Sista dagarna i Estepona blev de bästa

Lite dagen efter idag, halvseg efter 8 raka cykeldagar i Estepona 3 i dåligt väder 5 i fint. Kom hem kl 01 i natt lite glad av all champagne som den trevliga flygpersonalen skickade på mig och Håkan som satt i plus klass och hade det riktigt trevligt hela resan hem. 

Sista dagen blev kanske den bästa cykel och vädermässigt. Det blev en out and back 5,5 mil in i dalen och sen ett försök till i den dryga mil långa och fantastiskt fina Gaucin klättringen med 6% snittlut på fina vägar och fantastisk vacker miljö. Sedan samma väg hem igen. Det vara bara Marcus som ville göra mig sällskap i klättringen och efter den körde vi ett härligt snabbt partempo hela vägen hem 5,5 mil oftare över 40 fart än under. Kände mig urstark hela hemvägen, en härlig känsla, speciellt efter att ha gått väldigt nära max hela klättringen upp och återhämtat mig fort.

Gjorde klättringen redan andra dagen här då på 31.52 tog ut mig helt och var klart klart nöjd med tiden. Igår 8 raka dagen med cykel, totalt 83 mil och en hel del höjdmeter fick jag ur mig 31.09 och en fin putsning. Kändes riktigt bra även om jag som så ofta feldisponerade lite och tappade lite kraft sista 10 minuter.

Nöjda och glada Marcus o jag efter Gaucin klättringen

Gjorde även en maxning dagen innan i backen upp till Casares när de andra grabbarna ville tjuvstarta after biken nere i Estepona beach efter en kortare tur på dryga 4 mil när vi bl.a var och besökte Puerto Banus för en fika i hamnen

bland lyxyachterna och vrålåken som närmast lite fånigt kör runt runt på promenaden, men det var några sköna bilar som rullade förbi. Den nya Rollsen var grym men jag vill inte ha den mattsvart och så ska det vara cab så cykel och golbag går att lägga ner i baksätet:-)

Nästan min önskebil..

Håkan o Micke i Puerto Banus

Istället för öl på beachen (som jag misstänkte att det skulle ges tillfälle till när jag kom tillbaka) tog jag en mil på motorvägen bort mot Casares och sen 11 km härlig väg och stigning 4% snitt upp i full fart. Det var sida motvind så svårcyklat men fick ett härligt flow med bra tryck hela vägen och min klart snabbaste tid upp till den för oss i SCK klassiska muren för lagbilder i Casares

 

Swishade sedan hem i 44 fart i medvinden milen hem till Estepona i ett underbart flow. Skojar du att ölen på stranden och en Gambas Pil Pil smakade bra efter det. De andra trivdes redan ganska bra i solen två timmar in på sitt after bike pass. Tufft att vara cyklist..

Summerar en kanonvecka med mycket bra träning, min bästa form sedan höftbrottet hösten 2015. Ett härligt umgänge, en massa god mat och dryck (ingen risk för kaloriunderskott i veckan:-)

Med Gibraltarklippan i vänsterkanten

En maxattack i Esteponas brantaste backe mellan 20-25% ca 200 m tänkte jag skulle skapa ett svårslaget KOM där men det gick inte att få till på Strava för kort segment sa datorn. Typiskt nu tog jag ut mig i onödan:-) men fort upp gick det.

174 km och 2600 höjdmeter vacker cykellycka i solen

Efter min beskrivning av en episk misärrunda häromdagen fick jag ett förslag på fb av en tjej att jag kunde skriva en bok om bra och mindre bra cykelupplevelser. Jag har ju samlat ihop några i båda "bagarna" om man säger så. 

Nu de senaste två dagarna glädjande nog i ett par i den roliga och fina kollektionen.

Den milslånga klättringen upp till Gaucin och sen den 35 km på berget upp och ned (mest upp och långt ifrån lättcyklat) till vackra Ronda är bland det mest sceniska och vackraste jag sett på cykeln. Jag Lasse G och Thomas E gjorde den igår, mestadels i mystempo och kunde verkligen njuta både av värmen i solen och den fantastiska naturen. Slingrande fina vägar och otroligt fina vyer ner i dalgångar mellan bergstopparna som omger runtomkring. Lite wild westkänsla och man kan ana en stenhård Clintan på hästryggen i någon dal nedanför på jakt efter hämnd på en skurk.

När vi anlände vackra Ronda för lunch var det fullt med ditbussade turister ( jag lovar få andra hade cyklat dit, det är en bra tur att ta sig dit på cykel oavsett håll. 

Uppe i Ronda med ett drop rakt ner på långt över 100 meter, klart scary att bara kolla ner över stängslet

Efter en turistöverprisad Pasta Napolitana  på det trevliga torget i solen dags att cykla mot toppen och sen den långa nedförskörningen mot San Pedro och sen är det bara 15 km kvar till Estepona norrgående på stora vägen. En liten "knickedick" stigning kvar bara sa Thomas. Ja nu började den långa dagen kännas lite för oss och även om vi inte jagade livet ur oss så sög den här banprofilen sakta men säkert lite must ur oss.

Nöjda när vi nådde det klassiska "Dajmkrysset" på toppen. Nu var det all down hill from here ända ner till kusten. 

En flera mil fin svepande nerförskörning som jag av förklarliga skäl tog med bra säkerhetskoll. Den är lättåkt så det rullade på fint ända ner till San Pedro. Där bombade Thomas på och tog hem oss de sista 15 k på stora vägen med en monsterförning i medvinden i 45 kmh hela vägen. Jag kunde njuta på rulle och vi kom hem till after biken på Thomas underbara altan för ett par välförtjänta kalla. De tre andra killarna hade bangat långturen och kört en plattrunda istället. De tyckte trots det att de gjort sig förtjänta av ett gäng kalla och dessutom tjuvstartat några timmar tidigare så stämningen var god på altan.

Dagen innan också en fantastisk runda i dalen lite söder om Estepona. Magisk vacker cykling och även en tur upp till Castellet med en fin några kilometer klättring upp. Lite skön fartlek och "avställningstävlingar" med många garv. Efter några rysardagar i början av veckan. Desto mer njuter man ju nu i solen. Som jag brukar säga. "Allt blir bra till slut och är det inte bra så är det inte slut"

Castellet

Vi cyklade in till en av världens finaste golfbanor Valderama men där var det stopp hos vakten. "Sorry only for members" You just wait and see tänkte jag nästa gång jag kommer med cyklen ska han säga Please welcome Mr Bohr your lunch and bag will be ready after you had a shower..

Thomas altan med Gibraltar till höger och utsikt i 4 väderstreck njuts i fulla drag after bike.

Tre dagar kvar:-)

Penas Blancas pers

Och på den fjärde dagen vände det. ÄNTLIGEN sol och värme idag. Ska bli riktigt kul att cykla idag utan att frysa. Det var stundtals kul igår också även om nedfarten från den fina 14.2 km klättringen Penas Blanca i 7 grader var lite väl sval. Uppför gick desto bättre. Prydligt pers med 2.5 minut (körde den 2 ggr förra våren) och en tid på 48,57 vilket gav 4 plats i min AG och 67 allover. Kul som tusan att cykla klart fortare än förra året, ett år äldre och 50 fyllda. Laurens Ten Dam har KOM på 35.25 , insane. 

Backen är stundtals mycket brant med partier på 12-14%. Den har ett par snabbare partier och tom en nedförsbacke men är klart långsammare och mer svårforcerad än t ex Puig de Mayor. I alla fall för dödliga. Valverde sägs också ha kört upp på 35 minuter på stora klingan hela vägen. Frågor på det?

Trött gubbe uppe på 990 m 

Skräcken i Casares

Karaktärsdanande? Fostrande? What does not killl you makes you stronger? Fuck it! Jag behöver inte bättre eller mer karaktär. Jag behöver inte bli hårdare eller fostras upp mer. Jag har haft nog med tuffa upplevelser. Jag behöver få fin underbar fantastisk cykling i sol och varmt väder. Inte motsatsen, skräckfyllt utför med en wobblande kropp i iskyla. En dito cykel som jag med krampande händer försöker hålla kvar på den hala vägen i stormbyarna som piskar mot och från sidan medan jag förtvivlat försöker pressa fram lite bromsverkan i spöregnet

I 7 grader c. De sista 3 milen igår ner från Gaucin och Casares var förutom kraschen ii bergväggen på Mallorca förra året och de andra två allvarliga olyckor året innan det värsta jag upplevt på en cykel. 

Efter en start med cykling i medvind, lite regn på stora vägen och ett helläskigt släpp (som sån tur var klarades utan vurpor) för Thompa och Håkan i en blank hal rondell slutade det regna och vi fick sen några mil fin cykling i dalen in efter Sotogrande. Vi tog en fika i det kyliga vädret och ni vet den där hemska kalla efter fikan känslan infann sig. Jag skulle snart bli varm för nu väntade en lång fin klättring på en fin väg upp till Gaucin från västsidan. En klättring på en dryg mil med knappa 6% lutning. Tog av mig vindjackan vid foten och var ganska snabbt förbi de andra killarna. Benen kändes bra och jag tänkte lägga mig runt 85% utan att maxa. Som många gånger förr efter en stund hade jag svårt att hålla ansträngningen i schack och pulsen ökade till 90% och över och höll sig där resten av klättringen. Tufft och hårt, speciellt i partierna med hård motvind, men det kändes ändå klart bra uppe vid macken i Gaucin när jag stretchade ut och försökte hålla värmen i det 10 gradiga vädret. Cyklade upp på knappa 32 min vilket var 4 tid i min agegroup. Klart nöjd med det uppe vid macken

Efter 10 min började jag frysa lite och efter 10 till när siste kille var uppe, ja ni vet känslan en genomsvettig kropp i för kallt väder. Not so sweet. In på en restaurang men förstås kallt där också. God varm soppa, lunch och lite kaffe gav ändå lite hopp och nu var det ju mest nedför hem och har vi tur håller sig de mörka regntunga molnen torra hela vägen hem. De gjorde de inte. Vi klarade oss som tur var från regn nerpå den dåliga asfalten från Gaucin i riktning mot Casares. Inte lika kul att den dåliga asfalten utför helt skalats av vägen i kommande klättringen på 5-7 km upp mot Casares. Där var nu bara grusväg. Lasse punkterade 

Men fortfarande inget regn trots mörka moln

En bra och en dålig grej hände sedan. Gruset byttes till asfalt samtidigt som det började regna. Vi började misströsta lite och tog en fika i Casares för att se om vi kunde vänta ut ovädret. Det kunde vi inte. Regnet och stormen tilltog. Ett par mil hem och en jobbig mil nedför mot havet innan vi skulle kunna "pusta ut" på stora vägen sista milen mot Estepona. 

Gick ut från cafeet (personalen ifrågasatte starkt vad vi cyklandes gjorde där, vi såg inte en enda cyklist på hela dagen). Jag klickade i pedalen samtidigt som en stormby slet mig två meter till höger. Var SÅ nära att gå i backen. Skrek rakt ut "Min gud varför har du övergivit mig?"

Vi var nu rädda på riktigt hela vägen ner när vi försökte krypa ner för att inte kastas omkull av en stormby som ideligen slet tag i oss. Thompa blåste ut i vägkanten två gånger och höll på att gå omkull. Han klickade ur pedalen i kurvorna i halv eller närmast helpanik. Otäckt på riktigt och det var inga kaxiga killar som till slut kom ner till havet helskinnade allihop. 

Väl hemma helt slut mentalt fixade Thompa varsin Irish Coffe till afterbiken. Sällan har något smakat så gott och varit så välbehövligt för en trasig själ. Thomas som haft lägenhet i Estepona några år säger att han aldrig sett något liknande väder här, bra timing.

Catcher in the rye

Sen var vi på g igen. En god middag senare refo för nya äventyr idag.. Det blåser idag också men "bara" 10 m/s. Det är mulet, men inget regn i prognosen och sen dagarna framöver är det sol i utfästelsen. Det kan nog bli bra det här också så smånigom..

Storm i Estepona

Vi hade i alla fall tur med vädret, eller?

Oj så jag hade längtat till värmen på spanska solkusten och en veckas härlig cykling med goda vänner nere hos Thomas i Estepona. Att få cykla i kort kort och slippa den iskalla nordanvinden hemma som piskade mig i ansiktet under påskhelgen.

Hade kanske inte väntat mig en klass 2 varning, 6 meter höga vågor och upp till 25 m/s i utbyte mot nordan hemma. En helt galen vind igår och något de knappt sett här tidigare. Nu gick det ändå rätt bra på prologens 8 mil och även om det gällde att hålla i styret så klarade vi oss från missöden förutom att jag fick årets första punktering rätt så snabbt. Tur jag inte tog klättrarhjulen med tub:-). Vision 55 mm kanttråd ett förbannat bra allroundhjul som testades HÅRT igår i extremvind med förvånansvärt stabilt resultat.

Trots allt en schysst runda i kort kort följt av en väl förtjänad afterbike och god middag nere vid stranden. Idag fortsatt stark kuling 15 m/s och mulet:-(, så vi håller oss nog ifrån bergen en del idag också. Hasta la vista!

Mulet och WINDY  från Thompas balkong nu på morgonen.

 Men soligt på afterbiken igår

Dox Sockerfilmen "måste ses" - Edit 19/4 tillägg artikel om faktafel i filmen + "Den blöta sanningen" med Tore Persson

Om ni missade den lysande Dox Sockerfilmen igår på TV så missa inte att se den på SVT Play
https://www.svtplay.se/video/6614800/sockerfilmen/sockerfilmen-avsnitt-1

Filmen berättar på ett skrämmande otäckt sätt hur sockret närmast är på väg att förgöra eller åtminstone dramatiskt förkorta livet och levnadskvaliten för en hel generation. I filmen får du tydliga bevis för att den gamla sanningen en kalori in och en kalori ut helt enkelt inte stämmer. En kalori är INTE en kalori utan det beror på varifrån den kommer. På två månader lyckas journalisten en ganska fit kille i 35 års ålderna gå från en hälsa i bästa 20% intervallet till en i den sämsta 10%. Han går upp 9 kilo och ökar midjeomfång med 9 cm allt genom att ändra dieten från en i stort sett utan socker till en diet som är sockerdominerad. UTAN att öka totalintaget av kalorier som hålls till samma nivå som innan med ca 2300 kalorier om dagen. Lika illa är hur han psykiskt och fysiskt mår i allt kortare toppar mellan insulinchockerna han får av sockerdieten.

Filmen tar oss bl.a till Kentucky där stora delar är helt förgiftade av en läsksort som säljs av Pepsi Cola som heter Mountain Dew. Ännu mer socker än i Cola och 40% mer koffein, rena knarket och beroendeframkallande som få. Det finns ett uttryck som heter Mountain Dew Mouth för att så många får sina tänder helt förstörda av giftet, ja se filmen det är en riktig rysare.

Förr eller senare bara måste det komma en lagstiftning mot sockerindustrin i livsmedel. Idag forskar girigbukarna i de stora livsmedelföretagen fram respektive livsmedels s.k Bliss Point. Det är den optimala nivån av sötma som ger mest beroende och nya knarkare på respektive livsmedel. Det är så sjukt det här med utvecklingen av extrem fetma / diabetes typ 2 och ohälsa som nu är en ren epídemi i stora delar av världen. Jag har investerat i ett företag som forskar fram medicin mot bl.a fetma och genom att kunna påverka centrala nervsystem och beroendekänslor mot t ex sockersug eller kokain och andra droger. De gör nu en s.k fas 3 studie i Mexico med ca 130 miljoner invånare. Kan ni gissa hur många som är överviktiga i Mexico? Rätt svar är 70%, 30% är kliniskt extremt överviktiga. 30% det ger ca 40 miljoner extremt överviktiga i bara Mexico. Sjukt sa Bill, skojar du sa Bull! Marknaden för global fetma / övervikt spås öka med en s.k cagr compound annual growth rate om 28% per år de närmaste 10 åren. Det ger ca 2400% på 10 år. Vi lever i en allt sjukare värld som sockret och dess vidriga industri håller i ett järngrepp.

Edit 19/4

Fick igår reda på att det tydligen är en hel del felaktigheter och överdrifter i filmen. Ett LÅNGT inlägg om det kan läsas här för den som är intresserad. http://traningslara.se/hur-du-gor-en-storsaljande-men-usel-dokumentar-om-kost/

Är ju ingen expert inom området och om det mesta stämmer som Träningslära skriver (vilket säkert också kan debatteras i oändlighet..) så hade det ju varit bättre för filmens trovärdighet att hålla sig till fakta. Om det nu finns fakta? Mycket i debatten om socker tenderar ju att bli "alternativ fakta" i alla fall nästan alltid i det andra lägret de som tror på "andra sidan".

I min värld så tycker jag nog ändå här att ändamålet helgar medlen och hellre en avskräckande film om sockerindustrin och dess hemska effekter än ingen alls. Det bästa hade ju förstår varit en helt korrekt och faktabaserad film, men jag undrar om den finns, eller ens går att göra? Olika profeter har olika agendor och olika sanningar. Jag tycker det räcker med att titta runtomkring mig i världen och se den epidemsika utveckling av fetma och diabetes typ 2 för att välja vilken sida jag vill tro på.

Kom att tänka på ett föredrag jag såg för några år sedan som jag tyckte var väldigt bra. Tore Persson överläkare och tidigare medlem i gamla proggbandet Grus i Dojan, tyvärr nu avliden berättar på ett gripande, skrämmande (och vad jag kan bedöma trovärdigt och faktabaserat sätt). Finns säkert någon som direkt har en åsikt om det också:-) "Den blöta sanningen" om fruktos tillsatt socker av typen corn syrup och annat. Se den gärna om ni har tid.

20 backintervaller i Fresta med nya Sram Red Etap

TACK! Peter Hugod Dinvelo / Trisport vad skulle jag göra utan dig? Inte bara är du en bikefitter utav guds nåde nu fixade du även en uppgradering på min älskade Merckx EMX 7 vars Sram Red växlar varit ett riktigt måndags ex sedan inköp för några år sedan. Efter att växlarna oförklarligt och ganska ofta lagt av att fungera. Ett flertal dugliga mekaniker har försökt att felsöka och alla vajrar / reglage är utbytta trots det så la bakväxeln av att fungera igen på Båstadlägret förra helgen. Peter fixade nu en snabb uppgradering till den trådlösa elektroniska Etap gruppen. Var hemma hos Peter och hämtade upp cykeln idag och fick en demonstration. Såg oerhört imponerande och smidigt enkelt ut så att tom jag med 10 tummar mitt i händerna eller hur man nu säger kanske kan klara av att hantera det. Växlar som en dröm, snabbt, exakt, distinkt. Ner på bakväxeln med högerreglaget, upp med vänster och vill man växla fram trycker man in båda. Enkelt logiskt och smidigt, suverän känsla i reglagen och bra batterilösning som man enkelt klickar bort för att ladda, ca 60 timmar batteritid ska det visst vara.

Bakväxel med avklickbart svart batteri längst till vänster

Dito framväxel

Var ju tvungen att ge mig ut i nollgradiga vårvärmen med snö i luften för att testa. Är lite småmätt på att cykla i kall nordan och minusgrader nu annars efter en tuff cykling till landet på 67 km i fredags och samma tur hem igår på CX. KALLT! Men idag var motivationen större än kylan var avskräckande. Siktade in mig på ett backintervallpass i Frestabackarna. Har ett favoritpass jag brukar köra någon eller några gångr varje säsong som består av 10 varv upp och ned i de två Frestabackarna, en brant och en småseg upp till rondellen där det var kraftigt mot idag så den var värre än den branta. Varvet mäter 3,2 km så det blir 3,2 mil med 444 höjdmeter som jag försökte stå på så gott det går utan att gå helt in i väggen. Tyckte det gick bra givet förutsättningarna med skitväder, kallt och stark vind. Det började snöa rätt bra sista 3 varven men med bra tryck var allt utom händerna varma. På sommaren i betydligt snabbara väder och bästa form har jag kört med 38,5 snitt idag gick det med 35,4 snitt med jämn belastning hela vägen. Ibikedata nedan.

Upp ned upp ned upp ned..

Relive På dagens runda som en tennismatch fram o tillbaka..
https://www.relive.cc/view/946234757 

Snabb återhämtning efter tyder på att formen är klart på stigande. Känns bra inför Spanien och Estepona på torsdag, ja ännu bättre känns det ju att fly det här gudsförgätna iskalla landet en vecka. Vad hände med Global Warming, kom tillbaka!

Slutligen allra bäst känns det att vi bara om ett par dagar lanserar www.cellexir.se  Gå in och registrera dig så får du ett fint erbjudande inom ett par dagar på mail. Det ska bli oerhört spännande att se vad ni tycker, jag är som ett barn på julaftonsmorgon. Stay tuned!

Tempopremiär i iskall nordan

Ett tag på Almungevägen bort mot Långhundrarondellen visade termometern -0,5 grader. "Vårvärmen" ackompanjerades av en iskall ganska stark nodanvind rakt mot. Försökte krypa ihop lågt i tempoposition och tänkte att det ska bli skönt med medvind hem snart efter vändning vid rondellen. Det var lite karaktärsdanande förutsättningar idag, och dischjul + Zipp 808 fram blev lite halvläskigt i vinddraget vid möten med de många lastbilarna. Det ryckte till bra några gånger i framhjulet och efter det höll jag i handtagen vid alla lastbilsmöten.

Började vid Vikskolan och gick sen relativt fort på för att få upp värmen. Det tar på krafterna att cykla tempo i motvind, årets första pass dessutom med ovan ställning. Det kändes ändå rätt ok ändå även om inte farten var så hög med 37.4 snitt till vändning. Hem gick desto fortare. 46 i snittfart från vändning och 26 km tillbaka. Allt blir ju så mycket roligare i medvind..

Blev t om ett KOM i vinterkylan.

Spurtade på bra och maxade sista biten ner mot allen och uppförsbacken innan VIK skolan. En sekund från delat KOM där, nära skjuter ingen hare, men pers efter 60 "efforts" är ju något att värma sig med. Summerar 51 km med 40.7 fart. Bra premiär i iskyla och tuff vind. Nu längtar jag till Estepona 28 grader där nu. Åker nästa torsdag. Hasta la vista!