VM H 45 linje - Tåget gick tidigt

Jag står bra placerad ganska nära täten i den extremt stora och egentligen alldeles för stora startgruppen om 247 cyklister i H 45-49. Starten ska gå om 2 minuter. En jänkare strax bredvid mig upptäcker punktering på framhjulet. Stackars kille, vilken stress jag skulle fått. Mirakulöst hinner han få tag i ett reservhjul från neutral servicebil och hinner med i starten. Det är soligt och fint väder och en härlig kontrast mot heldagsregnet dagen innan. Vinden är stark runt 9 meter / sekund så man förstår att idag blir det tufft med mycket kantvindscykling som regionen är känd för. Vi ska cykla 165 km runt ner söder om Ålborg ett långt kuperat varv med 1340 höjdmeter och som det skulle visa sig typ 300 svängar in på en massa småvägar till höger och vänster mest hela tiden. Det är medvind / kantvind ner första halvan runt varvet och vi ska få de starka nordliga vindarna i ansiktet och från sidan mycket på hemvägen. Alltid något att se fram emot..

Jag tänker att jag ska försöka hålla mig långt fram första milen men inte gå med i försök till tidig utbrytning då jag tippar att klungan kommer hålla så hög fart i medvinden att det inte lönar sig med tidig utbrytning. Ett bet som skulle visa sig helt avgörande fel. Ja nu behövde jag inte ens fundera om jag skulle försöka följa med i den grupp om ca 15 som redan efter ett par mil kom loss och fick lucka. Jag var jättelångt bak i klungan och hade svårt att ta mig fram. Det gick tokfort med snitt 44 efter ett par mil och så fort jag avancerat lite så kom det folk runt från höger och vänster och hela situationen var rätt jobbig. Hög puls och fysisk ansträngning samtidigt som man måste vara superkoncentrerad i trängseln för att inte råka ut för något missöde. En hel del folk redan tidigt i loppet i vägkanterna. En mängd punkteringar och andra missöden. Jag ser en kille från Brasilien som står i vägrenen med cykeln och hinner tänka, stackars sate åka runt halva jorden och bli stående när loppet just startat.

När värsta chocken och obehaget av den stenhårda starten lagt sig kommer jag lite längre fram i fältet men har fortfarande långt kvar till spets. Kan orientera mig lite med några av de 8 svenskarna om läget och utbrytningen. Gabriel Nyström berättar att han missade tåget men försökte brygga ifatt ensam men fick tyvärr ge upp bara 30 meter ifrån. Smärtsamt i dubbel bemärkelse. Det är tydligen ingen svensk med i gruppen framför däremot några danskar en tysk en fransk en ryss och så Bellman.. Jag förstår och märker att det här kan mycket väl redan vara kört vad gäller tätplaceringar. Är lite sliten här och förbannat besviken på utvecklingen och inser att jag inte har vare sig fysisk eller mental styrka där för att aktivt försöka gåra något åt situationen. Känns inget vidare tåget gick och jag kom inte ens upp på perrongen. Efter vidrigt hårda första 25 km lugnar det sig lite när utbrytningen kommit iväg. För att sen bli stenhårt igen 5 km mellan km 35-40 med kantvindspartier och några ganska rejäla backar. En 5 minuters period där är min effekt 380 w/ 442 npw bara för att hålla plats i det långa utdragna ledet och inte åka av. Jag går nära max där och kan inte säga att det känns bra vare sig i kroppen eller mentalt.  Känns inte som jag har den där dagen riktigt som jag hoppats. Eller också bara känner jag mig dålig för jag inser att chansen till de riktigt fina placeringarna är borta?

Efter en stund repar jag i alla fall mod. Det är soligt och fantastisk vacker miljö på den kuperade banan och landsbygden runt Ålborg. Ansträngningen och farten går ner lite. Vi åker på en bana med ett oändligt antal svängar in på mysiga och fina småvägar. Alla igångdrag och den starka vinden gör banan extremt utslagsgivande. Jag och Torbjörn de Jager har talat innan loppet att skulle ett negativt scenario inträffa och det inte går som tänkt så ska vi positivt bita ihop och göra det bästa av det. Herregud vi cyklar ju ändå VM och förutsättningarna kan inte bli mycket bättre. Enormt bra organisation, poliser och flaggvakter överallt. Vi har inte en bil i möte eller som kör om oss på 165 km. Nej kämpa nu och tävla mot de 225 som inte är i utbrytningen.
 

Ju längre loppet går ju starkare börjar jag känna mig. Det är nästan alltid så, har aldrig riktigt fattat varför men det är väl bara att tacka och ta emot för den genetiska dispositionen. Lite träning ligger kanske också bakom. Det är en häftig känsla att se alla olika nationströjor runt vägen 47 länder är representerade på VM. Går längst fram i klungan ett par gånger för att känna på det. Nu börjar det bli kul att cykla igen. Det är några ca 1 km långa stigningar kring 6-7% jag inte trodde Ålborgsregionen bjöd på men alla går fint på stora klingan fram och utan att närma sig rött.

Med ca 4 mil kvar har Gabriel Nyström en liten lucka i en stigning. Jag ser chansen till samarbete och sticker ifatt. Ropar till Gabriel kom igen nu kör vi och vi höjer tempot tillsammans. Luckan ökar och efter ett par hundra meter är det en cyklist som närmar sig men glädjande inte den stora klungan. Det är en grek som kommer ifatt och jag får direkt känslan av att han är urstark. Han har ett härligt driv och ser grymt fit ut. Vi börjar samarbeta och får en härlig fart. Luckan växer snabbt och jag börjar tro att det kan hålla hem sista timmen. Trots TUNG motvind. 

Efter 10-15 minuter hämtar vi in 2 killar som kom loss en kvart innan oss. Skönt ökar våra chanser att hålla hem. Blir sen förvånad när vi når en grupp av 7-8 till från vår klass. Trodde det "bara" var den första utbrytningen kvar framför men tydligen smet ett gäng till iväg när jag var längre bak i klungan. I den gruppen finns bl.a årets VSM mästare i H 40 Roger Borgström så nu är vi tre svenskar där. 

Blir ingen organiserad åkning men jag och greken och Gabriel spårar fortsatt mycket. Några attacker från andra som jag är med och täcker. Vid 155 km och en mil kvar är det en lång backe där en dansk går hårt och får lucka. Jag går ifatt och ser en chans att gå loss. Ytterligare en kommer ifatt och vi kör hårt. Det här kan hålla tänker jag. Men efter ca 5 km och lika långt kvar är de bakom ifatt igen. Ser ut att bli spurt. Kraftig motvind nu hem och några försök till soloattack äts ganska lätt upp. Vi går in mot Ålborg centrum samlade. Några tvära svängar ett par hundra meter upp sen tvärt höger och ett kort 250 meters upplopp mitt i centrum med sista 150 meter på kullersten. Har planerat att vara 2-3 in i sista sväng och lyckas perfekt med det. Sen full attack uppför ca 100 meter till spets för att förhoppningsvis ha så mycket fart med mig nerför sista hundra meter till målet så ingen hinner om.

Planen håller tills det är 20 meter kvar då passerar en dansk mig och jag blir 2 i mål  i gruppen.

Polacken till vänster går också om precis innan linjen men han körde H 40 med start 10 min innan

Hade mållinjen varit 2 meter längre fram hade den starke greken i vitt också kört om mig. Men lyckas hålla honom precis bakom mig. Kollade upp honom nu på nätet och såg att han varit 2 gånger grekisk

mästare i linje på 90 talet och framgångsrik seniorcyklist nu på senare år. Totalt blir jag 22:a i H 45 och tidsmässigt bästa svensk och 50 plats i alla klasser inkl 19-35. Det är alltså inte som många tror ett veteran VM utan ett amatör VM för cyklister utan UCI ranking eller poäng. Därav klass 19-35.

Möter Stefan Lindgren som rest med och supportat mig och Torbjörn de Jager hela helgen. Stort tack för all support och stöd Stefan. Bra trött precis efter spurten och sista timmen som var effektmässigt högst med 302 w / 338 npw. Totalt var effekten 259 w / 316 npw med snittpuls 139 och max 168 i spurten. Återhämtade mig fort efter loppet och kunde njuta den härliga stämningen i solen och fullt med folk på torget.

 

Torbjörns H 50 grupp var på g in mot mål nu snart. Jag hade en stark känsla att han skulle kunna vara med där framme och fightas om medaljerna och tänkte jäklar också när speakern säger att det är en australiensare och två danskar som gör upp om medaljerna. Australiensaren vinner spurten och jag ser avundsjukt på hans lycka och tänker "vill ha". Men bara 30 sekunder bakom kommer Torbjörn och spurtar om 4 platsen. Han blir slagen av en fransman och kommer in 5:a suveränt krigat Torbjörn 5 a i världen!

Torbjörn och jag laddade för race

Sverige har stora framgångar i de äldre klasserna. I H 55 tar Tommy Flognfeldt silver efter 3 manna utbrytning vid km 0, hårt värre och i H 65 tar legenden Jan Karlsson ännu en medalj och också silver. I de "yngre" klasserna lyckas vi inte lika bra men tjejerna cyklar starkt Eva Lindskog tar silver i tempo och 4 plats i linje i D 40 hon har bara tävlat och cyklat i drygt ett år. Imponerande. Samma fina resultat för Anna Svärdström D 45 silver i tempo och 4 plats i linje. Grymt kört tjejer. Länk till hela resultatlistan

Nu när jag smält intrycken lite så känner jag mig ganska nöjd. Jag ville mer och tycker inte heller jag hade den där riktiga pangkänslan i kroppen. Blev alldeles för passiv första två milen och gav mig själv aldrig chansen att vara med på riktigt och konkurrera. Samtidigt, det är VM och världens bästa cyklister i H 45. Det är ganska stor skillnad mot en seniorklunga i Sverige. Det var en enormt utslagsgivande och krävande bana. De stora klungorna slogs i molekyler i kantvinden och jag är
väldigt nöjd med att jag orkade vända den negativa starten och gjorde så bra avslutning. Jag känner att jag kan konkurrera med de bästa i min ålder. Jag är ju också sista års H 45 och går upp i H 50 nästa år då går VM i Perth. Har aldrig varit i Australien. Vem vet kanske är jag där, kanske inte? Rätt otroligt egentligen men det var faktiskt fler deltagare från Australien än från Sverige som ändå hade en stor trupp.

Till sist en mindre trevlig iaktagelse om doping. När den oberoende dopingkommissionen CIRC tidigare i år presenterade sin utredning talade man om en pandemi och mycket utbredd doping i amatör cykling. När vi åkte hem igår i bilen från GBG Torbjörn och jag så googlade jag fransmannen som slog honom i spurten. Fabrice Taillefer en välkänd fransk vetaranmästare inblandad i dopinghärva både kring sig själv och sin son som vunnit Paris Roubaix junior. Misstänkte väl det sa Torbjörn jag brukar inte få stryk i spurt av jämnåriga så ofta.. Taillefer arrested in doping investigation. Oerhört tråkigt att behöva konstatera att dopingen är utbredd i amatörcykling. När vi hämtade ut nummer lapparna dagen innan talade vi en stund med den svenska dopingkommissarien som också bekräftade att det är vanligt förekommande i flera av de sydeuropeiska länderna och en tydlig kulturskillnad mot oss i Sverige. Nu tror jag ändå det går att slå de här fuskarna, vilka de nu är? Söndagens cykling visar att det är bara en handfull cyklister som presterar extrema prestationer tidsmässigt. Jag hoppas de är rena. Fransmannen som vinner H 35 Samul Plouhinec sticker ut med 6 min soloseger och har tydligen kört nästan hela racet själv med 40,11 i snittfart 165 km mycket hårda banan. Han har varit pro i Cofidis och kört TDF så uppenbart en klasscyklist.

Samuel Plouhinec krossar banan och allt motstånd

Ännu snabbare var Slovenen Igor Kopse som vann H 40 med nära 2 min med tiden 4.04.28 och snitt 40,49 kmh. Han var även snabbast i amatör VM linjeloppet året innan i Ljubljana och hade 2 tid i årets tempo. Snabb kille den där Igor. Tur man inte är H 40.

Jag blev ju inte världsmästare men fick känna lite världsmästarglans på hotellet efteråt när jag träffade F1 legenden Alain Prost med ofattbara 51 segrar och 4 VM titlar mellan 1981-1993. Alain är en hängiven cyklist numer och tävlade i H 60 där han kom 23. Han är rätt liten och tunn och tyckte han hade blåst bort idag och ville ha mer berg.

 

Vi får ta ny tag du och jag Alain. Terrängen runt Perth Hills och loppet nästa år som går den 4 september bjuder på några längre klättringar. Vem vet kanske vi får revansch där?