Ja ungefär så kändes det igår på tillbakavägen på Smacktempot. Fy fan vad jag tröttnade, både fysiskt och psykiskt. Gick ut relativt hårt de 11 km ut till vändning och hade nära 44 snitt. Inte så stark vind men tyckte flaggorna jag såg innan start visade på lite sned medvind hem. Så även om jag inte hade någon pangkänsla i ben eller andning vid vändningen så trodde jag det kunde gå fort hem. Hade också koll på förra årets tid som var 30.45 och när jag vände på 15.10 kändes det rätt bra, i några sekunder. Innan jag kände lätt motvind istället för förväntad medvind. Sen kom backarna, gud vad tunga och långa dom var, tappade allt flow och fart och ville bara försvinna därifrån, hem till bubbelpoolen eller så. Kom igen nu Jonas, skärp dig och kämpa eller är du en quitter? Ok ok jag ska kämpa, och lyckades hålla ihop det från totalkatastrof hem. Men det fanns inget i benen, den där känslan av att kunna gå på igen efter några sekunders hård uppförskörning var som bortblåst. Helsega ben fulla med mjölksyra och ett hjärta som sa stopp redan vid 160 puls, snittade 158 under loppet och borde i alla fall kunna ligga runt 163-164 och kämpa.
Tvingades inse att några 30.45 är jag chanslös på, gick lite fortare sista 5 då banan är lättare också och kom in till slut in på 31.22. Resultat SmackFruktansvärt besviken över min insats. Jag trodde på ett bra lopp idag, hade justerat tempobågen till en bekvämare och bättre aeroposition vilket kändes bra. Jag har lagt ut en smärre förmögenhet på nya värstingshjul. Zipp disc och 90 mm fram och så åker jag 37 sekunder långsammare än för ett år sen då med 58 mm hjul både fram och bak. Här har man tränat som en iller i ett år i sträck, inte en sjukdag eller skada och så blir man bara sämre? Tränar jag för mycket, för lite eller fel? Help me if you can..
Så här tomt kändes det efteråt även om varmrökt lax och ett glas vitt tröstade en sargad själ till viss del
Har jag redan peakat efter 3 år bra träning och kan inte bli bättre nu? Eller ens nå förra årets nivå?
Nej jag överreagerar förstås. Bestämmer mig för att det bara är en lite sämre period som måste
komma ibland för nya toppar längre fram, att det mest var en dålig dag, sviter av Östgötaloppet i benen samt en hård 6 mils tur dagen innan kanske gjorde sitt till. Kanske är nåt i kroppen som inte är helt ok frös både innan och efter loppet och vaknade blöt av svett inatt, för lite sömn kanske? Sovit sämre rätt länge nu.
Nej det är bara att bryta ihop och komma igen. Bättre dagar kommer snart, och det är det här idrott handlar om medgång och motgång stärker tillsammans upplevelsen. Vad kom jag då? 4 igen förstås för tredje Smackloppet i rad. Denna gång delad 4 plats med Gustav Dejert som förra veckan slog mig med en sekund-:) komiskt jämna över två lopp. Är nöjd med platsen men inte med loppet mot mig själv. Mycket folk 86 startande, kul med så stort intresse. I topp Alexander Gingsjö i en helt egen division med 28.54, galet snabbt på den kuperade banan med nära 47 snitt. Blir nog svårslagen i SM efter proffsen Gustav Larsson och Tobias Ludvigsson.Som vanligt var också Staffan Arvidsson och Edvard Wendelin före mig, denna gång med 1.04 samt 1 minut prick. Det är ungefär till den farten och nivån jag vill för att vara nöjd. Nej tempoåkningen i år känns inget bra så här långt. Men det är ju bara mitten april än och såg nu till min glädje att förra årets lopp på samma bana gick slutet av maj. Inte undra på att det gick fortare då med en vecka och 100 mil Mallorca cykling i benen, varmare väder och allt. På fredag åker vi till Mallorca igen:-)
Vi går mot bättre tider!
Jag skulle lätt säga att sviterna från din starka insats på Östgöta sitter kvar och att det inte är något att hänga läpp över, i min värld ligger den solklara förklaringen där. Även om man känner sig fräsch och återhämtad så är det inte alltid så. På det igen bara, du kommer hem från Mallis med en ruggig formtopp!
SvaraRaderaJa Johan, så måste det va och så måste det bli. Glad påsk!
RaderaInte helt ovanligt att det går sämre på tävling precis efter att man skaffat nytt top-of-the-line material. Ett mentalt fenomen; man tror att materialet ska göra jobbet och ta en till nya höjder - man kopplar av lite på ett lömskt sätt. Och därmed glömmer man bort att fokusera på själva grunduppgiften/utmaningen. Så koppla bort alla tankar på nya cykeln och fokusera på målbilden.
SvaraRadera