17 snabba förkylda mil i 34-39 grader

Ja jäklar vilken pärs det blev av det här. Blev så extremt förkyld i fredags natt, ac:n kanske? Jag som inte varit förkyld på flera år och brukar skryta med att jag aldrig blir sjuk, får man sluta med nu. Det bara rinner från näsa och ögon hela tiden, helt igentäppt  och sov knappt något natten till igår söndag då jag skulle cykla en långtur med en snabbgrupp redan 06.50. Velade på natten om jag skulle ställa in men hade inte ont i halsen så jag klev upp och tänkte att jag vänder snabbt om det känns dåligt.

Det var ett stort gäng på ca 20 cyklister ledda av den stortyske Trilegenden Jurgen Zack som har sin träningsfirma Z Coaching här. JZ har bla haft cykelrekordet på IM Kona och gjort otroliga 4.14 i Roth när han gjorde tidernas 5 snabbaste IM på 7.51. Han är 50 nu men såg svårt tysk hård ut när vi rullade iväg på morgonen. Jag hade då ingen aning om vilken trilegend och uberbiker han var / är, men det är lite konstigt på något sätt, man ser ofta i en grupp tidigt på en runda utan att det går på vilka som kan cykla riktigt bra och det såg man verkligen på honom.

Vi skulle cykla 6 mil norrut innan fikastopp och glädjande kändes det lite bättre i huvudet när vi kom igång. Tryck och snor lättade lite och andningsvägar kändes helt ok och benen lätta. Det rullade på i ca 34-35 men jag höll mig några platser bak i ledet och det kändes nästan oförskämt lätt med 114 i snittpuls vid fikat efter 6 mil. Fina vägar och massor med cyklister i möte. På fiket var det minst 50 cyklister och man undrade nästan om man kommit till torget i Petra på Mallorca. Cykling verkar starkt på g här i Phuket också, kul att se.

Många törstiga och fikasugna cyklister och en svensk som promotar Haglöfs (Jonte & Petta, fakturan kommer på posten)

Efter stoppet gick jag fram i ledet och bidrog till farthållningen, pulsen upp lite men det kändes riktigt bra och det var verkligen fantastisk fin cykling i Phang Nga området. Runt kustlinjen där finns exceptionellt häftiga klippformationer och den klassiska "James Bond Island" (bilden) där de spelade in Roger Moores The Man With The Golden Gun på 70 talet. Något som varit och fortfarande är till stor nytta som dragplåster till turistnäringen. Vi brukar åka runt i regionen med båt nästan varje gång vi är i Phuket och ska göra det i morgon också, det är lika vackert varje gång.

Cyklingen var också väldigt vacker på mestadels fin fin asfalt och lite trafik. Enda orosmolnet är en massa hundar på och vid sidan av vägen genom småbyar. Men de är så vana vid trafik så de brukar oftast lufsa åt rätt håll när vi kommer. Vi kom in i en klättring, skulle visa sig dagens enda. Inte så lång, kanske tre minuter, men rätt brant 10-14%. Ett par av thaikillarna i gruppen och Jurgen tryckte på en stund och jag hängde på. Uppe vid krönet var jag andre man några meter efter en stark thaikille, hade 162 i puls där så riktigt stenhårt. En lucka ner till tre till och ytterligare en bra bit ner i backen kom gruppen som JZ fallit ned tillbaka till. Vi rullade på en 15-20 minuter utan att köra fort men gruppen bakom anslöt inte. Visade sig sen att thaikillarna som brukar vara med på söndagsturerna och kunde ritten hade missat någon avtagsväg och vi hade hamnat fel. När vi nådde den större vägen typ motorväg fast som går att cykla bra och säkert på i brett eget fält så hade vi cyklat nära 11 mil och det stod Phuket 75 på skylten. Bangtao där vi bor ligger lite närmare men det skulle ändå bli drygt 17 mil även om vi bara tog stora vägen hem. Så i värmen nu 35-38 grader var det ett enkelt val. Jag kände mig fortfarande bra även om jag blev lite rädd för att värmen skulle ta hårt sista 1.5 timmen hem.

Efter hårdkörning med långa stunder i fart över 40 tog vi ett drickastopp. Hade imponerats av thaikillen som var först över berget. Långa förningar i hög fart och verkade urstark. Vid stoppet tog han av sig handskarna och ja ni ser själva. Här snackar vi the mother of all cykelbränna och en kille som verkar träna en del och svara rätt bra på det..

Med hjälp av ett par treo, Vitargo och en resorb i drickaflaskan och några cola, och vatten på vägen hade jag en kanondag och kunde gå på hårt med långa förningar i hög fart även sista timmen. Den ena thaikillen släppte i det hårda tempot sista tre milen så vi var fyra mot slutet och när termometern på min Garmin visade 39.4 kände jag också att det skulle vara skönt att vara hemma om bara några kilometer. 

Fattar knappt vad jag gick på igår under cyklingen igår för nästan direkt efter cyklingen slog förkylningen till med full kraft och jag blev helsänkt och är fortfarande nu när jag skriver det här från solstolen vid Angsana poolen måndag strax innan lunchtid. Träning är inte att tänka på idag eller imorgon. Hade tänkt hyra (den faktiskt riktigt sköna) aluracern från Canyon på onsdag en sista gång innan vi åker vidare till Bangkok på torsdag. Hoppas jag hinner piggna till. Lite vila till här kanske kan hjälpa?

Framsteg på Concept 2 roddmaskin

Det softa semesterlivet i Bantgtao Phuket rullar på med sol, bad och god mat. 

Innan lunch idag bröt jag av vilan med ett rekordförsök på roddmaskinen Concept 2 på 5 km. Gjorde 20.10 häromdagen och kände att det kan nog finnas lite till en bra dag, och en bra dag var det. Öppnade första 2 km på 7.30 lite för snabbt men dog aldrig helt och kunde hålla ca 1.56 / 500 m sista 3 för 19.08 och en hel minut snabbare. Grymt nöjd med det som nybörjare på roddmaskin. 

Tveksam om jag orkar göra om en 5 km till för att försöka bättra. Ett max 2 km försök kanske. Kan nog bli en mjölksyrafest av rang. Det är den vanligaste tävlingsdistansen. Världsrekord i H 50 är 6.25 låter inte extremt skräckinjagande (kanske har hittat min nya sport här:-), men det är klart 1 minut är väl eoner av tid i de här sammanhangen.

Men först ny cykling imorgon igen. Ska bli starka vindar så det lär ju ta en del stundtals imorgon också.

A PERFECT TEN

"En kvinna är bara en kvinna men en lyckad drive är en nåd att stilla bedja om". Så skrev den brittiske författaren och golfälskaren PG Woodhouse en gång för länge sedan. Utan att egentligen veta något om PG så gissar jag han ämnade att sätta ord på de himmelska höjder av mental tillfredsställelse en sällsynt lyckad drive ger snarare än ett försök att förminska kvinnan. Något åt det hållet med samma mentala nirvana som en ovanligt lyckad drive fick jag uppleva från cykelsadeln igår. Fast i 3 timmar och 20 minuter! Till skillnad mot när jag spelade mycket golf då lyckan oftast bara varade några få sekunder tills nästa dåliga slag eller missade putt kom.

Jag fick en fantastisk solotur på 107 km igår på mestadels jättefina sceniska vägar med fin asfalt runt kusterna och på mellersta delen av Phuket. 30 grader i februari! Drygt t om, jag älskar att cykla i värme och lider sällan av det bara man ser till att få i sig massa vätska. Rundan slutade med en knapp mil av helt absurt branta klättringar upp och ned mellan Naithon beach och Bangtao beach på östkusten där vi bor. Sträckan kör de även på Challenge Laguna Phuket halvironman och det var i de backarna ofta mellan 20-23% lutning jag stod och hejade sista veckan i november då jag var med triklubben Terrible Tuesday här när många av de tävlade. Cyklade backarna även då och det var på håret att jag tog mig upp. Fick stanna en gång i branten och pusta ut då. Men igår var kropp och sinne i perfekt harmoni. Starka ben och snabb återhämtning även om den sista branten tog upp pulsen nära max. Jag fick tag på en hyrcykel Canyon AL aluminium racer i storlek small. Inte helt optimal och några kilo tung men annars modern och välbyggd med 11 delad Ultegra och med extra lång styrstam så kändes den ändå faktiskt riktigt bra trots en storlek för liten.

Känningar i ben och höft tenderar att variera  och igår var glädjande den minst kännbara dagen sen olyckan i höstas. Det har nu gått 5 månader sedan jag bröt höften och jag har tränat mycket cykel nu i 4 månader. Formen börjar bli bra igen även om det har varit lite tungt mentalt att så ofta ha värk när jag går eller snarare haltar. Det har känts som en stor lårkaka som inte vill släppa efter operationen och ibland bara viker sig benet. Men har försökt att ha inställningen att vad bra att jag kan cykla så pass obehindrat snarare än vilket skit att jag inte kan gå ordentligt. Men även gången har börjat se bättre dagar senaste veckan. Så jag ser ljuset i tunneln nu och tror på snabb och full recovery inom en månad. Värmen här nere och lite massage snabbar nog på läkningen ytterligare.

Cyklade ganska hårt ett pat timmar under  rundan efter en långsam start. Körde också runt 90% i slutbackarna som gav ett par 2016 års KOM på Strava. De är ju lite lättare att ta dem i februari än december:-)

Har bokat cykeln ytterligare tre dagar och planerar cykla fredag söndag och onsdag innan färden går vidare till Bangkok några dagar. Men i 15 miljoners staden blir det nog ingen hyrcykel..

Laguna Holiday Club

Ligger på solstolen i skuggan med fötterna som sticker ut i solen på Angsana Resort Bangtao Beach Phuket. Två dagar in i semestern här och 13 kvar med 3 i Bangkok på vägen hem, pretty good feeling.

Vera kom precis till mig och sa "Pappa jag älskar verkligen Thailand och det här stället, maten, vädret hur fint vi bor och alla är så snälla". Ja så är det verkligen Vera. Vilken tur att vi gick med i Laguna Holiday Club för snart 10 år sedan när du bara var 1 år.

Det finns en del som känner mig som rätt impulsiv och ibland går besluten väl fort. Vilket medfört en och annan mindre bra affär genom åren. Inte minst när de gäller aktier.. och när vi plötsligt och lustigt hade köpt ett 20 årigt medlemsskap i LHC var det en och annan vän som skakade på huvudet och undrade om jag tappat det helt?

2007 var vi pp Bangtao Beach Phuket första gången med familjen. Vera var bara 1 år och det var ett hemskt jobbigt år med mycket sjukdomar och annat elände. Vi bodde på ett Ving hotell och hade tagit ett par dagars break från Bamseklubben och de svenska familjerna vid middagsbuffen för att ta in på ett finhotell, Dusit Laguna ett par dagar. Väl där var jag med på en visning av ett medlemskap i Laguna Holiday Club. Blev charmad och sugen och vips hade jag övertygat Kajsa att "det där borde vi vara med i". Ett prepaid 20 årigt medlemskap och access till någon av deras anläggningar runt om i Asien och boende i toppklass. Det är ett poängsystem och våra poäng räcker till ett par veckors topnotchboende på deras hotell eller privat villa varannat år. Lagunakedjan har en massa hotell i Asien Banyan Tree och Angsana Spa kedjan mm. I år bor vi i en kanonfin stor Private Pool Villa vid golfbanan.

 Sara och Vera inviger poolen i lördags

Nu har Vera varit i Thailand 8 gånger i sitt 10 åriga liv och det har blivit en del av hennes dna, precis som för resten av oss i familjen. Så ibland blir som tur är de där impulsiva snabba besluten som både jag och Kajsa ibland lockas av helt rätt.

Lata varma dagar vid stranden och poolen framför oss.

En ny strandskyddslag har helt tagit bort all kommers och restauranger vid stränderna. Först saknade vi en del av favoritrestaurangerna men det ger ju en rätt fridfull känsla att gå i vattenlinjen på en ren strand och restauranger är ingen bristvara här nere.

Hästar ser man dock inte hela tiden på stranden, men fint när det galloperar en förbi.

Brukar bli en hel del gymträning med testcykel och lite roddmaskin också. Blev svårt besviken först när jag gick förbi gymmet i lördags och "min" Technogym cykel var borta. Hade tydligen gått sönder. Skit också hur ska jag nu överleva? 

Men det löser sig nog rätt bra med träningsmöjligheter. Det fanns en bra cykel på hotellet bredvid jag kan köra på och så ska jag hyra cykel och cykla ute några dagar så det finns nog chans att svettas bort några Chang & Singha. Tog 10 minuter uppvärmning på reclinercykel igår. Kan nog fungera helt ok den med.

Alice kör också hårt. gymet

Efter det hade jag ställt in siktet på 5 km rodd i den fina Concept 2 maskinen, som jag förstått är för roddare vad Monarken är för oss cyklister. En jäkla fin maskin helt enkelt. Har en roddmaskin hemma av lite enklare modell som jag tränat på en del hemma nu sista månaden som uppvärmning inför denna och innan cykelpass. Har kört 10-15 min ganska lugnt då och då senaste månaden. Rodd och cykel fungerar som tur är bra med höften, gången är fortfarande värre även om det känns nu sista dagarna som en trend till bättring. Hoppas och tror värmen och massage vid stranden kommer hjälpa ytterligare.

För 2 år sedan när vi var här förra gången  lyckades jag komma precis under 20 minuter på 5 km vid sista passet har jag för mig. Tänkte nu att 22-23 minuter kanske blir ett lagom första passtempo. Blev därför glatt överaskad när jag kunde hålla 4 min per km tempo utan att riktigt gå stenhårt. Är väl ingen tid att skriva hem om i roddarkretsar, men en halt H50 cyklist som jag är helnöjd med det. Tappade några sekunder på sista km och kom in på 20.10 på 5 km. Ska bli kul att se om jag kan ta lite på det under veckorna här. Grym allroundträning roddmaskin. Nu är det dags att gå mot stranden för lunch. Sawadee!

Svagaste på länge men vad gör det när flyget går till Thailand.

Tänkte det kunde vara skönt att få röra lite på benen inför en lång flygresa så jag satsade på en hård snabb tjuga efter 10 min uppvärmning. Tänkte och trodde jag kunde närma mig rekordnivåer för säsongens Monarktrampade då jag tog en vilodag igår och glad och peppad inför två veckors semester med familjen. Men det var tvärstopp i benen redan under uppvärmningen. Jag tittade flera gånger på motståndet. Är det bara 2 kg? Kan inte stämma det känns som 3.

Insåg efter 7-8 min uppvärmning att rekordförsök är bara att glömma jag tar 300 w med 100 kadens och får lite träning på högre varvtal. Borde inte bli så blodigt ändå tänkte jag? Men herregud som sirap i benen och efter 10 min med puls nära 160 på slutet bröt jag. Pustade ut en minut och undrade vad som hände. Tog de sista stående istället på låg kadens och lugnare ansträngning. Märkligt, har sällan varit med om ett sånt svårförklarligt jättetapp. Kändes som 20% kraft bara var borta när jag trott på bra prestation. Senast det hände var när jag var med på mitt första och enda SM i linjelopp 2014 då Kinnekullebacken redan på varv 2 fällde mig big time. RR SM Kunnekulle

Den här nesan var dock betydligt lättare att ta än SM debaclet. Jag tröstade mig snabbt med ett bubbelbad och den härliga förväntanskänslan inför två veckor i "vårt" underbara Bangtao beach på Phuket. Nu är vi på Bromma och väntar på första stoppet i Helsingfors. Sawadee Kop Cun Cup!

Glada miner på Bromma

Vinterdistans i solen och en hård Monarktjuga

Skönt mör nu efter en helbra träningsdag. Hade ett tidigt morgonmöte i Norrviken. Efter det tog jag bilen hem den korta vägen till Landsnora. Snabbt av med kostymen och i cykelkläderna för att cykla till jobbet i stan. Det var alldeles för soligt och vackert för att ta raka vägen 17 km. La till en fin detour norrut mot Upplands Väsby och ett varv runt Fysingen. Vackert värre och ren kontemplation

Min Iphone 6 la av igen, precis efter de här korten. Hopplös kass, stänger ner efter 30 sekunder i 1 minusgrad (skärpning Apple ni ska göra bättre grejer inte sämre) Så det blev ingen bra musik timmen som var kvar till stan.

Nåväl i det här underbara vädret gick det inte att vara irriterad många sekunder. Naturen au naturel var musik nog idag och det blev fin fina 2.5 timmar i lågpuls innan en lika fin vealkebab från Snack på K 25 inne i stan till lunch. Jäklar vad god den är.

Några eftermiddagstimmar i stan innan hemcykling strax innan skymning. Bäckstedt hade ordinerat en hård tjuga idag. Tänkte ta den på hemvägen först men kunde inte förmå mig att köra så hårt ute med risk för halka. Så det fick bli en tuff stund på Monarken i Vinterstudion hemma istället. Kändes ju en del med totalt 3 h 15 min utecykling innan även om den mestadels var lugn. Tog 4 kg och  drygt 80-82 kadens första 10. Var nära att ge upp efter 5 min men Further Up med Springsteen från Dublin live 2006 fick mig hel igen. Det lossnade  i benen andning och i huvudet och hade inga jätteproblem och kunde öka kontinuerligt sista 7-8 minuter och slutade med ett snitt om 330 w på 73 kg vilket blir 4.52 w/ kg inte riktigt på max så klart nöjd med det. 9 watt sämre än januaris Kompiskamp men då 2 kg tyngre så samma w/kg. Nedvärmning med 10 min roddmaskin innan ett gott varmt bubbelbad under stjärnorna. Härligt var bara förnamnet.

Såg på Vetenskapens Värld igår om hur forskningen nu tydligt kan leda i bevis att vi får väsentligt större hjärnor och blir smartare av mycket fysisk aktivitet. Hade man väl på känn, men att man är på väg att bli SÅ smart och skarp i huvudet var ju en trevlig överaskning. Man lär så länge man lever (eller tränar) kanske man ska säga nu istället.

Jaws vs Lyon 25 - Practice makes good!

Vilken film. Så fantastisk äkta, stark och helt galen. Se den här 11 minuter långa filmen om hur Aron "Jaws" Homoki tar sig an den obesgrade Lyon 25 trappan. Han försökte  2014 med ödesdigra konsekvenser och blev skadad i 8 månader. 

Bilder från första fallet

2015 ett år senare när han läkt ihop kommer han tillbaka med sitt crew fast besluten om att besegra trappan. Han försöker och ramlar. Han försöker och ramlar igen, igen och igen. Vakter kör bort dem, skateboarden går sönder av det extrema trycket i landningen. Är det ens möjligt? Svenske legenden Ali Boulala har försökt med trappan förut och misslyckats. Han är med nu och supportar. Gåshud när Ali berättar historien på slutet om trappan. 

Allt går och går det inte så går det ändå.

Practice makes good!

Svacka i solen på Skålhamravägen

Vilken härlig vårlik eftermiddag i Stockholm. Förmiddagen var säkert också lika fin men då satt jag och Sara i en mörk biosal på Mall of Scandinavia och såg En man som heter Ove och ja han var ju lika bra som alla säger Lassgård, likaså Bahar Pars. Jäktade hem från bion och snabbt i cykelkläderna för att kunna få dagens pass innan skymning.

På schemat stod det 2 timmar med 5 x 5 i zon 5 (på max). Hade en dålig dag i benet. Värk och haltade värre än vanligt till och från bion. Brukar kännas bättre på cykeln men anade en tuffare dag så jag tog två Diklofenak och rullade sakta iväg och hoppades på det bästa. Underbart cykelväder vid 14.30 när  jag kom ut. Tyvärr inte lika underbart i benet, en rejäl svacka med känning lite överallt i benet. Det är verkligen två steg fram och ett tillbaka nu.

Insåg rätt snabbt att det var helt fel dag för hårda intervaller så jag försökte nollställa och rulla sakta, försöka mjuka upp leder och nervbanor och njuta av eftermiddagssolen på fina Skålhamravägen istället för mjölksyra.

Tänkte cykla Skålhamravägen bort till Vallentunavägen och sen vända hem för ca 1.20 lugn rull men det började glädjande lossna efter en halvtimme i benet och vid vändningen efter 40 min så provade jag en hyfsat hård 5 minutare. Kändes inte direkt fabriksny, men betydligt bättre än jag gissat en halvtimme tidigare så svängde höger vid Gudbyvägen och körde den fina ca 5 min långa sträckan som gjord för max intervaller. Kuperad, fin asfalt och nästan aldrig någon bil, bort till Frestavägen.

Glad över att värken lättat cyklade jag resterande 4 intervaller, två i vardera riktning. Trots att jag tog i så mycket jag kunde kom jag inte upp över 147 i puls, men intervallerna kändes ändå som de tog bra och det var jobbigt jobbigt. Hur var det nu man skulle tänka? "Smärta är bara svaghet dom lämnar kroppen". Nej man får inte bli dumdristig nu och köra på för snabbt, för mycket. Det gäller att lyssna på kroppen, men jag känner den hyggligt även om skadeläkningen nu är ett vitt blad. Det känns dock som dagar med mycket gång och ingen cykel ofta ger mer värk än både och.

Efter ett steg bak idag hoppas jag på två fram imorgon. Hej!

5 sorters efterrätter och 9 mil

Blev en 9 mils solotur idag. Grannen Lasse G skulle med men började snacka om iillamående vid 12 när vi skulle åka så han la sig i soffan för att se Sundby åka hem Holmenkollens 5 mil istället. Vekling:-). Man vinner inga cykellopp från soffan, så jag trampade iväg själv. 3 timmar var på schemat med 2 hårda tjugor. Gick oförskämt bra första timmen och jag hade över 30 snitt borta vid Markim efter 3 mil med dubbdäck och 125 puls. Tyckte inte vinden var så mycket med heller så jag började undra vad Kajsa hade stoppat i tårtorna från kalaset igår. Men det var nog lite mer medvind än jag trodde. Som så ofta när man kör hemåt åt andra hållet känns den lite mer om man säger så. 

Hade ändå väldigt bra energinivå och ganska lätta ben hela tiden. Känner av skadan men inte på när som när jag går och kan cykla i stort sett utan hinder. Det var lite duggregn men inte kallt och kunde trycka på bra i intervallerna mellan timme 2-3 som jag höll ca 142-150 puls i. Den andra intervallen körde jag i ren motvind sista milen på Almungevägen bort mot Upplands Väsby. Försökte hålla 30 snitt men klarade inte det helt i vinden och fick 20.45 på milintervallen. Var ändå helnöjd med det, framförallt med känslan.Grym träningsrunda och kände mig hyggligt ok snabbt efteråt.

Vera fyllde 10 igår och Alice 17 på onsdag så det var stor firande hemma ihår. Middag med 18 pers släkt och vänner så det var fullt i köket. Känns lite konstigt på något sätt att de många åren med småbarn nu är slut. Nu kommer det gå snabbt. Snart är även vår lilla Vera tonåring. Man vill inte riktigt, hur kul det än är att se dem bli stora så vill man ju ha kvar sin lilla prinsessa. Det sägs ju små barn små bekymmer stora barn stora bekymmer, men det tror jag inte på, i alla fall inte från de här älsklingarna.

Födelsedagstjejerna

Mycket presenter mat och glada miner igår.

Kajsa hade som valingt en fullträff med maten och efter en grym örtmarineradkyckling med avocadosås serverades en orgie i efterrätter med 5 olika alldeles för goda äppelkakor, tårtor och annat. Inte konstigt att energin var bra på dagens cykling..

Svåger Henke stabil maralöpare runt 2.55 sprang 26 km idag med 4.30 snitt på 136 puls såg jag på Strava. Han hade nog också glädje av tårtenergin idag. Luktar pers på maran i år där. Han har snittat en mil per dag 2016. Övning ger färdighet..

Bra Åstrand och MAF test

Haft en bra energinivå senaste veckan och känt mig klart piggare än på länge. Om det beror på att höftskadan börjar läka bättre eller den nästan helvita månad  jag snart haft vet jag inte? Det kan också vara effekten av ett magic naturläkemedel  jag testar sedan en vecka. Kanske en kombination av allt ovan men en helskön känsla att känna sig skarp och klar i huvudet är det i alla fall. Har även tränat på efter bästa förmåga i flera månader nu  och känner att min aeobiska form är på bra väg mot nivåer innan olyckan i höstas.

Gjorde ett par tester igår på Monarken för att checka aerobisk form. Först ett Åstrand test via appen Fitness Test. Ett enkelt och bra test jag då och då tar i början av ett pass efter 5-10 min uppvärmning då det blir som en lite förlängs uppvärming och bra statuscheck. Testet körs enligt nedan.
 

Brukar göra testet på 4 kg a 60 kadens och 240 w. Igår kändes det riktigt lätt och pulsen slutade på 124 efter 6 min och gav resultat. 

I närheten av mina högsta värden i samma test även innan skadan vilket förstås är kul och ger ett bra besked om att jag snart är tillbaka. Nu ska jag bara lära mig gå ordentligt igen (går fortfarande som Zeb Macahan) och har ont av gången även om det sakta sakta börjar lätta. Efter Åstrand testet körde jag ett MAF test. Det är också ett test jag gjort frekvent de sista 3-4 åren och är ett utmärkt sätt att testa aerobisk form. Har skrivit om det många gånger och vill du läsa mer om hur det fungerar kan du göra det HÄR i ett inlägg jag skrev för 3 år sedan på bloggen, (herregud vad fort tiden går).

På grund av att tiden sprungit iväg så fort och jag har fyllt 49 så blir min formel 180-49 = 131 +/-5 slag beroende på allmän extra bra eller extra dålig form / utveckling så jag lägger på 5 slag och får då 136 i MAF puls i år. Valde 3,2 kg i motstånd och kadens mellan 87-93 runt 290 w första 10 minuterna, när pulsen gick upp mot 139 fick jag backa ned lite till ca 82-86 kadens och kunde hålla det resterande tid för ett snitt om 274 Monarkwatt över 30 minuter på testet. Det är 20 w från min högsta notering men då hade jag ca 140 i snittpuls nu var den ca 137 så ett bra besked till och inte minst var känslan lätt hela tiden.

Slutade med två styrkeintervaller x 5 minuter stående på maxmotstånd 7 kg och 45 kadens och 315 gick helt ok och tog inte helt slut så jag spurtade sista 30 sekunder på sista för att se hur hög kadens jag kunde nå på 7 kg. Kom upp till 92 kadens och 644 w innan det tog slut. En bit från Försteman om man säger så som står i två minuter och trycker 700 w på när han rostar bröd i Videon ni säkert sett. Men det är klart jag har inte 74 cm omkrets runt låren och gör inte flera set med djuba knäböj på 10 x 200 kg heller. Jag har precis börjat lite försiktigt med rehabknäböj och 40 kg på stången, och det känns som det tar ett tag innan jag kan öka vikterna, men jag är på väg tillbaka..

 

Klubbtröjor Stockholm CK 2016 från Bioracer

De här blev ju riktigt snygga! Eller vad tycks? Kul. Våra nya tröjor från Bioracer i Stockholm CK. Tävlingströjan är den mörkblå med orange, gul och röda revärer så den kommer matcha den orangea Crescent cykeln. Ska bli ett nöje att få dra på sig dessa hitech tröjor, byxor och även tempodräkten (ja kanske inte så lätt att dra på sig just den men om det går fort så är det ju desto roligare). Bioracer är ledande i världen på högteknologiska aerodynamiska cykelkläder och används av många pros och landslag som te x det belgiska.

Här Tony Martin med sin karakteristiska öppna mun när han kör hårt i tempo. Finns lite krut i de benen..

Bring them on!

Fail på 20 minuter intervall

Tänkte jag skulle försöka att maxa en 20 minuters intervall ikväll. Vilodag igår så kanske fanns chans till pigga ben? Efter handling och middag var jag på Monarken strax efter kl 8, alldeles för mätt så jag siktade på en lång uppvärmning a 40 minuter på lågpuls. Kändes sådär och lättade inte helt men försökte mobilisera kraft och trampade igång på 4 kg och 87 kadens. Gick ok första minuterna men redan efter 4 minuter började jag mentalt vekna. Tänkte jag tar 10 minuter och sen "får jag se". Ingen optimal inställning. Mentala inställningen gick från tveksam till direkt dålig under nästa 2 minuter och redan vid 6 minuter lämnade jag in ikväll. Fail. Händer inte jätteofta att jag bryter träningspass av "lättja" att inte orka ta i, men det gjorde jag ikväll. Ja ja det går fler tåg man får inte låta det bli en vana bara.

When enough is enough..

Nu får det räcka tyckte Steve Abraham. 4317 timmar cykling på lite drygt ett år och drygt 10 000 mil räckte inte för rekordet på ett år som sedan 1939 hölls av Tommy Goodwin på 75 000 miles vilket blir drygt 12 000 mil. Steve beräknar att han tappade ca 10 000 miles på det benbrott han råkade ut för när han blev påkörd och bröt ankeln. Han tvingades till hela 17 dagars vila..

Han beslöt sig efter benbrottet att börja om rekordförsöket och hade planerat att cykla till augusti i år för att kunna slå det. Vilket då skulle inneburit drygt en Vätternrunda om dagen i 1.5 år. Men nu fick det räcka, häromdagen stannade han. Lite som Forrest Gump när han sprungit genom hela USA och tyckte det räckte.

Som om inte eländet räckte för stackars Steve så slogs rekordet nu precis parallellt av jänkaren Kurt Searvogel 53 som klämde in 76 000 miles januari - januari. Det blir lite drygt 32 mil om dagen eller ca 390 Vätternrundor på ett år. Frågor på det?

Ja herregud, det finns alltid en ny nivå av galenskap i någon människa någonstans, och hur galet det än är tänk vad en motiverad människa är kapabel till.

I've decided to stop - Steve Abraham