Efter middagen blev jag sugen att testa skorna eftersom det pga spöregn inte blev någon pendling idag. Så det blev en oplanerad säsongsdebut i Vinterstudion på Monarken framför Gunde som mötte Mats Wilander. Alltid gillat Wilander skarpt och inte mindre efter programmet.
Monark cykling däremot gillar jag långt ifrån alltid lika skarpt. Kan vara väldigt mentalt utmanande. I alla fall de gånger man går hårt och försöker ta sig upp på de där för benen, hjärta och sinne hemska +90% av puls för bästa träningseffekt med högintensiva intervaller. De ger dock otvivelaktigt väldigt mycket och är väl ganska oemotsagt den bästa träningsformen för att utveckla maximalt syreupptag VO2 Max.
Har varit mycket dålig denna säsong på att träna i + 90% puls ute på vägen. I och med alla skador har jag mest varit glad för att kunna cykla igen nu sen i juli och inte haft motivationen till den späkelse jag ofta upplever dessa intervaller.
Men nu i höst och i vinter har jag ambitionen att köra lite mer högintensiva intervaller i olika former. Förra året på våren var jag med i en lång träningsstudie på GIH under 7 veckor med 3 stenhårda intervall pass 3 gånger i veckan. Totalt 50 intervaller de flesta 8 minuters med laktat blodprov efter varje intervall. Hade 15.5 mmol i snitt laktat på de 50 intervallerna och över 20 i många av dem. Ni som har testat mjölksyrenivåer vid utmattning vet att +10 mmol är väldigt mycket mjölksyra och gör ONT både fysiskt och psykiskt. Men oj vilken bra träning det blev. Var lite för nedtränad direkt efter studien och skadade mig tyvärr illa direkt veckan efter på Mallorca 312 förra året (också) men hade garanterat stor nytta av alla dessa intervaller när jag läkt ihop och tränat ifatt till mitt livs form förra hösten. Så i det här fallet kanske det slitna uttrycket "No pain no gain" stämmer rätt bra.
Det blir väldigt lätt annars träning i "no mans land" lite för hårt när det ska vara lätt och lite för lätt när det ska vara hårt. Ikväll gjorde jag först ett par tester i Fitness Test appen. Ett Åstrand test följt av ett Two Stage där man kör 5 min x 2 set med motstånd som ger puls ca 120-140 efter första motstånd och 140-170 efter andra 5 minutaren. Jag har låg både vilopuls och maxpuls. Mätte 35 igår strax innan lunch på kontoret,lugnt på jobbet:-) och i maxpuls kommer jag nog bara upp över 170 nu under dödshot eller möjligtvis i en lång cykelspurt.
Brukar köra testet på 90 kadens och 3 resp 4 kg för 270 w resp 360 w. 270 kändes lätt ikväll med 135 puls ca 78% av maxpuls sedan 360 som kändes allt annat än lätt sista 2 minuter. Pulsen hann till 159 (92%) efter 5 min. Jag har gått ner 3-4 kg senaste månaderna. Fått någon superförbränning så vågen vi har hemma som mäter impedans när man står barfota på och ska beräkna fettprocent visar error vissa dagar och 6% kroppsfett andra dagar. I bruksanvisningen står det att error kommer om fettprocent är 5% eller lägre. Nu är jag rätt säker på att jag ligger högre än så i fettprocent men har aldrig haft så lite fett på kroppen som nu och vägde häromdagen 69.4 på morgonen. Det har jag inte gjort sen jag blev fullvuxen för 35 år sedan. 71 kg ikväll mot matchvikt 74 under rätt många år nu när jag cyklat mycket.
Har nog tappat lite styrka tillsammans med de tappade kilona men ska försöka bygga tillbaka den under vintern efter jag opererat bort metallskrotet i höften.
Efter testerna var jag rätt trött men tänkte ta några fyror till. Vilade 3 min och trampade en till på 360 men fy tusan vad det var på håret. Toppade 165 slag på puls vid slut och skrek som en förstföderska sista 90 sekunderna. När jag pustat ut efter den extrema upplevelsen gav jag snabbt upp tanken på 2 till. Tog istället en 4:a på 300 w som avrundning, det blev jobbigt nog. Grymt skönt efteråt men det är fan ingen lek att stålsätta sig igenom de där minuterna av hemsk smärta. Jag kanske vänjer mig snart, eller jag kanske bara behöver HTFU..?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar