Vilken härlig vårlik eftermiddag i Stockholm. Förmiddagen var säkert också lika fin men då satt jag och Sara i en mörk biosal på Mall of Scandinavia och såg En man som heter Ove och ja han var ju lika bra som alla säger Lassgård, likaså Bahar Pars. Jäktade hem från bion och snabbt i cykelkläderna för att kunna få dagens pass innan skymning.
På schemat stod det 2 timmar med 5 x 5 i zon 5 (på max). Hade en dålig dag i benet. Värk och haltade värre än vanligt till och från bion. Brukar kännas bättre på cykeln men anade en tuffare dag så jag tog två Diklofenak och rullade sakta iväg och hoppades på det bästa. Underbart cykelväder vid 14.30 när jag kom ut. Tyvärr inte lika underbart i benet, en rejäl svacka med känning lite överallt i benet. Det är verkligen två steg fram och ett tillbaka nu.
Insåg rätt snabbt att det var helt fel dag för hårda intervaller så jag försökte nollställa och rulla sakta, försöka mjuka upp leder och nervbanor och njuta av eftermiddagssolen på fina Skålhamravägen istället för mjölksyra.
Tänkte cykla Skålhamravägen bort till Vallentunavägen och sen vända hem för ca 1.20 lugn rull men det började glädjande lossna efter en halvtimme i benet och vid vändningen efter 40 min så provade jag en hyfsat hård 5 minutare. Kändes inte direkt fabriksny, men betydligt bättre än jag gissat en halvtimme tidigare så svängde höger vid Gudbyvägen och körde den fina ca 5 min långa sträckan som gjord för max intervaller. Kuperad, fin asfalt och nästan aldrig någon bil, bort till Frestavägen.
Glad över att värken lättat cyklade jag resterande 4 intervaller, två i vardera riktning. Trots att jag tog i så mycket jag kunde kom jag inte upp över 147 i puls, men intervallerna kändes ändå som de tog bra och det var jobbigt jobbigt. Hur var det nu man skulle tänka? "Smärta är bara svaghet dom lämnar kroppen". Nej man får inte bli dumdristig nu och köra på för snabbt, för mycket. Det gäller att lyssna på kroppen, men jag känner den hyggligt även om skadeläkningen nu är ett vitt blad. Det känns dock som dagar med mycket gång och ingen cykel ofta ger mer värk än både och.
Efter ett steg bak idag hoppas jag på två fram imorgon. Hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar