Utmanande pendling - framsteg på rodd - Vit månad och det här med alkohol

Bra träning nu senaste dagarna cykelpendling igår i utmanande snöblandat regn i ganska bra tempo hem följt av 4 set tunga knäböj. Direkt på det 7.5 km rodd med min nya bästis Concept 2 i vinterstudion. Det var tredje passet på roddmaskinen på 4 dagar. Tror inte jag har fått till tekniken riktigt än men känner helt klart progress från gång till gång. Igår lugnare 7.5 km 31 min i 2.04 fart / 500 m med pulssnitt knappa 130 och 75% av max. Får jag till muskelvanan i överkroppen och kan få med benen lite mer så borde hygglig putsning kunna ske.Väldigt kul och stimulerande att vara nybörjare på något och kunna se se tydlig förbättring efter den input man gör. Det är ju inte lika lätt längre i cykel om man säger så.. Efter första passet med 5 km på 19.31som var en absolut tömning med 153 i snittpuls gick andra passet nästa lika fort sånär som på någon sekund men nu med 143 i snittpuls hela 10 slag lägre och en klart lättare känsla. Körde nu med 7 (lite tyngre) i dämping mot 5 första gången. Dock en kraftigt lutande pulskurva uppåt hela vägen till skillnad mot i cykel där pulskurvan är väsentligt rakare. Lär ju ha med grenspecifik vana att göra och borde kunna bättras när jag får lite mer roddvana. Sedan ny cykling imorse med bra sega ben, en ännu segare incykling på "tvättbräde" liknande snö / is långa delar av vägen till stan. De sopsaltade delarna med cykelbana är ju toppen men de andra vägarna? Oj vad jag ångrade att jag tog cykeln imorse.

Concept 2 en ny favorit i Vinterstudion

Nu över till ett annat lite mer kontroversiellt ämne nämligen alkohol.

Jag fattar inte vad dom pratar om, dom sägar jag har problem med alkohol? Jag har inga problem med alkohol. Jag älskar alkohol. Jag har snarare problem utan.. - Ett internskämt några kompisar emellan.

Jag och Kajsa har sedan några år en tradition med en vit januari, vilket nu snart passerat på ett faktiskt ganska behagligt sätt. Jag hade ett planerat brott för ett par veckor sedan för en fest med gamla skolkompisar från Västervik, jag är inte fundamentalist och hur skulle det sett ut när vi skulle ha återträff och själva festen var ju hela vårt DNA under ungdomsåren i gamla V vik. Nej grabbar sorry jag har vit månad men skål på er liksom..

Hur som det har känts väldigt bra i kroppen, speciellt på morgonen och förmiddagen på helger när man annars kan vara lite morgontrött. Kanske jag också kan känna en viss förnimmelse att träningen gått lite lättare / bättre. Nu är det inte så att jag är någon tung drinkare men jag gillar verkligen både vin, champagne och god öl. Mina dryckesvanor brukar vara att dela på en flaska vin med Kajsa till all god mat ca 3-4 gånger i veckan och sedan kanske en öl efter träning eller till matlagning. Ibland en avec till kaffet men gångerna jag dricker mer med bakfull som påföljd blir alltmer sällsynta. Till en del en naturlig funktion av att jag prioriterar hälsa, träning och idrottsprestation. Jag måste dock bekänna att det är få saker som är lika behagliga som en öl en stund efter bra träning följt av två glas bra vin till en härlig middag. Det är väl just det som gör alkoholen så förrädisk, det finns en massa goda saker förenat med den. Lyssnade på Filips och Fredriks pod för en tid sedan där de beskrev 0,8 promille och "4 öls nivån" som ett känslomässigt nirvana och det ligger nog något i det. Dessvärre också stora negativa konsekvenser för alla som inte klarar av sätta gränsen till en måttlig konsumtion. Jag är ju lite av en all in karaktär så på så sätt borde alkohol kunna vara riskabelt för mig att fastna i och det sägs att alla människor har sin potentiella breaking point när bägaren rinner över till en konsumtionsnivå som blir skadlig för sig själv omgivningen och samhället. Det händer inte mig säger alla. Jag har inte eller kommer aldrig få några problem med alkohol osv. Ändå var det   446 000 mellan 18-74 år som klassades som alkoholister eller beroende vid en stor enkätundersöking 2014. Systembolaget visar följande bild av svenska folkets dryckesvanor 2016. Sett till dessa siffror ligger lite över snittkomsumtionen.

Kajsa och jag pratade om det häromdagen nu över en alkoholfri fördrink att det är nog den sociala vanan att ta en drink, öl eller ett glas vin tillsammans lika mycket som just alkoholen i sig. Man vill ha något gott att sippa på tillsammans helt enkelt och då blir det av tradition alkohol. Det går ju egentligen lika bra med alkoholfria alternativ. (eller selleri:-) om man bara antsränger sig att söka rätt på goda alternativ. Vi har nu under januari t ex provat Richard Juhlins alkolfria bubbel några gånger http://www.viforaldrar.se/gravid/Test-Alkoholfritt gott tycker vi. Akoholfritt rödvin har vi också provat någon modell men inte hittat någon höjdare, finns det? Annars alkosvag öl finns ju massa sorter, olika sorters fruktmust osv så visst kan man hitta god dryck till all god mat även om bra vin känns svårslaget. Vad var det han sa Albert Engström? "Kräftor kräva dessa drycker".

 

Huruvida om alkohol ger någon begräsning eller försämring på fysisk kapacitet eller inte i måttlig mängd tvistar väl de lärde om. Min upplevelse och tro är att den påverkan är nog mycket marginell så länge man inte dricker så att det tydligt känns dagen efter. Men efter en vit månad nu så tror jag att jag kommer sikta på en lite mindre totalmängd alkohol ändå framöver. På något sätt så har allmän känslan varit lite extra bra den här månaden. Men det kanske bara är nyhetens behag. Ett litet glas kan väl adrig skada som Brasse sa:-)

Magnus & Brasse Bäst att ta sig ett glas

Soliga 10 mil down memory lane och en ambulans

Jag vänder som så många gånger förr efter 5 mil vid kyrkan en mil norr om Roslagsstoppet på gamla Norrtäljevägen. Det var lite medvind ut runt nollan och övervägande sol. Underbart cykelväder och jag stortrivs i både kropp och själ. Efter vändningen kommer solen fram allt mer. Jag får den nästan rakt i ansiktet och det är SÅ skönt. Äntligen denna livsnödvändiga sol. Som jag saknat dig nu många månader. Du t om värmer där lite en stund och trots dubbdäcken så känns inte motvinden så farlig längre, lyckan tar över. I takt med musiken höjer jag tempot lite. Jag lyssnar på listan jag gjorde för 2 helger sedan vid återträffen med ungdomskompisarna från Västervik. Många av låtarna känns som mitt DNA, de har varit med och format mig. En pusselbit till vem jag blev. De har tagit mig igenom så mycket. Mest härliga saker och minnen men förstås också sorgliga och tuffa minnen med inslag av alla humör och stämningar. Här har du ett gäng timmars magisk musik down my memory lane. Du har säkert dina egna minnen till många av dom och är några nya för dig så varsågod sån här musik görs inte längre. Spotify JB Growing up in the 80:s V vik

Dylans Tambourine Man kommer när jag passerar Brollsta GK. Versionen från den makalösa dubbeln Live at Budokan från 78 som efter jag hörde som tonåring blev helt såld och köpte alla Dylans LP och har varit såld sen dess. Jag cyklar vidare till A Man Is In Love med Waterboys och njuter lika mycket av Mike Scotts otroliga sång och mästerverk som solen. A Man Is In Love? You bet Mike! Jag blir ett med elementen runt mig, cykeln, solen vägen och musiken. Jag svänger höger vid Angarns Kyrka och Raglan Road med Van Morrison & The Chieftains börjar. En irländsk folksång och tolkad av Van The Man en av de vackraste sånger jag vet. Det var många nätter jag kom hem sent efter ännu en festnatt i V Vik i sena tonåren, inte alltid helt nykter ska medges då jag satte på LP skivan lyssnade på den här och tyckte synd om mig själv innan jag somnade ensam i soffan. Idag drygt 30 år senare uppför backen strax efter kyrkan tycker jag allt annat än synd om mig. Känner mig nästan löjligt stark och får en runners high där på ”min Raglan Road” mellan Angarn och Vallentuna och börjar gråta över hur vackert allt är runtomkring mig.

Sen kommer Centerfold med J Geils Band och fler minnen sköljer över mig. Det är sommaren 1982 jag är 15 1/2 år och har ett sommarjobb på ett lastfartyg som matros. Vi åker europa runt och har kommit till en hamnstad 10 mil från London. De lite äldre sjöbusarna tar med mig på en pub och vi tar en pint, ja de tar nog någon mer än så. Vi får reda på att ikväll spelar Rolling Stones på Wembley klart vi ska dit. Vi tar ett tåg och efter lite svarta börs dealing är vi inne på ett proppfullt mäktigt Wembley Stadium med 110 000 åskådare. Marijuanaröken ligger som en dimma över hela   Wembley det är första gången jag känner den söta karakteristiska doften. Black Uhuru ett legendariskt reaggaeband (jag var hårt inne på reggae också i tonåren) är förband tillsammans med J Geils Band som drar av sin klassiska monsterhit Centerfold och hela Wembley kokar. Sen kommer Stones och drar igång Start Me Up. Ja herregud vilken resa för en 15 åring som precis där och då fick smak på världen.

Don Mc Leans klassiker American Pie som vi skrålade varje natt på Kuta Beach Bali under en långresa i sydostasien. Dansandes i bar överkroppp på borden, linnen och t shirt i ”veven” 25 år innan stekarna tog den:-). Jag tänker på en av killarna vi träffade på Bali som tragiskt dog i en flygolycka i Thailand strax efter. Its a thin line..

Jag tänker också på en av mina bästa vänner från ungdomen Pelle när Dan Hylander sjunger sin underbara Farväl till Katalonien. Pelle och jag var födda samma dag och delade många intressen. Framförallt sport och vin kvinnor och sång. Vi älskade Dan Hylander. Pelle är inte med oss längre och tog tragiskt livet av sig för snart 10 år sedan. It a thin line. Jag tänker på hur tacksam jag är och på allt jag fått och fått uppleva. Vilken otrolig tur jag haft. Alla mina absurda händelser och olyckor som många av dem varit riktigt nära att faktiskt kunna ända mitt liv. Det sägs att katten har nio liv. Tur jag inte är katt brukar vi skoja om i familjen då hade jag kanske inte varit med längre, Nu cyklar jag här en 10 mila runda med frisk stark kropp och själ 51 år ung. Och än bättre. Hemma har jag en familj och de fyra bästa tjejerna att snart komma hem till. Tack livet!

Det rullar på hem i solen och idag får jag inte en tillstymmelse till trötthet eller svacka. Solen och musiken dansar hem mig. Det kan också vara en kombination av att jag tränat mycket styrketräning de senaste månaderna. Allt känns lätt idag. När jag står i backar och svänger cykeln under mig så undrar jag om den verkligen väger 10 kg? 

Lundells Chans, Elton John Tiny Dancer, Kate Bush Wuthering Heights, Fleetwood Mac Go Your Own Way, Eldkvarns Alice (som vi döpte vår första dotter efter, Zion Train Bob Marley. The Pretender Jackson Browne. Jungleland Bruce Springsteen ja du ser man kan bli frälst för mindre..

När jag kom hem däremot blev jag helt chockad och skräckslagen när jag möts av den här bilden. Utanför vårt hus står en ambulans. Tankarna virvlar nej det kan inte va sant har något hänt Kajsa eller någon av tjejerna. Jag rusar in i huset och möter en glad Kajsa. Puuh jag kan andas ut och känner mig alldeles knäsvag, tänk om! Nu var det en äldre tant på promenad som blivit vimmelkantig och förvirrad  och det verkade gå bra som tur var. Ambulansen och skräcken att något hade hänt mina tjejer gjorde mig påmind om hur bräckligt allt är och hur snabbt det kan gå. Vi går en stund på jorden. En dag ska jag dö men alla andra dagar ska jag leva.

Concept 2 tillskott i Vinterstudion

En maskin in en ut. Idag fick jag ett välkommet tillskott i Vinterstudion. Kom över en i stort sett helt oanvänd Concept 2 demomaskin till bra pris och hämtade den idag. Hade tur och lyckades via Blocket sälja min gamla roddmaskin av lite enklare modell direkt första dagen. Inget fel på den men wow vilken skillnad det är mot Concept 2. Referensmaskin och den som alla tävlar på världen över. Grym allroundträning för nästan hela kroppen och kul att kunna mäta så exakt mot andra världen över då de är exakta och inte kräver några kalibreringar. Efter lite installation av Ergdata app som synkar med Concept 2 databas, ranking mm https://log.concept2.com/rankings så var det bara att börja ro.

Tog en premiärtur på 5 km och satte upp ett mål att försöka komma under 20 minuter och 2 min / 500 meter. Satte luftmotståndet till 5 av 10 efter jag förstått att tyngsta motståndet om 10 inte används av ”de som kan”. Har kört högintesiva cykelintervaller två dagar i rad innan och var väl inte 100% peppad på att gå upp över 90% puls för tredje dagen i rad men nyhetens behag och en gammal U2 DVD från Sloane Castle sen var det game on igen. Tänk vad lättlurad man är. Lite som den gamle Bob Lindeman sketchen med Hasse Alfredsson  ”spring och ställ dig i hörnet Nisse” - i runda rummet och Nisse sprang. ”Han är dum i huvudet men han är snabb”..

Ja rodde gjorde jag och trött blev jag, mycket trött t om sista 3 minuterna var ingen rolig historia med puls upp på 93%. Klarade precis att hålla jämt tempo hela vägen med 500 hundringarna runt 1.57. Det blev en debut på 19.31 på 5 km som gav 58 plats i min agegroup och viktklass <75 kg i år. Det är jag klart nöjd med som nybörjare. Nu ska jag försöka kapa lite tid framöver och hoppas få in ”den rätta knycken” och tekniken. Ledaren i världen i år på Concepts ranking i min ag och viktklass har 17.31 och 10 plats är 18.23.
Suveränt skön maskin och grym träning, inte minst som komplement till cyklingen. Nu kan jag träna riktigt bra VO 2 max träning samt styrka även av cykelsadeln.


Nästa gång då jä.... ”Nisse spring och ställ dig i hörnet”..

Intervaller i Vinterstudion

Har inte varit så sugen på utecykel nu de senaste dagarna med mycket is och snösörja. Robban min kollega som är av lite hårdare virke än mig pendlar däremot 2.2 mil enkel väg varje dag. Idag hade han en hel timme in med långsam rekord och dito knögglig halkig väg. Vilken klen solskenscyklist jag blivit..

Försökt kompensera min svaghet med ett par dagars lite tuffare intervaller i Vinterstudion. Igår Zwift med tempocykel och några varv runt London med 2x18 minuter i 3 minutersblock lite över och under ftp. Ny bekantskap av intervall och minuterna rullar på lite fortare i 3 min block. Tog bra hårt på sista intervallen med ca 330-340 w på ”över” 3 minutarna och runt 300 på ”underintervallerna”. 

Idag en timme Monark med en lång 20 minuters styrkeintervall a 6 kg och 50 kadens 300 w hela vägen. Gick ganska lätt första 10 min men mot slutet gick pulsen upp mot 93% och 160 slag. Bruce Live från Dublin höll humöret uppe hela vägen.

Imorgon ska jag först på ett frukostsemarium och lyssna på grymme Aron Andersson sen hämta ett nytt tillskott till Vinterstudion. En ny tortyrmaskin. Kommer bli en svettig historia. Tänkte träna upp mig på något kompletterande till cyklingen. Mer om det imorgon kanske. Sov gott!

6 vackra snabba kalla mil - Growin Up in the 80:s - SUPERSWEDE & SIR JACKIE

Mellan skjutsningar av döttrar till Volleybollmatch och jobb i morse hann jag med 20 minuter roddmaskin och lite styrketräning utfall med skivstång och några andra övningar. Såg ett par Netflix dokumentärer i veckan Fittest on Earth och en om Rich Froning The Fittest Man in History. Båda om de bästa Cross Fit atleterna och Cross Fit games. Kan inte begripa hur starka och uthålliga de är på ALLT. Imponerande är bara förnamnet. Vad sägs om overhead squats på 170 kg. Knäböj med stång på raka armar. INSANE! Ännu mer så eftersom de inte är tyngdlyftare. Blev helpeppad på att bli lite starkare efter filmerna så om några år kanske det är Cross Fit som gäller? Lite coolare kroppar än cyklister av skinn och ben..

Åkte sen och tittade på slutet av Saras volleybollmatch de fick stryk av Jomala från Åland som leder div 2 klart. Hade sedan tänkt köra lite Monark och tempocykel i vinterstudion på eftermiddagen men det var så grymt fint vinterväder ute, sol (kändes ganska ovant) och nästan ingen vind så jag bytte snabbt om istället och stack ut på en cykelsväng med min finaTrek Boon 7 CX.

Ingen större fan av att cykla i minusgrader på knaggliga snö / isvägar men bedömde att de lite större vägarna och troligen Almungevägen skulle vara helt bar och väderprognosen på YR sa att det skulle vara runt nollan i Sollentuna så det här blir ju toppen tänkte jag och satte iväg. Klädde mig relativt lätt med bara den nya tunna Castelli Perfetto jackan och en merinounderställ men det borde funka om det inte blir så kallt. Men det blev det. Temperaturen runt 1-2 grader minus sjönk som en sten så fort jag kom en bit på Almungevägen. Det var otroligt vackert med låg isdimma ute på fälten och helt underbart att se solen, men när tempen visade 8 minus på både Garmin och Ibike mätaren började jag ifrågasätta precisionen på YR något. Det kändes trots styrketräningen imorse riktigt bra i benen och huvudet var på topp så jag ökade intensiteten lite för att hålla värmen. Otrolig jacka den där tunna Castelli man kan ha den från -10 till +15 grader. Frös inte förutom lite händer och fötter. Hade tänkt köra bort till rondellen och vägen mot Knivsta eller Norrtälje men insåg att det kan bli otäckt kallt hem och nu hade drickaflaskorna frusit också. Vände istället några KM efter Lunda livs och tog det här kortet.

 

En bar, en gel och skruvade av locken på flaskorna och sörplade i mig lite issörja till vatten. Vände sen hem och fortsatte att trycka på ganska hårt, något som behövdes då tempen nu visade -10 svinkallt men idag bet inte ens iskylan på humöret. Kunde hålla ihop det bra med hyggligt tryck,lätt känsla och snabb återhämtning hela vägen hem. Dryga 6 mil på 2 timmar. Bra i iskylan med dubbdäck. En stor anledning att det gick så lätt idag var nog spellistan jag lyssnade på. Gjorde en outstanding lista från ungdomens memory lane till förra lördagens återträff med gamla skolkompisar från Västervik. Vi var 7 stycken, nu boendes i V Vik, Karlskrona, Växjö och Stockholm som träffades för kul padeltennis och badminton följt av bastu och en lång toppenkväll hemma hos en av killarna i Vallentuna. Skojar du att stereon gick varm. Musik var en väldigt stor del av mitt DNA under hela uppväxtiden, det är det fortfarande men det blev extra speciellt när man sitter med alla gamla bästisar och skrålar allsång igen till sina gamla husgudar och klassiker. Här har du hela listan don´t miss out. Så många pärlor och favoriter. 60-70 låtar som är precis lika bra idag  JB Growin Up in the 80:s V Vik Enjoy!

Mer nostalgi och en högtidstund fick jag igår kväll när Kajsa och jag kollade på SUPERSWEDE filmen om Ronnie Peterson. En mycket fint berättad film med otroligt många starka orginalklipp och foton om en av mina barndoms stora idoler som så tragiskt gick bort på Monza 1978. Alla samtida legenderna var med och berättade om Ronnie och livet på racingbanorna in the glory days of Formula One. Boy var de coola på den tiden. Jackie Stewart, Emerson Fittipaldi, Niki Lauda och andra snacka om legender. Jag hade förmånen att via mitt jobb se 6 F1 lopp åren 2008 och några år framåt. Biljetter till "Paddock Club" all VIP man kan tänka sig, hälsa på i besöka depåer, träffa förare och äta middag med "vårt" stall som var Williams. Williams hade Sir Jackie Stewart som värd och jag hade turen att hamna bredvid Jackie på en middag. Fantastisk idrottsman och storyteller, helt otroligt gripande liv han berättade om. Med humor också. Jackie berättade: * When i was racing racing was dangerous sex was not. Now its the opposite” Något jag aldrig kommer glömma är hur han berättade om att när han var klar världsmästare 1973 inför sista racet och hans kronprins Francois Cevert i samma stall var klar 2 i VM. Jackie ska på söndagen kröna sin karriär och köra sitt 100 F1 lopp. Vad händer då på lördagens tidsträning? Hans arvtagare, stallkamrat och gode vän Francois Cevert kör ihjäl sig 29 år ung.

Cevert & Ronnie 1973 två av alla för tidigt bortgångna F1 legender på 60 och 70 talet.

Jackie berättade att det var som en förbannelse. Det skulle inte få sluta lyckligt. Hela hans karriär var fantastiskt sportmannamässigt men till VILKET PRIS? 2 av 3 av hans samtida kompisar i cirkusen dog under hans racingkarriär berättade han. Fattar ni 2 av 3. Skulle du ta de oddsen i ditt jobb? Minimalt cockpitskydd och noll i brandsäkerhet. Väldigt många brann upp. Det går knappt att ta in vilket otroligt märkligt liv de levde i F 1 cirkusen. Ett fantastiskt liv idoler och killar som hade allt. Men med döden lurandes ständigt runt nästa kurva. Jackie berättade med en tår i ögat att han på kvällen efter Ceverts tragiska död och olycka tog beslutet att ställa in söndagens lopp. Han var klar världsmästare men fick aldrig den fina kröningen och avslutningen på söndagen och slutade på 99 körda lopp 27 segrar och 3 VM titlar.

A true legend!

Excercise is King Nutrition is Queen - Put them together and you have a Kingdom

Såg på nyheterna förra veckan att medellivslängden i USA för första gången i modern tid sjunker. Skrämmande men inte fårvånande om man tittar på deras matkultur SAD Standard American Diet är verkligen SAD. Ni som har Netflix titta gärna (med era barn) på dokumentären FedUp. Skrev ett inläggi två delar om det samt träning och mat på Cellexir bloggen.

https://cellexir.se/blogs/news/excercise-is-king-nutrition-is-queen-put-them-together-and-you-have-a-kingdom-del-2

10 mil vinterdistans

Jobbade hemifrån idag en stund på förmiddagen. Vid halvelva ringde en postman på med ett paket från Evans Cycle. Yes vad kul, en ny neongul Castelli Perfetto jacka. Världens bästa cykelplagg för svenskt klimat. Perfekt från nollgradigt (med en merino under) ända upp mot 10-15 grader plus. Oerhört välgjord, vind och vattentät med perfekt ventilation grym finish o passform. Små i storlekarna dock fick skicka tillbaka en M från CRC förra veckan men L nu perfekt. Har haft några varianter av den förra modellen Gabba och de är VÄL använda nu så kul med en ny. Var förstås tvungen att testa omgående och stack planlöst ut som så många gånger förr norröver. Tog en sväng mot Arlanda och sen bort mot Knivsta. Nollgradigt och småruggigt men bara svag vind så man få vara glad för det lilla..

En kaffe o macka på Circle K i Knivsta satt lika fint som Castelli jackan. Men bra kallt att komma igång efter stoppet..

Lite tyngre hem med vinden övervägande mot, men körde mest i zon 2-3 med snittpuls 125 så inte alltför slitigt. Men det tar på krafterna ändå på något sätt att vara ute och cykla 3.5 timme på vintern. I alla fall på mig. Det blev prick 10 mil. Batteriet på Garmin la av i kylan med 1.5 mil kvar men  vad gör väl det. Riktigt skönt nu hemma i värmen. Trevlig helg!

Knockad på Zwift SM

Pang sa det vid starten och jag var långt efter. Jag trampade upp mot 500 watt men inte kom jag mycket närmare den snabbt bortflyende klungan. Hann tänka att vilket antiklimax det här blir, stenhårt avställd i starten utan chans till kontakt. Det här var mitt första Zwiftlopp (registrerade konto igår för att kunna vara med på SM) och jag hade ingen aning av vad som väntade. Visste inte att det gäller att ha hög effekt redan när startskottet går och att det går tokfort första minutrarna. Jag kämpade frustrerat med allt jag hade solo för att täppa luckan, kom igen nu ifatt ska du, och efter ett par minuter lyckades jag få kontakt. Men oj vad det kostade, som en käftsmäll rakt upp på max från start. Jag var helt slut med 97% av maxpuls när jag kom ifatt. Alltså vilken fruktansvärd start. Loppet gick redan 09.50 idag och jag visste inte ens om att det var på g när jag igår em tog en maxtjuga på Monarken för januari Kompiskamp. Den gick väldigt bra med 342 w och 4.75 / kg vilket bara är 8 watt från persrekord från våren 2015. Tog ut mig helt igår på slutet och hade verkligen ingen tanke på att göra det igen redan på morgonen idag men så undrade Ricky Klingvall om jag inte skulle vara med på Zwift SM som skulle gå idag, och vips så var jag anmäld. Ja vips och vips? Hade ett elände igår med alla krångliga registreringar på Zwift Power och allt vad det var men till slut var jag registrerad och anmäld till dagens SM i Zwift dryga 6 mils virtuellt linjelopp med ett 35 tal starka cyklister till start i A klungan.

Efter mardrömsstarten försökte jag hitta en bra position i klungan men jag åkte mycket jojo upp och ned och fick slita med ovanan hur tekniken med programmet fungerar. Hade också lite svårt i upp och nedförsbackarna då min trainer inte är uppkopplad mot Zwift med varierande motstånd utan ett linjärt motstånd och mätning via vevpartiet. I klungan får man en stor draftingfördel om man kan hålla sig mitt i klungan, men jag åkte för ojämt och när jag slog av efter att hamnat i front var jag snabbt efter igen med ett stort CLOSE THE GAP på skärmen och de kostar hårt att ta igen. Hade hoppats att puls och ben skulle komma igen lite och hinna hämta sig. Hade dryga 300 w på Quarq vevaprtiet första kvarten och 320 npw men det kändes väsentligt värre och tyngre än normalt och jag kände att jag inte har en chans att konkurrera hela vägen idag och klarade inte mentalt att pressa mig så mycket igen efter gårdagen som nog satt hårt i benen också. Så efter 17 minuter med i tätklungan men under stort lidande så resignerade jag, gav upp och bröt loppet. Ni ser på bilden nedan som jag tog med kameran på mig själv och min avatar  (ganska lik:-) när jag står vid vägkanten. Förnedrad, slut och stenhårt avställd.

När jag pustat ut så satte jag mig på cykeln och trampade lugnt och kollade på upplösningen av loppet vis SZR fb sida som hade lvesändning. Riktigt häftigt och spännande på slutet. Galet imponerande avslut av Jon Rydholm som gick ifrån sista minuten med 5-600 w hela vägen. Grymt starkt och stort grattis Jon! Ja det var en Zwift debut rakt in i skärselden om man säger så. Men till nästa gång vet jag lite mer om hur det fungerar och kanske kan hänga med lite längre om det vill sig väl. Vansinnigt bra träning är det och i många avseenden en liknande känsla som en riktig tävling kan ge. Nervositeten på startlinjen vid nedräkning. Alla tankar när man blir trött om hur klen man är och alla andra är superstarka osv. Men nästa gång, då jä....!

Dagens siffrorSegraren Jon Rydholm efter målgångGarmindata

Mitt cykelår 2017 - Karma

"Det är min tur nu vinden har vänt". Ja det var så jag kände när jag gick in i 2017. Efter mardrömsåren 2015-16 med de mycket svåra skador och olyckor jag råkade ut för så kändes det som att om det finns någon form av karma så bara måste 2017 bli ett fantastiskt år både på och av cykeln. Något annat fanns inte i min sinnesvärld. Jag började året med operationer både i januari och mars för uttag först av höftplatta och skruvar med ca 250 gram titan som jag fick ditsatt efter den brutna höften hösten 15. Hade stora problem av den med värk och gick som Zeb Macahan och haltade i nära 1.5 år. Konstigt nog det enda som gick ganska bra var att cykla under tiden. I alla fall till nästa stjärnsmäll in i en bergvägg på Mallorca 312 den sista april 2016. Där var det nära att min cykelresa tog slut för gott nu klarade jag mig med nätta 11 benbrott och en punkterad lunga och var ganska fort uppe och tävlade redan mindre än 3 månader efter olyckan i VSM. Hur det gick till fattar jag fortfarande inte. Men peppar peppar efter det har jag tränat bra utan olyckor med toppenhälsa och när jag fick bort höftplattan i januari var det som att få livet tillbaka. Jag kände mig10 år yngre. Redan en till två veckor efter operationen kunde jag gå igen obehindrat och all värk var borta. Nu är jag helt återställd i höften. Inga men eller värk och kan t om springa. Den andra operationen i mars togs det ut nyckelbensplatta efter Mallorca kraschen. Där blir jag aldrig helt återställd och har en bedövad känsla i vänster axel och lite ont men bra rörlighet och styrka så fullt funktionsduglig och oerhört skönt att får bort all metallskrot.


Det var nervöst att cykla ute första månaderna efter operationerna då en vurpa lätt hade slagit av de svagare benen efter håligheten från stora skruvar. Men allt eftersom tiden gick kändes det bättre och bättre och nu känner jag bara obehag och rädsla i extremt dåliga förhållanden som grusiga vägar, spöregn i tävlingsklunga med dålig sikt eller halka. Träningen och formen kändes bra. Jag ställde upp i Roslagsvåren ett motionslopp i slutet av maj. Första loppet i klunga efter operationerna och det gick toppen jag lyckades vara först över linjen. Men jag väntade med riktig tävlingsdebut till Stockholms 4 dagars i början av juni. I en hård H 50 klass med de främsta i landet fick jag resultaten 2-7-2-1 och totalt en 2:a plats efter temposuveränen och starke Roger Claesson Östersund. Femettan och kanske mitt skönaste cykelminne hittills var segern sista dagen i Nationaldagsloppet linje på "mitt" Markimvarv en bana i skogarna mellan Vallentuna och Arlanda som jag så ofta tränar på och nästan alltid kört bra på i många träningstävlingar och Smacklopp. Det var årets bästa dag vädermässigt i Stockholm och att lyckas vinna i en spurt över "omöjlige" spurtfantomen Torbjörn De Jager kändes nästan som ett verk av en högre makt eller Nationaldags loppet - Med guds försyn som jag skrev i racerapporten. Det var min tur vinden hade vänt.. Sån obeskrivlig lycka efter allt jag varit med om. Allt går och går det inte så går det ändå.


Spurten på Nationaldagsloppet 20 meter innan mål. Yes det håller!





Prispallen Nationaldagsloppet med Torbjörn De Jager CRT och Carl Johan Paulin Valhall





Det fortsatte lika bra med Vätternäventyret med Stockholm SUB 7. Vi hade haft många fina träningar ihop men jag kunde aldrig drömma om att vi skulle få till det så fantastiskt ihop med Vätternrundan 6.52 - En solskenshistoria


Lycklig i mål också där i toppenväder hela dagen.





43,5 i snitt på 30 mil kräver bra klungkörning och bra väder vi hade båda denna magiska dag





Nu var det dags för Veteran SM i Örnsköldsvik / Sidensjö och känslan var verkligen bra när även Ö vik bjöd på sitt finaste väder på hela året. Högsommarvärme som verkligen prickades dessa tre tillfällen, men endast då Nationaldagsloppet Vättern och VSM på en annars högst medioker sommar. Men det var ju min tur nu vinden hade vänt.. Jag hade högt ställda förväntningar på mig själv och skulle inte varit nöjd utan medalj. Ja helst ville jag ha två, både tempo och linje. Tempoloppet började bra men jag sprängde mig hårt i värmen ut och i stark motvind hem var jag nästan gråtfärdig, helt slut och övertygad om att jag kastat bort medaljchansen i den väggen jag mötte både av vind och en alltmer kollapsande kropp. Men det var inte bara jag som hade det svårt i vinden hem och det räckte mycket glädjande till silver bakom suveräne Roger Claesson som vann i stor stil med Torbjörn De Jager på bronsplats.





Till linjeloppet dagen efter visste jag ju att det var killarna ovan på pallen plus en handfull till som var de farligaste och kom det in till en spurt så var det förstås Torbjörn den man måste slå för att kunna vinna det hett efterlängtade guldet. Loppet gick lugnt i början sen hårdare, hade ingen bra känsla den första delen men kom som så ofta bättre och bättre in i det med tiden ju hårdare det gick. Mot slutet var vi en utbrytning efter den långa klättringen som skulle göra upp om det. Ett tiotal cyklister. Både Torbjörn och Roger var förstås med. Roger försökte hem ett par gånger de sista milen. Jag försökte några gånger men blev snabbt täckt och förstod att det här blir spurt. Vi närmade oss uppförssprinten och jag hann inte dividera klart med mig själv när jag skulle sprinta fullt innan Torbjörn stack först och jag hade inte en chans att få bra kontakt eller gå om i den korta spurten. Surt som tusan och var vansinnigt besviken direkt efter trots ett nytt silver. Ju mer tiden gick kände jag dock mig mer och mer nöjd. Jag var där. Att "bara" bli slagen av Torbjörn, som är så extremt explosiv, de senaste tre årens svenska mästare och har vad jag känner till vunnit alla spurter de senaste 2-3 åren just förutom Nationaldagsloppet. Så två SM silver är jag förstås supernöjd med. http://jblifecycling.blogspot.se/2017/07/vsm-h-50-linje-silverpilen.html


Med Torbjörn och Staffan Andersson Fredrikshof på pallen efter linjeloppet.





En rätt häftig bild från tempoloppet på VSM det ser ut som jag cyklar ute på ängen.





Första delen av säsongen gick allt verkligen med mig. Det blev precis så där bra jag hade projicerat och jag fick den karma jag tyckte mig ha förtjänat:-) Nu hade jag ett par stora tävlingsmål kvar där VNM i danska Randers var huvudprio. Nu var det slut på det fina vädret och kanske på årets karma också för nu blev det regn mest varje gång jag cyklade under resten av året och dessutom för första gången i mitt korta cykelliv en orgie i punkteringar. På VNM lyckades jag klara punkteringar och kom till slut 7:a i ett stentufft lopp både mentalt mot hjärnspöken i skitväder och fysiskt med en riktigt tuff kuperad varvbana. VNM linje - En kamp mot hjärnspöken


Sen hade jag en svit av punkteringar på tävlingar med 3-4 i rad till stort förtret. Hade dittills aldrig fått en punktering på en cykeltävling sedan jag började tävla 2011 /12 nu kom allt på en gång snacka om ketchupeffekt. Surt värre för fysiskt var jag i riktigt bra slag under andra halvan av säsongen, och det hade varit kul att t ex slippa punktering i Velothon efter 13 mil där jag hade klassat om mig från masters och tävlade på dispens i elitklass. Det positiva var väl att det gav blodad tand till revansch och ännu mer förstås att jag inte ramlade då explosionspunkan kom i hög fart utför.


Säsongen avslutades sedan mycket bra med starka lopp. 2:a på Roslagshösten sedan första inofficiella Roslagstempot som jag tror kan bli en kul tradition. 13 mil solo på tempocykel. Vi hade förstås skitväder igen hela vägen blött och fuktigt men jag hade en toppendag och cyklade de 13 milen på 3.11 nonstop i tempoställning och var nära 9 min före tvåan Dan Lidman. En riktigt kul avslutning på säsongen blev sen CK Unis lagtempo över dryga 6 mil med 4 manna lag på racercykel. Vi hade ett kombolag från CRT (min nya klubb) och SCK min dåvarande. Första gången jag cyklade med stjärnskottet Leo Kaftanski som vunnit nästa alla lopp han ställt upp i i H 30 inkl VSM direkt första året. Efter att cyklat lagtempo med honom förstår jag varför. Galet stark och när han satte upp långa förningar runt 50 kmh undrade jag bakom, boy what is this guy made of? Suveränt kul och inspirerande lopp som vi lyckades vinna med 43,7 i snittfart över 64 km. Jag undrar om inte det, säsongens allra sista lopp är det bästa jag gjort effekt och styrkemässigt. CK Uni lagtempo - Inte så bra kört pappa..

 Team CRT /SCK Uni lagtempo med Stefan Ljungberg Stefan Kuhl Leo Kaftanski

Ja ungefär så var mitt cykelår. Det var min tur 2017. Vinden hade äntligen vänt och det med besked efter mardrömsåren. Inga olyckor och i övrigt toppenhälsa och allt starkare och snabbare 51 årig kropp. Jag tror inte på begränsningar. Jag tror det är möjligt att bli snabbare och starkare. Det är inte lätt. Det ska inte vara lätt. Men jag har fortfarande bara tränat cykling i 7 år och tror jag kan ta igen mer på förfinad teknik, träning och erfarenhet än vad ev minskad syreupptagning eller åldrande kropp tar ifrån mig. Citius Altius Fortius.


Som många av er vet har jag också lagt ned en hel del insats på att bättre förstå både tränings och kostlära och hantera åldrandeprocesser. Det intresset har även lett fram till ett nytt företag under 2017. Ska man sammanfatta dessa i en mening så kommer det här med länk till ett dagsfärskt blogginlägg i ämnet EXCERCISE IS KING NUTRITION IS QUEEN - PUT THEM TOGETHER AND YOU HAVE A KINGDOM

Vad kommer 2018 bjuda på? Ett oskrivet kort men om stjärnorna står rätt och jag får ha turen och hälsan med mig blir det ett lysande år. Det skall bli väldigt kul att få tävla med nya lagkamrater i Cykloteket Racing Team och mer om det och andra tävlingsplaner får jag säkert anledning att återkomma om längre fram.


Igår när jag var ute och cyklade en fin runda på dryga 8 mil och som så ofta lyssnade på musik så kom Håkan Hellströms Din tid kommer på en lista. En låt jag fann mycket inspiration i på vägen tillbaka. Och när raderna i refrängen ”Stig till toppen av världen där änglar leker. Res dig efter varje smäll du har en ängel på din axel Din Tid Kommer” så rös jag av vällust i hela kroppen. Det gick. Jag reste mig. Med en ängel på axeln kom min tid. Och kom ihåg. Allt går och går det inte så går det ändå!