Mitt cykelår 2017 - Karma

"Det är min tur nu vinden har vänt". Ja det var så jag kände när jag gick in i 2017. Efter mardrömsåren 2015-16 med de mycket svåra skador och olyckor jag råkade ut för så kändes det som att om det finns någon form av karma så bara måste 2017 bli ett fantastiskt år både på och av cykeln. Något annat fanns inte i min sinnesvärld. Jag började året med operationer både i januari och mars för uttag först av höftplatta och skruvar med ca 250 gram titan som jag fick ditsatt efter den brutna höften hösten 15. Hade stora problem av den med värk och gick som Zeb Macahan och haltade i nära 1.5 år. Konstigt nog det enda som gick ganska bra var att cykla under tiden. I alla fall till nästa stjärnsmäll in i en bergvägg på Mallorca 312 den sista april 2016. Där var det nära att min cykelresa tog slut för gott nu klarade jag mig med nätta 11 benbrott och en punkterad lunga och var ganska fort uppe och tävlade redan mindre än 3 månader efter olyckan i VSM. Hur det gick till fattar jag fortfarande inte. Men peppar peppar efter det har jag tränat bra utan olyckor med toppenhälsa och när jag fick bort höftplattan i januari var det som att få livet tillbaka. Jag kände mig10 år yngre. Redan en till två veckor efter operationen kunde jag gå igen obehindrat och all värk var borta. Nu är jag helt återställd i höften. Inga men eller värk och kan t om springa. Den andra operationen i mars togs det ut nyckelbensplatta efter Mallorca kraschen. Där blir jag aldrig helt återställd och har en bedövad känsla i vänster axel och lite ont men bra rörlighet och styrka så fullt funktionsduglig och oerhört skönt att får bort all metallskrot.


Det var nervöst att cykla ute första månaderna efter operationerna då en vurpa lätt hade slagit av de svagare benen efter håligheten från stora skruvar. Men allt eftersom tiden gick kändes det bättre och bättre och nu känner jag bara obehag och rädsla i extremt dåliga förhållanden som grusiga vägar, spöregn i tävlingsklunga med dålig sikt eller halka. Träningen och formen kändes bra. Jag ställde upp i Roslagsvåren ett motionslopp i slutet av maj. Första loppet i klunga efter operationerna och det gick toppen jag lyckades vara först över linjen. Men jag väntade med riktig tävlingsdebut till Stockholms 4 dagars i början av juni. I en hård H 50 klass med de främsta i landet fick jag resultaten 2-7-2-1 och totalt en 2:a plats efter temposuveränen och starke Roger Claesson Östersund. Femettan och kanske mitt skönaste cykelminne hittills var segern sista dagen i Nationaldagsloppet linje på "mitt" Markimvarv en bana i skogarna mellan Vallentuna och Arlanda som jag så ofta tränar på och nästan alltid kört bra på i många träningstävlingar och Smacklopp. Det var årets bästa dag vädermässigt i Stockholm och att lyckas vinna i en spurt över "omöjlige" spurtfantomen Torbjörn De Jager kändes nästan som ett verk av en högre makt eller Nationaldags loppet - Med guds försyn som jag skrev i racerapporten. Det var min tur vinden hade vänt.. Sån obeskrivlig lycka efter allt jag varit med om. Allt går och går det inte så går det ändå.


Spurten på Nationaldagsloppet 20 meter innan mål. Yes det håller!





Prispallen Nationaldagsloppet med Torbjörn De Jager CRT och Carl Johan Paulin Valhall





Det fortsatte lika bra med Vätternäventyret med Stockholm SUB 7. Vi hade haft många fina träningar ihop men jag kunde aldrig drömma om att vi skulle få till det så fantastiskt ihop med Vätternrundan 6.52 - En solskenshistoria


Lycklig i mål också där i toppenväder hela dagen.





43,5 i snitt på 30 mil kräver bra klungkörning och bra väder vi hade båda denna magiska dag





Nu var det dags för Veteran SM i Örnsköldsvik / Sidensjö och känslan var verkligen bra när även Ö vik bjöd på sitt finaste väder på hela året. Högsommarvärme som verkligen prickades dessa tre tillfällen, men endast då Nationaldagsloppet Vättern och VSM på en annars högst medioker sommar. Men det var ju min tur nu vinden hade vänt.. Jag hade högt ställda förväntningar på mig själv och skulle inte varit nöjd utan medalj. Ja helst ville jag ha två, både tempo och linje. Tempoloppet började bra men jag sprängde mig hårt i värmen ut och i stark motvind hem var jag nästan gråtfärdig, helt slut och övertygad om att jag kastat bort medaljchansen i den väggen jag mötte både av vind och en alltmer kollapsande kropp. Men det var inte bara jag som hade det svårt i vinden hem och det räckte mycket glädjande till silver bakom suveräne Roger Claesson som vann i stor stil med Torbjörn De Jager på bronsplats.





Till linjeloppet dagen efter visste jag ju att det var killarna ovan på pallen plus en handfull till som var de farligaste och kom det in till en spurt så var det förstås Torbjörn den man måste slå för att kunna vinna det hett efterlängtade guldet. Loppet gick lugnt i början sen hårdare, hade ingen bra känsla den första delen men kom som så ofta bättre och bättre in i det med tiden ju hårdare det gick. Mot slutet var vi en utbrytning efter den långa klättringen som skulle göra upp om det. Ett tiotal cyklister. Både Torbjörn och Roger var förstås med. Roger försökte hem ett par gånger de sista milen. Jag försökte några gånger men blev snabbt täckt och förstod att det här blir spurt. Vi närmade oss uppförssprinten och jag hann inte dividera klart med mig själv när jag skulle sprinta fullt innan Torbjörn stack först och jag hade inte en chans att få bra kontakt eller gå om i den korta spurten. Surt som tusan och var vansinnigt besviken direkt efter trots ett nytt silver. Ju mer tiden gick kände jag dock mig mer och mer nöjd. Jag var där. Att "bara" bli slagen av Torbjörn, som är så extremt explosiv, de senaste tre årens svenska mästare och har vad jag känner till vunnit alla spurter de senaste 2-3 åren just förutom Nationaldagsloppet. Så två SM silver är jag förstås supernöjd med. http://jblifecycling.blogspot.se/2017/07/vsm-h-50-linje-silverpilen.html


Med Torbjörn och Staffan Andersson Fredrikshof på pallen efter linjeloppet.





En rätt häftig bild från tempoloppet på VSM det ser ut som jag cyklar ute på ängen.





Första delen av säsongen gick allt verkligen med mig. Det blev precis så där bra jag hade projicerat och jag fick den karma jag tyckte mig ha förtjänat:-) Nu hade jag ett par stora tävlingsmål kvar där VNM i danska Randers var huvudprio. Nu var det slut på det fina vädret och kanske på årets karma också för nu blev det regn mest varje gång jag cyklade under resten av året och dessutom för första gången i mitt korta cykelliv en orgie i punkteringar. På VNM lyckades jag klara punkteringar och kom till slut 7:a i ett stentufft lopp både mentalt mot hjärnspöken i skitväder och fysiskt med en riktigt tuff kuperad varvbana. VNM linje - En kamp mot hjärnspöken


Sen hade jag en svit av punkteringar på tävlingar med 3-4 i rad till stort förtret. Hade dittills aldrig fått en punktering på en cykeltävling sedan jag började tävla 2011 /12 nu kom allt på en gång snacka om ketchupeffekt. Surt värre för fysiskt var jag i riktigt bra slag under andra halvan av säsongen, och det hade varit kul att t ex slippa punktering i Velothon efter 13 mil där jag hade klassat om mig från masters och tävlade på dispens i elitklass. Det positiva var väl att det gav blodad tand till revansch och ännu mer förstås att jag inte ramlade då explosionspunkan kom i hög fart utför.


Säsongen avslutades sedan mycket bra med starka lopp. 2:a på Roslagshösten sedan första inofficiella Roslagstempot som jag tror kan bli en kul tradition. 13 mil solo på tempocykel. Vi hade förstås skitväder igen hela vägen blött och fuktigt men jag hade en toppendag och cyklade de 13 milen på 3.11 nonstop i tempoställning och var nära 9 min före tvåan Dan Lidman. En riktigt kul avslutning på säsongen blev sen CK Unis lagtempo över dryga 6 mil med 4 manna lag på racercykel. Vi hade ett kombolag från CRT (min nya klubb) och SCK min dåvarande. Första gången jag cyklade med stjärnskottet Leo Kaftanski som vunnit nästa alla lopp han ställt upp i i H 30 inkl VSM direkt första året. Efter att cyklat lagtempo med honom förstår jag varför. Galet stark och när han satte upp långa förningar runt 50 kmh undrade jag bakom, boy what is this guy made of? Suveränt kul och inspirerande lopp som vi lyckades vinna med 43,7 i snittfart över 64 km. Jag undrar om inte det, säsongens allra sista lopp är det bästa jag gjort effekt och styrkemässigt. CK Uni lagtempo - Inte så bra kört pappa..

 Team CRT /SCK Uni lagtempo med Stefan Ljungberg Stefan Kuhl Leo Kaftanski

Ja ungefär så var mitt cykelår. Det var min tur 2017. Vinden hade äntligen vänt och det med besked efter mardrömsåren. Inga olyckor och i övrigt toppenhälsa och allt starkare och snabbare 51 årig kropp. Jag tror inte på begränsningar. Jag tror det är möjligt att bli snabbare och starkare. Det är inte lätt. Det ska inte vara lätt. Men jag har fortfarande bara tränat cykling i 7 år och tror jag kan ta igen mer på förfinad teknik, träning och erfarenhet än vad ev minskad syreupptagning eller åldrande kropp tar ifrån mig. Citius Altius Fortius.


Som många av er vet har jag också lagt ned en hel del insats på att bättre förstå både tränings och kostlära och hantera åldrandeprocesser. Det intresset har även lett fram till ett nytt företag under 2017. Ska man sammanfatta dessa i en mening så kommer det här med länk till ett dagsfärskt blogginlägg i ämnet EXCERCISE IS KING NUTRITION IS QUEEN - PUT THEM TOGETHER AND YOU HAVE A KINGDOM

Vad kommer 2018 bjuda på? Ett oskrivet kort men om stjärnorna står rätt och jag får ha turen och hälsan med mig blir det ett lysande år. Det skall bli väldigt kul att få tävla med nya lagkamrater i Cykloteket Racing Team och mer om det och andra tävlingsplaner får jag säkert anledning att återkomma om längre fram.


Igår när jag var ute och cyklade en fin runda på dryga 8 mil och som så ofta lyssnade på musik så kom Håkan Hellströms Din tid kommer på en lista. En låt jag fann mycket inspiration i på vägen tillbaka. Och när raderna i refrängen ”Stig till toppen av världen där änglar leker. Res dig efter varje smäll du har en ängel på din axel Din Tid Kommer” så rös jag av vällust i hela kroppen. Det gick. Jag reste mig. Med en ängel på axeln kom min tid. Och kom ihåg. Allt går och går det inte så går det ändå!