Dalbyvarvet linje RR - En Lidnersk knäpp

Igår kväll var det årspremiär för mig på linjelopp i allt populärare Smackserien med Dalbyvarvet 4 x 13 km i Hammarskog lite sydväst om Uppsala. Vilken härlig sommarkväll Lite svårt att fatta att man onsdagen innan stod och skakade av kyla i Bro inför Smacktempo. Välkommen sommar!

Kände mig jäkligt laddad och i grym form. Extra taggad, vi var 8 från klubben med en gemensam lagtaktik som i korthet gick ut på att 4 gubbar skulle se till att farthållningen i klungan var så bra att ingen utbrytning skulle få tillräcklig lucka för att hålla hem. 4 skulle sen bilda lead out train med mig längst bak som skulle "unleash hell" sista 150 meter i uppförsspurten för seger. Innan det skulle jag bara ligga inbäddad i klungan, skyddad av lagkamrater och och ladda för spurten. Frågor på det? Ja kanske lite svårare i praktiken än i teorin..

CK08 Dalby crew

Det satte av direkt men jag höll mig förstås lugn enligt plan rätt långt bak i klungan. Såg inte ens när några snabbingar gick iväg tidigt på första varvet. Men förstod efter en stund att det verkade vara några av de starkaste elitkillarna och pros från Firefighters och Uppsala CK som jag inte såg till i klungan. Ajdå helt fel gäng i den utbrytningen. Nu blir det tufft att jaga ifatt dom för vårt gäng och klungan tänkte jag. Det gick ett varv och avståndet minskade inte direkt. Snart hade ett varv till gått och luckan var ännu större. Dessutom hade två av våra killar hamnat i ett ingenmansland med två andra mellan storklungan och 6 mannagruppen i täten. Nej det här går åt helv... nu får jag överge taktiken och vara med och dra upp farten rejält. Först upp till mellangruppen, och sen i bästa fall med bra samarbete upp till täten. Men det kändes avlägset. Som om det inte räckte med problem kom en lös hund rätt in i klungan över vägen, och Gustav Dejert krockar med hunden och kraschar. Hundylandet i krocken och ljudet när cykel går i backen var hemskt. Jag klarade precis hunden men trodde nästan den hade blivit ihjälkörd som det lät och kände ett tag olust att fortsätta. Men mirakulöst verkade det gått bra för både hunden och Gustav och en stund senare hade han kört ifatt klungan själv med trasig tröja kom han upp jämsides till mig och frågade om vi inte skulle börja jakten, respekt.

Så efter 30 lugna minuter på lågpuls bytte loppet karaktär helt för min del. Upp i spets och jaga, mana på lagkamrater och andra i klungan. Kände ganska direkt att formen var grym för dagen men blev samtidigt lite frustrerad av att det var alltför få i klungan som verkade känna samma form eller lust att hjälpa till. Våra killar gjorde ett grymt jobb i spets men som klunga betecknat för att jaga ett elitgäng räckte vi inte till. Insåg att målet får bli att ta spurten i klungan men körde mig gärna lite trött även innan det. Man vet ju aldrig vad som händer där framme, dom kan ju slå av alltför säkra på att ta det.

Med ett par kilometer kvar så formade vi vårt spurttåg i spets på klungan jag satt som 4:a enligt plan. Men när vi var tre kvar kom tre andra om på vänster sida i hög fart. Kastade mig direkt in på deras hjul istället och med 4-500 m kvar till målet ser jag helt plötsligt tätgänget bara kanske 150 m framför. Dom hade börjat lurpassa på varandra inför spurten och tappat fart. Spurten på Dalbyvarvet är ingen lek en 400 m lång uppförsbacke med 3.5% snittlut och 7% max. Förra året trodde jag jag hade segern 50 meter innan mål, men stumnade och blev 4. Så när jag såg dom gå in i backen hann jag tänka "so maybe there is a chance?" "You mean like one in a hundred?" "No more like one in a million" men vad har du att förlora? Kör! Hade hög fart med mig kastade mig ut från hjulen och släppte verkligen helvetet löst som Lesse Lagerbäck sa:-) Lämnade hela klungan bakom mig och tog in på täten kraftigt. Målet närmar sig, det brantar på. Kommer närmare och närmare full med adrenalin. Men mållinjen kommer för snabbt. Når precis sista man i gänget på mållinjen och är retliga 2 sekunder efter segrande favoriten Pierre Moncorge Firefighters. 

Jäkligt besviken först, det var ju så nära. 20 meter till och jag hade nog tagit det. Men sen när det fått sjunka in lite allt mer nöjd med sista 3 milen och att vi som lag gjorde allt vad vi kunde gemensamt för att lyckas. Vi är ju ändå ett gäng oldboys.. Och när jag laddat upp Ibike datorn med kraft och andra data på kvällen kan jag konstatera att de sista 28 sekunderna  och 390 meter i loppet är i särklass det bästa jag presterat i cykelväg någonsin. Måste fått någon form av "Lidnersk knäpp" full av adrenalin, solo jagandes i 3.5% snittlut uppför med 52.3 kmh fart och 1083 snittwatt 1310 max är 
fart och kraft ja inte trodde fanns i kroppen. Fan rätt schysst alltså som grabbarna i Cafe Bärs hade sagt.

Sista 46 minuter när jag och lagkamrater jobbade i spets av klungan. Fart 42.1 313 w 387 npw

Totalt för hela loppet med den lugna första halvtimmen fart 40,4 266 w 348 npw

Resultat Smack Dalbyvarvet

Som vanligt klanderfritt arrangemang och trevlig stämning och gott med kaffe och fika efteråt. Nu dessutom i härlig kvällssol. Och framför allt superkul att hela vårt lag kämpade så bra ihop och körde med en plan som ett lag. Finns förstås detaljer att finslipa på. Men vi blir farliga framöver, var så säkra.