännu värre stjärnsmällen i bergen på Mallorca i våras.
Leran och min olyckstunnel. Efter 1 år har jag nu fått besked från Trafikverket och Kammarkollegiet att de bär ansvar för olyckan och att jag har rätt till skadestånd. Har begärt mycket pengar men efter samtal med jurist på Kammarkollegiet i veckan tolkar jag det som små chanser att få nåt annat än småpengar. Man skulle bott i USA istället. Där hade man kunnat stämma x miljoner USD för leran som oförklarligt fanns i tunneln denna fina höstdag för ett år sedan.
Har återhämtat mig bra efter alla svåra krascher men höften blir det ingen ordning på. Har nervvärk och haltar fortfarande och springa är inte att tänka på. Som tur är fungerar cyklingen mycket bättre annars hade jag blivit tokig. De satte in rejäla metallplattor och skruvar i höften. Eventuellt är det dessa som skapar tryck eller nervsmärtor när jag går. På årskontrollen häromveckan beslutade vi att operera bort skruvarna och plattorna med förhoppning att problemen försvinner när det läkt ihop igen. Benet har läkt ihop sen länge och plattorna och skruvarna behövs inte. Men det är ett rätt stort ingrepp som jag bävar för. Skruven upp i lårbenshalsen är 9 cm och kommer lämna ett hyggligt hålrum i benet som ska läka ihop. Känns som jag haft tillräckligt med rehab senaste året men samtidigt vill man ju inte gå runt och halta resten av livet. Fyller 50 i december så det är förhoppningsvis en bra stund kvar. Om man kan hålla sig undan rosa raggarbilar från Bro (eller Bålsta?) förstås.
Sandvik stålet ska bort i vinter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar