Alla tävlingssugna ungtuppar satte förstås av i full fart direkt och jag var nära att bli avhängd redan efter 5 minuter av två skäl. 1 jag blev trött. 2 fick i högerskon i pedalen först efter någon kilometer. Vet inte vad som strulade, gissar att det var skoskyddet som kanske kommit snett och i vägen. Hade varit surt att få bryta där, men till slut gick det och farten var fortsatt hög och många stötningar och ryck mest hela tiden. Det är det som är det roliga med den här träningsracet runt Markim. De flesta våga testa och är inte rädda för att köra slut och ställa av sig själva om det är så. Och efter en kvart kom så tävlingsdjävulen fram i mig också. Rätt var det var så var jag med och ryckte i spets och vi var en 7-8 man som hade ett hundratal meter när vi kom till Lunda livs. Men det gick snart ihop igen och självklart direkt nya ryck och så där höll det på. Med kanske en mil kvar så kom 3 killar iväg kanske 100 meter. Jag satsade på ett soloryck och kom ifatt dom. Sen körde vi på och fick en lucka som växte något. Men i tung motvind hem trodde jag att vargarna bakom snart skulle börja yla och hala in oss. Kände mig bra åkstark i utbrytningen och fick känslan av att ha ett litet övertag om det skulle hålla, och tänk det gjorde det vi höll undan med några hundra meter, men i spurten låg jag på andra hjul och missade när det small till bakom och var chanslös mot en stark H30 åkare i La Chemise (glömde bort vad du heter men grymt kört:-) men kunde mycket nöjd ta 2 platsen i första loppet.
Var så pass nöjd och även trött så jag funderade en stund på att tacka för mig och åka hem till barnen efter ett gott dagsverke, blev snabbt kallt också och började huttra och frysa. Men det blev en kort paus och sen dags igen och jag var med till start med planen att åka snålt och ev vara med och spurta. Det gick lite lugnare i början, skönt. Men snart trissades förstås tempot upp igen och återigen tog jag plats långt fram. En stund efter Lunda livs var ett par killar kanske 200 meter före och jag var med i spets då jag i ögonvrån såg Alexander Gingsjö (en av Sveriges absolut bästa icke proffs) ta sats för ett monsterryck. Var direkt efter och kunde komma in på hjul bakom, galet tryck han kan sätta upp men i slipstream bakom funkar det fint att hänga med även +50. Det gick snart ihop igen och blev lite avvaktande en stund innan 4 killar fick ett hundratal meter igen. Kände mig pigg där och satsade på ett hårt ryck för att ensam brygga ifatt det. Det gick bra och jag svischade t om förbi dom med ett 30 tal meter i en uppförsbacke när jag kom ifatt. Det kanske fanns en chans till ett bra lagtempo igen sista milen som förra varvet? Taxerade dock chanserna inte alltför stora i motvinden sista 7-8 km med så många elitkillar jagande bakom. Tyckte återigen i förningarna hem att jag hade lite övertag, men när vi svängde av vid Lindholmen för sista 2 km hem så hade klungan börjat närma sig oroväckande fort. Vid sista svängen vänster med kanske en dryg km kvar såg jag att Gingsjö var på väg ikapp själv och även klungan var närmare. Det får bära eller brista i sista uppförsbacken, med kanske 700 meter kvar gick jag all in med händerna ner i bocken. När jag vände mig om med 200 meter kvar såg jag att jag var över 100 meter före i betryggande ledning och kunde solo rulla i mål med en helt fantastisk känsla. Wow helt galet kul, att två lopp i rad få lyckas så bra och slå så mycket namnstarkt motstånd med många elitcyklister även om det var en "träningstävling", så tror jag att de flesta likt mig vill tävla när chansen ges. Och vilken debut med nya cykeln. Jäklar vilket skönt tryck jag får med den i rycken och den superlåga och lika smala positionen kändes idag helt naturlig.
Så här körde jag dagens tävling med mitt Xentis framhjul 58 mm högt 22 mm brett för att få lite mer speed än det 25 mm räfflade Roubaix lånehjul jag hade bak i vänta på byte av body och kasett. Love it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar