RR Bruten höft från en lerig viadukt till sal 57 Danderyds Sjukhus

"Oh när flytet är i luften då är lyckan varje dag å när man är positiv som fan då går allting bra. Allting som jag vill kan jag göra AAH AAAHHH.." Eller? Kanske inte! Ligger i sal 57 på Danderyds Sjukhus och skriver på förfrågan min racereport om gårdagens race som slutade med målgång för gårdagens etapp i sal 57.

Igår morse mådde jag alldeles osedvanligt bra. Jag hade njutit av segerns sötma och söndagens vinst i Anundsloppet i tre dagar och helvilat likaså från all träning. Pigg utvilad och med starka ben trampade jag förbi en spegelblank Edsviken för mina 16 km till jobbet på Kungsgatan. Kör om en kille i svart med hybridcykel vid Silverdal. Han lägger sig på mitt hjul en stund men är snart borta. Men jag skulle få komma att stifta närmare bekantskap med honom längre fram.

Det är torra fina vägar och gasar på uppför till Ridskolan vid Ulriksdal, livet är härligt och sen försiktigt ner för branta backen. Tar det lika försiktigt in i svängen till viadukten och cykelbanan under E18 vid Järva Krog. Det är alltid lite mörkt där och jag hinner tänka "har jag rätt växel i för den branta knäppan upp mot E4" sen bara smäller det, framhjulet bara viker sig jag går i backen på höger höft och bara fortsätter kana minst 10 meter i det hav av 5 cm tjock lera som jag inte sett eller ännu mindre förväntat mig när jag cyklade in i viadukten. 

Första tanken, helvete vad mycket lera.  Andra tanken, bra inte slagit i huvudet. Tredje tanken ONT i höger höft skon sitter fast i pedalen och jag kan inte röra mig. Finns inte en chans. Jag försöker sprattla till i leran men känner direkt att hela höger sidan och höften inte kan röras över huvud taget. Skriker ett avgrundsvrål i tunneln. Inte nu igen. Jag har haft mitt elände. Det är ORIMLIGT som Idol Kersti skrek. Ligger där någon minut i den kalla leran och värderar mina chanser att ta mig därifrån som noll och hoppas att någon pendlare måste väl komma snart. Och ja den svartklädda killen på hybriden från Silverdal kommer som min räddare i nöden. Han lyckas hjälpa mig loss från cykel i ackompanjemang av avgrundssmärta och jag kan med hans hjälp dras ut från tunneln. Konstigt nog känner jag mig kolugn när jag ringer ambulans, några kunder och kollegor och ställer in dagens möten. Pratar lite med den trevlige mannen som hjälpt mig. Han berättar att han känner igen mig och läst min blogg, lite kul mitt i all lersörja.

Ja ni ser vilken sörja ska banne mig stämma Solna kommun. Helt torra vägar i övrigt och inget regn.

En selfie med bruten höft i väntan på ambulans.

Det tar lång tid innan ambulansen kommer. Börjar frysa och skaka med de blöta leriga kläderna. Förbannar mitt öde och längtar till en varm ambulans. Men får vänta 20 min innan den kommer. Två trevliga unga tjejer visar medlidande och vi diskuterar hur vi ska få upp mig på båren (Bohr på bår) kommer till mitt huvud som en tanke och minne från en gammal benbrottsskada. I slutet av 80 talet fick jag båda underbenen i vänsterbenet avslagna i en hoppduell man mot man i Frisbee Ultimate en idrott jag höll på med mycket mellan åren 1983-1992. Fick lustgas där i Lisebergshallen när vänsterbenet pekade åt alla håll utom rätt. Blev ganska glad där mitt i allt elände av lustgasen och kvittrade "Bohr på bår" med stor förtjusning.

Något liknande kände jag  mig i behov av nu drygt 25 år senare och helst något som kan ta mig snabbt till en bättre värld. Vad föreslår ni tjejer? Om vi ska få upp mig på båren? Vi tar Morfin plus en shot av snabbverkande sådan. Föreslog de. Ok lets go. Men de lyckas inte med nålsticket 2 ggr i rad går det fel. Situationen blir allt mer prekär, skakar som en hund i leran. Till slut går det i alla fall. Men inte tusan gav morfinet så mycket lindring inte. En av de värsta smärtor jag upplevt när de fick in mig i bilen.

En lerig Bohr på bår till slut inne i ambulansen.

Cykeln, kan vi ta med den frågar jag? Den är visserligen något kilo tyngre av all lera nu men verkar annars ha klarat sig rätt bra? Inte en chans säger tjejerna, finns inte någon plats i bilen. Har du inget lås? Nej inte direkt säger jag.. Kommer på en lösning och ber en av tjejerna gå till Staoilmacken och fråga om de kunde förvara den. Glädjande tog de emot den.

Iväg till Danderyd och ett imponerande resursuppställ av doktorer, sköterskor, praktikanter, ja alla verkade vilja vara med och tycka till runt och över mig när de klippte sönder årets fina Verge tävlingsställ för CK08 byxor, tröja väst och armvärmare. Under stora smärtor baxade de in mig genom en bodyscan. Som befarat brutet höger höftben rakt av där det är som tjockast. Höftbenskulan såg glädjande oskadd ut. Talar med någon doktor som pratar om ett års recovery och jag blir ganska deppig en stund och tänker. Ja där gick 2016 åt hel... Får lite nytt hopp då annnan doktor förklarar att de sätter in en stor 9 cm skruv in mot höftkulan, fixerar benet med en metallplatta så kan du börja rehab omgående.

Men först operation. Den tar de med ryggmärgsbedövning istället för nedsövd med narkos. Ryggmärgsbedövningen ska tydligen ge en bättre smärtlindring fler timmar efter vilket känns skönt. Men för att ta ryggmärgsbedövningen behöver de "bråka" lite med min ställning lägga mig på sida etc. För att klara av det ger de mig utöver morfin (som jag hade väntat mig lite mer av:-) något som heter Ketamin en slags LSD liknande preparat som kan ge starka hallucinogens effekter. Bring it on tänker jag. De säger att det gäller att försöka tänka positivt så kan upplevelsen förstärkas och vice versa. 

Oh my god vilken upplevelse. Påminde nästan lite om den gången vi åt Magic Mushroom soup på ett hak i Koh Samui under mitt backpackerhalvår i sydostasien 1990. Nu låter jag kanske som världens junkie. Det är jag inte bara denna gång jag testat annat än alkohol. Men glad över upplevelsen som verkligen var speciell. 

Jag kan inte definiera eller i ord beskriva upplevelsen av Ketamin igår men det var som att äntra en annan dimension. Jag fick referenser till filmen Lucy om tjejen som tar en substans och det bara blixtrar  och brinner och hon får access till att använda hela sin hjärnkapacitet. Magiskt mäktigt var det. Men inget jag rekommenderar att testa själv hemma..

Uppe på operationsbordet med ryggmärgsbedövning och borren kan börja jobba i höftbenet. Pendlar mellan vaket tillstånd och fablernas värld för att se vakna upp lite mer stabilt i uppvaket. Får softa ner där några timmar till bedövning lättat och jag kan börja vicka på tårna.

Sen upp till sal 57 som är gjord för 4. Dela rum på sjukhus med sjuka som snarkar är inte min favorit om man säger så och vad händer då? Jo de kommer på att för att jag låg en vecka på sjukhus på Mallorca i våras så måste de ta odlingsprover för att eliminera risk för sjukhussjuka. Och innan de är analyserade hålls jag isolerad. Den enes död den andres bröd ut med några stackare som får sova i korridoren och stort 4 manna rum solo till mig. Just love it! Visste väl att kraschen på Mallorca skulle föra något gott med sig:-)

Sen kom mina tre döttrar och fru och räddade gårdagskvällen med kramar och besök och hade med sig lite tidningar, böcker, hörlurar och Ipad. Underbart och idag var de här igen en långstund på eftermiddagen. Godis, hallonkaka till efterrätt och Kajsa hade smugglat med sig en öl till maten också i en lite kylväska. Det är kärlek det:-) men säg inget om det där med ölen..

Kunde se Stenson ta ledningen i Tourfinalen igår med en imponerande 63

Annars haft en hemsk natt och behövt extra smärtlindring mest hela tiden. Men mentalt mycket bättre nu framför allt efter att ha talat med den trevliga  ortopeddoktorn. Hon sa att allt gått jättebra och att jag kan stödja fullt på det redan från start i och med fixeringen. Bara att låta smärtan avgöra hur mycket men i princip upp och gå redan dag 1. Fullt återställd bör inte ta mer än 2-3 månader ur funktionsduglighet sedan kommer säkert bensmärta göra sig påmind kanske flera år. Men hoppas och tror på Monarkpremiär innan november är slut. Så 2016? Maybe there is a chance?

Jag har med stor möda och mycket hjälp hasat ett par meter med gåbord idag. Skönt att stå upp en stund, men vägen ur sängen och tillbaka? Nej det blir nog en kamp ett tag. Kämpa!