En kvart innan start började det vräka ner. Så mycket att Peter Karlsson stark Valhall cyklist och med i vårt VR Sub 7 lag som också kört långt för att vara med idag drog sig ur 5 minuter innan start pga tidigare skador i regn. Ja ni kan ju gissa hur jag tänkte då? Men i solotempo på i stort sett platta vägar runt Hjälmaren bedömde jag ändå risken för halkolyckor som minimal och jag var så cykelsugen att jag startade loppet som planerat. Var redan helt genomsur innan vi kom iväg så att regnet vräkte ner störde inte alltför mycket.
Roligt och snabbt så länge det varade
Hjälmartempot är 138 km högervarv runt sjön och reglerna är att man inte får drafta bakom utan måste vara minst 3 sek bakom framförvarande cyklist alt. köra om på max en minut. Min plan var att gå ut kontrollerat i medvinden mot Arboga de första 4-5 milen runt 80% för att sedan kunna öka trycket lite på andra halvan i lite svårare vind. Trots misärvädret kändes det ruggigt bra i kroppen och huvudet. Starke och store Johan Hellström som har banrekordet på 3.28 vilket ger 40 i snitt öppnade starkt och tryckte på ut ur Örebro första milen. Helt perfekt rygg att ligga 30 meter bakom och känna mig för tänkte jag. Vi hade 41.5 i snitt efter en mil och det kändes lätt och kontrollerat bakom, men jag hade ingen brådska att köra om utan tänkte att håller vi runt 42 fart bort till Arboga får Johan gärna spåra. Tyvärr började han slå mot sin sadel och jag förstod att något var fel. Hans sadel hade lossnat lite och vek sig nedåt. Johan vinkade förbi mig, tyckte synd om honom men fortsatte ut på den gamla lite större vägen mot Arboga. Johan fick tyvärr bryta strax efter. Det kändes väldigt bra i tempopositionen idag. Tre dagars hårdkörning i rad på tempocykeln i veckan med ett mastodontpass på 13 mil genrep i torsdags och fina 41.1 snitt. Följt av två dagars helvila på landet och nu kändes det som att jag hade ytterligare en växel. En suverän känsla.
Nådde Arboga efter 4 mil med 42.9 snitt med bra puls och kraftkontroll. Hade 143 i snittpuls 82% av max efter den långa Arbogabacken och fick en tidsangivelse där av Röjler & Co att jag ledde med hela 8 minuter. Tappade en hel del fart i backen men en lång lätt utför svepande utförskörning där jag ändå tog det ganska lugnt fick upp farten igen och nu planerade jag att höja intensiteten ett snäpp de sista två timmarna.
Tufffare vind hemåt, men inte så stark som befarat idag och kände att det här ska bli banrekord och helst över 41 snitt. Jag hör ett lite vinande ljud, lyssnar ett par varv och tänker att det är nog en eltejpsbit jag satt för diskhjulets ventilhål som lossnat i regnet och fastnat mot bromsen. Stannar till snabbt och checkar, nej de sitter där de ska. Känner på bakhjulet, fortfarande hårt, bra ingen punka. Upp igen, det tar 15 sekunder så inser jag. Det är framhjulet som punkterat. SÅ surt.
Stannar, av med hjulet och det går ganska snabbt att få ut slangen, känner efter på insidan och drar två varv med fingrarna för att se om jag känner någon flisa på insidan. Det gör det inte, men glömmer att kolla utsidan på däcket. Börjar frysa blixtsnabbt i spöregnet och 10 grader. Är lätt klädd, det funkar på 82% intensitet men inte stillastående genomsvettig och blöt som en hund i hällregnet. Får fram extraslangen och känner instinktivt oro. Kommer jag få bort ventilhatten på den korta extraslangen? Har bara en slang med mig som passar både diskhjulet och 808 högprofil fram med ventilförlängare, men då måste man ju få av ventilen. Det får jag inte, skakar ännu mer och är helt kraftlös i fingrarna sätter tänderna i ventilen, går inte heller utan att det hade gått ännu värre med sönderbitna tänder. Resignerar i kylan, fan också. Det som skulle blivså bra idag. Får vänta på följebil, det tar 5 minuter. De får inte heller bort den först. Saknas verktyg, Johan hittar en sax och till slut får han bort den och vi kan montera dit förlängaren. Maybe there is chance? Hinner jag tänka innnan vi bränner min kolsyrepatron i stressen, spöregnet och kylan.
De andra cyklar förbi jag får låna en handpump och har nu fått på en regnjacka till låns och kan sluta skaka något. Till slut är jag på vägen igen. Det tog nog en kvart, jag ligger nu sist, men skit i det nu blir det en bra utmaning att försöka köra ikapp och förbi de andra igen. Får upp lite värme igen och ser att det ljusnar något i horisonten. Det kanske slutar regna snart hinner jag tänka när det börjar vina igen om framhjulet. Ridå. Ny punktering och så var dagens cykling slut.
Inte helt nöjd efter punkteringarna hejaklack i bar överkrop och filt istället.
Vansinnigt tråkigt. Jag hade verkligen sett fram mot de sista två timmarna och göra ett starkt lopp idag. Men det är cykel. You never know what you gonna get. Som tur var fick jag plats med cykeln i Johans bil och fick vara passagerare och hejaklack till de andra. En rätt trevlig färd trots allt i en varm bil, tack gode gud för det. Stort tack för ett fint arrangemang. Jag kommer gärna tillbaka. Då ska jag ha fler slangar med mig och förhoppningsvis en lika bra form som idag. Då ni...
Prispallen med segraren Thomas Kåregren
Packade ihop cykeln i lillbilen, bra med cab ibland, även vid regn om man är cyklist. Bara att fälla ned taket och ställa in cykeln i baksätet. Zipp discen passar ju rätt bra:-)
Imorgon bitti kl 07.25 åker jag med tjejerna till Marbella en vecka. Lär bli lite varmare än idag.. Tar inte med cykel men hyr en på torsdag och tänkte då cykla den LÅNGA ca 2 mil klättringen runt 6% eller så från havet upp till Ronda. Kört den åt andra hållet och nedför i våras men nu lär det bli blött av svett istället gör regn som idag. 33 grader i skuggan idag. Hasta La Vista!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar