Velothon - På sladd mellan krascher

Den sista hände med bara någon dryg mil kvar till mål i trakterna kring Farsta tror jag. Det smäller till framför, jag hinner registrera de hemska ångestskriken från killar som inser att om någon mikroskeund så ramlar de av cykeln och saker kommer att bli trasiga. I värsta fall deras kroppar. I bästa fall lite cykeldelar. Ljudet! Det otäcka HÖGA sprakande ljudet av grafithjul och andra delar på de grisdyra cyklarna som bryts i flisor. Jag hinner få en bild i min hjärna att "oh nej nu går det åt helvete igen" Tvärbromsar. Högen med cyklister och cyklar på marken är bara någon meter framför mig. Får sladd men hinner mirakulöst få ner farten utan att gå omkull och kan styra mig emellan två cyklister med minsta möjliga marginal. Puh jag klarade mig. Blev helt skakig efter det. Jag har liksom ingen "bra" sida att ramla på just nu. Hade jag gått omkull där igen efter detta mardrömsår då tror jag faktiskt det hade varit färdigcyklat för mig på lopp, kanske för gott. Mycket tveksamt om jag velat eller orkat fortsätta efter ännu en krasch igår. För att inte tala om vad fru, familj och vänner hade tyckt. Jag klarade mig men mitt racemood försvann helt efter ytterligare en allvarlig incident (många fler hade hänt innan under loppet) men nu fick det vara nog. Jag såg bara faror överallt nu. Cyklisterna omkring mig. I varenda sväng trots att intellektet visste att det var torrt och bra grepp blev jag rädd och osäker mest hela vägen på slutet så jag slog av på takten och cyklade försiktigt försiktigt in mot city och kom i mål i Rålamshovsparken och Norr Mälarstrand 2 min efter Blizz Merida Pro Pierre Moncorge som var snabbast.

Det var en mycket stor samlad klunga med kanske 100-200 cyklister i tätgruppen hela loppet. Trots att det gick fort med 41 snitt i 15,5 mil efter Masterstarten släppt oss. Några utbrytningar men aldrig någon som fick riktigt stor lucka och väldigt många åkstarka i den stora klungan gjorde att klungans kraft blev stor.

En riktig hödjardag egentligen ca 3000 deltagare och ren propaganda för cykling på en fin bana ner mot Nynäshamn och tillbaka på avlysta vägar. Klanderfritt och imponerande arrangemang. Bara ett problem. I alla fall för mig. Alla dessa incidenter och krascher. Jag såg nog en 5-6 olika krascher och incidenter. Förutom den ovan beskrivna mot slutet var det mycket nära att sluta illa en gång till för mig då jag kom i hög fart nära spets kanske runt 8 position i klungan. Vi var på hemväg ett par mil från Nynäshamn. En lång svag utförslöpa och det går fort. Det står en flaggvakt bredvid en väg 90 grader in till höger, jag och de flesta andra i täten tror jag får känslan att vi ska fortsätta rakt fram, då flaggvakten är otydlig. De två första killarna kör rakt fram sen svänger helt plötsligt ett par av killarna framför mig tvärt till höger i hög fart. De närmast framför tvärbromsar av osäkerhet, jag också får lite sladd men lyckas precis undvika att köra in i de framför och att inte ramla. Får ned farten och styr sakta upp över en bred trottoarkant och upp på gräset fortfarande inte säker på var vi skulle, men det var till höger så ut på banan igen med hjärtat i halsgropen, ouchh säger jag bara. Jäklar vad nära det var. Alldeles skakig en lång stund efter det.

Annars gick det bra:-) Skämt åsido förutom dessa incidenter så gick loppet ganska bra för mig. Men det blev förstås med en fadd eftersmak. Klart tveksam om jag kommer delta i något Velothon igen. Blir HÖG risk med så mycket folk där många kanske inte heller är vana att tävla på cykel eller köra i stora klungor. Det var många andra krascher förutom de närmast mig.

Själva cyklingen gick egentligen långt bättre än jag trodde vara möjligt på natten till loppet då den magbakterie jag skrivit om förra veckan åter blev värre. Hade en helkass natt med täta toalettbesök hela natten med värk och en helvild mage och fick inte behålla något av Kajsas färska pasta med kyckling och champinjoner som jag laddat upp i stor mängd på lördagkvällen. 

Fick i alla fall i mig en hygglig frukost och när jag kom upp i sadeln försvann magvärken men befarade att jag skulle bli urlakad tidigt under loppet av energibrist. Förvånande kändes det helt ok under större delen av loppet och formen är nog rätt fin nu för trots magen och energidränage så åkte jag utan större problem och hade "bara" 135 i snittpuls under loppet. Provade ett utbrytningsförsök i motvinden någon mil innan Nynäs i hopp om att några åkstarka skulle brygga. Kristian från SCK gjorde det efter ca 1 minut men vi var lite tunna på två man så vi la snabbt ned. 

Gick på hårt egentligen bara en 10 minuters period som slutade med hårdkörning uppför Kessiakoff Climb. Jag var i en frontgrupp där tillsammans med 5-6 andra och hade inte tänkt köra för priset och gjorde inte heller det fullt ut men nära så och blev rejält trött uppe efter backen. Den där natten satte nog lite spår ändå. Hade ca 4-5 tid under dagen där tror jag men hela 11 sekunder efter samme Pierre Moncorge som var först i mål också. Han körde på 1,17 uppför backen tror jag, det är snabbt. David Schwieler vår otroliga "allfixare" och manager i SCK såg honom också stanna och kissa i Nynäshamn för att sen åka upp igen ta hem specialpriserna och köra ifån hela klabbet på slutet. Respekt! Jag försökte mig på det tricket förra året. Klarade att kissa även om det var svårt att få ut något i stressen när hundratals swischade förbi mig vid vägkanten. Klarade sen också att vinna Kessikoff Climb några mil senare. Missade sen en utbrytning som höll men tog hem stora klungspurten klart och var 5:a i en fin comeback efter kisstoppet i Nynäs. Du som ska cykla nästa år där har du ett framgångstips. Stanna och kissa i Nynäshamn..

Hade tänkt avsluta säsongen med Anundsloppet i Västerås till helgen. En tävling jag gillat och kört bra i 3 år i rad och lyckades vinna H 40 finalen i Swecup förra året. 4 dagar senare bröt jag höften. 

Men jag skiter i det nu. Har blivit lite nojig nu och jag har två utlandsresor med cykel i höst och vill inte riskera det minsta nu efter det här året och Velothon satte ytterligare skräck i mig. Såg också att det är en kort varvbana på 3 km istället för långvarver på 1 mil så det får va. Läk ihop fortsätt träna och sen nya tag med nytt huvud. Jag kan cykla jag är inte rädd..

Glad över att vara i mål 100 meter bakom mig drog 4-5 man i backen in i kravallstaketet i högersvängen in till Söder Mälarstrand under kvarten vi stod där efter målgång.

STORT startfält