känslan att benen är lätta, starka och spinner av sig själva. Hjärta och lungor pumpar på som aldrig förr, man kan gå på stenhårt, igen, igen och igen. Idag var inte en sån dag.
Efter 103 mil på Mallorca fredag-torsdag så kändes det lite som det kan gå hur bra som helst med superkompensation efter ett par dagars vila, eller hur dåligt som helst med kassa ben och alltför kort vila. Det blev tyvärr det senare idag.
Hade starttid 10.55 och är ju rätt långt från någon morgon eller förmiddagscyklare. Har vansinnigt svårt att komma igång på morgon eller förmiddag och behöver någon timmes cykling för att få igång motorn. Och någon inspirerande uppvärmning i 5 grader och snålblåst fanns varken tid eller lust för. Jäklar vad kallt det var. Jag som hade min nya Castelli Speedsuit på för premiär. Varför kan det inte vara som på Mallorca? Ja ja bara att bita ihop och göra det bästa av det, eller? Startade i stark motvind den 3 mil långa rätt kuperade banan. Kändes väl inte tokdåligt direkt vid start, men när det började hagla och bli iskallt redan efter 2 minuter bara tokdog min figthtingspirit och bara ville vända hem igen. Benen snabbt fulla av mjölksyra och andningen kom liksom inte igång trots låg puls kände jag mig helt slut, stark motvind såväl på vägen som mentalt då jag redan här förstod att det här blir inte bra.
Nej fy fan vilken hemsk utrunda, nu måste det väl ändå bli payback time hem med grym snabb cykling? Nehe inte det heller, första 5 an hem gick lika sakta som utrundan, hallå medvinden vart tog du vägen? Sen gick det lite fortare sista milen men var för länge sen mentalt borta. Kunde inte gräva djupt idag och snittpulsen blev extremt låga 152 med högsta notering 159. Farten också i särklass lägsta på ett tempolopp i år med 41.1. Så allt annat än nöjd när jag rullade i mål. Nu har jag åkt 4 tempolopp i år och är missnöjd med alla och svårt missnöjd med dagens. Men med bra linjecykling på Mallorca och fina pers på alla klättringar och helbra känsla hela veckan är jag övertygad om att det måste gå att få upp farten även på tempocykeln snart.
Nu visade det sig att det var fler än jag som tyckte att det var motigt idag. Min tid 43.21 räckte till 3 plats i elitklass dock rejält utskåpad av urstarke segraren Edvard Wendelin på 40.35. Gimonäs Peder Larsson tvåa på 42.40. Förstås jättenöjd med 3 platsen, men i tempo tävlar jag mycket mot mig själv och nu har jag förlorat 4 gånger i rad. Nästa gång, då jä....
Betydligt trevligare hade vi det igår kväll jag och min älskade fru Kajsa. Vi gifte och oss lördagen den 3 maj 1997 och exakt 17 år och tre fantastiska döttrar senare återbesökte vi den restaurang på söder Historia Tre Santi där vi hade vår första date 1996 och ingen av oss ätit på sen dess. Det var lika gott nu som då. Skål för livet!
En annan bra grej med ännu några års längre historik är Kent. Kommer ihåg hur mycket jag gillade dom i mitten av nittiotalet och egentligen hela vägen fram till idag. Har nu i em lyssnat några gånger på deras nya album Tigerdrottningen. SÅ BRA! Där kan man snacka om att åldras och utvecklas med värdighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar