En ynklig man insvept i 4 filtar med svåra frossbrytningar när jag till slut kommit hem.
Vi var tre men jag skriver partempo för Kristian och jag körde tempocyklar och Adam linjecykel så han låg på rulle hela vägen och även där fick slita rätt hårt med 270 w snitt i dryga tre timmar på hjul. Adam tackade för draghjälpen på ofinaste:-) sätt med att "sno" KOM på banan med tiden 3.08.07 och en sekund före mig och Kristian på Strava med 41,3 kmh snitt över de 129,4 km som varvet mäter.
Båda ungdomarna är grymma triatleter och starka cyklister Adam IM Kalmar 2016 på 8.57 och Kristian var tvåa på Sala Silverman halv IM förra helgen och var med i vårt lag på Vättern i år in på 6.52.
Vi hade ganska mycket motvind upp mot Almunge och Edsbro första 6,5 milen och slet rätt hårt för att vända söderut vid Edsbro mot Rimbo med 39 snitt efter halva sträckan. Nu börjar det roliga sa jag till killarna för nog är det rätt stor skillnad att cykla tempocykel i med än motvind. Jag hade en förvånansvärt bra känsla, mer om varför jag var förvånad lite längre ner. Benen var starka och och jag tog längre och längre förningar på vägen hem och merparten av de 3-4 sista milen. Härlig skjuts och fartkänsla på Gamla Norrtäljevägen från Roslagsstoppet till Brottby med en knapp mil med nära 48 snitt.
Gasade på hårt min vana trogen den sista milen från Vallentuna - Väsby och vi kunde helnöjda och trötta slå av och rulla sakta den sista kilometern tillbaka till Vik skolan.
Vi hade ganska mycket motvind upp mot Almunge och Edsbro första 6,5 milen och slet rätt hårt för att vända söderut vid Edsbro mot Rimbo med 39 snitt efter halva sträckan. Nu börjar det roliga sa jag till killarna för nog är det rätt stor skillnad att cykla tempocykel i med än motvind. Jag hade en förvånansvärt bra känsla, mer om varför jag var förvånad lite längre ner. Benen var starka och och jag tog längre och längre förningar på vägen hem och merparten av de 3-4 sista milen. Härlig skjuts och fartkänsla på Gamla Norrtäljevägen från Roslagsstoppet till Brottby med en knapp mil med nära 48 snitt.
Gasade på hårt min vana trogen den sista milen från Vallentuna - Väsby och vi kunde helnöjda och trötta slå av och rulla sakta den sista kilometern tillbaka till Vik skolan.
Nöjda starka killar
Vi körde hela passet helt utan stopp. Tror knappt aldrig jag cyklat så här långt helt utan att stanna till någon gång. Defintivt aldrig på träning eller på tempocykel. Det kändes en del i nacken mot slutet och framförallt efteråt. Jag hade en Camelbak påse på ryggen mellan linne och cykelkläder, fungerar riktigt bra och något att fundera på för lite längre linjelopp kanske? Tyvärr fick jag ändå i mig alldeles för lite energi och vätska, en banan, en gel och en knapp liter Vitargo på dryga tre stenhårda timmar är alldeles för lite.
Det skulle på ett oerhört smärtsamt sätt visa sig bara 5 minuter efter vi kommit tillbaka till Vik skolan. Jag brukar drabbas av akut frossa och feberliknande skakningar någon gång per säsong då jag misslyckas helt med energi eller vätskeintag under ett hårt pass. Igår fick jag den kanske värsta attacken någonsin. Började skaka hejdlöst i frossa när jag skulle lasta in cykeln i bilen, sa snabbt hejdå till killarna och tackade för grym tur tillsammans, slängde igen bildörren, på med max värme och full stolsvärme men den dryga milen hem till Landsnora Sollentuna var verkligen en rysare med hela kroppen i självsvängning. Sprang in i huset och Vera och Kajsa kunde snabbt assistera med en hög varma filtar och massage, te, resorb och treo. Vidrigt är bara förnamnet. Éfter en halvtimme halviggandes i fåtölj fick jag i mig en dubbel japansk NIKKA WHISKEY
Catcher in the rye
och kunde mobilisera kraft för utmaningen att ta sig in i en lång het dusch. Det värsta hade då gått över och ytterligare lite bättre blev det av en stabil söndagsmiddag oxfile & rödvinssås potatis och sallad med gott vin till och vatten i rejäla mängder, men fortfarande långt in på natten var kroppen klart påverkad. Idag känns det bättre som tur är.
Det blev nog väsentligt värre för jag hade en infektion i kroppen. Jag som brukar skryta med att jag aldrig blir sjuk, det fick man äta upp big time nu. Tre av fyra tjejer hade varit ordentligt förkylda i veckan. Jag brukar aldrig bli smittad av dem men på natten till lördagen fick jag också ont i halsen. Vi var sedan på två fester på lördagen först en champagnelunch och 50 år mottagning sedan en en 40 årsfest på kvällen. Kajsa och jag turades om med bilkörningen så jag "toppade" tidigt på lunchen med 4 glas champagne och körde sen bil hem sent på kvällen från den andra festen. Bra seg då i halsen, mådde inget vidare och hade nog räknat med att ställa in cyklingen igår. Men det kändes bättre på söndag morgon fm och bestämde mig för att prova ändå. Jag hade under dagen provat ett tankeexpriment och bestämt mig för att det inte skulle bryta ut någon förkylning och att jag skulle bli bra redan dagen efter. Det verkade fungera ganska bra Kan man vända sjukdomstillståndet på mindre än en dag och cykla 13 stenhårda mil så må det vara hänt med en förkylningssag varannat år. Hade dock räknat med en klart lägre kapacitet än annars på cyklingen och därför förvånad att det gick så pass bra utan svackor och hög fart utan att gå på rött förutom sista milen i spurten. Men som sagt priset blev högt fy tusan vilket hemskt efterspel till ett annars toppenpass.
Bansträckningen är alltså samma som vi skall köra solotempo på den 23 september i ett kul evenmang med Roslagstempot. Kom och var med du också.
Nu är banrekordet 3.08.07 och den som tar det solo gör en riktigt vass prestation. Jag körde samma sträcka för ca 1 månad sedan men 1,5 km kortare med 41.1 snitt mot 41.3 nu i partempo. Stannade då i Rimbo och tog en macka och stretchade lite 5 minuter. Att köra 13 mil i 41 snitt eller över solo nonstop blir väldigt svårt och det är också väderberoende. Igår var temperatur nära nog optimal runt 17 grader men mindre vind är förstås att föredra. Blandade känslor inför en sån här tuff fysisk utamaning inte minst efter gårdagens hemska efterspel. Men som så många gånger förr, minnet är kort. Påt igen!
Det blev nog väsentligt värre för jag hade en infektion i kroppen. Jag som brukar skryta med att jag aldrig blir sjuk, det fick man äta upp big time nu. Tre av fyra tjejer hade varit ordentligt förkylda i veckan. Jag brukar aldrig bli smittad av dem men på natten till lördagen fick jag också ont i halsen. Vi var sedan på två fester på lördagen först en champagnelunch och 50 år mottagning sedan en en 40 årsfest på kvällen. Kajsa och jag turades om med bilkörningen så jag "toppade" tidigt på lunchen med 4 glas champagne och körde sen bil hem sent på kvällen från den andra festen. Bra seg då i halsen, mådde inget vidare och hade nog räknat med att ställa in cyklingen igår. Men det kändes bättre på söndag morgon fm och bestämde mig för att prova ändå. Jag hade under dagen provat ett tankeexpriment och bestämt mig för att det inte skulle bryta ut någon förkylning och att jag skulle bli bra redan dagen efter. Det verkade fungera ganska bra Kan man vända sjukdomstillståndet på mindre än en dag och cykla 13 stenhårda mil så må det vara hänt med en förkylningssag varannat år. Hade dock räknat med en klart lägre kapacitet än annars på cyklingen och därför förvånad att det gick så pass bra utan svackor och hög fart utan att gå på rött förutom sista milen i spurten. Men som sagt priset blev högt fy tusan vilket hemskt efterspel till ett annars toppenpass.
Bansträckningen är alltså samma som vi skall köra solotempo på den 23 september i ett kul evenmang med Roslagstempot. Kom och var med du också.
Nu är banrekordet 3.08.07 och den som tar det solo gör en riktigt vass prestation. Jag körde samma sträcka för ca 1 månad sedan men 1,5 km kortare med 41.1 snitt mot 41.3 nu i partempo. Stannade då i Rimbo och tog en macka och stretchade lite 5 minuter. Att köra 13 mil i 41 snitt eller över solo nonstop blir väldigt svårt och det är också väderberoende. Igår var temperatur nära nog optimal runt 17 grader men mindre vind är förstås att föredra. Blandade känslor inför en sån här tuff fysisk utamaning inte minst efter gårdagens hemska efterspel. Men som så många gånger förr, minnet är kort. Påt igen!
Vill slutligen gratulera min cykelkompis Krister Bergström som igår blev världsmästare i linjelopp H 60 i franska Albi. Helt fantastiskt kul och lika starkt. Krister visar på allra bästa sätt att min bloggdevis Its never too late stämmer. Han är den hårdaste jä... ni kan tänka er och var bland de starkaste kuggarna i vårt Vätternlag i år och med på 6.52 in. Det allra mest anmärkningsvärda med Krister är att han redan hade 5 ja du läste rätt FEM VM guld i en helt annan sport nåmligen segling där han vunnit VM i 505 klassen första gången 87 och sista 2002. Helt otroligt världsmästare i två helt olika sporter. Supergrattis champ!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar