Hur gick det där till? Stor nivåhöjning på tempocykeln

I höstas bestämde jag mig för att börja en satsning för att bli bättre på tempocykling. När jag började tävla på cykel runt 2012 så nådde jag under 2013 hyggliga resultat på tempocykeln och fick en snabb förbättring. Sedan från 2014 till förra året så har jag hela tiden känt att det saknas lite. Jag får inte upp farten på tempocykeln, det skiljer för lite mot racercykeln, bara ett par kmh. Jag har t om tappat lite fart sedan 2013 och även om jag lyckats ta Masters SM silver H 50 2017 och 2020 och ett NM brons H 50 i tempo 2020 så har jag inte varit helt nöjd med utvecklingen. Men under andra halvan av förra säsongen hände något. Jag började labba lite med sittställning och jag fick blodad tand och kände att farten var på väg uppåt. Jag tog hjälp av grymme Peter Hugod (bikefitter o ingenjör) som hjälper mig med mycket cykelrelaterat. Vi bestämde oss för att göra en satsning med allt från utrustning till position för att försöka höja nivån på min tempocykling. Jag kallade den "Project 47" med ambition att kunna cykla en rundbana ca 2 mil med en snittfart om 47 kmh jag hade då drygt 45 som bästa notering. Ett tufft mål och ett absolut världsklassresultat för en gubbe på 53, men om man ska nå trädtopparna är det bra att sikta på stjärnorna..

Diverse åtgärder med allt från virtuell vindtunnelsanalys ändring av sittposition, utrustningsdetaljer mm har tagit plats under våren tillsammans med mycket TT träning och det har givit smått otroliga resultat. På de 4 loppen i TT Series som gick de föregående 4 helgerna körde jag 1-2 kmh snabbare per distans än någonsin tidigare och noterade 46,1 på 19 km plac 2 - 44.9 kmh på 80 km 2:a 43.8 på 130 km 2:a och 42.9 på 180 km  1:a . Grymt inspirerande och motiverande och första gången jag nådde över 46 kmh blev på Fysingen Runt 19 km.

Nu i midsommarhelgen som vi som alltid tillbringade på Smidö vid Mälaren en knapp mil från Bro så tog jag min Trek TT cykel och körde de 2 banor i Smackserien som finns i trakten på lördagen vid Skällsta Bro samt igår i samband med hemcyklingen vid Skokloster. Båda banorna är 22,5 km och jag har ofta tränat på dem under åren utöver racen i Smackserien som även brukar locka många av de starkaste cyklisterna.

I lördags på banan vid Skällsta Bro så fick jag ett kanonlopp, det var stark östlig vind som jag tror hjälpte mig en del då några av de längre öppnare partierna gav fin med / sida medvind och en del av den värsta motvinden på varvet var lite mer skyddad. Varvet är tufft med 3 stigningar varav 2 tuffa och rätt långa och på de 21 varv jag under åren tränat och 2014 tävlat så var min bästa tid 30.44 med 43.9 fart från så sent som för ett par veckor sedan på träning utan att gå helt fullt så jag ville absolut gå för ett fint pb i lördags. Men jag hade inte räknat med att slå det med 1.40 och cykla med 46.4 på 29.04. Wow vilken härlig känsla och nästan svårt att ta in vilken nivåskillnad mot tidigare. Det klart snabbaste jag någonsin cyklat en rundbana, dessutom en med flera riktigt tuffa backar.

Inga dåliga namn över och under mig. Haft segmentet stjärnmarkerat under flera år på min Garmin och alltid matchats mot Edvard Wendelins tid från 2014 då både han och Alex Gingsjö cyklade Smackloppet väldigt fort en kall kväll i maj. Aldrig varit ens i närheten av tiden men nu efter halva varvet så såg jag att det bara skiljde några sekunder upp och med Evdards tid som "hare" att jaga samt bra vind på slutet så kunde jag gå förbi till stor förnöjdhet. Man får ju skapa sina egna tävlingar i dessa tider:-)

Stärkt av det och härliga soliga dagar och bedårande vackra kvällar med storfamiljen på Smidö

samt av någon liten midsommarsnaps till också lördagslunchen efter den lyckade förmiddagscyklingen tog jag tempocykeln hem den sedvanliga omvägen över Eriksund och Sigtuna, men igår gjorde jag en liten avstickare till Skokloster för att se om den fina formen satt kvar även igår. Smackbanan vid Skokloster har gäckat mig under "alla år" ja inte bara mig den är vansinnigt tuff knappt en meter plant, ideliga upp och nedförslut och väldigt osnabb bana med ca 200 höjdmeter på 22 km. Jag hade 6 resultat på Strava på segmentet de flesta från tidigare Smackrace där jag varit besviken över både min fart och prestation det snabbaste jag klarat de 22,5 km inklusive racen var ett träningsvarv förra året på 32.30 med 41.7 i snittfart. Det säger också lite om hur tuff banan är att cykla fort. KOM på sträckan hade min grymme klubbkompis i Cellexir Cycling också han H 50 Niclas Näslund. Niclas som varit klar dominant i hela landet bland veteraner på tempocykling de senaste åren hade KOM på 31.17 med 43.3 taget redan 2016.

Det var liksom dagen innan stark ostlig vind vilket innebar medvind sidamed halva utvägen sen ren starkt motvind ut till Skolkloster och vändning och förstås motsatt hem. Om vinden var en fördel i lördags så tror jag inte den var det igår men jag fick en härlig fart första halvan och trodde knappt mina ögon när jag såg 49 kmh snitt efter det snabbare partiet. Motvinden österut tog förstås hårt till vändning  men kunde vända med 45.1 snitt och kände att det här kan bli riktigt bra om jag inte kollapsar hem nu. Kraften var också bättre än på länge med 330 w. Galet tuff hemväg i de många backarna men förstod med halva hemvägen kvar att det här blir pb så det sjunger om det. Höll ihop bra, kunde hålla kraften och lyckades få ut allt jag hade och när jag ganska så tvärslut stannade och nästan ramlade av cykeln efter uppförspurten så visade mätaren 44.4 i snittfart. Galet ett pb med 2 minuter och nytt KOM med 48 sekunder. Oerhört tillfredsställande. Så många gånger jag kämpat med den den tempocykeln utan att känna att jag kommer någon vart och så nu det här? Vid 53,5 år och nå så nära extrem förbättring i prestation att jag nästan inte förstår det?

Väldigt tuff banprofil och inte så mycket till jämn fart som ni ser..

Två H 50 Cellexir Cycling gubbar i topp f.n på Skokloster. And they say No Country for Old Men?:-)

Fast jo jag förstår det, det är ett resultat av en markant förbättrad aerodynamik, plus en del utrustningsdetaljer. Peter monterade en singelklinga 56 häromdagen och det här var de två första passen med den, bra start kan man säga:-) den känns mer distinkt på nåt sätt och de där extra tänderna gör bra nytta på snabba partier.

Jag har en snabb TT dräkt  kör de snabbaste däcken Vittoria Corsa Speed  t ex. I TT cykling spelar utrustning en STOR roll. Men självklart viktigast är kroppspositionen. Där känns det som jag är på väg att hitta lite av nycklarna som verkligen spelar roll. Jag har blivit lite mer kompakt tror inte jag släpper in lika mycket luft in mot kroppen. Jag har börjat jobba med rörligheten. Är fortfarande lite gubbstel men jobbar på att bli mer rörlig och då förhoppningsvis med förmågan att fälla mig än bättre utan att tappa för mycket kraft. Noteras bör att jag inte blivit starkare i watt / kraft. Snarare nästan tappat lite i tempopositionen men igår gjorde jag min bästa kraftsiffra på länge med 330 w snitt på 72 kg.

Jag har nu visat mig själv att det går att bli bättre i mogen ålder. T om ganska mycket bättre. Jag tror nu det är fullt möjligt att ta det ett ytterligare en nivå och mitt "Project 47" känns inte längre som den avlägsna dröm det kanske gjorde när jag började förra året.

Its never too late!

Inte varje dag man lyckas ta ett KOM på en TT bana runt Stockholm det måste firas med en bättre kubansk cigarr och en XO Cognac efter middagen igår kväll. Life is good!