RR VSM Linje H 50 Båstad

Sällan om aldrig känt mig så konfident och laddad inför ett race. Min klubbkompis och resekamrat Stefan Kuhl (H55 som vi samkörde loppet med) hade haft en mycket trevlig torsdag med resa ner till ett Båstad i finaste sommarskrud. Vi hade cyklat in banan ett varv, det kändes mycket bra i kroppen uppför den fruktade Tarravägen 2,4 km stigning med en extrem brant del på 900 meter med snitt 11% och max 18% upp på Hallandsåsen. Den skulle vi köra 5 ggr i ett 15 km varv på fredagen. Jag konstaterade snabbt att det var ett mycket gott råd jag lyssnat till från mina klubbkompisar att sätta på en 11-32 klinga bak för det brantaste partiet. Nu kunde man sitta ner och köra ganska hög kadens även där och det skulle kunna vara guld värt de sista varven. Vi tränade på den luriga, svåra ja kanske lite på gränsen för amatörcyklister 90 graders svängen precis efter en brant nerförskörning ner från åsen i slutet av varvet innan man kommer in i Båstad igen. Stefan som är fena på utförsåkning visade bromspunkterna och linjevalet. Det kändes bra att testat den några gånger även om vi inte åkte tävlingsfart.

 

Allt är rätt på racedagen. Jag sov sällsynt bra (Stefan inget snarkande tyst som en mussla - I love you man:-). God tid för lång frukost och en promenad i solen. Vi startade inte förr än kl 12.10. Vi kommer till banan en halvtimme innan H 40/45 går i mål. Vi hör av speakern att vår Richard Lööw är med i den 3 manna grupp som ska göra upp om medaljerna. Härligt! Richard har satsat så stenhårt på det här loppet hela säsongen på alla plan och nu såg det ut att ge resultat. Det blir spurt och han är stark där. Han lyckas leverera precis den 5-1 som målet var med en galet stark spurt och tar hem sitt  och vår nya klubb Cellexir Cycling första SM guld. Så fantastiskt roligt. Jag skriker rakt ut YES!Vilken kung du är Richard! Utöver Richard fantastiska seger kör Fredrik Wikström urstarkt kommer 6:a och är i soloutbrytning 2 långa varv.

Härlig stämning nu ska vi resterande CCC crew Näslund Kuhl Bohr också leverera. Målet är solklart 3 medaljer. Näslund och jag i H 50 och Kuhl i H 55. Starten går med Masterstart uppför hela backen första varvet. Det innebär återhållsam fart och alla ska vara med innan det ca 50 man stora fältet släpps fritt. Det är ändå svettigt uppför första gången i värmen. Den backen går inte att cykla upp utan ansträngning oavsett fart så brant är det. Men det känns toppen i kroppen och jag lägger mig i mitten av klungan och tänker att jag ska bara åka snålt till vi kommer in i backen andra gången då lär de starka sätta fart tämligen omgående och då gäller det att vara med. I H 50 / 55 klungan finns ett helt gäng mycket starka backåkare som förra året körde upp för backen snabbast av alla klasser och det skulle säkert inte gå långsammare i år. Fantastisk miljö däruppe på åsen när vi cyklar över fälten med den finaste utsikt i strålande sol, lite blåsigt men det mesta på topp och det går mycket lugnt där uppe på Åsen första varvet. I den branta utförslöpan på vägen ned som vi tränat på dagen innan hamnar jag ganska långt bak i den stora klungan och det bromsas betydligt mer än vad jag trott framför så det blir en lucka ut ur kurvan som jag inte hade tänkte mig. Blir lite stressad och känner att jag måste ifatt och vara med i täten när vi går in i backen andra varvet om ett par kilometer. Det tar en knapp minut på hög kraft för att gå ikapp men jag känner att idag är jag riktigt stark och återhämtar mig fort när jag anslutit till främre hälften. Vi kör in i backen andra varvet och jag är ungefär där jag vill vara runt 10 plats. Förra årets segrare Jonas Tell sätter direkt en stenhård fart. Ner med huvudet kämpa hitta ett jämt tryck. Wattmätaren på tokhöga siffror vad är han gjor av den där Tell? Tänker jag. Jag följer nära vi är en 5-7 stycken men känner och förstår att det kommer vara tomt bakom nu efter några minuter med stenhård belastning. Pulsen upp på dryga 90% men jag har riktigt bra ben och känner att den här farten klarar jag några gånger till men hoppas att de som är med ska visa sig lite mänskliga om några varv. Jag kör uppför branten på 3.46 med höga 439 watt effekt 6 w/ kg. Det är tillsammans med H 30 ett varv den snabbaste klättringen igår av alla klasser. 

Det är de väntade namnen Niclas Näslund är glädjande där förrra årets pall med Tell, Gartman & Schäffer.  Gabriel Nyström CK Sundet.Från H 55 är Thomas Nyberg och Roger Claesson också som väntat med. Tyvärr ser jag inte Stefan Kuhl men till min stora glädje är han helt plötsligt där med i gruppen när vi nått hela vägen upp och har lyckats sega sig ikapp på det flackare partiet efter att släppt 50-75 meter i branten. Wow vad grymt. Nu är vi 3 Cellexir i en mindre grupp och har en fördel mot de andra om vi kan spela korten bra och köra smart ihop.

Vi får igång ett ganska bra samarbete. Jag fattar direkt att det är klart. Det finns inte en chans för de andra att komma ifatt den här gruppen. Känner mig nästa löjligt bra uppe på åsen blixtsnabb återhämtning och en känsla att jag kan cykla hur fort som helst i grupp, stärkt av Vätternrundan på 6.37 med 45 snitt. Idag är det min dag och jag kommer sälja mig mycket dyrt. Vi kommer ner i U svängen vid Västra Karup där jag kommer i spets vid langningszonen står Fredrik och Anna Wikström och hejar och när vi kommer hela Cellexir gänget känns det toppen och langning får planerat vänta tills nästa varv. Upp igen med stark känsla och sen ett härligt fart parti förbi Båstad Golfklubb. Sen börjar nedförslöpan mot Båstad och jag tänker att den här gången får jag inte hamna efter ner mot kurvan och ur så det inte blir en ny bryggning trampar på lite extra och får lite hög fart strax innan svängen där vi tränat dagen innan. Jag bromsar hårt men det tar dåligt jag trycker ännu hårdare men farten vill liksom inte komma ner lika mycket som de andra får ner sin fart. Helvete vad håller på att hända? Gravitation är stark i lutningen farten för hög och min bromsverkan är för dålig. Jag passerar någon men nu kommer svängen. Stefan Kuhl är nu precis framför tyvärr på vänster sida om mig, hade jag varit till vänster hade jag kunnat köra rakt fram i svängen och vända om tillbaka när jag fått ner farten tillräckligt men nu kör jag ofrånkomligt på honom bakifrån när han svänger och jag kan inte ta kurvan i den farten. Jag kraschar Stefan ramlar mirakulöst inte men blir stoppad in till trottoaren med en balansakt av troligen sällan skådat slag (jag låg upp och ned i luften då och hade lite svårt att se..). hans kedja ramlar av. Han får inte på den i tillräcklig tid för att kunna ta sig tillbaka till gruppen och vips hade jag inte bara förstört min egen dag utan även större delen av hans. Oerhört tråkigt och deprimerande ledsamt. Stefan fortsatte sedan snyggt solo men missade tyvärr spurten om bronset och slutade 4:a. Själv krashade jag omkull hårt skrapade upp höft, och armåge illa med ett stort jack i armbågen som blödde ymnigt. Huvud och hjälm i gatan men som tur var löst utan påverkan. Cykeln klarade sig mirakulöst med bara vänster bromshandtag som var kraftigt snedställt. Men jag var snabbt uppe på cykeln igen och mitt i all frustration och ångest kände jag mig ändå tacksam över att inget verkade vara brutet. Vi skall åka på familjesemester med roadtrip ett par veckor San Francisco - San Diego på måndag. Kan ju säga att det potentiella telefonsamtalet till Kajsa från ett närliggande sjukhus med brutna ben och säga att min semester är inställd hade varit en bra bit från stimulerande att ringa:-(

Funderade på om det skulle gå att fortsätta ändå. Kände mig fortfarande topp i benen och nu med all adrenalin kanske jag och Stefan skulle kunna ansluta igen. De var bara en knapp minut framför? Men när blodet flöt ymnigt nerför armen ner på hanskar och styre och handtaget såg ut som det gjorde tillsammans med värk i armen så insåg jag att slaget är förlorat jag cyklade med Stefan en kilometer mot målområdet men stannade där vid målet med en av de värsta känslorna av besvikenhet, förstörtning och klantighet jag upplevt på mycket länge. Det här var ju min dag. Jag var så oerhört sugen på att få ut allt jag hade idag och jag har nog aldrig känt mig bättre. Så sumpar jag inte bara mitt eget lopp utan även för Stefan. Förbannade klantarschle. Nu är Stefan den noblaste och godaste vän man kan tänka sig och gav bara tröstande ord efteråt helt utan perspektivet som många kanske hade känt att han själv blev påverkad av min oförmåga att få ned farten tillräckligt. Och vad gäller ev missade medaljer så bekom det inte Stefan så mycket. Han har också ett helt gäng guld från tidigare mästerskap från både H 40 / 50 / 55 tidigare år så ett brons mer eller mindre gör ingen större skillnad tyckte han. Men ändå hur kunde det bli så här? Ja jag har inte alla svaren men troligen en kombo av att när vi tränat där dagen innan i lite lägre fart så bromsade jag senare och nu lite hetare i högre fart så överskattade jag min lite för dåliga bromsverkan på min cykel. Kör inte så ofta på de tubhjulen 50 mm när jag tränar och har originalbeläggen i kork kvar så det finns helt klart lite att önska i ökad bromskraft i kombon med de hjulen. Men i eftertankens kranka blekhet skulle jag förstås kört mycket saktare mot slutet av nerförsbacken vi var ju en stabil grupp och det var långt kvar av loppet fanns ingen anledning att gå på där för mig, att jag kom efter där på första varvet spelade nog också en roll för summan av omständligheter som ledde till det katastrofala utfallet.

Jaha det bidde inget guld eller medalj, det bidde ingenting. Tyvärr inte heller för Niclas Näslund som likt Stefan också slutade 4:aa han drog sin vana trogen hårt sista varvet men sista 100 meter smet samma trio som tog medaljerna förra året om, nu med Matti Schäffer först som vinnare. Åhh att ha få varit med om det sista varvet. Det hade jag givit mycket för. H 55 vinner urstarke  snyggt Roger Claesson snyggt efter att ha gjort en soloattack på åsen med några km kvar. Han är någrameter före H 50 killarna imål. Its never too late!

Jag blev professionellt omplåstrad av en gullig sjuksyrra vid målplatsen. Hon tyckte det kantboll på att sy ett par stygn i armbågen men jag hade inte större lust att åka till någon akut och vänta några timmar till efter loppet. Framförallt för Stefans skull då vi ville hem. Och jag har ju några värre ärr än det där om man säger så på kroppen så hon tejpade ihop det någorlunda. Det såg ganska oskönt ut med nytt blod som började droppa då och då under den annars efter omständligheterna trevliga resean hem. Lite oroad för såret men när Kajsa tvätttat rent och lagt på ny tejp och bandage så kändes det bättre sent igår kväll. 2 glas rött hjälpte också till:-)

En hel del tilltufsat där kläder, psyke och kropp

Lite mörbultad idag men jag känner att läkeprocessen är i full gång och det är ju mitt mastergame. Så ser nu fram mot en toppensemester med alla mina tjejer längs Highway nr 1 med stopp i SFC Monterrey Santa Barbara Santa Monica LA San Diego mm. Kommer bli rekordlång vila från cykel nu drygt 2 veckor men gissar att suget kommer vara desto större när vi kommer tillbaka.

Det här blev verkligen inte som jag tänkt mig. Efter en lång period nu ända sedan förra kraschen våren 16 har det gått som på räls. Men som min mamma sa idag det är som något alltid måste hända dig om det gått bra en längre tid? Ja kanske är det så, det saknas sannerligen inte dramatiska händelser i mitt liv. Vi talade mycket om det på vägen hem igår Stefan och jag om att våga. Våga satsa vare sig det är på sport eller i affärsliv. Jag har gjort det ett antal gånger utan skyddsbarriärer i båda sektorerna. Ibland har det gått fantastiskt ibland mindre bra men jag gör det och thats who i am. Jag verkar ha fler än nio liv tur jag inte är en katt då vore det slut för länge sen.. http://jblifecycling.blogspot.com/2015/10/mina-9-liv-och-dess-markliga-cykler.html

Stefan ändå glad åt  hemfärd i bästa cabvädeer😃

 

Nu gäller det att lära av det här. Efter olyckorna 15-16 blev jag rädd och spänd utför, nu sista året har det känts betydligt bättre. Nu efter den här smällen gäller det att lära sig av erfarenheterna. Stefan och jag talade om det på vägen hem och han är mästare på gamet snabb men framförallt säker utförskörning han ska lära mig det nu i privatskola:-) You live and you learn! Kör hårt men försiktigt. Asfalten är hård men det är vi med:-)

Imorgon Linje VSM Båstad

Bilen nytvättadd och packad med cykeln på för färd till SM. Åker och hämtar min lagkamrat Stefan Kuhl snart för en lång biltur ner till Båstad där VSM går i år igen (på samma bana som förra året) med den extrem branta Tarravägen och någon km klättring med ända upp till 18% lutning, galet brant. Jag bröt löppet förra året efter ett varv. Det spöregnade och blåste småspik på Hallandsåsen och jag var klen i psyket den dagen, riskavert helt enkelt efter mina olyckor och var nte sugen på nerförskörning i 70 kmh i klunga i spöregn. I år känns det klart bättre. Både mentalt när jag cyklat och tiden har mer och mer läkt rädslan från olyckorna sen är väderprognosen toppen nu med sol imorgon så jag ser fram mot ett kul lopp. Kommer förstås bli vansinnigt tufft med 5-6 ggr eller vad det är vi kör upp för backen och det kanske inte är mitt bästa vapen men formen är på topp och jag ska försöka få ut det jag har i alla fall.Grymt tuff startfält i H 50 nu för tiden så det blir stentufft om topplaceringarna. Tycker att det är lite synd att vi kör så pass kort 7-8 mil eller vad det är, men det är vad det är.

Båstad next

Hade bytt till en 11-28 kasett hos vår partner Jarla Cykel förra veckan för klättringens skull, men killarna i laget dissade det och sa att 32 kasett är bättre då många varv uppför extrembranten bryter ner så hårt så bättre att kunna gå på riktigt lätt växel om behov finns. Stefan Ljungberg hade en 11-32 hemma så han var snäll och bytte åt mig i förrgår (jag är ju inte direkt någon chiefmechanic om man utrycker sig milt:-). Så nu kan jag spinna på hög kadens om jag vill uppför backen. Vi cyklar in den ett varv ikväll för att se hur det känns. 

11-32 Ett vinnande koncept?

Hoppas få ut ett bra lopp nu det sista inför en lång semester med familjen. På måndag åker vi på en roadtrip ett par veckor med hela familjen från San Fransisco till San Diego med ett antal övernattningar längs kustvägen som alla säger är så vacker. Det kommer bli grymt om än säkert med lite cykelabstinens .. Men först SM. Nu  kör vi!

Gäst hos Bättre med åren & rekordsnabb midsommarcykling

Fortfarande nästan lite hög efter urladdningen på Vätternrundan i lördags. En otrolig ynnest och tillfredsställelse att få lyckas så bra. Även om det förstås hade varit kronan på verket om vi varit 5 min snabbare och lyckats ta rekordet. Men bra tänker jag att ha mål nästa år😉.

Häromdagen kom ett nytt podavsnitt från Bättre med åren (eftet VR kanske man kvalar in någorlunda på temat:-) med Stefan Wendt. Han gästade mig för ett par veckor sedan på vårt kontor på Kungsgatan och vi hade ett väldigt trevligt samtal om cykel, träning, åldrande, inställning och mycket annat. Kul om du vill lyssna😃

Bättre med åren - Jonas Bohr länk

Ute på vårt kära Smidö nu för midsommarfirande med storfamiljen. Solen skiner och snart ska vi prova SUP brädan jag köpte förra veckan efter att Vera som provat på skolresa sagt det var så kul. Härligt! En annan härlig grej var utcyklingen igår kväll. Soligt o vackert med omväg över Sälna och Sigtuna fick jag ett fantastiskt fint pass med lite superkompensation från Vättern tror jag . Faartrekordsiffror trots reserver kvar och lägre puls 141 (83% av max ) än vad jag hade runt hela Vättern med 144 slag snitt. Så nu vet ni hur ni ska formtoppa. Kör Vättern på 6.37 och vila ett par dagar. Hur svårt kan det va😉

Glad midsommar!

Vätternrundan Team Serneke rekordförsök - Massakern till Jönköping

Alltså vad är det här för galet inferno jag har hamnat i? Vi har kört 8 mil av 30 och jag har där 93% av maxpuls uppför backarna och tänker hur ska det här sluta? Vi stormar genom Gränna över kullerstenarna i full fart. Solen skiner, det är VARMT och härligt massor med folk på gatorna som tjoar och hejar. Vi bombar vidare i full fart uppför de tunga backarna. Alex Gingsjö (dubbel svensk mästare och en av de som var med på nuvarande rekord 6.33 2015) sa innan loppet att vi måste gå på hårt i alla backar också för att ha en chans och det tog gruppen tydligen fasta på. Ja de som var kvar alltså.. Av den 40 man stora starka startgruppen i Team Serneke Allebikes rekordförsök var nu  hälften borta redan efter en knapp tredjedel av rundan. 51 kmh snittfart till Gränna, efter en "lugn" start med 42,7 första 5 km går det snabbt upp till 50 kmh och över på följande 5:or. Nr 7 efter 3 mil går med 55.1  och nr 8 går med 56.6 kmh. INSANE. Det går så fort så länge att jag ofta misstar med att försöka växla till tyngre när jag håller lite hög kadens. Just det jag har ju redan 53/11 tyngsta växel i..

Vinden var med oss i riktning ner söderut till Jönköping men den var svag. Ja så ni fattar själva att leden i kedjan då tunnades ut oroväckande fort. Det kräver ett stenhårt kraftpåslag att ta sig upp i snabba ledet hela vägen till front för att falla av i andra ledet och det tog sin tribut i vårt lag alldeles för fort. Jag klantar till det en gång och försöker dricka på vägen upp i snabba ledet och tappar direkt 5-10 meter och det kräver ett jäkla påslag att täppa och är inte bra för rytmen i laget, lesson learned. Jag har inte tänkt släppa än men med 85% av max som snittpuls och några gånger uppe på 93% första 9 milen så är det på gnällen och jag tänker kan jag bara hänga med ned till Jönköping utan att lägga mig bakom rotationen så har jag hur som helst gjort ett hyggligt bidrag till laget. Jag klarar det men när vi når Jönköping (med 50 snitt efter 2.05 som inte helt oväntat gav KOM:-) lägger jag mig i svansen och försöker hämta andan lite genom stan. Det går någorlunda och jag får lite hopp när jag tänker bara någon mil kvar till första depåstopp i Bankeryd och klarar jag mig bara dit får jag en HEL minut vila och återhämtning. Jag vet också att om jag bara klarar mig till ca hälften så brukar jag mattas klart mindre än de flesta andra halvan. Det ger mig lite hopp. En mil i taget. Kom igen bara 19 mil kvar nu.. (eller förresten skjut mig bara nu på fläcken istället..)

Tar mig ändå uppför de tunga Bankerydsbackarna med lite bättre mod. Men det har varit rena massakern och slakten för laget. Vi är bara ca 17 man kvar in till första depåstoppet. Vi har en minut på oss. Stanna vid sin hink där teamet professionellt lagt våra medhavda flaskor och ev annan energi. Som många av er vet var det galet varmt runt 27-28 grader och vätska energi och saltbalans var nycklar för dagen. Större delen av killarna i laget var redan helt vit randiga av allt salt på de svarta dräkterna. Jag var stressad av tiden 1 minut för att byta flaskor få i sig en banan eller nåt och kanske hinna kissa. Fumlade med byxorna med darriga händer och försökte känna om det skulle gå och kissa, men nej inte en chans och var heller inte kissnödig. Iväg igen okej nu kör vi grabbar. Ja tjena..

Jag har planerat 6 flaskor under loppet. 5x 75 cl och 1st liter flaska för att ha 1.75 liter in från andra depåstoppet vid 20 mil. Jag har 80 gram Maurten i alla flaskor så den grundenergin räcker ganska långt. Utöver det ett par bananer någon bulle och några gel är upplägget. Mitt trumfkort är en dos 13 gram Cellexir Endurance varuprov (vår kommande performance enhancer för konditionsidrott) innan loppet en till i första flaskan efter första stopp samt en dos efter 20 mil. Jag dricker snabbt upp första halvan av den nya flaskan efter depåstoppet och redan efter 5 minuter känner jag en påtaglig game on känsla igen. Starkare ben lättare andning och en mentalt ökad vilja att vara i detta episka kraftprov. Min puls går ned något och jag är med och snurrar i den allt kortare rotationen nu nästan hela tiden. Får en härlig känsla vid 15 mil. Nu et är min halva kvar intalar jag mig. Här har jag aldrig fallerat, alltid levererat tidigare snabbcyklingar runt Vättern. Men det är klart dessa har skett med farter runt 42-43. Nu har vi drygt 47 snitt halvvägs efter några långsammare mil på banan ackompanjerad av en lite ökande nordostlig motvind. För att slå rekordet måster vi hålla ca 45 fart hela vägen hem. Efter den starten och inte ens halva laget kvar, värmen och ännu värre än "trög vind" upp hela västsidan börjar jag förstå att det här kan bli övermäktigt men jag ska banne mig vara med hela vägen hem och vi ska göra vad vi kan för att sätta en bra tid.

Milen rullar på och givet förutsättningarna håller vi ändå väldigt hög fart långa stunder, men det kostar och ofta blir rotationen ner mot 8-10 man innan tempot självregleras automatiskt så några till kan komma med igen för att sedan efter en stund vara nere på 8-10 man igen. Så där håller det på. Jag är med i rotationen nästan hela tiden och känner mig ganska bra men det tar stenhårt att gå upp i spets i motvind i en så kort rotation så några gånger får jag gå ner och "vila". Men där får jag som tur är snabb återhämtning så räcker med någon minut några gånger för att sedan gå med igen.

Några till faller av och när vi når andra depåstoppet efter 20 mil är vi nog bara 13-14 st kvar. En av våra grymma teamkillar springer runt med iskalla Coca Cola flaskor och jag tar snabbt emot en och föröker halsa så mycket jag kan med begränsad framgång innan det bubblar över i näsa och mun. (Det är ett väldigt bra stresstest att se hur man reagerar i en depå med 60 sek stopp när man ska byta flaskor, dricka cola hinna äta en bulle eller banan o kanske kissa lite med darriga händer efter dryga 4 timmar cykling på 85% av maxpuls. Kan säga att avslappnad är inte det första ord som kommer upp för mig:-)  Jag vill också passa på att rikta det största tack till Anders Johansson och Oluf Skoogh för ett sånt toppenarr + förstås till Ola Serneke som gör det möjligt, supertack för hela upplägget. Klinisk precision och uppstyrning i depåerna bil som åkte runt med tidsangivelser och support mm. Imponerande.

Vi är ute på vägen och rullar igång igen. 10 mil bara knappa 2,5 timmar kvar. Nej du skojar.., men vi gör det ändå med bra tempo och det är ju en helt grymt hälig känsla att ligga där och snurra med svenska mästare och absoluta toppcyklister. Vi pratar inte så mycket, lite peppande men känslan är att de flesta behöver spara sin energi och koncentrera sig på uppgiften. Jag är hårt fokuserad på position, hålla rätt dvs minimalt avstånd till hjulen framför i rotationerna. Hitta så mycket lä det går. Men det finns stunder jag bara njuter av farten och hela situationen jag befinner mig i. Helt galet egentligen vad gör jag här? En 52 åring som började cykla vid 43 tillsammans med flera svenska mästare och några av Sveriges bästa landsvägscyklister i en mindre grupp av 10-11 med 7 mil kvar till en av de snabbaste tiderna någonsin runt Vättern. Låt det nu hålla hela vägen hem tänker jag i en symbolisk vädjan till gudarna.

Ute på den lite större vägen till Motala med ca 4 mil kvar.Mindre än 1 timme kvar. Jag börjar på ett märkligt sätt känna mig starkare.Vet inte om det är någon konstig prägling av just erfarenheter från Vättern alla tidigare år. Samtliga gånger med snabbgrupper 6 år har jag haft fantastisk känsla i kroppen sista timmen med känslan av att kunna cykla ännu fortare ännu lite längre. Blir upprymd av känslan. Vet inte vad det beror på? Kanske är det längtan till den kalla lättölen i Stadsparken som jag alltid brukar börja känna här? Eller också är det min evighetsgen, genen som gör att man kan hålla på hur länge som helst utan mattning (som min klubbkompis Stefan Kuhl sagt jag har och borde forskas på:-) som har slagits på. Hur som helst det är en underbar känsla och när jag ser min kompis Klas komma med bilen utanför oss och filma vår rotation /se filmen) gör jag tummen upp. Kul att kunna visa honom att jag hänger med och kul att känna support.

Sista 2-3 milen upphör rotationen och det blir spontana förningar av de som har lust och ork. Jag är där mycket i spets och njuter av att växeldra i ganska långa förningar. Sedan en ganska lång stund är rekordmöjligheten borta och jag vet att vi är på väg mot en tid som visserligen bara är några minuter över rekordet men ändå helt klart passerad. 3-4 minuter kör man inte in på 3-5 man sista 45 minuter. Men ändå härligt peppande cykelåkning på de två små looparna strax innan mål. Vi kör om ganska många tidigt startande och det går i de allra flesta fall mycket smidigt. Med 15 km kvar har det börjat rycka lite i höger insida lår. Nej lägg av ska jag få kramp nu? Har jag aldrig fått på en cykelsadel förut. Blir instinktivt lite rädd och bara någon minut senare hugger det till med kramp. Nej du skojar med mig? Det låser sig i låret och jag slutar trampa. Försöker spänna benet och växelvis slappna av. Trampar igen det hugger lite till men till stor lättnad släpper det fort igen och jag känner att nu ska det väl ta mig tusan kunna gå hela vägen hem. Lätt euforisk med en knuten mental näve tar jag en lång förning. Vi är nu 10 kvar i gruppen och den sista 5:an på motorvägen in mot Motala går med hemlängtan i 45 fart. Upp i rondellerna sista km innan mål. Koncentration och försiktig nu i sista svängarna så inget händer där. Vi rullar ner mot målbågen och Stadsparken, svänger vänster och där står det här tas din tid. En lite symbolisk farthöjning sista 50 m och blipp vi är i mål. YES we fu.... did it. 6.35 på min Garmin och sen 2 min autostop blir 6.37 med 45 kmh snittfart. 45 fart i 30 mil prova att titta på hasithetsmätaren nästa gång du når 45 på platt eller nerför och föreställ dig 30 mil i den farten? 

Men vadå ni klarade ju inte rekordet kanske du tänker? Nej vi missade rekordet med 4 minuter. Gör om gör rätt nästa år? Nu kan jag ju iofs bara tala för mig själv men jag tror att de flesta av oss 10 som kom i mål därändå  kände sig som segrare. Det var en oerhört tuff dag i sadeln. Förutsättningarna som åskådare var helt optimal men som cyklist så tar värmen hårt på många och vinden var en klar bit från fördelaktig. Team Serneke drabbades också av några mycket namnkunniga återbud i sista stund av både Tobias Ludvigsson och Alexander Wetterhall. Kanke hade det gått med dem? Kanske ja till och med troligen körde vi lite för fort ner till Jönköping. Hade fler varit med efter första depåstopp och gruppen som helhet varit större och mindre sliten hade kanske kanske rekordet varit inom räckhåll? Men den farten som krävdes på västsidan i lite tilltagande motvind hade nog varit bra tuff ändå. Man kan spekulera hur mycket som helst. Nu blev det som det blev vilket det ju brukar bli:-). Tror vår tid är andra genom tiderna slaget av 8 man 2015. Inte så många 50 + före i listan heller:-) Ett 40 man starkt lag från Norge hade också rekordambitioner Team Kjekkas. De körde på 6.51 14 min efter oss tycker jag sätter vår prestation i rätt kontext. Andra snabba lag Team Mustach Bianchi 6.54 och även Idrottslabbet Linköping på fin fina 6.54 sedan ytterligare ett lag på 6.58 tror jag så ganska många cyklister SUB 7. Gränserna flyttas hela tiden framåt. Det var inte många år sedan SUB 7 sågs som nästan omöjligt för elitmotionärer.

För mig personligen så är det betydligt mer än en seger. Jag tycker det är den bästa insats jag gjort på en cykel. Jag är oerhört glad att jag fick chansen att som ålderman vara med i den här gruppen. Ännu gladare att vara en av 10 som går i mål i första gruppen och gladast är jag, ja  t om stolt att jag kunde bidra så pass mycket hela vägen. Belastningen var extrem jag har 144 i snittpuls vilket är 85% av max i 6.37. Jag är otroligt glad att kunna uppbåda den mentala kraft det krävdes att gå så hårt så länge. Kraftdata är 220 w / 250 np (vikt 71 kg). Snittkraften är något lägre än vad jag hade gissat för att cykla så här fort men belastningen är väldigt ojämn. Tittar jag på Strava kraftzoner så ser jag att en väldigt stor del av loppet hamnar i "Active Recovery" (kändes inte alltid så där lagom recovery kan jag meddela:-) med 2.5 timme mellan 0-187 watt man rullar ju väldigt långa stunder utan att trampa i en grupp, nedför på rulle i lä etc. 1 timme 13 minuter i zon 2 187-255 w. 1 timme i zon 3 255-306 w. Den riktigt hårda belastningen är 45 min i zon 4 306-357 watt 31,5 min i zon 5 357-408 watt och 27 min i zon 6 anaerobic 408-510 w slutligen zon 7 neuromuscular 7 min a >510 w. Ja det tar lite ojämnt om man säger så..

Underbar känsla i mål tillsammans jag blev också intervjudad av Vätternrundan TV precis efter målgång och lättölen ja den var lika underbar som vanligt 2 st snabba lite potatissallad och kyckling innan jag efter en stund linkade svårt haltande upp till bilen med väska och cykel. Kunde knappt gå på kvällen innan hade jag slagit vänster lilltå i en parasollfot så jag trodde den gick av först. Har nog fått en spricka i den. Kändes rejält delar av loppet men jag försökte tänka på devisen "smärta är bara svaghet som lämnar kroppen" och så kändes det snart bättre igen. Man blir vad man tänker kom ihåg det och som jag brukar säga. Allt går och går det inte så går det ändå. Its never too late!

Jag började cykla runt 2010 2012 började jag tävla och ställde då frågan till mig själv: Hur bra kan jag bli på cykel? Sedan dess har jag försökt att ta reda på det. Det har varit en otrolig resa på alla plan i både med och motgångar. Jag har råkat ut för tre väldigt allvarliga olyckor och har egentligen brutit en oförsvarligt stor andel av kroppens ben för att fortsätta. Men viljan att komma tillbaka och prestera på en ny högre nivå har alltid funnits där i bakhuvudet och den kraften har varit starkare än rädslan. Att försöka tro på mig själv tro på förmåga och kapacitet istället för på begränsningar och jante tror jag är några av orsakerna att jag idag som 52 åring fortfarande inte verkar ha hittat svaret på frågan hur bra kan jag bli?

The last standing ten

 

 

The starting 40

 

Lättöl nr 2 i parken

 

Med ca 4 mil kvar

 

Här en video från en kollega som bor vackert nere vid Vida Vättern efter ca 6,5 mil man kan se att vi är bara ca 20 kvar redan där.

 

Namn på de snabbaste VR 2019

https://www.strava.com/activities/2452415042 Strava JB VR 2019

Strava Motala - Jönköping 49,7 kmh

Strava kraftzoner

Träffade min grymme teammate i Cellexir Cycling Stefan Hulken Ljungberg som tog sitt SUB 7 nu med fina 6.54 i en annan snabbgrupp när jag skulle åka till vänner, middag och övernattning i Mjölby efter. En härlig känsla nedcabbat i den ljumma kvällssolen med ett par glas Champagne och en lysande middag som väntade bara 20 minuter bort.

Följ Team Serneke och vårt rekordförsök på Vätternrundan med Race One och hur tränar eller vilar man inför ett lopp?

I morgon kl 12 går starten för rekordförsök Team Serneke Allebike med målet att cykla de 297 km runt Vättern på 6.29. Ett lite "småtufft" mål skulle nog de flesta hålla med om. 46.2 i snittfart som krav för att hinna tillbaka till Stadsparken i Motala helst någon liten ynka sekund innan 18.30. Följ mig och laget på Race One appen. Jag har startnr 29523 och du kan följa med hela vägen i appen, hoppas jag orkar hänga med nu, helst hela vägen förstås. Förutsättningarna vad gäller väder ser bra ut, för några timmar sedan nästa löjligt bra med först medvind ner och sen skulle vinden vända när vi är i Jönköping för medvind hem också, frågor på det? Men just nu säger prognosen att nordlig vind håller i sig och ökar lite vilket är mindre bra för hemresan. Men det kanske kan ändra sig igen om vi har tur? Verkar bli varmt och skönt i alla fall med 22-23 grader så det gäller att dricka mycket.

Jag kan inte skylla på förberedelserna eller formen heller. Jag hade ett möte med Sveriges ledande idrottsfysiolog Dr Mikael Mattson häromdagen, Mikael forskar till vardags forskar på Stanford University / Karolinska Institutet och är också Senior Advisor till Cellexir - Vår historia. Vi kommer under året lansera en Performance Enhancer för uthållighetsidrott i et mycket spännande projekt där Mikael efter en idé jag haft tagit fram formulan baserat på ingredienser med starkt vetenskapligt stöd tillsammans med några ingredienser som har potentiellt stöd och ytterligare några som har långvarigt empiriskt stöd i olika kulturer i samband med mental och fysisk prestation i kombination med uthållighetsarbete. Nästa år kan ni köra Vätternrundan med Cellexir Endurance. Jag har gjort det med framgång under våren och gör det förstås imorgon som mitt lilla hemliga vapen:-).

Jag passade också på att fråga Mikael som är en svårslagen expert inom träningslära hur jag skulle träna nu de sista 3-4 dagarna innan VR? Han sa att väldigt många gör felet att vila alldeles för mycket de sista dagarna vilket gör bl.a blodvolym mindre och prestation sämre. Efter vi stämt av ingångsvärden och träningsbelastning fram till tisdagen när vi träffades (vilodag). Han tyckte jag skulle köra 4 x20 min Z 4 i onsdags, lätt pendling med 5 x30 sek spurter igår och en timme Z 4 idag. Oj det var rejält mycket mer än vad jag hade gissat / tänkt göra. Men ok vi kör på det. I onsdags blev det lite lätt modifierade intervaller i samband med skarvning på pendling. Två runt 20 minuter plus ett varv runt Fysingen på Smacktempobanan 19 km vid Upplands Väsby Rosersberg Almungevägen. 58 efforts säger Strava på det varvet så jag börjar kunna sträckan nu.. Körde varvet på 145 i snittpuls ca 85% av max och lite under tröskel i början och lite över mot slutet men grymt svar av kroppen en blåsig kall dag.



Det här gav mig ett bra självförtroende och är nog det bästa jag gjort vad gäller fart / kraft / ansträngning. Igår regnade det mest hela dagen så ställde in pendlingen och tog Wattbiken på kvällen för 15 lugna minuter + 5 30 sek spurter. Blir jobbigare än vad man tror även om det låter lite. Tog inte ut riktigt fullt 100% i spurterna då jag inte ville riskera att känna av dem på lördag. Men Mikael sa att de högintensiva spurterna främjar mitokondrietillväxten inför loppet och det låter ju bra. Idag pendling till stan 30 min i ok tempo sen samma resa hem i ännu lite högre tempo. Efter det ska jag vara all set inför imorgon. Hur svårt kan det va liksom? Vi är ju nära 40 st, nej jag bara skojar det är klart det är ett nästan utomjordiskt mål. Men Serneke laget är också på pappret ruggigt starkt. Så är det någon gång det ska klaras det så är det imorgon.

Nu är det väl lite sent att göra något åt er egen träningsbelastning om ni skall cykla Vättern ikväll, inatt eller imorgon? Men kan vara bra att ta med sig att hålla igång kroppen lite mer än vad ni kanske trott inför nästa stora lopp. Lycka till alla med era lopp och några av oss kanske ses i Motala? Och alla ni andra följ oss gärna på vägen!

Rekordförsök 6.29 på Vätternrundan med Serneke Allebike Racing Team

30 mil på 6 timmar och 29 minuter. Är det ens möjligt att cykla så fort? Det blir en nätt snittfart av 46.2 kmh bara för att sätta lite siffror och perspektiv på det. Herregud sa kollegorna på jobbet idag, den hastigheten kan man ju inte ens komma upp i på platt mark som maxfart. Ska ni försöka köra 30 mil i den farten - INSANE!

Ja det är en lite galen känsla att ens tänka tanken, än mer så att jag en 52 årig gubbe som började cykla vid 43 nu ska få vara med i det här laget som består av gräddan av den absoluta svenska cykeleliten med namn som Tobias Ludvigsson (som var 12 sekunder från att vinna sista tempoetappen på Girot nyss) hans bror Fredrik, svenska mästare som Alexander Gingsjö, Michael Olsson, Richard Larsen och Alexander Wetterhall bara för att nämna några. Det är en extremt kapabel grupp om knappa 40 cyklister som Team Serneke Allebike har samlat ihop här för att sätta ordentlig press på nuvarande rekord 6.33 som en grupp på 8 starkingar till slut kom imål på (de var betydligt fler som startade) i Bianchi Tre Bergs rekordförsök från 2015. Målet är satt till 6.29 och är förstås oerhört tufft även om man cyklar på yppersta elitnivå. Det går absolut inte att göra på några få. Samarbetet måste fungera länge och klockrent i gruppen om chans skall finnas. Troligen behöver vindarna vara rimligt gynnsamma också, speciellt viktigt att det inte är längre partier av kantvind då det förstör all chans till återhämtning när cyklister inte är i front och bryter vind.

Jag är oerhört glad och peppad att få vara med om det här äventyret och går förstås in i det här med största respekt och ödmjukhet inför uppgiften. Hur det än går med både min egen insats och lagets så blir det här ett äventyr att minnas. Att få cykla i samma team som de här killarna är bara det mycket smickrande. Jag hoppas att jag även skall kunna bidra till gruppens framfart så länge som möjligt, helst hela vägen tillbaka till stadsparken i Motala förstås, och skulle inte det gå så ska jag kämpa till sista watten är ute ur mina ben och kropp, det kan jag lova.

https://sernekeallebikert.com/bakgrund/

Jag har cyklat i en handfull snabbgrupper runt Vättern. som snabbast 2017 på 6.52 vilket är ca 43 i snittfart. 6.30 eller 6.50 kanske inte låter som så stor skillnad men jag kan lova er att varje 10 minuters kapning i den farten är en stor och tydligt upplevd fartskillnad. Några av er har kanske varit med i andra subgrupper med mål mellan 7-9 timmar. Då har ni säkert känt hur stor skillnad en kvart till en halvtimme kan kännas i fart eller ansträngningsnivå. Den skillnaden är ännu mycket större i farter högt över 40. Det är en jäkla skillnad på 7.15 mot Sub 7 och tänk då 6.30 mot 7? Ja det är nästan svårt att ta in när man cyklar själv på en väg kanske lite nerför som idag på hempendlingen och når 46 en kort stund och känner fartkänslan och tänker 30 mil i den här farten? Nej det kan inte vara möjligt? Men humlan kan ju inte heller flyga, men gör det ändå. Allt går och går det inte så går det ändå som jag bruka säga.

Till skillnad från i år så tidigare år när jag cyklat Vättern i snabbgrupper har jag tillhört de starkare i laget. Jag har aldrig stått över en förning på någon Vätternrunda eller ens gruppträning tror jag och har alltid känt att jag skulle kunna cykla en bit fortare om laget haft mer total kraft i sig. Flera år har vi fått gå ned på ett led sista 5 milen och allt färre har stått för dragjobbet. Är det någon del av cykling som jag känt en relativ styrka i under de här åren med tävlingscykel så är det på Vätternrundans sista timme. Jag hoppas att den känslan är kvar på lördag. Nu är det ju som jag skrev en galen skillnad på att hålla 43 mot 46 och kanske fladdrar jag av redan efter någon mil? Men om man inte provar får man ju aldrig veta och jag är SÅ glad för att få chansen att göra det med landets bästa cyklister. Jag har ju också kört ett antal linjelopp i elitklass och vet att hänger jag bara med första timmen brukar jag göra det resten också. Men man kan ju bara göra sitt bästa och hoppas att man har dagen D. Jag är i bra form dock alldeles för få, ja inga faktiskt snabba gruppträningspass i år. Har däremot kört en del bra pass själv, men det är klart jämför jag med många killar i laget både tränar och tävlar jag ju mycket sparsamt. Men det är vad det är och jag får försöka hänga med på inspiration och vilja samt förstås Cellexir - Vår historia

Följ oss gärna på vägen runt sjön i år. Vi startar kl 12.00 på lördag som första snabbgrupp. 4 min efter oss startar Team Kjekkås från Norge som också satsar på rekordet så det kan bli riktigt tight och tufft runt Vättern på lördag. På vårt Mallorcaläger i april bodde det en av Kjekkås killarna på vårt hotell. Såg urstarkt ut och berättade att deras grupp kört Styrkepröven det kortare 19 mils loppet på en tuff bana med 47 snitt. Känn på det. Norrmän är ju absurt snabba på cykel och skidor, är det all astmaspray tror ni:-)


NU KÖR VI!

RR Nationaldagsloppet linje 147 km - Ner i diket och upp igen

Det kändes som att cykla i Thailand igår på Nationaldagsloppet. 28-30 grader på det långa tuffa loppet om 147 km i konkurrens med 90 av landets bästa elitcyklister. Jag brukar trivas i värme och men den tog nog rätt hårt på oss alla som tävlade igår i de stora startfälten i alla klasser. Det var en hel del som inte fullföljde sina lopp och säkert ännu fler som gick tomma på vätska allt för fort. Jag hade med mig 2 enlitersflaskor med Maurten dryck toppat med ett par doser varuprov på nya kommande Cellexir Endurance (en performance enhancer för uthållighetsidrott). Utöver det en halvliter i ryggfickan. Det skulle räcka till langning efter 11.5 mil tänkte jag där vi hade langning från teammate Daniel Godman som snyggt tog hem klungspurten bakom ett gäng utbrytare i Seniorklassen som gick innan. Talade kort med Sara Hedberg innan strax efter hon hade gått i mål som 4 i damelit hon sa att det var galet tufft med värmen och många av tjejerna hade gått tomma på dricka så det förstärkte tesen om att det gäller att dricka väsentligt mer än vanligt.

Med Stefan Hulken Ljungberg vid start

Jag hade en ganska bra känsla innan loppet och såg verkligen fram mot det. Vägar och terräng jag känner som handsken. Det och 15 mil i värme trodde jag också skulle gynna mig mer än skada relativt den stenhårda konkurrensen. Det gick förstås iväg med en faslig fart och min plan var bara att åka med i början men som ofta förr hamnade jag lite passivt i bakre tredjedelen första 2-3 kilometer och ser från min plats långt bak att en grupp om ca 10 kommer iväg redan direkt. Aj aj inte bra och är det "fel" komposition med någon åkare var från de starka lagen finns överhängande risk att det blir passivt i stora klungan och svårt att komma ifatt. Men loppet har precis börjat och det är LÅNGT att köra 15 mil i en utbrytning i den värmen. Det går ändå väldigt fort i klungan de första milen efter ett par mil har vi 47 i snitt och en 5 km går i 50.0 ser jag efter på min Garmin. Det är när vi kommer ut på vägen norr över mot Almunge som det blir en häftig fartkänsla i den stora gruppen. Det känns ok i kroppen och jag tar mig fram mot de främre regionerna i klungan för att vara med på ev attack / bryggninsförsök. Försöker själv någon gång men många är snabbt med på noterna och vi är nog fler som börjar förstå att det blir inte lätt att komma ifrån den här klungan. Efter Almunge svänger vi vänster mot Hallstavikshållet och det blir en period av ganska stark kantvind. Ledaren av klungan då tror det var Erik Bergström Frisk drar lurigt ut längst till vänster på fel sida vägen med ingen stans för bakomvarande att gömma sig. Det måste sett lite galet ut ett långt pärlband av cyklister på ett led hårt kämpande på yttersta delen av fel vägbana. Tur vi hade motorcyklar och ledarbilar framför.. det blev några småsvettiga minuter där i kantvinden innan vi svängde höger mot Knutby på en mindre väg. Då gick det istället väldigt lusigt en längre tid. Jag började frukta att vi inte kommer se utbrytarna förr än  efter målgången. Men efter en stund började det gå lite fortare igen det blev en fin sträcka på mindre väg strax innan vi var tillbaka till Almunge igen för vidarefärd söderut tillbaka till Markimvarvet. Efter dryga 7 mil var det fast langning och där höll det på att ta slut för mig. Jag ligger längst till vänster på vägbanan och plötsligt händer något framför vet inte om det var en flaska eller nåt som rullade / tappades över vägen men de två närmast framför mig går omkull och jag hinner med 1/10 delsmarginal instinktivt svänga rakt ner i ett högt gräsdike innan jag går på dem och vurpar, Jag kommer med fart ner i gräsdiket och känner att de här kan aldrig sluta bra. Det hoppar och studsar, men som tur var stoppas farten ner fort av det höga gräset. Jag får stopp på cykeln (cykla upp var inte att tänka på) kan hoppa av och snabbt upp på vägen igen och ta upp jakten på den bortflyende klungan. Nu är det krisläge får ta i stenhårt för att brygga luckan till klungan men jag kommer ifatt och kan ganska snabbt lugna ner både puls och psyke. Nära ögat.

Alexander Gingsjö och Erik Bergström Frisk (tror jag) lägger sig sedan en lång stund i front och kör på bra och rätt vad det är strax innan Lunda Livs med ca 5 mil kvar så ser vi utbrytarna nu max en knapp minut framför. So there is a chance? In på klassiska Markimvarvet vid Lunda Livs. Ett kantvindsparti och det rycks och stöts jag håller mig långt fram och kroppen och psyke har kommit igång bra. Jag vill tävla och jag vill ifatt utbrytarna men samtidigt tar attack och bryggningscykling hårt och det är sällan bra för snittfarten eller som taktik att jaga en samarbetande utbrytning. Det slår av igen och jag börjar tveka på att vi kan nå dem längre. Lyckas fånga en flaska av Daniel en km innan varvning med ett Markimvarv 31 km kvar. Håller mig långt fram och känner mig motiverad om att i alla fall tävla om de främre platserna i vår stora klunga. När vi når Lunda Livs igen går det på riktigt hårt i täten med ideliga attacker. Jag blir ganska trött några gånger men tänker inte vika ner mig nu och mentalt och fysiskt stärkt av Cellexir Endurance så rätt vad det är ser vi utbrytarna nu max 30 sekunder framför. Wow vi kommer nog att komma ifatt dom tänker jag och chansen att slåss om de riktiga topplaceringarna kanske finns till slut ändå? Nu gäller det att väga risk /reward. Om vi når dem vill jag inte ha kört mig helt slut för att ha gjort det. Samtidigt måste tillräckligt många hålla fart och helst samarbeta för att vi skall kunna nå dem. Det är här det spricker det blir fler attacker och avstannande däremellan istället attackerar jag också ett par gånger i viss förhoppning om att komma iväg i en mindre mellangrupp. Tyvärr blir det en kontraattack på en av mina som får lite fäste istället och ett par tre seglar iväg med 5 km kvar. Jäklar också jag börja inse att vi inte kommer ifatt utbrytarna. Surt men jag skall i alla fall sluta i ett försök att komma så långt fram jag orkar i spurten. Stötar avlöser varandra sista 5:an mot mål men klungan släpper inte iväg något nu. Farten ökas sista km men fler och fler kommer upp bakifrån. Spurten skall dras upp på allvar nu och jag sitter trångt lite på högersidan och känner shit nu går tåget, jag måste ut, får istället tråckla mig ut längst till vänster där vinden kommer ifrån med kantvind där ingen vill vara men jag får i alla fall fri lejd där och kan starta en lite försenad spurt med det jag har. Hinner uppfatta att min nästan omänskligt starka teammate Stefan Hulken Ljungberg har ett stadigt grepp om klungspurten från front mitten. Jag kommer längst ut till vänster och har tagit hyggligt med mark och positioner i början men de sista 50 meterna orkar jag inte hålla trycket och tappar några placeringar tror jag. Hade känslan att jag var 4-5 men när resultatlistan kom var jag 7:a i spurten och 19 totalt. Stefan då snyggt 12:a. Ikväll är det Arlanda Test Track. Jag ska på studentmottagning och kör inte men jag skulle inte bli förvånad om H40 Hulken sätter alla på plats på Arlanda ikväll. Han är i INSANE form och gått ned 10 kilo på kort tid med en spurt som har mycket få övermän.

Några meter kvar Stefan tar snyggt spurten jag är längst ut till höger i bild tröttnar

När jag summerar för mig själv är jag både nöjd och missnöjd. Jag är ju äldst i fältet med 52 år tävlandes på dispens så att bara inte bli avställd i det här gänget borde jag kanske se som en framgång? Men målet var 1: kvartil och det klarade jag, gott så. Även om jag innerst inne ville lite till. Än mer nöjd blir jag när jag tänker på dikeskörningen och hur illa det kunde gått och att jag lyckades ta mig upp och tillbaka igen. Jag är också väldigt nöjd med sista timmen då jag känner att jag kan konkurrera bra. Jag är lite missnöjd med spurten, men man blir bra på det man tränar och jag har inte tränat spurter någonting i år så det är vad det är. Jag skulle också personligen föredra en annan kraftprofil på loppet det går antingen lätt att åka med i klungan på låg effekt eller också är det hårt eller fullt påslag som kan ses på kraftzonskurvan här. Ett jämnare hårdare tempo i en utbrytning skulle passa min profil bättre. Får sikta på att försöka ta mig med i en utbrytning nästa gång..

Resultat Nationaldagsloppet https://stockholmscf.se/wp-content/uploads/2019/06/Resultat-Nationaldagslinjet-2019-06-06.pdf

Stravasiffror

Cellexir Cycling Crew Nationaldagslinjet med Hulken och Godman och varsin rätt schysst Trek Madone efter loppet. Niclas Näslund körde också Senior klass men fick neslig punka redan efter 5 k så var den dagen finito

På söndag är det nya tag på klassiska Falkenloppet 13 mil som jag och Stefan också kör i elitklass. Då jävlar..

Dags för Nationaldagsloppet

På torsdag är det en av årets huvudmål vad gäller cykling för mig. Nationaldagsloppet linje dryga 15 mil på en bana mellan Vallentuna upp till Almunge och Knutby sedan tillbaka för knappa 2 varv på vår klassiska Markimbana 31 km. Formen är god och vägarna är mammas gata i en terräng jag gillar, kuperat men inte toklånga backar (finns ju inga här). Det ska bli supervarmt också upp mot 28 grader. Gillar värme men det är klart kan bli tufft att få i sig tillräckligt med vätska. Förutsättningarna är nära på topp. Ett långt hårt lopp och jag är i bra fysisk form. Det är bara en liten sak.. jag ska tävla mot ungdomarna i elitklass  (på dispens man får inte vara +50 i elitklasss utan).I ett fält bestående av 90 av Sveriges bästa cyklister. Lär bli tufft, men jag har kört mot många av dem förut och är inte orolig för att orka hänga med klungan även om det skulle gå fort. Att placera sig rätt, lägga kraften på rätt ställe och kunna göra ett starkt lopp däremot. Det kan man nästan aldrig ta för givet i ett linjelopp. Det finns så oerhört många variabler att förhålla sig till så det är nästan ingen idé att planera för mycket. Man måste våga gå på intuition och känsla också. En fördel jag och min lagkamrat Stefan Ljungberg har som också är Mastersåkare (H40) men nu klassat om sig till elit är att vi inte har några andra cyklister eller lagmedlemmar annat än oss själva att förhålla oss till. Stefan är i absurt bra form och är på multiyear low 93 kg deffad som en bergsget, ja det är ingen liten kille. Ska bli kul att se vad han kan göra. Vi körde båda loppet även förra året då kom Stefan 6 och jag 13 om jag minns rätt. Vi siktar väl lite högre nu eller hur BIG MAN?

Har också härliga minnen från Nationaldagsloppet från 2017 och hoppas på en repris med "Guds Försyn" http://jblifecycling.blogspot.com/2017/06/nationaldagsloppet-final-sthlm-4-dagars.html

Ur träningsperspektiv är jag bra förberedd. Ja glädjande vid 52 kanske bättre än någon gång tidigare. Senaste veckan har jag noterat rekordsiffror i kraft på Smacktempot Almunge i onsdags med en 3 plats och nu i söndags cyklade jag 8 mil solo med min härliga Trek Madone på 1.58 och en fart av 40.6 i snitt vilket är första gången över 40 på en längre sträcka själv. Gjorde 10 mil förra året out and back på prick 40.0 men i söndags gjorde det betydligt mindre ont med "bara" en snittpuls om 139 (81% av max) och en grymt bra känsla nästan helt utan pulsdrift i 2 timmar på exakt jämn kraft. Uthålligheten och tillräcklig fart och kraft tror jag finns för att göra bra resultat. Det jag däremot saknar helt i år är tävlingstempo och race med ideliga av på av på, attacker och bryggningar. Blir det mycket sånt direkt på start kan det bli tufft. Inte kört något hårt lopp i år och endast en tävling. Men får hoppas på en lite lugnare start och kanske gömma mig i klungan första delen. Lite vila nu fram till racet med bara lätt pendling. Ja sedan en 50 års fest imorgon hos en god vändet kanske inte är optimalt så jag tar nog bilen dit för att inte hamna i fällan..

Strava säger säsongshögsta i form hoppas benen säger det på torsdag också.

Annars har det verkligen varit full fart nu med mycket som händer. CELLEXIR växer så det knakar det är verkligen superkul, inte minst all positiv feedback från nöjda kunder som verkligen upplever skillnad. Förra veckan fick jag också besök av en ny trevlig bekantskap en annan dedikerad masterscyklist från Skövde Stefan Wendt från Skövde. Stefan har startat siten BÄTTRE MED ÅREN och dess fb grupp med nu över 8 000 följare. Inpirerande historier och fakta om att ålderssymptom och välmående i allra högsta grad går att påverka. Ett område som ni vet intresserar mig.. Jag var gäst i Stefans pod och ett avsnitt kommer inom kort. Gär gärna med i hans fb grupp https://www.facebook.com/battremedaren/

Stefan på besök på vårt kontor på Kungsgatan i fredags innan jag cyklade ut till landet 10 mil

På torsdag ska jag försöka visa att benen är Bättre med åren inte bara på träning. Shut up legs!Nu kör vi!