RR Stockholm Triathlon Stafett

Igår cyklade jag cykelsträckan 39 km i Stockholm Triathlon Olympisk Stafettklass. Vilken fantastisk Triathlon fest det blev hela helgen i Stockholms innerstad. Ett makalöst sommarväder väder, fullt med folk på och utanför banan. Det var 4000 deltagare under gårdagen som som körde Olympisk respektive sprintdistans. Otroligt vilken boom det blivit med Triathlon. Snacka om att Lisa Nordén breakade i exakt rätt tid. Och jag kan verkligen förstå att så många "åker dit" och upplyfts av känslan att klara de tre momenten nästan oavsett tid man använder. Synd för mig, eller kanske tur att jag inte kan crawla. Det gör att jag håller mig ifrån det här åtminstone några år till. Efter cykelsatsningen när nu den tar slut kanske Triathlon kan vara en utmaning att lära sig. Genom stafetten får jag i alla fall känna mig delaktig i tävlingen och njuta tillsammans med alla andra triatleter av att cykla på avstängda gator i stan. Njuta och njuta? Det var förstås en del andra känslor under loppet också som det brukar bli med fullt påslag. Vår veteransimmare Matte gjorde en grym simning på de 1500 meterna och kom upp efter knappa 22 min. Det var en svårt lång växlingszon p.g.a alla deltagare så jag fick springa med cykelskor och cykel kanske 300 m innan jag kunde börja cykla. Vi växlade som 3:a ca 20 sekunder efter ledande lag. Försökte hänga på i löpningen men min löparovana i allmänhet och i cykelskor i synnerhet gjorde att jag hade total hjärtklappning och krampkänningar i låren innan jag var uppe på cykeln. Ingen drömstart, men nu fullt ös Norr Mälarstrand bort och sen upp på Västerbron. Det var mycket cyklister överallt på det 13 km långa cykelvarvet i.o.m starter under flera timmar innan vi startade i Stafettklassen så det var ingen lek att cykla fort förbi alla glada triatleter som höll varierande fart. Det blir en småläskig skillnad om man kommer i 45-50 och ska förbi någon som håller 25 kmh. Vet inte hur många gånger jag tvingades skrika HÖLL HÖGER för full hals för att kunna hålla farten, gissar att jag körde om ca 500 personer under loppet. Blev jag omkörd någon gång? Självklart inte:-) Däremot var det galet frustrerande att cyklisten i Stafettklassen som tog ledningen efter simningen Edvard Wendelin från Valhall såg så svårt snabb ut när jag mötte honom på banan innan varje vändning. Han startade dryga 20 sek innan mig och vi gick jämt hela loppet men han tog någon sekund hela tiden och drygade ut avståndet i mål med 17 sek. Starkt kört Edvard. Fattar inte hur jag skulle kunna åka den banan fortare. Hade jag fått ögonkontakt med honom tidigare så kanske man kunnat slita sig ifatt men jag var aldrig riktigt nära nu. Kom i mål på dryga 58 min på de 39 km vilket ger 40,2 kmh snittfart. Körde med Tricykel och 58 mm lågprofilhjul, perfekt cykel för banan kändes det som.

 Hur nöjd som helst med det, gällande omständigheterna, den tuffa bansträckingen med bla 6 ggr över Västerbron och alla 180 respektive 90 graders svängar. Det här var så långt från jämn hög fart man kan tänka sig. På Södermälarstrand gick det som tur var att åka fort mellan alla HÖLL HÖGER. Banprofil, hastighetskurva och länk nedan. Garmin Stockholm Triathlon

När jag kom i mål var det ju det här med växlingslöpingen 300 m kvar. Skojar inte om att denna var nästan tuffare än cyklingen. Har grym träningsvärk idag av de sammanlagt 600 meter löpning. Tragiskt, snacka om att man är grenspecifikt tränad:-) Dessutom blev jag knockad och omkullslagen i växlingszonen. Av någon outgrundlig anledning får jag ett möte i hög fart i zonen och krockar i full springfart, slår i backen, slår huvudet i marken (tur jag hade hjälmen på). Blev groggy där och fattade knappt vad som hände när jag stapplade upp och ramlade in de sista 100 meterna till växling. Fick några jack på benen och skrapade upp höften också som minne av vårt möte. Växlade till min svåger Henke som är en stabil löpare med maror runt 3.10. Han siktade på dryga 38 på den tuffa banan. Vi var nu 40 sekunder efter ledande lag och hade långt ned till 3 lag. Kanske kanske kunde han komma ifatt? Men spänningen avtog dramatiskt då jag efter cyklingen frågade Edward om deras löpare kapacitet. Ca 35 min på milen sa han, okej snyggt kört och grattis sa jag. Haltade och cyklade om vart annat sen bort mot målet vid slottsbacken och tog emot Henke som galant sprang in på sina dryga 38 och en totaltid på 2.02.55. Vi kom 2 av 55 lag med 8 min ned till 3 lag. I individuella klasserna var det en kille, Richard Carlsson som ensam slog vår tid med 30 sek. Inte så tokigt ändå av ett oldboysgäng mellan 40-50 Resultat Olympisk stafett . Efteråt hade Henke ordnat access i ett sponsortälten, där vi kunde njuta några kalla recoverydrinks AAHHH vad gott. Innan jag i sakta mak tog cykeln och vinglade hem i eftermiddagssolen de 17 km till Landsnora.